Betyg: 4/5
Regi: George A. Romero
Skådespelare: David Emge, Ken Foree, Scott H. Reiniger, Gaylen Ross
År: 1978
Genre: Skräck
IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0077402/
Sett: DVD 2/6
En nationell kris uppstår i USA då zombie populationen växer oroväckande snabbt. Två poliser, en helikopterpilot och hans flickvän söker skydd i ett övergivet köpcentrum. Där barrikaderar de sig mot zombies som försöker ta sig in och deras säkerhet hotas då ett mc-gäng tar sig in och lämnar dörren öppen…
Cameoframträdande av både George A. Romero och hans fru, Christine Forrest, i tv-studion. Romero syns även som tomten på motorcykel. Tom Savini spelar zombien som slår sönder fönsterrutan i lastbilen och blir skjuten av av Roger.
Tom Savini valde en grå hudton för zombisarna vilket han senare medgav var ett misstag då några av dem fick en blåaktig ton i filmen.
Med en tight budget så hade de inte råd att anlita stuntmän till alla scener utan Tom Savini och hans kompis ställde upp och gjorde dem. Allt gick dock inte smärtfritt…
…
När jag körde igång filmen kunde jag direkt konstatera att 1. jag sett den förut och 2. att jag gillar den. Gillar hur den direkt sätter fart utan några större krusiduller. Intressant att de förlagt handlingen till ett köpgcentrum – är vi inte ganska lika dessa zombies när vi till synes planlöst irrar omkring i galleriorna? Och hur lätt huvudpersonerna gör sig hemmastadda där och vill inte lämna sitt nya hem och absolut inte se sitt hem invaderas av outsiders (mc-gänget). Kul att se killarna bli som barn på nytt när de får härja omkring fritt i gallerian. Jag menar, vem har inte drömt om att få göra något sådant? Det har jag i alla fall gjort.:) Och zombierna sen då. Som de säger i filmen: ”What are they doing? Why do they come here?” och svaret: ”Instinct. Memory. What they used to do. This was an important place in their lives.”
Mycket bra musik i filmen av The Goblins som tydligen är favorit hos Dario Argento, som för den delen varit rådgivare vad gäller manuset. Bra skådespelare och sen gillar jag hur den kvinnliga karaktären tillåts växa i sin roll, från den klassiska ta-hand-om-mig-jag-är-patetisk till en handlingskraftig kvinna. Det som var absolut sämst i filmen var helt klart makeupen på zombierna. Inte bra alls och väldigt störande i närbild.
Sämsta filmen av dom alla tycker jag
När man somnar med fjärrkontrollen i handen under en zombie film, ja då är det illa
Jag håller nog mer med Marianne än dig Gerogia.
Jag tycker om den långsamma stilen och Romeros kommentar till vår besatthet av kommersialism. Viljan att återvända till ett normalt liv som inte längre finns är ett centralt tema som jag också gillar väldigt mycket och Romero hade gärna fått bygga mer på det. Jag tycker också att Roger dör lite för tidigt och MC-gänget tar upp lite för mycket plats men annars är det en riktigt bra story som vågar göra nåt annat än en vanlig skräckfilm.
Det enda riktigt dåliga är dom blåmålade zombierna.
Tack, John. Och nej, vi lyssnar inte på någon som hyllar Land of the Dead…
Sorry, G!
Precis som du skriver, John: en film som vågar göra mer än vara en vanlig skräckfilm. Inget ont om det sista, men kul med lite variation kan jag tycka. Och vad gäller smurfzombisarna så sa ju Savini att det var ett misstag att använda gråtonad hud som blev alltför blåaktig när det fördes över till film. Kan dock tycka att det var lite slarvigt att inte justera det eftersom resultatet blev så pass illa.
”Och nej, vi lyssnar inte på någon som hyllar Land of the Dead…
Sorry, G!”
Gör ni inte :whistle:
Hehe, nej jag tycker det är ganska kul med vår skiftande smak vad gäller filmer. Behöver jag nämna Transformers?