Hors-la-loi (Outside the Law)

Three brothers. One destiny. Freedom at all costs.


Regi: Rachid Bouchareb

Skådespelare: Jamel Debbouze, Roschdy Zem, Sami Bouajila

År: 2010

Genre: Thriller

Sett: DVD 27/2 2011

Längd: 133 min

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

Efter att ha förlorat sin familj hemma i Algeriet är tre bröder och deras mor utspridda över hela världen. Messaoud ansluter sig till franska armén i striderna i Indokina, Abdelkader blir ledare för den algeriska självständighetsrörelsen i Frankrike och Saïd flyttar till Paris för att göra sin lycka i skuggiga klubbar och boxningssalar i Pigalle. Så småningom sammankopplas deras öden och återförenar dem i den franska huvudstaden, där frihet är en kamp som måste bekämpas och vinnas.

Trivia

Engelsk titel: ”Outside the Law”

Algeriets Oscarsbidrag i kategorin Bästa utländska film.

Mitt omdöme

Många opponerar sig emot att filmen benämns som en gangsterfilm, men jag kan förstå det då den är filmad mer i den stilen än som en hjältemodig motståndsrörelse under andra världskriget eller som en historisk berättelse. Jag gillar det. Snyggt filmat i passande miljöer, bra musik och kostym som andas den tidsepoken (med fokus på ”gangstermodet”: hattar, långa kappor och accessoaren det långa geväret/kulsprutan..). Mycket bra skådespelare som fångar min uppmärksamhet. Dock tycker jag den var aningen för lång och hade vunnit mer på att kortas ner.

The Fighter

Regi: David O. Russell

Skådespelare: Mark Wahlberg, Christian Bale, Melissa Leo, Amy Adams

År: 2010

Genre: Drama

Sett: 27/2 2011

Längd: 115 min.

Betyg: 4/5

IMDb

Synopsis

Handlar om boxaren ”Irish” Micky Wards osannolika väg fram till världsmästartiteln i lätt weltervikt. Hans Rocky-liknande framgång handleddes av hans halvbror, Dicky. Dicky, som tidigare också var boxare, är Irish tränare efter att han har lyckats vända sitt liv efter att nästa ha knockats av droger och kriminalitet.

Trivia

Baserat på den sanna berättelserna om boxarna, tillika bröderna, Micky Ward och Dicky Eklund.

Darren Aronofsky skulle regisserat filmen, men lämnade den till förmån för Black Swan (2010).

Art Ramalhos gym är i själva verket Lowell West End Gym, där Micky tränade i verkligheten, och gymmet används än idag.

Mark Wahlberg skickade manuset till Martin Scorsese med förhoppningen att han ville regissera filmen, men han tackade nej.

Det var Christian Bales förslag att anlita David O. Russell som regissör. Mark Wahlberg var först tveksam att fråga sin vän om det, men gav med sig då Bale sa att han ville jobba med Russell.

Micky Wards tränare, Mickey O’Keefe, övertalades att medverka i filmen som sig själv.

Mitt omdöme

Boxning gillar jag inte, men jag kan bortse från det (för det mesta, ibland går det inte och filmen tappar mig för en stund) och uppskatta familjedramat som filmen handlar om. Micky som får styrka av nya flickvännen Charlene att stå upp emot familjen och ta sig ur broderns skugga. Mark Wahlberg är ok som Micky, men hamnar i skuggan av de andra som storspelar: Christian Bale, Melissa Leo och Amy Adams. Bara se på Bales hela uppenbarelse, hans kroppspråk, hans hålögda, tomma blick… Och förvandlingen som sker, inte bara hos karaktären, utan även med Bale ju längre filmen lider. Vilken skådespelare. Wow. Han spelar hela registret med bravur och Oscarn för Bästa manliga biroll är redan graverad med hans namn. Melissa Leo spelar mamman och är lika bra som alltid. Amy Adams visar här att hon kan spela annat än en charmig, rosenkindad flicka.

Fotot sitter som det ska och tillsammans med scenografi, rekvisita, makeup och hår förflyttas vi tillbaka till 80-talet.

Filmen får en fyra av mig i betyg och det är framförallt tack vare skådespelarensemblen, för själva storyn är på intet sätt nydanande och här lyckas de inte knocka mig med den. Den delen får godkänt, men inte mer.

Io sono l’amore (I Am Love)

Regi: Luca Guadagnino

Skådespelare: Tilda Swinton, Flavio Parenti, Edoardo Gabbriellini

År: 2009

Genre: Drama

Sett: 27/2 2011

Längd: 120 min.

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

Emma är det kvinnliga överhuvudet i en välbärgad familj som är hårt styrd av traditioner. Hennes liv kretsar främst kring hennes plikter som mor och hustru. Vid årets traditionella julmiddag avslöjar familjens överhuvud, den åldrande och sjuklige Eduardo Recchi Sr, hur han vill att familjens framgångsrika företag ska drivas vidare. Förvåningen blir stor kring middagsbordet. Kort därpå sker ännu en omvälvande händelse i Emmas liv, ett slumpmässigt möte med en vacker ung man tänder en sedan länge falnad eld inom henne och hon upptäcker kärlek och passion. Men för detta får hon betala ett högt pris.

Trivia

Engelsk titel: ”I Am Love”. Svensk titel: ”Kärlek på italienska”.

Oscarsnominerad 2011 i kategorin Bästa kostym.

Tilda Swinton lärde sig både italienska och ryska för rollen, inga språk hon kunde innan.

Mitt omdöme

Småputtrande romantiskt drama om Emma som sköter sina husmoderliga plikter utan större knussel. Tilda Swinton lyckas bra i rollen som Emma och skapar en karaktär som vi känner med. Först hennes liv i överklassfamiljen där allt rullar på som vanligt till den dagen hon möter sonens vän, Antonio och allt ställs på sin spets. Hennes första fumliga försök till att följa efter honom på gatan till deras kärleksmöten. Tilda Swinton bär upp filmen på sina smala axlar och hon är bra uppbackad av övriga skådespelare. Vackert foto i vackra miljöer och en fantastisk musik signerad John Adams.

Kynodontas (Dogtooth)

Regi: Giorgios Lanthimos

Skådespelare: Christos Stergioglou, Michele Valley, Aggeliki Papoulia

År: 2009

Genre: Drama

Sett: 27/2 2011

Längd: 94 min.

Betyg: 2/5

IMDb

Synopsis

Tre tonåringar hålls instängda på familjens egendom som är omgärdad av högt staket. Föräldrarna har sitt eget sätt att uppfostra barnen och ger dem sin egna, anpassade version av omvärlden. Allt för att kunna hålla barnen i schack.

Trivia

Grekisk film som blev Oscarsnominerad 2011 i kategorin Bästa utländska film.

Engelsk titel: ”Dogtooth”.

Mitt omdöme

Regissören är uppenbart inspirerad av Michael Haneke, både berättarmässigt, men även vad gäller fotot. Obehaglig berättelse, ja visst, men han når inte riktigt fram alla gånger. Ibland tänder det till, men för det mesta står filmen still och stampar på ett ställe. Det som han lyckas bra med är den nakna och osentimentala skildringen av det så kallade livet som barnen lever. Verkligen obehagligt. Särskilt vetskapen om att liknande saker hänt i verkligheten. Godkända skådespelarinsatser. Slutet tycker jag gavs bort alldeles för enkelt.

Lite förvånande, men modigt gjort, att den blev Oscarsnominerad då den inte känns som sådant material.

Winter’s Bone

Regi: Debra Granik

Skådespelare: Jennifer Lawrence, John Hawkes, Garret Dillahunt

År: 2010

Genre: Drama

Sett: DVD 27/2 2011

Längd: 97 min.

Betyg: 4/5

IMDb

Synopsis

17-åriga Ree Dolly bor med sin familj i ett nedgånget hus i bergstrakterna kring Ozark i centrala USA. Det är fattiga, laglösa trakter, och de flesta lever på knarkhandel. Ree tar ensam hand om sin sinnessjuka mamma och sina två småbröder när hon måste ge sig ut på jakt efter sin försvunne far. Men hur finner man svar när alla vägrar att prata?

Trivia

Fyra Oscarsnomineringar 2011. Bästa film, Bästa kvinnliga huvudroll (Jennifer Lawrence), Bästa manlig biroll (John Hawkes) och Bästa manus efter förlaga.

Mitt omdöme

Ett osentimentalt, gripande drama om livet för 17-åriga Ree som är den som tar hand om familjen som består av hennes sjuka mor och två yngre syskon. Pappan, som är efterlyst och frånvarande i familjen, har satt upp gården som borgen och det blir Ree som får ta sig an uppgiften att leta reda på honom innan de förlorar sitt hem. Inte det allra lättaste och mycket farligt då det handlar om ställen där man inte pratar eller ställer frågor.

Det här är en film som verkligen griper tag i en. Miljöerna är ruggigt skitiga och nedslitna, så även folket som lever där. Fotot backar upp det med sin gråa, matta ton. Perfekt castade skådespelare som övertygar i sina roller, men där framförallt Jennifer Lawrence briljerar som Ree. Wow, säger jag bara. Även John Hawkes som Teardrop sticker ut en aning från samlingen. Se den!

L’illusionniste

Regi: Sylvain Chomet

Skådespelare/röster:  Jean-Claude Donda, Ellidh Rankin

År: 2010

Genre: Animerad

Sett: DVD 26/2 2011

Längd: 77 min.

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

En fransk illusionist står utan jobb och reser till Skottland där han träffar en ung kvinna vilket förändrar båda deras liv.

Trivia

Oscarsnominerad 2011 i kategorin Bästa animerade film.

Baserad på ett oproducerat manus av den franska filmlegenden Jacques Tati. Karaktären heter Jacques Tatischeff (Tatis riktiga namn) och är en animerad version av honom.

Engelsk titel: ”The Illusionist”.

Mitt omdöme

Lågmält berättad med sparsam dialog. Otroligt vacker och välgjord film där inget lämnats åt slumpen. Gillar scenen på biografen där filmen som visas på vita duken är en icke-animerad sådan och t.o.m en Tati film, närmare bestämt Mon Oncle (1958). Musiken passar väldigt bra in och förstärker stämningen. Det som drar ner betyget i mina ögon är själva berättelsen som är lite väl långsamt framförd och dialogen som var lite väl sparsmakad och gärna fått utökats. Och den sparsmakade dialogen och huvudkaraktärens gester och person får mig att tänka på en viss mr Bean… Men hur kul var han i långfilmsformat? Så jag tror att L’Illusionniste i denna tappning fungerat bättre som en kortfilm.