Betyg: 3/5

Regi: Gus Van Sant

Skådespelare: Alex Frost, Eric Deulen, John Robinson, Elias McConnell, Kristen Hicks

År:  2003

Genre: Drama

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0363589/

Sett: DVD 19/9

Gus Van Sants Elephant är berättelsen om en till synes helt vanlig dag i några amerikanska high school-elevers liv. Vi får följa dessa elever under denna dag, fylld av lektioner, fotboll, skvaller och det sociala livet på skolan. Varje elev vi möter upplever high school på olika sätt; stimulerande, vänskaplig, traumatisk, ensam, hård. En helt vanlig dag, som kommer att sluta på ett allt annat än vanligt sätt.

Det mesta i filmen är improviserat.

Ungdomarna är inga skådespelare och deras riktiga namn används i filmen.

Många långa kameratagningar, som den på flickorna i kafeterian som är 5 minuter och 19 sekunder lång.

…

I makligt tempo introduceras vi till de olika personerna och deras tillvaro i skolan. Ovana skådespelare som de är gör de ändå ganska bra ifrån sig. Inga försök görs till att försköna filmen med snyggt foto eller häftig scenografi, utan fokus ligger på det vardagliga. Vissa tagningar kunde gott ha kortats ner en aning, som den när Alex sitter hemma och spelar piano.

Gus Van Sant berättar denna historia naket och avskalat, närapå kylslaget, om två ungdomar som iskallt planerar dödsskjutningarna av sina skolkamrater och sina lärare. När de suttit och planerat sitt kommande dåd avslutar Alex genom att säga till Eric: ”Most of all: Have fun.” Skrämmande indeed.

Men något fattas ändå för att filmen ska gripa tag i mig helt. Draghjälp har den ju av de verkliga händelserna från t ex Columbine och med det i bagaget så tycker man att det är fruktansvärt hur  något sådant här kan hända.  Att två till synes normala och trevliga pojkar kan spåra ur så totalt och känslokallt skjuta ner folk. Liten hint får vi dock att förklaringen kan vara mobbning, lärarna som blundade för det (bra scen med den beväpnade Eric och läraren i korridoren) plus att de vill spela ett spel på riktigt. (Vi får se ett klipp med Eric som sitter och spelar ett spel på datorn som går ut på att meja ner folk med ett skjutvapen) Men Van Sant tar aldrig ställning och ger oss varken en psykologisk förklaring till deras beteende eller en känga till den lättillgängliga vapenförsäljningen i USA. Både bra och dåligt kan jag tycka.

Under en lektion sitter de och diskuterar om man kan se på en person på gatan om denne är homosexuell utan att känna honom/henne. Denna fråga kan man ju även koppla samman med händelserna i filmen: hur kan man avgöra om någon är kapabel att döda någon? Och inte bara drömmer om det utan även gör slag i saken. Så återigen ger Van Sant oss några brödsmulor. Ju mer jag funderar över filmen desto intressantare blir frågeställningen. Och det kanske är det som Van Sant är ute efter. Inte att ge oss alla svaren utan få oss att tänka till. Göra oss mer medvetna.

Filmen hade faktiskt tjänat på att vara lite längre för jag hade precis börjat lära känna karaktärerna och så var det slut. Hm.