Betyg: 3/5
Regi: Jaume Balagueró, Paco Plaza
Skådespelare: Jonathan Mellor, Manuela Velasco, Óscar Zafra, Ariel Casas, Pablo Rosso, Alejandro Casaseca
År: 2009
Genre: Skräck
IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1245112/
Sett: Blu-ray 19/9
Viruset är tillbaka! [REC]2 tar vid där ettan slutade.
Vi befinner oss i Barcelona. Endast ett par minuter har passerat sedan myndigheterna förlorade kontakten med människorna i det smittade hyreshuset. Ingen vet exakt vad som pågår där inne, och utanför är det totalt kaos. För SWAT-teamet verkar uppgiften tämligen enkel; att utrustade med videokameror ta sig in i huset och analysera situationen. Men som vi alla vet, är saker inte alltid vad de verkar…
Pablo Rosso, som här spelar SWAT medlemmen Rosso, var även med i första filmen där han gestaltade karaktären Pablo…
Kläderna Manuela Velasco bär är detsamma som i första filmen.
Folket utanför byggnaden, SWAT-team, polis och åskådare, var vanligt folk och ej statister.
…
Filmen flyter bra ihop med första och ger mer känslan av en film som blivit uppdelad i två delar.
Börjar bra redan med insatsstyrkan som förbereder sig i bilen och småpratar om vardagliga saker med varandra medan de pysslar om sina vapen. De ska eskortera en läkare in i byggnaden och väl inne börjar naturligtvis saker hända…
Gillar sättet de visar att även väldrillade soldater fortfarande är människor genom paniken som utbryter då en av deras egna blir en av otäckingarna. Faktum är att jag tycker soldaterna var bäst i den här filmen konstigt nog. Annars brukar det vara tvärtom, men det är nog för att de visar sina känslor här istället för att vara stöpta i mallen machomän som är alltför vanligt. (Och kanske för att det inte är en amerikansk film…) Och scenen med Larra som kommer ifrån de andra och blir instängd i en annan lägenhet… Wow, intensiviteten och tempot som genomsyrar den scenen. En favorit.
Storyn med ungdomarna som tar sig in i byggnaden vävs ihop på ett snyggt sätt med den första storyn. Enerverande som ungdomarna är så passar det ändå så bra in då det handlar om barn där någon är drivande och får med sig de andra att göra något som de ej borde göra… Och sedan hur deras rädsla påverkar deras agerande. Dock tycker jag att tjejen, Andrea Ros som spelar Mire, går över gränsen ibland med sitt skrikande och gnäll. Lite smått irriterande.
Riktigt bra filmat med skakig handkamera och där ljudet ibland försämras eller helt försvinner helt då mikrofonen täcks över av något eller blir skadad. Ökar obehaget och klaustrofobin. Och att variera vilken persons kamera vi ser genom funkar väldigt bra. Gillar även hur de använder sig av ”bild i bilden”. Nightvision scenerna lyckas de också riktigt bra med och förstärker den ruggiga stämningen. Måste säga att [REC] filmerna är ett gott föredöme för andra filmer som ska använda sig av handkamera för att få denna reality-känsla.
Bra skådespelare som hjälper till att förmedla paniken och kaoset som uppstår. Man känner sig delaktig där och vill skrika åt dem att vara tysta! De kan höra er! Haha. Men lite störde jag mig på att de aldrig hade uppsikt över lägenhetsdörrarna när de irrade omkring i trapphuset. Fokus låg alltid framför dem eller bakom. Jag menar, det fanns ju folk i lägenheterna som de iofs inte utnyttjade här i dessa scener, men ändå… Den skådespelare som jag tycker minst om är Jonathan Mellor som spelar Dr. Owen. Han var inte klockren och kändes emellanåt lite stel och oengagerad.
Förklaringen till smittan känns dock sådär. Jag är inte helt såld på den förklaringen som borde byggts upp lite bättre. Kändes lite för abrupt. Kan förstå att de ville ta ett steg framför genom detta, men måste allt ha en förklaring? Kunde de inte vävt in det lite mer i mystik? Hållt oss lite mer i spänning? Fast å andra sidan kanske det bara blivit segt och utdraget, så det här kanske var bästa lösningen. Slutet var inte heller så värst överraskande, men helt ok. Som bäddat för en fortsättning om jag säger så. Och det sägs att uppföljare är på gång, inte bara en utan två…
Summa kardemumma: riktigt bra film för att vara en uppföljare. I klass med den första som jag gillade. Not bad at all.
Jag var inte så förtjust i första filmen och gillade faktiskt den här bättre. ”kameran som karaktär” är en gimmick som jag är rejält less på men här funkade det bättre än vanligt.
Tvärtemot dig gillade jag den plötsliga vändningen från zombie film till Excorsisten (typ) Det är sällan den övernaturliga förklaringen används i såna här filmer. Speciellt när dom annars är filmade med sådan realism i åtanke och jag applåderar herrarna Balagueró och Plaza för att dom utvecklar temat på det sättet. Inget hade varit tråkigare än mer av samma sak som i ettan och här blir det befriande lite av den varan. Dessutom gillade jag verkligen sättet att utnyttja nightvision delarna som en blick eller portal in i en annan värld vi normalt inte kan se. Snyggt att göra så istället för att bara ha nightvision för sakens skull som det så ofta blir i andra filmer.
Kul att du gillade den här iaf! Hm, då kanske du inte kommer att uppskatta den amerikanska remaken Quarantine som jag såg igår… hehe
Vad gäller förklaringen och den tvära vändningen: jo, faktiskt bra att de inte bara lunkade på utan gjorde något drastiskt med storyn. Dock känner jag att uppbyggnaden vacklade en aning. Och nu när jag smält filmen så undrar jag om inte mycket beror på att jag inte är så värst förtjust i prästen, varken karaktären eller skådespelaren. Kan vara det som stör mig.
Gillar också att de tar nightvision tekniken ett steg längre och gör något bra av det. Och inte som du skriver bara använder den för sakens skull.
Jag blev delvis besviken – den fungerar bra som uppföljare i vissa delar, men tyvärr inte andra. Till stora delar kan jag skriva under det du tycker; men är av en helt avvikande åsikt när det gäller ungdomarna (vilket du kanske läst redan :-)).