Paranormal Activity 3

Land: USA

Regi: Henry Joost, Ariel Schulman

Skådespelare:  Lauren Bittner,  Christopher Nicholas Smith, Chloe Csengery, Jessica Brown

År: 2011

Genre: Skräck

Sett: Blu-ray 13/4 2013

Längd: 84 min.

IMDb

Synopsis

I Paranormal Activity 3 får vi veta hur allting en gång började – och aktiviteten är mer intensiv än någonsin. Kamerorna är på och spelar in de isande ögonblicken när ondskan för första gången börjar terrorisera de unga systrarna Katie och Kristie. Ta ett djupt andetag och förbered dig på en skräckupplevelse som är ”så skrämmande att hjärtat nästan hoppar ut ur kroppen” och vars ”sista 15 minuter kommer att ge dig men för livet”.

Trivia

Den tredje filmen i franchisen är en prequel till de två andra.

Mitt omdöme

Joost och Schulman lyckas få till en skräckis där skrämseleffekterna sitter som de ska. Inte så mycket till berättelse dock och slutet nonchalerar jag helt för det drog ner filmen flera snäpp på skalan. Och jag önskar de lagt mer krut på att få fram 80-tals andan i form av tidsenliga kläder, frisyrer och inte minst fotot för att öka trovärdigheten. De hade inte behövt köra hela vägen, men borde gett oss detaljer från den tidsepoken och absolut inte HD-kvalitet på bilden. Plus för att de lagt in den svepande kameran som ökade spänningen rejält när scenerna fogades samman. Handkameran får man ta med en nypa salt. Barnskådisarna spelade väldigt bra och de vuxna gjorde sitt jobb. Men makeupen på mormorn var mindre bra…

En godkänd skräckis som kunnat bli riktigt bra om de bara gjort slutet annorlunda. Avslutat tidigare och låtit oss åskådare själva funderat över upplösningen. Sedan funderar jag på om det var en avsiktlig homage till Poltergeist med garderobsscenen…

 

Grizzly Man

Land: USA

Regi: Werner Herzog

År: 2005

Genre: Dokumentär

Sett: DVD 13/4 2013

Längd:

IMDb

Synopsis

Den kritikerrosade regissören Werner Herzog utforskar, i sin nya suggestiva film ”Grizzly Man”, viltvårdaren och björnexperten Timothy Treadwells liv och död. Treadwell levde i fredlig samexistens med grizzlybjörnar under tretton somrar, och filmade sina vildmarksupplevelser de sista fem säsongerna. I oktober 2003 påträffades kvarlevorna av Treadwell och flickvännen Amie Huguenard i närheten av lägerplatsen i nationalparken Katmai i Alaska. De hade blivit lemlästade och delvis uppätna av en grizzlybjörn de första offren av en björnattack i området, (björnen som misstänktes ligga bakom attacken sköts senare).

I ”Grizzly Man” går Herzog inte bara till botten med den otämjda naturens mysterier, utan även den mänskliga naturens, när han dokumenterar Treadwells sista år i vildmarken. Med hjälp av Treadwells eget uppseendeväckande material målar Herzog upp ett nyanserat porträtt av en komplex och fängslande personlighet och utforskar samtidigt större frågor om den problematiska relationen mellan människa och natur.

Trivia

Vann bästa regi för dokumentär i DGA (Directors Guild of America) 2006.

Mitt omdöme

Fascinerande att ta del av berättelsen om Timothy som ägnade sina sista år att, som han själv sa, skydda grizzlybjörnarna i Alaska. Uppenbart att den mannen inte var helt frisk och det var intressant att se hans syn på vildmarken och dess invånare kontra civilisationen. Intressant även att se personerna som intervjuades, i synnerhet obducenten, som även de kändes lite egna av sig milt sagt. Bra balans av Herzog som lyckades få till en intresseväckande dokumentär om en udda person utan att för den delen bli alltför sensationslysten.

Bonus: kommentaren i filmen om de fantastiska ögonblicksbilderna och vi får se en skakig kamera som försöker fånga en springande räv. Fniss.

 

Babycall

Land: Norge/Sverige/Tyskland

Regi: Pål Sletaune

Skådespelare: Noomi Rapace, Kristoffer Joner, Vetle Qvenild Werring

År: 2011

Genre: Skräck

Sett: DVD 7/4 2013

Längd: 96 min.

IMDb

Synopsis

Anna flyttar in i en lägenhet med sin 8-åriga son Anders. Där lever de på hemlig adress för att undkomma en misshandlande pappa. Anna som är av överbeskyddande natur köper en babycall för att kunna hålla koll på sonen, men plötsligt börjar hon höra andra saker ur apparaten. Ljud hon uppfattar som mordet på ett barn.

Mitt omdöme

En positiv överraskning måste jag säga. Jag visste inget om filmen, mer än titeln och att det skulle vara en norsk skräckfilm. Ja, och att Noomi Rapace spelade huvudrollen. Visst hade den sina skräckelement, men jag upplevde den mer som ett drama där ifrågasättandet av den mentala hälsan stod i fokus. Vad var verkligt och vad fanns i hennes fantasi? Kompetent genomfört manus-, regi- och fotomässigt. Noomi Rapace bar filmen på sina taniga axlar och fick stöd av Kristoffer Joner som gjorde en bra insats som Annas nya vän. Jag tycker regissören höll ihop det på ett bra sätt och gav några vinkar till oss i publiken, men utan att skriva oss på näsan. Liten temposänkning mitt i filmen som snart togs igen och det puttrade på i lagom takt mot slutet.

 

Dredd

Land: Storbritannien/USA/Indien/Sydafrika

Regi: Pete Travis

Skådespelare: Karl Urban, Olivia Thirlby, Lena Headey

År: 2012

Genre: Action

Sett: Blu-ray 30/3 2013

Längd: 95 min.

IMDb

Synopsis

Det framtida Amerika är ett öde land. Längs med östkusten, från Boston till Washington DC, sträcker sig Mega City One, en våldsam plats där de kriminella regerar på gatorna.

Den enda officiella makten finns hos stadspolisen, de så kallade judges, som är en kombination av domare, jury och bödel. Den mest fruktade av dem är Dredd. Det är till honom det livsfarliga uppdraget går – att befria staden från drogen Slo-Mo, en drog som får användarna att uppleva verkligheten i ett tempo som bara är en bråkdel av det normala. För att konfrontera fienden måste Dredd ta sig in i grannskapet där han mot alla odds tvingas slåss för sin överlevnad.

Trivia

Baserad på serietidningskaraktären Judge Dredd, en karaktär som dömer, arresterar och avrättar brottslingar.

Första filmen kom 1995, Judge Dredd, och han spelades av Sylvester Stallone.

Mitt omdöme

Action som inte kräver större tankeverksamhet och där behållningen är rookien Anderson. Karl Urban klarar inte riktigt av sin karaktär och mumlar mest med förställd hes röst liksom Christian Bale gjorde i Transformers.

Det tekniska fungerar för det mesta och ett plus för scenerna som illustrerade drogen slo-mo på ett snyggt sätt. Tummen upp för miljöerna som var passande ruggiga och för tankarna till ”Flykten från New York”.

 

Looper

Land: USA/Kina

Regi: Rian Johnson

Skådespelare: Joseph Gordon-Levitt, Bruce Willis, Emily Blunt, Jeff Daniels, Pierce Gagnon

År: 2012

Genre: Sci-fi/Drama

Sett: Blu-ray 30/3 2013

Längd: 119 min.

IMDb

Synopsis

Joseph Gordon-Levitt spelar yrkesmördaren vars måltavlor befinner sig i andra tidsepoker och vars avrättningar hotar att förändra både nutid och framtid. En dag får han ett uppdrag som vilket annat som helst, men när han identifierar målet inser han att det är sitt framtida jag han måste mörda.

Trivia

Joseph Gordon-Levitt bar ansiktsmask för att likna den yngre versionen av Bruce Willis karaktär.

Enligt manus skulle Joe flytta till Paris när han blev äldre, därav hans försök att lära sig franska. Men budgeten tillät inte inspelning i Paris och då den kinesiske distributören erbjöd sig att betala för filmteamet flyttades de scenerna till Shanghai istället. Vilket även Rian Johnson ansåg passande då den miljön speglade ett framtida scenario på ett bra sätt.

Mitt omdöme

Det största problemet med filmen är vad sjuttsingen fick dem att bestämma sig för att Joseph Gordon-Lewitt skulle använda ansiktsmask?? Förtog det mesta av hans skådespel, karaktär och handling för hela tiden gnagde det i mig att det är något som inte stämmer med hans ansikte.

Bruce Willis gjorde så gott han kunde med sin karaktär som tyvärr inte var helt färdigutvecklad på pappret. Den som imponerade mest på mig var faktiskt lillkillen Cid där jag måste applådera till castingen av barnskådespelaren Pierce Gagnon som gjorde riktigt bra ifrån sig.

Handlingen tycker jag var intressant och hade de bara putsat till manuset och regin några snäpp så hade det kunnat bli en riktigt bra film för premisserna fanns där. Bra val att låta dramat vara i fokus och bara ge små glimtar av och om framtiden.