The Wolfman (2010)

Regi: Joe Johnston

Skådespelare: Benicio Del Toro, Emily Blunt, Anthony Hopkins, Hugo Weaving

År: 2010

Genre: Skräck

Sett: 31/1 2011

Längd: 119 min. (Director’s Cut)

Betyg: 2/5

IMDb

Synopsis

”The Wolfman” bygger på Universals klassiska film och i huvudrollen ser vi Benicio Del Toro som Lawrence Talbot – en plågad adelsman som nås av nyheten att hans bror försvunnit. Talbot återvänder till sitt familjegods efter att hans brors trolovade Gwen Conliffe bett honom om hjälp att hitta sin blivande make.

Talbot återförenas med sin far och påbörjar sökandet. Han upptäcker snart att ett blodtörstande odjur har dödat folk i byn och att en misstänksam polisinspektör från Scotland Yard vid namn Aberline har anlänt för att undersöka saken.

I jakten på det mardrömslika odjuret upptäcker Talbot det hårresande öde som väntar honom själv …

Trivia

Baserad på filmen The Wolf Man (1941) med Lon Chaney Jr som varulven.

Mark Romanek skulle först regisserat filmen, men lämnade projektet efter bråk om budgeten.

Problem med att få tag på en ny regissör gjorde att den planerade premiären 2007 fick flyttas fram till februari 2009, sedan november 2009 för att slutligen få premiär februari 2010.

Danny Elfman komponerade ett fullständigt soundtrack inspirerad av Wojciech Kilars filmmusik till Francis Ford Coppolas Bram Stokers Dracula (1992). Men det förkastades då musiken inte ansågs passa in till filmens nya stil efter flertal omtagningar och förseningar. Paul Haslinger skulle ersätta honom, men Universal ångrade sig och beslutade sig för att använda Elfmans soundtrack trots allt.

Björnen som zigenarna äger är i själva verket återvunnen animering från The Golden Compass (2007). Polarbjörnen modifierades för att se ut som en grizzlybjörn i stället.

Scenen med Max von Sydow, som lämnar silverkäppen till Lawrence Talbot på tåget, finns bara med i ”Director’s Cut” versionen.

Mitt omdöme

Mycket yta och lite innehåll. Extremt snyggt gjord med de stämningsfyllda miljöerna, fotot och kostymerna som allt ger sken av tidsepoken som filmen utspelar sig i. Skådespelarna ger dessvärre inga större intryck hos mig förutom Hugo Weaving. Förvandlingen till varulv var jäkligt läckert gjord (inte så konstigt med Rick Baker inblandad), men själva utseendet på varulvens ansikte gillade jag inte. Inte så att det var dåligt gjort, men något störde mig där. Kan inte riktigt sätta fingret på vad. Storymässigt så var det smått sövande. Jag kände mig totalt oengagerad i karaktärerna och dess öden.

Dock blir jag nyfiken på att se originalet från 1941 som jag inte sett. Jag vet, skäms på mig. :)

127 Hours

Regi: Danny Boyle

Skådespelare: James Franco, Kate Mara, Treat Williams, Kate Burton

År: 2010

Genre: Drama

Sett: 30/1 2011

Längd: 94 min.

Betyg: 4/5

IMDb

Synopsis

Den sanna berättelsen om äventyraren Aron Ralston som under en klättring råkar ut för en olycka och blir fastkilad i en bergsklyfta. Medan han svävar mellan hopp och uppgivenhet går han igenom sitt liv, sina framgångar, motgångar och tiden han fått spendera med de han älskar. Tankarna ger honom styrka och han fattar ett beslut: Han ska överleva.

Trivia

Aron Ralston spelade dagligen in på video den tiden han tillbringade nere i klyftan. Endast hans nära vänner och familj har fått se det. Filmen förvaras i ett bankvalv av säkerhetsskäl. Innan inspelningen började fick James Franco och regissören Danny Boyle se filmen för att bättre kunna återge hans berättelse.

Kameran som James Franco använder i filmen är den riktiga som Ralston använde när han fastnade i Blue John Canyon.

När Ralson fick frågan om hur autentisk han tyckte filmen var svarade han: ”the movie is so factually accurate it is as close to a documentary as you can get and still be a drama.”

Mitt omdöme

En film som utspelar sig i en bergsklyfta med endast en skådespelare: hur intressant kan det vara i långfilmsformat? Faktum är att det funkar. Danny Boyle når oss genom  utmärkt kamera arbete ackompanjerat av välvald musik. Även tillbakablickarna som karaktären har hjälper till att hålla filmen vid liv. Men framför allt är det James Francos enastående enmansshow som gör det hela. Den mannen lyckas verkligen förmedla ett gripande porträtt av förtvivlan, självrannsakan och glädje som karaktären upplever.

Enda smolket i bägaren är att jag redan vet vad som komma skall och jag sitter mest och väntar på den dramatiska scenen…

Oscarsgalan 2011

25 januari tillkännagavs nomineringarna och föga förvånande hittar vi de populära och omtalade filmerna ”The Social Network”, ”King’s Speech”, ”The Fighter”, ”True Grit” och ”Black Swan” på listan. Särskilt de två första har förekommit frekvent i diverse galor och plockat hem många priser.

Äntligen är det dags att börja se så många av de nominerade filmerna som möjligt och i vanlig ordning kommer jag sätta ihop en egen lista med tänkbara vinnare. 27 februari får vi svaren och galan kan följas live på Kanal 5 och dess systerkanal, Kanal 9. Programledare är – tyvärr – Filip och Fredrik. Gillar inte den duon…

Nomineringarna finns på den officiella sajten, oscar.com, där spektaklet även kan följas. Värdpar: Anne Hathaway och James Franco. Kan bli den vitamininjektion galan så väl behöver!

Let the game begin! Woohooo!

Black Swan

Regi: Darren Aronofsky

Skådespelare: Natalie Portman, Barbara Hershey, Mila Kunis, Vincent Cassel, Winona Ryder

År: 2010

Genre: Drama

Sett: 29/1 2011

Längd: 108 min.

Betyg: 5/5

IMDb

Synopsis

Liksom de flesta ballerinor kretsar hela Ninas liv kring balett. Hon är en av de starkast lysande stjärnorna i New York City Ballet Company och när det blir dags att ersätta prima ballerinan Beth som huvudrollen i Svansjön står Nina på tur. Men hon får oväntad konkurrens i nykomlingen Lily som imponerar stort på regissören med sin sensualitet och passion. Allt som de två rivalerna utvecklar en skruvad vänskap blir Nina mer och mer desperat och frågan är hur långt hon är villig att pressa sig själv för sin karriär.

Trivia

Manuset tog ca 10 år på sig för att bli till en film.

Filmen skulle utspelat sig i Frankrike och spelats in i Budapest, men budgeten satte stopp för det.

Budgeten var så snäv att när Natalie Portman skadade sig fick hon höra att det inte fanns pengar till medicin. Hon sa då att behövde de skära ner på kostnaderna kunde de ta hennes trailer i stället för medicinen. Nästa dag var hennes trailer borta.

Soundtracket, av Clint Mansell, är en variation på Tchaikovskys ”Svansjön”, men inspelad baklänges och i ett förvrängt sound.

Mitt omdöme

Ingen idé att dansa som katten runt het gröt: Natalie Portman är helt outstanding! Hon ÄR Nina, hon är den vita svanen och hon är den svarta svanen. Fullkomligt magnifikt spelat av henne och jag sitter som trollbunden framför skärmen, fångad av Nina och hennes demoner. Utan att ha sett hennes motståndare vad gäller en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll så skulle jag bli mäkta förvånad om hon inte tog hem det.

Darren Aronofsky kan sin sak och bevisar det även med denna film. Kamera arbetet är fantastiskt och backar upp Natalie Portman väldigt bra. Även musiken gör sitt till. Liksom Nina så tappar vi som åskådare greppet om vad som är verkligt och vad som utspelar sig i hennes fantasi.

Natalie Portman är omgiven av kompetenta skådespelare, men de blir totalt utklassade av hennes skådespel. Hon äger filmen. Men det finns en person som sticker ut och det är Barbara Hershey som gör en mycket bra prestation som Ninas mamma. Att hon inte fick en Oscarsnominering för bästa kvinnliga biroll får mig att skaka oförstående på huvudet.

Prince of Persia: The Sands of Time

Regi: Mike Newell

Skådespelare: Jake Gyllenhaal, Ben Kingsley, Gemma Arterton, Alfred Molina

År: 2010

Genre: Action/Äventyr

Sett: 29/1 2011

Längd: 116 min.

Betyg: 2/5

IMDb

Synopsis

Det är en kapplöpning mot klockan när den modige prins Dastan motvilligt går med på att hjälpa en rivaliserande prinsessa att skydda en magisk dolk, som ger dess innehavare makten att vrida tillbaka tiden och därmed styra världen.

Trivia

Manusförfattaren Robin Morningstar ville först basera filmen på spelet ”Prince of Persia (1989)”. Tanken var ett samarbete med ägaren till franchisen. Men det var innan Disney köpte rättigheterna till filmen och de ville att den skulle baseras på det senare spelet, ”Prince of Persia: The Sands of Time (2003)”.

Dastan betyder hjälte på persiska.

Mitt omdöme

Omdöme om filmen från en som aldrig ens hört talas om spelet innan:

Jerry Bruckheimer action i en själlös film. Så skulle man kunna summera den. För action finns så det räcker, men vad gäller det övriga så är det tunt. Dock ska erkännas att kostymerna är välgjorda och musiken är pampig som sig bör i en film som denna. Varken Ben Kingsley eller Alfred Molina behöver anstränga sig, utan kör på autopilot med godkänt resultat. Jake Gyllenhaal som en persisk actionhjälte och hans försök till en märklig engelsk accent (varför kan man undra) fungerar inte. Noll personkemi med Gemma Arterton som spelar prinsessan som prinsen så klart faller för. En prinsessa, som vid första intrycket gav sken av en tuff kvinna som reder sig själv, enbart var ett vackert bihang till hjälten och stod mest vid sidan om och såg på när hjälten tog hand om skurkarna. Storyn är tunn och vad gäller dialogen i filmen kan jag bara konstatera att den är sekundär. Specialeffekterna är även de en besvikelse. Men det kanske var meningen att de skulle se konstlade ut med tanke på att filmen baseras på ett spel? Tvivlar dock på det. Och detta pausande av filmen, i framförallt stridsscenerna, är enbart störande och ser fånigt ut.

Förutom birollerna och kostymerna så sitter miljöerna på plats i alla fall. Alltid något.

The Town

Regi: Ben Affleck

Skådespelare: Ben Affleck, Jeremy Renner, Rebecca Hall, Jon Hamm, Blake Lively, Pete Postlethwaite, Chris Cooper

År: 2010

Genre: Thriller

Sett: 28/1 2011

Längd: 150 min. (Extended cut)

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

Doug MacRay är en brottsling utan ånger, en ledare av ett gäng hänsynslösa bankrånare som skryter med att stjäla det de vill ha och komma undan med det. Utan några egentliga relationer att bry sig om behöver Doug aldrig vara rädd föratt förlora någon nära person. Men allt det förändras vid gängets senaste jobb, när de tar en gisslan – bankchefen Claire Keesey. Även om de lät henne gå utan att skada henne, så misstänker hon att de vet vem hon är. Men hon slutar att vara på sin vakt när hon träffar en försynt och charmig man som heter Doug, omedveten om att det är samme man som bara dagar innan har terroriserat henne. Den omedelbara attraktionen mellan dem utvecklas snart till en passionerad förälskelse som hotar att ta dem båda nedför en farlig, och kanske dödlig, stig…

Trivia

Adrian Lyne var först tänkt som regissör, men då han hamnade i onåd hos filmbolaget fick Ben Affleck förfrågan om att ta över regin.

Originalversionen som Affleck visade för producenterna var fyra timmar lång. Men insåg att den aldrig skulle nå den breda publiken i det formatet. På tre dagar klippte han ner filmen till 2 timmar och 50 minuter. Filmbolaget och producenterna gillade den, men insåg att den fortfarande var för lång. Affleck och en producent satte sig ner och klippte bort favoritscener och trimmade actionscener m.m. 2 timmar och 8 minuter blev kvar av filmen. Affleck planerade dock en Extended Cut som skulle följa med på DVD/Blu-ray versionen.

Mitt omdöme

En film som hade potentialen att bli så mycket mer om det inte varit för en viktig faktor: Ben Affleck skulle stannat bakom kameran. För som regissör gör han ett bra jobb, men att gestalta en bad guy är inte hans grej. Han övertygar inte. Han är en snäll kille. Punkt. Desto större tyngd i de andra skådespelarna som t ex Jeremy Renner, Jon Hamm och Pete Postlethwaite. T.o.m Blake Lively gör en godkänd insats.
Storyn med bankrånarna och FBI-killen som jagar dem är riktigt bra och spännande att följa. Däremot gillar jag inte kärlekssagan som Affleck – så klart – är inblandad i. Både för hans medverkan, men även för att den upptar alltför mycket utrymme i filmen.