Live Long and Prosper

Land: USA

Regi: Terrence Malick

Skådespelare: Brad Pitt, Jessica Chastain, Sean Penn, Hunter McCracken

År: 2011

Genre: Drama

Sett: Blu-ray 23/1 2011

Längd: 138 min.

IMDb

Synopsis

Vi följer den 11-årige Jack, som likt sin mor har en själ med stort överskott av ömhet och kärlek, medan hans far försöker lära honom livets mer hårda sida. Jack försöker balansera mellan de två föräldrarnas syn på livet. Han mister dock balansen när han för första gången i sitt liv möter sjukdom och död. Hans tidigare så sorglösa värld är nu en stor labyrint och det fortsätter långt upp i åren. Som vuxen är han en förtappad själ som försöker hitta fotfäste i livet men som hela tiden ändrar sig. Lugnt och försiktigt finner dock Jack fast mark under fötterna och förmår försonas med sin far och inte minst ta sina första försiktiga steg ut i världen fyllda med hopp och lycka…

Trivia

Ursprunget till filmen kommer redan från 70-talet då Malick jobbade med projekt ”Q” som skulle handla om livets ursprung på Jorden. Han övergav projektet, men delar från det finns med i denna film.

Mitt omdöme

Den första timmen är otroligt seg och tråkig. Viskande röster, pampig musik och skaparberättelsen som tar sin början ute i rymden. Pretentiöst så det skriker om det och de som älskar djupanalys får säkert sitt lystmäte stillat, men inget som faller mig i smaken. Sedan blir filmen mer lättillgänglig och vi får följa familjens liv, främst sedd ur barnens ögon och i synnerhet den äldsta sonens. 50-talsmiljön känns trovärdig och skådespelarna gör bra ifrån sig. Mest imponerad blir jag av Hunter McCracken som spelar unge Jack. Tyvärr så slutar filmen som den börjar och drar ner filmen igen. Zzzzzzz.

Land: USA

Regi: Steven Soderbergh

Skådespelare: Gwyneth Paltrow, Matt Damon, Laurence Fishburne, Jude Law, Kate Winslet, Marion Cottilard

År: 2011

Genre: Drama/Thriller

Sett: 22/1 2011

Längd: 106 min.

IMDb

Synopsis

En kontaktyta, ett ögonblick är allt som krävs för att ett dödligt virus ska överföras från en person till en annan. Det enda som smittar snabbare är rädsla…

Beth har varit på en lång affärsresa återvänder hem trött och matt. Symptomen som hon trodde var vanlig jetlag tar en våldsam vändning. Två dagar senare är hon död och läkarna hittar ingen förklaring. Snart dyker andra, liknande fall upp, antalet insjukna ökar lavinartat och de miljontals kontaktytorna mellan människor varje dag gör smittan omöjlig att spåra. Rädslan sprider sig som en löpeld och läkarna och experterna som kallats in för att försöka hitta smittkällan ställs själva inför omöjliga val hur mycket de är villiga att riskera för att rädda världen undan en dödlig epidemi.

Mitt omdöme

Det bästa med filmen, i mitt tycke, är frånvaron av Hollywood-dramatik. Med det menar jag att vi fick se en lågmält berättad film om hur det skulle kunna bli om något liknande bröt ut i världen. Inga dalar och toppar med action utan mer realistiskt berättat. Skrämmande scenario.

Vi får följa många olika människor genom filmen och det kanske är till en nackdel för vi lär aldrig riktigt känna någon av dem, utan det känns mer ytligt. Tyvärr för det är bra skådespelare och t.o.m Matt Damon får godkänt.

Stängde ner hemmabio-anläggningen och gick och tvättade händerna.

Land: USA, Kanada

Regi: Michael Greenspan

Skådespelare: Adrian Brody, Caroline Dhavernas, Ryan Robbins

År: 2010

Genre: Drama

Sett: Blu-ray 21/1 2011

Längd: 90 min.

IMDb

Synopsis

Adrian Brody spelar en man som vaknar upp i ett bilvrak nedanför ett stup. Fastklämd och utan att minnas något kämpar han för sin överlevnad.

Trivia

Filmen spelades in i kronologisk ordning på 18 dagar.

För att komma in i sin karaktär stannade Brody kvar ensam en natt i bilvraket mitt i den kanadensiska vintern.

Adrian Brody utförde alla sina stunts själv.

Mitt omdöme

Adrian Brody gör bra ifrån sig i denna one-man-show och filmen börjar riktigt spännande och intressant. Men sedan tappar regissören greppet om filmen och inte så mycket mer händer fram till slutet där vi får svaret levererat prydligt serverat på en tallrik. Nej, lite mer fortsatt nerv och knorr på berättelsen hade gjort den till en riktigt bra film, nu blev den ‘bara’ godkänd. Gott betyg får det tekniska där de med liten budget får till ett fint foto med bra kameraarbete. Inget studioarbete här inte!

Land: Danmark, Sverige, Frankrike, Tyskland

Regi: Lars von Trier

Skådespelare: Kirsten Dunst, Charlotte Gainsbourg, Kiefer Sutherland, John Hurt, Charlotte Rampling, Alexander Skarsgård

År: 2011

Genre: Drama

Sett: Blu-ray 21/1 2011

Längd: 136 min.

IMDb

Synopsis

Melancholia närmar sig Jorden.

Intet ont anande Justine och Michael gifter sig och den storslagna festen hålls på Justines halvsyster Claires och hennes förmögne man Johns enorma lantställe där man inte har sparat på någonting för att ställa till med ett överdådigt bröllopsfirande.

Efter hand som Melancholia närmar sig Jorden upphävs flera av den okända planetens normala fysiska lagar. Med skräckblandad förtjusning ser den lilla familjen på när den enorma planeten svävar förbi deras egen planet men bara för att erfara att den vänder och kommer tillbaka – den här gången med kurs rakt mot Jorden.

Trivia

Penélope Cruz hoppade av filmen för att i stället medverka i Pirate of the Carribeans: On Stranger Tide (2011).

Flera referenser till olika konstverk förekommer i filmen.

John säger flera gånger att det är en 18-håls golfbana, men i en scen ser vi Claire gå förbi flagga nummer 19. Enligt Lars von Trier är hål 19 ‘limbo’.

Filmen spelades in i Västra Götaland.

Mitt omdöme

Inledningen var en visuell besvikelse där många scener gav sken av enkelt datorspel grafiskt sett. Kan tänkas var det det oförlåtande blu-ray formatet som visade upp bristerna? Och jag kan tycka att många utav slow-motion-scenerna blev alltför, ja långa och segt utdragna.

Filmen är sedan uppdelad i två akter där systrarna fått varsin del och där Claires berättelse är den som ger tyngd till filmen. Den första delen som handlade om Justin saknade något för att riktigt få grepp om en som åskådare. För många karaktärer där ingen riktigt fick fokus och med en huvudrollsinnehavare, Kirsten Dunst, som inte klarade av sin del till fullo. Som sagt var, det är i den andra delen som filmen kommer till sin rätt och mycket tack vare den magnifika Charlotte Gainsbourogh som får mig att engagera mig i berättelsen. Även Kiefer Sutherland gör det bra i sin nedtonade roll. Och berättelsen om planeten Melancholia får mig i sitt grepp hela vägen till slutet. Ett slut där ljudvolymen så passande vrids upp till max och lämnar en, inte melankolisk men med något tyngre sinne.