Alien 3

Regi: David Fincher

Skådespelare: Sigourney Weaver, Charles S. Dutton, Charles Dance, Pete Postletwaite, Lance Henriksen

År: 1992

Genre: Sci-fi/Skräck

Sett: Blu-ray 2/7 2011

Längd: 114 min.

Betyg: 4/5

IMDb

Synopsis

Ripleys kamp fortsätter, denna gång på en straffkolonni på en avlägsen planet efter att hennes räddningskapsel kraschlandat där.

Trivia

Det publicerades några serietidningar som tog vid där förra filmen, Aliens (1986), slutade som handlade om en vuxen Newt som fortsätter kampen mot aliens. De återpublicerades när tredje filmen kom och där ändrades namnet Newt till Billy.

Renny Harlin skulle först regissera filmen, men lämnade den för att i stället regissera Die Hard 2 (1990). Vincent Ward anlitades då, men sparkades efter några månader då han ej kom överens med producenterna. Manusförfattaren Walter Hill skulle då ta över regijobbet, men steg åt sidan då David Fincher blev ledig.

Produktionen sattes på is i tre månader då manuset skrevs om.

Ett år tog det att klippa filmen.

Första gången som Weyland-Yutani nämndes. Tidigare kallades det bara ”The Company” i dialogen och namnet skymtade bara förbi som logotyp i bakgrunden.

Innan filmen börjat spelas in hade 7 miljoner dollar redan spenderats på saker som sedan inte användes tack vare de otaliga manusförändringarna.

David Fincher vill inte kännas vid den här filmen och skälet var filmbolagets konstanta inblandning i filmproduktionen. Faktum är att han lämnade produktionen innan klippningen började.

Mitt omdöme

Denna gång i regi av David Fincher som gör ett bra jobb. Tar vid på ett elegant sätt där förra filmen slutade. Gillar filmen som håller uppe tempot och spänningen in i det sista. Sett den en gång tidigare, men det var några år sedan. Utmärkt foto och kameraarbete med en viss förkärlek för kameravinklar i grodperspektiv som gör att vi ser upp mot karaktärerna. Funkar bra. Mycket bra filmmusik som backar upp händelserna. Stabila skådespelare med några kända namn som (ja, förutom Sigourney Weaver) Charles S. Dutton, Charles Dance och Lance Henriksen. Även storyn fungerar och jag gillar hur de lyckas föra franchisen framåt, men ändå göra sin egen grej av det hela.

Aliens – Återkomsten (1986)

Originaltitel: Aliens

Regi: James Cameron

Skådespelare: Sigourney Weaver, Michael Biehn, Carrie Henn, Bill Paxton, Lance Henriksen

År: 1986

Genre: Sci-fi/Skräck

Sett: Blu-ray 26/7 2011

Längd: 137 min.

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

Sju år tog det för uppföljaren att komma, men för Ripley tog det hela 57 år att komma hem. Det dröjer inte länge förrän hon återigen finner sig stå öga mot öga med de fientliga varelserna – ja denna gång är det fler, många fler…

Trivia

James Cameron skrev manuset, men då han skulle göra The Terminator (1984) och bara hade hunnit med 90 sidor, så gjorde filmbolaget något så ovanligt som att vänta på Cameron och låta honom slutföra manuset efter att Terminator var färdig.

Scenen där Newt åker ner genom ett rör saboterade Carrie Henn avsiktligt för att hon tyckte det var så roligt att åka ner genom röret. James Cameron kom på henne och lovade henne att hon skulle få leka där så mycket hon ville efter att scenen blivit klar. Han höll vad han lovade.

När löneförhandlingar pågick för Sigourney Weaver, för att reprisera rollen som Ripley, bad filmbolaget Cameron att skriva ett alternativt manus som exkluderade Ripley. Cameron vägrade då han ansåg att  Ripley var en nyckelroll i filmen/franchisen.

James Horner var missnöjd med hur hans musik användes i filmen. Han hade levererat ett fullständigt soundtrack, men då Cameron ej var tillgänglig när han gjorde musiken så passade det sedan inte ihop med den klippta filmen. Cameron fick göra en anpassning av musiken till den färdiga filmen som ej föll Horner i smaken. Detta trots att han fick sin första Oscarsnominering för den.

I båda versionerna av filmen, standard och specialversionen, så är nedräkningen i slutet verkligen 15 minuter lång.

Filmen visades aldrig för en testpublik då den inte var färdigklippt förrän veckan innan premiären.

Mitt omdöme

En helt ok uppföljare, men i mitt tycke drar den militära insatsen ner filmen något för jag blir fort mätt på alla dessa machomän/kvinnor och deras kaxiga jargong. Och väl på planeten så förtas spänningen något då vi får se varelserna i full bild vilket gör att de inte är lika skrämmande. Sedan är jag inte alltför förtjust i ”familjebilden” som direkt uppstår: Ripley – Newt – Hicks. Bättre i första filmen där det inte var något sådant ”lull-lull”. Ska tilläggas att filmen är välgjord och effekterna sitter för det mesta där de ska. Musiken är lagom diskret och stämningsfylld. Dock är det smärtsamt uppenbart på alltför många ställen att green screen används.

Jag har sett filmen en gång tidigare och tycker nog ungefär likadant som då: en godkänd film som går att se, men ingen som når upp till den första filmens nivå. James Cameron: du skulle sett och lärt av Ridley Scott.

Bonus:

När blu-ray skivan plockats ur spelaren dök följande bild upp:

Coolt!

Alien (1979)

Regi: Ridley Scott

Skådespelare: Sigourney Weaver, Tom Skerritt, John Hurt, Veronica Cartwright, Harry Dean Stanton, Ian Holm, Yaphet Kotto

År: 1979

Genre: Sci-fi/Skräck

Sett: Blu-ray 25/6 2011

Längd: 117 min.

Betyg: 5/5

IMDb

Synopsis

Berättelsen börjar med att manskapet upptäcker signaler från en öde rymdstation, och ska kolla upp vad som pågår. Snart börjar de inse att det är något ofattbart de har att göra med, och till slut är det inte bara deras egna liv de kämpar för, utan hela mänskligheten…

Trivia

Karaktären Ripley var först tänkt att vara manlig.

Mycket utav dialogen improviserades fram.

100 lådor med film hittades i London senare och resulterade i en Director’s Cut version 2003. Men trots det så vidhåller Ridley Scott  själv att originalversion är den som följer hans vision bäst.

Ridley Scott skötte själv den handhållna kameran.

Originaltiteln var ”Star Beast”.

Rymdskeppets originalnamn var först Snark. Ändrades sedan till Leviathan för att slutligen kallas för Nostromo.

Inget filmbolag ville göra filmen då den ansågs för blodig och våldsam. Det var först när Walter Hill kom med i bilden som det ändrades och 20th Century Fox gick med på att göra den bara våldet tonades ner en aning.

Efter första klippningen av filmen landade längden på 3 timmar och 12 minuter.

Mitt omdöme

En favorit i repris del 2, även denna gång i blu-ray format. ”Alien” är perfekt i detta format och kommer verkligen till sin rätt. Man kan inte annat än imponeras av den fantastiska scenografin och specialeffekterna som håller än idag. H.R Giger gjorde ett otroligt bra jobb med skapelsen av varelsen.  Ljussättningen sitter som den ska och skådespelarensemblem är perfekt. Storyn håller mig fortfarande i sitt fasta grepp och varelsen (alien) är fortfarande lika skrämmande som första gången jag såg den. Mycket bra betyg till en film som kom redan 1979. Och inte att förglömma Ridley Scott som visar vilken mästare han kan vara.

 

The Thing (1982)

Regi: John Carpenter

Skådespelare: Kurt Russell, A. Wilford Brimley, T.K Carter, Keith David, David Clennon, Richard Dysart, Richard Masur

År: 1982

Genre: Sci-fi/Skräck

Sett: Blu-ray 25/6 2011

Längd: 109 min.

Betyg: 5/5

IMDb

Synopsis

Vintern 1982. En grupp bestående av 12 forskare befinner sig på en avsides belägen station på Antarktis, när de upptäcker att rymdväsen som begravts i snön för mer än 100 000 år sedan. Det upptinade monstret orsakar snabbt förödelse, skapar skräck… och förvandlar sig till en av dem.

Trivia

Baserad på novellen ”Who Goes There?” av den amerikanske författaren John W. Campbell Jr.

Originalet från 1951, The Thing from Another World, utspelade sig på Nordpolen, men Carpenters version utspelar sig på Sydpolen vilket bättre stämmer överens med novellen som de båda baseras på.

Larry J. Franco, som spelade norrmannen, hittade på den norska dialogen som trots allt är begriplig: ”Se til helvete og kom dere vekk. Det er ikke en bikkje, det er en slags ting! Det imiterer en bikkje, det er ikke virkelig! KOM DERE VEKK IDIOTER!!”

Den norska hunden spelades av Jed (1977-1995) som var ett riktigt proffs som aldrig tittade in i kameran eller på filmteamet runt-i-kring honom. Dock var det inte han som spelade hunden som blev jagad av norrmännen. Jed var en korsning mellan Alaskan Malamute och varg.

Filmen anses vara ett riktmärke i området specialeffekter. Effekterna skapades av Rob Bottin som bara var 22 år gammal när filmen gjordes. Men scenerna i hundgården gjordes av Stan Winston och hans team då Rob Bottin behövde en paus för att han jobbat för mycket.

Den kvinnliga datorrösten gjordes av John Carpenters dåvarande fru Adrienne Barbeau.

John Carpenter har senare sagt att han tog det väldigt hårt att filmen fick sådant dåligt mottagande. Framförallt att publiken tyckte den var för våldsam och saknade innehåll.

Mitt omdöme

En favorit i repris, denna gång i blu-ray vilket passar den utmärkt. Jag fullkomligt älskar den karaktäristiska  musiken som backar upp storyn (spänningen) på ett fantastiskt sätt. Kanske inte så konstigt då det var den inte helt okända Ennio Morricone som stod för filmmusiken. Tyvärr så hamnar The Thing ständigt i skuggan av Alien som kom 1979.

Fantastiska specialeffekter (vi snackar ju tidigt 80-tal nu) och en story som lyckas hålla uppe ens intresse från början till slut. Även fast man sett filmen förut vilket är ett mycket bra betyg. Bra skådespelare och lyckad scenografi och miljö som ger sken av karga polartrakter.

Ett extra plus till hunden Jed som imponerar stort: ett proffs ut i varje tass och det i kombinationen med bra regi gör – framförallt – scenen där han förs in i hundgården till en otroligt stark scen. Älskar den scenen. Ja, älskar hela filmen!

Stargate Universe

Info

Den senaste tv-serien i Stargate-franchisen som egentligen började med filmen Stargate från 1994 med Kurt Russel i huvudrollen och regi av Roland Emmerich. De två andra tv-serierna är  Stargate SG:1 och Stargate Atlantis. Till skillnad från Stargate Atlantis, som är en spinoff till SG:1, kan SGU ses som en mer fristående serie, dock med samma grundtema så klart.

Skapad av: Robert C. Cooper och Brad Wright

Skådespelare: Robert Carlyle, Justin Louis, Brian Smith, David Blue, Alaina Huffman, Jamil Walker Smith, Elyse Levesque

År: 2009 – 2011

Antal säsonger: 2

Antal avsnitt per säsong: 20 + 20

Genre: Sci-fi

imdb.com

Synopsis

Den tidigare okända funktionen med ”chevron 9″ avslöjas och leder ett team till skeppet Destiny som byggdes för länge sedan av de uråldriga. Destiny användes av dem för att placera ut fler Stargates i avlägsna galaxer. Teamet, som leds av dr Nicholas Rush och överste Everet Young,  finner sig fångna på skeppet då de ej kan ändra skeppets ursprungliga programmerade uppdrag. Vi får följa deras äventyr och möten med de okända då de färdas längre och längre ut i universum.

Mitt omdöme

Första säsongen

Efter att ha sett färdigt första säsongen kan jag bara konstatera att jag är fast. Det tog nästan hela säsongen men nu sitter jag som fastnaglad och följer deras äventyr med spänning. Känner att jag kommit närmare karaktärerna och storyn. Gillar fotot och scenografin. Musiken. Gillar den mörkare tonen som finns i denna serie jämfört med SG:1 och SGA som är mer lättsamma. Riktigt bra sci-fi serie som rekommenderas varmt. Men ok, förvänta er inte en ny Battlestar Galactica. Många jämför SGU med nämnda serie, och visst finns likheterna där, men än har de inte riktigt nått samma klass och status som den fullkomligt lysande BSG.

Andra säsongen

Jag är inte alltför förtjust när de ansvariga väljer att göra ett längre uppehåll, framförallt mitt i en säsong vilket var fallet med denna. Några månaders väntan innan resterande 10 avsnitt visades vilket fick mig att besluta att se om de 10 första för att direkt komma in i den igen. Tyvärr så beslutades det att lägga ner serien vilket jag tycker är jättesynd för det är i andra säsongen det tar rejäl fart och jag gillade verkligen att följa besättningen på Destiny på deras äventyr. Visst fanns det några avsnitt som var sämre än andra, men överlag var det spännande och med härligt tempo.

Chloe hade jag extremt svårt för i första säsongen, men i andra måste jag säga att hon blev lite mer uthärdlig. Men jag gillade henne aldrig och hade gärna sett SGU utan hennes medverkan. Rush och Eli är det starkaste karaktärerna, dock tycker jag de flesta andra även föll på plats här. Gillar kemin i ”forskargänget” och deras roliga dialoger sinsemellan.

En eloge ska i alla fall de ansvariga ha för att de lyckades få till ett värdigt slut på serien. Mycket fin avslutning tyckte jag att det blev, men lite sorgligt när man visste att det var ett farväl. :(

 

 

The Imaginarium of Doctor Parnassus

Regi: Terry Gilliam

Skådespelare: Christopher Plummer, Heath Ledger, Lily Cole, Andrew Garfield, Tom Waits, Johnny Depp, Jude Law, Peter Stormare

År: 2009

Genre: Drama/Fantasy

Sett: Blu-ray 18/6 2011

Längd: 122 min.

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

I utbyte mot övernaturliga krafter ingår dr Parnassus ett avtal med djävulen om att överlämna ett av sina barn på dess 16-årsdag. Men när hans dotter Valentinas ödesdigra födelsedag närmar sig, dyker en mystisk främling upp som kan förändra allt. I en fängslande, laddad och högst fantasifull kamp mot klockan måste dr Parnassus nu kämpa för sin dotters liv i en surrealistisk värld och rätta till sina gamla misstag en gång för alla!

Trivia

Heath Ledgers sista film. Den är dedikerad till honom och producenten William Vince som båda dog 2008.

Efter Heath Ledgers död avstannade produktionen i några månader. Den kom igång igen då Johnny Depp, Jude Law och Colin Farrell gick med på att spela Ledgers scener. Filmens fantasivärld tillät förändringen av utseendet på Ledgers karaktär plus smarta omskrivningar som gjordes i manuset. De tre skådespelarna överlät sina inkomster från filmen till Ledgers dotter Mathilda så att hennes ekonomiska framtid skulle vara säkrad.

Många av fantasiscenerna är baserade på kända konstverk av bl a Claude Monet och Grant Wood.

Mitt omdöme

Färgsprakande story, miljöer och karaktärer. Föga överraskande då Terry Gilliam står för regi och manus. Lika smågalet som hans tidigare filmer där Twelve Monkeys är en stor favorit hos mig.

Inte så lätt alla gånger att hänga med i händelsernas utveckling, men något jag kan ha överseende med då det visuella och skådespelarna är en fröjd att se. Heath Ledger storspelade som vanligt och det är synd att han inte finns med oss längre. Tacksam story där de lyckades slutföra hans scener på ett snyggt sätt med hjälp av de andra skådespelarna som ryckte in.  Mycket kompetent skådespelarensemble överlag som de fick ihop. Parentes dock för Verne Troyer som jag inte tycker spelar så bra.

En film som handlar om hur fantasin och berättelserna håller samman universum. Och hur farligt enkelt det är att hamna i speldjävulens grepp… :)