Betyg: 1/5

Regi: John Harris

Skådespelare: Shauna MacDonald, Natalie Mendoza, Krysten Cummings

År:  2009

Genre: Skräck

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1073105/

Sett: DVD 10/7

Sarah kommer ensam upp ur ett grottsystem efter en expedition i Appalacherna som hon har genomfört tillsammans med fem väninnor. Hon är skadad och utom sig av skräck. Sheriff Vaines känner sig skeptisk inför den information han lyckas få ur Sarah, och är övertygad om att hennes sammanbrott döljer en mycket mörkare sanning.

Uppföljare till magnifika The Descent. Svensk titel är Instängd/Instängd 2.

Ettan har två olika slut: originalslutet föll inte amerikanerna i smaken så de fick sin egen version. Och det är den senare som uppföljaren utgår ifrån.

…

*** VARNING FÖR SPOILERS ***

Äntligen har jag tagit mig för och sett filmen. Och egentligen kan man recensera den som två filmer: som en uppföljare eller som en fristående film. För ser man den som det senare, en fristående film, så är den uthärdlig. Men ser man den som en uppföljare, vilket den ju faktiskt är, så får den absolut inte godkänt. Jag älskar ettan och här i tvåan finns inget kvar av det som gjorde filmen till det den är: en smart, nervkittlande och spännande film med intressanta karaktärer. Jag såg den med UK slutet vilket var en underbar avslutning på filmen. Kan tillägga att jag även såg det amerikanska alternativa slutet som finns med på DVD:n. Synd att de gjorde ett alternativt slut vilket innebar att de fick chansen att göra en uppföljare… Och tyvärr lämnade de öppet slutet även i tvåan så vill det sig illa kommer en trea.

Tillbaka till filmen. Jag tycker inte den har något hjärta eller själ, allt handlar om utnyttja första filmen, skapa en massa billiga skrämseleffekter, ha ihjäl folk och varelser på alla sätt som går för att kunna visa upp så mycket blod som möjligt. Själva storyn är ett nödvändigt ont. Gäsp. Och när Juno dök upp kände jag mig bara uppgiven. Jag tycker om filmer som har lite lösa knutar, allt behöver inte förklaras. Här tycker de att de bör förklara vissa bitar, men det blir bara fel. Och slutet där Sarah ska offra sig blev bara patetiskt. Håller med det duke skrev om det här någonstans i tråden. Samma gäller scenen med en döende Juno. Gosh. För att inte nämna slutscenen med gubben… Den sänkte filmen totalt. OMG. Och var det inte han som i början räddade Sarah? Varför? Vad var vitsen med det när hon kunnat bli middag till hans små skötebarn? Mycket märkligt. Fast vänta nu: han kanske planerat det hela! Om hon blir räddad kan hon berätta var de andra är så att fler folk skickas dit och det blir mer mat till barnen… Mm, eller hur?

Ok, men fanns det något positivt med filmen? Ja, förutom eftertexterna… Jo, faktiskt: musiken var bra. Plus att det faktiskt fanns en scen som jag tyckte var ganska bra och det var den med tjejen som blev instängd efter raset. Ruggigt spännande när varelsen hittade henne och försökte komma åt henne. Burr.

Avslutningsvis vill jag bara säga att träningspassen gett utdelning för jäklar vad varelserna var viga här då det skuttade runt som små studsbollar.

Betyg: 3/5

Regi: Michael Spierig, Peter Spierig

Skådespelare: Ethan Hawke, Willem Dafoe, Isabel Lucas, Sam Neill

År:  2009

Genre: Skräck

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0433362/

Sett: Blu-ray 4/7

Året är 2019 och de flesta har blivit förvandlade till vampyrer. Endast 5% av människorna återstår och något måste göras innan allt blod tar slut…

Jag gillar faktiskt den här filmen. Tycker storyn var intressant med vampyrerna som härskar och de få människor som finns kvar kämpar för sin överlevnad. Vampyrerna svälter då blodbrist råder. Ransonering råder och några forskare jobbar febrilt med att ta fram ett substitut. Här har vi Edward (sammanträffande eller…hehe) som aldrig ville bli vampyr och när en dröm om att finna ett botemedel. Föga anar han att han kommer att snubbla över det då han träffar några människor. Lite småruggigt att se de som varit utan blod alltför länge och förvandlingen de genomgått. De lyckas även få in en sorgsen ton i filmen vilket jag tycker lyfter filmen. Där hjälper även musiken till på ett bra sätt. Gillar musiken. Snyggt filmat utan några större krusiduller. Smarta och snygga förtexter där vi samtidigt får en snabb bakgrundshistorik med hjälp av bl a affischer som syns i bild. Makeup och CGI inget att anmärka på. Även skådespelarna skötte sig bra.

Betyg: 1/5

Regi: Steve Miner

Skådespelare: Mena Suvari, Nick Cannon, Michael Welch, Matt Rippy, Ving Rhames

År:  2008

Genre: Skräck

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0489018/

Sett: DVD 18/6

En småstad i USA invaderas av smittbärande varelser och invånarna måste kämpa mot horderna….

Remake av George A. Romeros film från 1985 med samma namn.

…

Slarvigt manus som enbart fokuserar på action och ’coola’ effekter. Dåliga skådespelare och jag förstår inte hur Ving Rhames kunde ställa upp på det här. Var han i så desperat behov av pengar? Jag kan tänka mig att de anlitade honom för att rida på vågen från den bättre remaken Dawn of the Dead där han var med. Dock spelar han ej samma karaktär ska påpekas. Men däremot en annan bekanting: Captain Rhodes… Hm. Och den här filmen har inget med originalet att göra mer än titeln och några namn som fått följa med. Remake är helt klart fel benämning att använda för denna film. Övergår mitt förstånd hur Romero kunde låta dem komma undan med att utnyttja honom och hans film för att tjäna en hacka.

Zombisarna ser mest komiska ut där de stönar och springer som om de gjort på sig. Och se där, de kan hantera gevär minsann. Och klättra på väggar. Eh. Inte är det så värst snyggt gjorda heller. Men vi får vår beskärda del av blod och köttslamsor så det räcker och blir över. Efter 40 minuter har jag totalt tappat intresset och får lov att anstränga mig extra mycket för att se klart spektaklet.

Jag är en aning tveksam till betyget, men bestämmer mig för att den kan få en svag etta i alla fall. Som en tröst till Romeros originalfilm som så totalt slaktas här då den kallas för en remake…

WHEN THERE’S NO MORE ROOM IN HELL
THE DEAD WILL WALK THE EARTH

Betyg: 4/5

Regi: Zack Snyder

Skådespelare: Sarah Polley, Ving Rhames, Jake Weber, Mekhi Phifer

År:  2004

Genre: Skräck

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0363547/

Sett: DVD 13/6

Sjuksköterskan Ana vaknar upp till en mardröm där pojkvännen blivit förvandlat till något slags monster av grannflickan. Inte nog med det så upptäcker hon att hela världen utanför blivit delaktig i mardrömmen.

Remake av George A. Romeros film med samma titel från 1978.

Zack Snyders regidebut.

Enligt Zack Snyder så vägrade Starbucks Coffee förekomma i filmen.

WGON trafik helikoptern, som förekommer i filmen, användes av överlevarna i ”Dawn of the Dead (1978)”. Även några av lastbilarna utanför köpcentret är från samma företag som lånade ut lastbilar till originalet.

Majoriteten av zombie sminket skapades med verkliga rättsmedicinska foton som mall.

Namnet Wooley’s Diner kommer från SWAT team ledaren i originalfilmen.

…

Intensiv inledning där vi direkt förs in i handlingen via huvudpersonen Anas jobb på akuten. De har fått in en patient som blivit biten… På ett enkelt och elegant sätt får vi lära känna Ana innan helvetet bryter ut.

Snyggt med förtexterna. Snabba klipp ackompanjerad till bra musik som visar olika händelser. Som ett rappt nyhetsreportage.

Skön blandning av människor som sammanstrålar i köpcentret. Bra manus med en story som är spännande och genomsyras av högt tempo. Gillar scenerna när de kommunicerar med Andy tvärsöver. Nervkittlande när Nicole sedan beger sig dit för att rädda hunden och de andra är hjälplösa när de hör det som utspelar sig i walkie-talkien. Bra skådespelare där Sarah Polley och Ving Rhames lyser extra starkt. De är även mina favoriter och som många säkert anar så gillar jag skarpt karaktären Ana som är en stark kvinna som kan ta vara på sig själv. Michel Kellys karaktär, CJ, var ganska odräglig i början men växte till sig och blev faktiskt lite av en favorit efter de två andra jag nyss nämnde. Lite fler bekanta ansikten som Jake Weber och Kevin Zegers. En annan skådis som kom in sent i filmen, men som gjorde en desto starkare insats var Blu. Bra spelat. Inget att anmärka vad gäller foto, effekter och makeup utan alla delarna är välgjorda. Bonus för slutet.

Stor omställning att gå från Romeros lugna zombisar till dessa moderna som är väldigt kvicka i vändningarna. Men jag gillar farten och fläkten som är i filmen!

Betyg: 4/5

Regi: Tom Savini

Skådespelare: Tony Todd, Patricia Tallman, Tom Towles, McKee Anderson, William Butler

År:  1990

Genre: Skräck

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0100258/

Sett: DVD 13/6

Hög radiationsstålning medför att de döda återuppstår… Dessa zombies har en ohygglig törst efter människoblod.

En grupp människor belägrar en byggnad i hoppet att hålla sig ifrån de blodtörstiga bestarna och överleva. De kommer på att de kan vinna över zombierna genom att skjuta dem i huvudet, eller att sätta eld på dem. Men vem har sagt att det blir en lätt match?

Remake av George A. Romeros klassiker med samma namn. Regissören Tom Savini är en gammal god vän till Romero och det här blev hans regidebut.

Bill ’Chilly Billy’ Cardille är med som reporter både i originalet och i remaken.

Filmen förbjöds i Tyskland.

Innehåller referenser till ”Dawn of the Dead (1978)” och självklart till originalet ”Night of the Living Dead (1968)”.

I en scen ser vi en kvinna som vandrar med huset i bakgrunden. Det är husets ägarinna som ville ha en liten roll i filmen som tack för att de fick använda hennes hus.

I originalet var det först tänkt att Barbara skulle vara karismatisk och stark. Hon skulle även ha varit den enda överlevande från huset. Som vi alla vet så ändrades manuset. I stället tog Savini till vara på det och med lyckat resultat skulle jag vilja säga.

Slutscenen är en homage till originalet som fick klippa bort den scenen pga den heta debatten om rasism som blossade upp vid den tidpunkten och risken att filmen skulle anklagas för rasism var hög.

…

Jag blev faktiskt positivt överraskad av filmen. Intensivt och stressigt tempo med bra uppbyggnad av storyn och dess karaktärer. Vissa moment var t.o.m nervkittlande. Helt ok foto med reservation för vissa ”stillbilder” som ibland blev en för mycket. Kill your darlings. Välgjorda zombisar. Gillar även musiken. Tack och lov så hejdades det evinnerliga skrikandet av de två kvinnliga karaktärerna och det var befriande att se Barbara resa på sig och bli stark och handlingskraftig. Hon växte sig starkare och starkare. Gillade henne. Och jag kan ju inte annat än godkänna henne, telepaten från Babylon 5.

Gillar hur Savini behöll den svart-vita bilden i tv-sändningarna som är hämtade från originalet.

Fanns vissa element som var störande såsom zombies som enkelt tar sig uppför trappor, inklusive brant källartrappa och smidigt klättrar in genom fönster… Sedan kan man ju inte annat än förundras över all den tid i världen de har på sig att täcka över fönster trots att zombies finns där utanför. Men detta till trots så var det en riktigt bra film. Skulle kunna vara våghalsig och påstå att den är bättre än originalet. Underbart slut som visar en smått galen festivalstämning som råder bland de överlevande då de lyckats återfå makten.

Betyg: 2/5

Regi: George A. Romero

Skådespelare: Alan van Sprang, Kenneth Welsh, Kathleen Munroe, Richard Fitzpatrick

År: 2009

Genre: Skräck

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1134854/

Sett: DVD 10/6

Filmen följer Sarge Crockett och hans män, som tidigare sågs i en mindre roll i Diary of The Dead. De hamnar mitt uppe i en släktfejd på en liten ö utanför amerikas kust. Den ena sidan anser att man ska leva sida vid sida med zombiesen(eller rättare sagt låsa in dem) tills ett botemedel kan framställas medan den andra sidan anser att en bra zombie är en död zombie! Naturligtvis leder det här till flera konflikter, något som inte blir bättre av alla zombies på ön.

Romero följer upp ”Land of the Dead” genom att även här använda bildformatet 2.35:1.

…

Romero har fått till en lustig kombination av western och splatter film. Westernkänslan återfinns på ön, Plum Island, där en släktfejd pågår mellan O’Flynns och Muldoons. Framförallt är det släktens överhuvuden, Patrick och Seamus, som står för aversionen gentemot den andre som pågått sedan barnsben. Intressant med Seamus syn på zombies: han vill hålla dem ”vid liv” med förhoppningen att ett botemedel kommer att tas fram. Under tiden försöker han lära dem att äta djur i stället för människokött. De är fastkedjade, några i sina hem, några hålls som boskap. En zombie har de i en inhägnad tillsammans med en liten gris. En zombie som var brevbärare när han levde är fast kedjad vid en brevlåda och upprepar nonstop leveransen av ett brev till lådan. Lite får jag känslan att Romero försöker förmedla en bild av hur vi monotont utför våra vardagliga sysslor här i livet, i synnerhet arbetslivet. Här ser vi även hur han spinner vidare på temat att zombisar minns vardagliga saker som att hugga ved eller rida på en häst.
O’Flynn är så klart Seamus motsats: han vill rensa ön på zombiesar. Inget knussel där utan rakt på sak.

Den andra storyn är med ett gäng militärer anförda av Sarge där vi i början får se hur de bestämmer sig för att bryta sig loss från sitt kompani och gå sin egen väg. Det här gänget känns igen från Diary of the Dead där de rånade ungdomarna i husbilen. Gillar den här kopplingen, en skön bonus. På deras väg så stöter de på en ung kille och jag tycker det var en smart grej av Romero att ta med honom för killen känns verkligen som en frisk fläkt. Gissa om jag njuter av scenen med en viss iPhone?   Tjatet om pengasumman tycker jag inte alls tillför något utan kunde gott ha strukits.

Filmen börjar halta betänkligt när de två historierna vävs samman i och med att Sarges gäng tar sig till ön. Allt fokuseras på invånarna på ön och det tycker jag är synd för Sarges gäng är de som är mest givande här i filmen faktiskt. Och sen kommer det obligatoriska avslutningen där Romero nästan slår knut på sig själv i sin iver att avverka så många zombisar som möjligt. På tal om det så är CGI:n löjeväckande många gånger och jag vet inte om det är avsiktligt eller bara amatörmässigt. För det skänker en viss komik över filmen och det kanske är meningen? Men han borde varit konsekvent i så fall. Slutscenen vara bara too much och ingen kan ju undgå att se inspirationen från western genren.