Betyg: 4/5

Regi: James Gray

Skådespelare: Tim Roth, Edward Furlong, Moira Kelly, Vanessa Redgrave, Paul Guilfoyle

År:  1994

Genre: Drama

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0110365/

Sett: DVD 26/9

Little Odessa berättar om två bröder, varav den äldre av dem, Joshua (Tim Roth), är en kallblodig torped som återvänder till sina barndomstrakter i lilla Odessa för att genomföra ett av sina ljusskygga uppdrag.
Väl där konfronteras han med det oundvikliga, att stå till svars för sin familj som han lämnat bakom sig. Den sociala interaktionen med hans yngre bror (spelad av Edward Furlong), hans döende mor och hans hårdnackade far får hans torpedimage att rasera bit för bit.

Lågmält berättat drama med tragisk underton. Thriller vill några benämna den som, men jag föredrar drama. Visst förekommer det skjutvapen, mord och gangsters, men fokus ligger på familjerelationen. Bra skådespelare, främst Tim Roth som jag gillar skarpt, som gör så att man sveps med i handlingen. Dock tappar den tempot en aning efter ca en timme, men plockar snart upp det igen. Och man visste redan från början att det här kommer inte sluta på ett bra sätt. Något kommer att ske då Joshua återvänder till Little Odessa och rör om i grytan.

Mycket passande scenografi och miljöer. Gillar den ruffiga storstadsmiljön och att det utspelar sig vintertid. Inget att anmärka på fotot som sköts alldeles utmärkt. Fantastisk vy från kyrkogården med staden som brer ut sig vid dess fötter. Inga specialeffekter som är så vanligt numera för att göra scener mer ”coola”. Ganska befriande att se en ”vanlig” film om ni förstår vad jag menar.

Betyget pendlar mellan en stark trea och en fyra. Valde en fyra för jag gillar Roth.

Betyg: 3/5

Regi: John Erick Dowdle

Skådespelare: Jennifer Carpenter, Steve Harris, Jay Hernandez

År:  2008

Genre: Skräck

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1082868/

Sett: DVD 26/9

En nyhetsreporter och hennes kameraman följer arbetet på en brandstation – men de hade inte räknat med att den första utryckningen kan komma att bli deras sista! Nu är de fångar i ett hus som satts i karantän på grund av ett dödligt virus och de enda bevisen för vad som hänt är materialet de själva spelat in.

Amerikansk remake på den spanska skräckfilmen ”[REC] (2007)” med Jennifer Carpenter i huvudrollen. Den följer originalet till fullo (t.o.m miljön var identisk) och överraskande nog tycker jag det var lyckat resultat. Kanske just för att de följde originalet utan större utsvävningar…  Jennifer gjorde en bra prestation, framförallt mot slutet där hon verkligen gav allt. Hon fick fram stressen och paniken hos sin karaktär på ett makalöst sätt vilket fick mig att sitta där och leva mig in i händelserna, sucka och hyssja åt henne. Mycket bra spelat av henne.

Några missar med kameravinkeln, men annars godkänt. Samma känsla av kaos och panik som i originalet när saker och ting börjar eskalera och ingen vet vad som händer eller varför. Dock ej lika skrämmande, men det kanske beror på att jag redan visste vad som komma skulle… Samma skitiga och ruggiga miljöer som i originalet och som även här hjälper till att bygga upp spänningen.

Till syvende och sist: [REC] är bättre. Se hellre den. En kopia är alltid en kopia och aldrig lika bra som originalet. Remaken levererar inget eget material utan lever helt och hållet på originalet. Fusk kan jag tycka då de aldrig själva behöver tänka till utan bara rätt och slätt utgår från den spanska filmen. Tack vare Jennifers insats så blir det ej platt fall. Hon är den stora behållningen i filmen. Och det är inte illa pinkat med tanke på hur mycket jag avskydde henne i första säsongen av tv-serien ”Dexter” där hon spelar med. (Har ej sett de andra säsongerna, dock sägs det att hon gör bättre ifrån sig vad det lider.) Och ok, i ”The Exorcism of Emily Rose” spelade hon också bra…

Betyget blir en trea tack vare Jennifers insats plus svallvågorna från [REC].

Tillägg: såg en artikel som säger att det blir en uppföljare… Men att den ej kommer att följa [REC]2.. Hm… Kör de vidare på virus-grejen månntro?

Betyg: 3/5

Regi: Gus Van Sant

Skådespelare: Alex Frost, Eric Deulen, John Robinson, Elias McConnell, Kristen Hicks

År:  2003

Genre: Drama

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0363589/

Sett: DVD 19/9

Gus Van Sants Elephant är berättelsen om en till synes helt vanlig dag i några amerikanska high school-elevers liv. Vi får följa dessa elever under denna dag, fylld av lektioner, fotboll, skvaller och det sociala livet på skolan. Varje elev vi möter upplever high school på olika sätt; stimulerande, vänskaplig, traumatisk, ensam, hård. En helt vanlig dag, som kommer att sluta på ett allt annat än vanligt sätt.

Det mesta i filmen är improviserat.

Ungdomarna är inga skådespelare och deras riktiga namn används i filmen.

Många långa kameratagningar, som den på flickorna i kafeterian som är 5 minuter och 19 sekunder lång.

…

I makligt tempo introduceras vi till de olika personerna och deras tillvaro i skolan. Ovana skådespelare som de är gör de ändå ganska bra ifrån sig. Inga försök görs till att försköna filmen med snyggt foto eller häftig scenografi, utan fokus ligger på det vardagliga. Vissa tagningar kunde gott ha kortats ner en aning, som den när Alex sitter hemma och spelar piano.

Gus Van Sant berättar denna historia naket och avskalat, närapå kylslaget, om två ungdomar som iskallt planerar dödsskjutningarna av sina skolkamrater och sina lärare. När de suttit och planerat sitt kommande dåd avslutar Alex genom att säga till Eric: ”Most of all: Have fun.” Skrämmande indeed.

Men något fattas ändå för att filmen ska gripa tag i mig helt. Draghjälp har den ju av de verkliga händelserna från t ex Columbine och med det i bagaget så tycker man att det är fruktansvärt hur  något sådant här kan hända.  Att två till synes normala och trevliga pojkar kan spåra ur så totalt och känslokallt skjuta ner folk. Liten hint får vi dock att förklaringen kan vara mobbning, lärarna som blundade för det (bra scen med den beväpnade Eric och läraren i korridoren) plus att de vill spela ett spel på riktigt. (Vi får se ett klipp med Eric som sitter och spelar ett spel på datorn som går ut på att meja ner folk med ett skjutvapen) Men Van Sant tar aldrig ställning och ger oss varken en psykologisk förklaring till deras beteende eller en känga till den lättillgängliga vapenförsäljningen i USA. Både bra och dåligt kan jag tycka.

Under en lektion sitter de och diskuterar om man kan se på en person på gatan om denne är homosexuell utan att känna honom/henne. Denna fråga kan man ju även koppla samman med händelserna i filmen: hur kan man avgöra om någon är kapabel att döda någon? Och inte bara drömmer om det utan även gör slag i saken. Så återigen ger Van Sant oss några brödsmulor. Ju mer jag funderar över filmen desto intressantare blir frågeställningen. Och det kanske är det som Van Sant är ute efter. Inte att ge oss alla svaren utan få oss att tänka till. Göra oss mer medvetna.

Filmen hade faktiskt tjänat på att vara lite längre för jag hade precis börjat lära känna karaktärerna och så var det slut. Hm.

Betyg: 3/5

Regi: Jaume Balagueró, Paco Plaza

Skådespelare: Jonathan Mellor, Manuela Velasco, Óscar Zafra, Ariel Casas, Pablo Rosso, Alejandro Casaseca

År:  2009

Genre: Skräck

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1245112/

Sett: Blu-ray 19/9

Viruset är tillbaka! [REC]2 tar vid där ettan slutade.

Vi befinner oss i Barcelona. Endast ett par minuter har passerat sedan myndigheterna förlorade kontakten med människorna i det smittade hyreshuset. Ingen vet exakt vad som pågår där inne, och utanför är det totalt kaos. För SWAT-teamet verkar uppgiften tämligen enkel; att utrustade med videokameror ta sig in i huset och analysera situationen. Men som vi alla vet, är saker inte alltid vad de verkar…

Pablo Rosso, som här spelar SWAT medlemmen Rosso, var även med i första filmen där han gestaltade karaktären Pablo…

Kläderna Manuela Velasco bär är detsamma som i första filmen.

Folket utanför byggnaden, SWAT-team, polis och åskådare, var vanligt folk och ej statister.

…

Filmen flyter bra ihop med första och ger mer känslan av en film som blivit uppdelad i två delar.

Börjar bra redan med insatsstyrkan som förbereder sig i bilen och småpratar om vardagliga saker med varandra medan de pysslar om sina vapen. De ska eskortera en läkare in i byggnaden och väl inne börjar naturligtvis saker hända…

Gillar sättet de visar att även väldrillade soldater fortfarande är människor genom paniken som utbryter då en av deras egna blir en av otäckingarna. Faktum är att jag tycker soldaterna var bäst i den här filmen konstigt nog. Annars brukar det vara tvärtom, men det är nog för att de visar sina känslor här istället för att vara stöpta i mallen machomän som är alltför vanligt. (Och kanske för att det inte är en amerikansk film…) Och scenen med Larra som kommer ifrån de andra och blir instängd i en annan lägenhet… Wow, intensiviteten och tempot som genomsyrar den scenen. En favorit.

Storyn med ungdomarna som tar sig in i byggnaden vävs ihop på ett snyggt sätt med den första storyn. Enerverande som ungdomarna är så passar det ändå så bra in då det handlar om barn där någon är drivande och får med sig de andra att göra något som de ej borde göra…  Och sedan hur deras rädsla påverkar deras agerande. Dock tycker jag att tjejen, Andrea Ros som spelar Mire, går över gränsen ibland med sitt skrikande och gnäll. Lite smått irriterande.

Riktigt bra filmat med skakig handkamera och där ljudet ibland försämras eller helt försvinner helt då mikrofonen täcks över av något eller blir skadad. Ökar obehaget och klaustrofobin. Och att variera vilken persons kamera vi ser genom funkar väldigt bra. Gillar även hur de använder sig av ”bild i bilden”. Nightvision scenerna lyckas de också riktigt bra med och förstärker den ruggiga stämningen. Måste säga att [REC] filmerna är ett gott föredöme för andra filmer som ska använda sig av handkamera för att få denna reality-känsla.

Bra skådespelare som hjälper till att förmedla paniken och kaoset som uppstår. Man känner sig delaktig där och vill skrika åt dem att vara tysta! De kan höra er! Haha. Men lite störde jag mig på att de aldrig hade uppsikt över lägenhetsdörrarna när de irrade omkring i trapphuset. Fokus låg alltid framför dem eller bakom. Jag menar, det fanns ju folk i lägenheterna som de iofs inte utnyttjade här i dessa scener, men ändå… Den skådespelare som jag tycker minst om är Jonathan Mellor som spelar Dr. Owen. Han var inte klockren och kändes emellanåt lite stel och oengagerad.

Förklaringen till smittan känns dock sådär. Jag är inte helt såld på den förklaringen som borde byggts upp lite bättre. Kändes lite för abrupt. Kan förstå att de ville ta ett steg framför genom detta, men måste allt ha en förklaring? Kunde de inte vävt in det lite mer i mystik? Hållt oss lite mer i spänning? Fast å andra sidan kanske det bara blivit segt och utdraget, så det här kanske var bästa lösningen. Slutet var inte heller så värst överraskande, men helt ok. Som bäddat för en fortsättning om jag säger så. Och det sägs att uppföljare är på gång, inte bara en utan två…

Summa kardemumma: riktigt bra film för att vara en uppföljare. I klass med den första som jag gillade. Not bad at all.

Betyg: 2/5

Regi: Marc Caro

Skådespelare: Lambert Wilson, Linh Dan Pham, Simona Maicanescu, Dominique Pinion

År:  2008

Genre: Sci-fi

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0487928/

Sett: DVD 18/9

På en rymdstation i omlopp kring den hotfulla planeten Dante hålls några av universums farligaste fångar inlåsta. En dag anländer en vetenskapskvinna för att testa en ny, obeprövad behandlingsmetod. Med sig har hon även en mystisk man som stängs in bland fångarna. Mannen verkar plågad och förvirrad, och ingen vet var han har varit eller vad han har sett. Vad man däremot snart blir medveten om är att han besitter krafter bortom våra vildaste fantasier. Är han besatt av demoner, eller är han kanske rentav självaste Frälsaren?

Regissören Marc Caro hade tänkt sig ett annat slut, men producenterna skar ner budgeten med 50%.

…

En rymdstation dit farliga brottslingar transporteras för att forskare ska kunna studera deras beteende. Här har vi den unga, ivriga, energiska nykomligen som anländer full av idéer om att använda ny teknik på fångarna, utnyttja dem som försökskaniner. Som motpol har vi den kvinnliga läkaren som varit där ett tag och motsätter sig den unga kvinnans metoder. Mellan dem finns den manliga läkaren som blint lyder det stora företaget som han arbetar åt. Samtidigt med den unga kvinnan anländer en mystisk främling, välspelad av Lambert Wilson (kär gammal bekant från The Matrix Revolution där han med bravur spelade karaktären Merovingian). Till en början är jag väldigt nyfiken på vem han är, denna främling som inte säger ett ord. Men den biten tappas bort på vägen och jag märker hur mitt intresse dalar. Liksom det gör för hela filmen då storyn känns halvfärdig. För grunden finns där, bara att den inte ges chansen att vidareutvecklas. Något fattas.

Den religiösa tonen som genomsyrar hela filmen klarar de inte riktigt av att hantera. De vill så mycket, men det är just det: de vill för mycket. De vet inte när de ska hejda sig utan öser på för fullt och man blir fullkomligt dränkt i den kristna symboliken.

Tillsammans med Jean-Pierre Jeunet (”Alien: Resurrection (1997)”) gjorde Marc Caro filmen ”The City of Lost Children (1995)” (mycket bra film!) och hans hantverk märks av i denna film då han är duktig på karaktärer, miljöer och foto som är lite smått galna och hysteriska.  Självklart medverkar skådespelaren Dominique Pinion även i denna film. ”Delicatessen (1991)”, som Jeunet/Caro även gjort, sägs vara riktigt bra så den har åkt in på min att-se-lista.

Betyg: 2/5

Regi: Simon Hunter

Skådespelare: Thomas Jane, John Malkovich, Ron Perlman, Anna Walton

År:  2008

Genre: Sci-fi

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0490181/

Sett: DVD 17/9

I en apokalyptisk framtid tvingas de ständigt krigande imperierna enas mot en ny fiende: mutanterna, odöda varelser som förintar allt i sin väg.

Baserat på rollspelet med samma namn utgivet av svenska Target AB 1993. Snart följdes det av brädspel, figurspel, kortspel, böcker och serier.

Dryga 10 år tog det innan filmen slutligen blev klar efter otaliga omskrivningar av manus, regissörer som byttes ut och skådespelare som kom och gick.

…

Jag har en förkärlek för apokalyptiska filmer, men kan inte påstå att jag hade några större förväntningar på denna film. I mitt tycke lät det mer som en renodlad actionrulle utan desto djupare innehåll. Och med facit i hand kan jag bara konstatera att min magkänsla hade rätt. Inte för att det är något fel med action, men jag tror filmen hade vunnit mer på om den hade byggt lite mer på storyn om maskinen i underjorden som skapade dessa mutanter. Nu blev det mer en knappt godkänd film som passar bra att ligga i soffan och slötitta på en fredag kväll. CGI var inte världens bästa, men passade ändå in då de inte försökte föreställa en storbudgetfilm á la Hollywood om ni förstår vad jag menar. Dock saknades den nervkittlande spänningen vilket pekar på brister i manuset. Skådespeleriet var ej på topp vilket kan förklaras med rollistan, men även på personregin. Inledningen med slagfältet var mest rörig och svår att hänga med i. Bästa scenen var nog den när de var i hissschaktet. Lite frågande är jag till herr Malkovich medverkan som var ganska medioker för att vara han.