2012

2012-poster_302x452

We Were Warned

Betyg: 3/5

Regi: Roland Emmerich

Skådespelare: John Cusack, Amanda Peet, Thandie Newton, Oliver Platt

År: 2009

Genre: Sci-fi/Action/Äventyr

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1190080/

Sett: Bio 28/11

Mayaindianerna förutspådde för hundratals år sedan att jorden ska drabbas av stora naturkatastrofer och slutligen gå under år 2012. När de gamla sägnerna blir verklighet och människorna står inför världens ände kämpar Jackson Curtis inte bara för att rädda sin familj, utan hela mänskligheten. Det blir en omöjlig kamp mot klockan och hopplösa odds. Men Jackson vägrar ge upp trots att allt hopp verkar vara ute.

Titeln refererar till Maya-folkets kalender som enligt vissa kulturer och religioner tar slut 2012 och innebär slutet för världen. Dock finns inget dokumenterat att Maya-folket själva var av den åsikten.

Huvudpersonens namn, Jackson Curtis, kommer från Emmerichs favorit 10 Cent vars riktiga namn är Curtis Jackson. Om någon tycker att lilla Wisconsin förekommer frekvent i filmen så har det sin förklaring då dess exekutiva producent, tillika Emmerichs vän, Michael Wimer kommer därifrån.

”We Were Warned”, filmens tagline, allt som behövdes för att trigga igång mig som har en morbid förkärlek för apokalyptiska filmer.

Filmen börjar med att några forskare i Indien upptäcker att eruptioner från solen påverkar temperaturen i jordens kärna. En hemlig plan sätts i verket för att säkerställa mänsklighetens överlevnad, vilket endast kommer att gynna de som har en viktig position i samhället plus de som har pengar att betala… Fruktansvärt då det är ett scenario som inte känns helt främmande.

Jackson försover sig precis den morgonen då han ska ta med barnen till Yellowstones nationalpark för lite kvalitetstid. Naturligvis är han skild och det av den anledningen att frugan tyckte han ägnade familjen alldeles för lite tid då han ägnade sig åt sitt författande. Som för övrigt resulterade i den utgivna boken ”Farewell Atlantis” (vilket även användes som arbetsnamn för filmen). Har vi för övrigt stött på den handligen förut? Med familjen alltså?

Väl i nationalparken upptäcker de att ’deras’ campingplats blivit avspärrat av militären och en liten sjö som fanns där förut är borta. Efter det här börjar det hända saker: jordskalv skakar Kalifornien, inget ovanligt men vänta bara…

Här kommer filmens styrka: fantastiska specialeffekter som visar katastrofen som drabbar Kalifornien där jordskalven växer i styrka och ödelägger område efter område. Jacksons flykt genom staden i limousinen med familjen kantas av katastrof efter katastrof. Skyskrapor raseras, broar rasar samman, vägar försvinner. Helt makalöst gjort i ett snabbt tempo. Riktigt snyggt gjort och detta som gör att filmen faktiskt får betyget 3 av undertecknad. För vad gäller övrig handling så…eh.

Men det är inte bara Kalifornien som drabbas utan vi får se ödeläggelsen av Washington också. Den senare har en otroligt snygg scen med hangarfartyget som sveper in från havet över staden. Wow, så mäktigt. Det brukar vara svårt att få till vatten i CGI så att det ser verkligt ut, men här har de lyckats fantastisk bra.

Det är en global katastrof, men övriga världen lyser med sin frånvaro vilket blir ett minus här. Stor miss att de struntade i att visa vad som händer i övriga världen för det hade bara förhöjt känslan av världens undergång. Ok, vi fick en snabb glimt av vad som hände i t ex Himalaya, men blinkar man så missar man nästan det..  Nåja, vad ska man begära då det är en amerikansk film och vi vet ju vad de anser om sitt eget land…Ps. Håll öronen öppna efter en replik som dyker upp och handlar om just det landet – surprise! Not.

Jag vet precis när filmen började sin djupdykning: scenen när de sitter i ryssens flygplan och personerna börjar samtala sinsemellan för att bygga upp persongalleriet. Svagheten, som i så många andra actionfilmer, är handlingen vid sidan om all action. När krutet lagt sig finns inte så mycket energi kvar (eller vilja) att ägna tid åt övrig handling vilket blir uppenbart här. En handling som vi sett förut, bleka skådespelare och karaktärer som är stereotypa.

Summa summarum: Specialeffekterna får full poäng av mig, men då det för övrigt är så uselt (manus, regi, skådespelare, karaktärer) så drar det ner betyget för själva filmen till en 3:a. Kan inte poängtera nog att det är endast CGI:n som står för betyget!

The Exorcism of Emily Rose

emilyrose

Betyg: 3/5

Regi: Scott Derrickson

Skådespelare: Laura Linney, Tom Wilkinson, Jennifer Carpenter

År: 2005

Genre: Skräck

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0404032/

Sett: DVD 29/10

Filmen bygger på en sann historia och den kommer att ställa alla dina föreställningar och till slut även din tro, inför många prövningar. Emily Rose (Jennifer Carpenter, White Chicks) var en vanlig tonårstjej som utsattes för skrämmande, demoniska krafter som kom att sätta skräck i en hel stad och plåga hennes själ.

Men var hon, som många trodde, besatt? I ett försök att rentvå prästen som utförde exorcismen på Emily, upptäcker en skeptisk advokat (Linney) att kraftfulla, andliga väsen faktiskt existerar. Denna skrämmande film utvecklar sig till en återkommande mardröm, utan slut…

Baserad på den sanna historien om Anneliese Michel, en ung tyska som led av ungefär samma öde som den fiktiva Emily Rose, på 70-talet. Michels föräldrar och två präster som utförde exorcismen åtalades och fälldes sedan för dråp. Vissa händelser i filmen har justerats/ändrats enkom för passa filmformatet.

Det stora problemet med filmen för mig, är att den är verklighetsbaserad. Brukar inte ha problem med det, men här handlar det om något så kontroversiellt som att vara besatt av djävulen och då kommer man ju inte ifrån frågeställningen: är det möjligt? Denna fråga följer mig genom hela filmen vilket förtar själva känslan för handlingen och jag vet inte om jag ska behandla den som en film eller som en dokumentär.

Filmen är välgjord med mycket bra skådespel av framförallt Laura Linney, som den tuffa advokaten vars tro börjar vackla när hon tar sig an fallet och märkliga saker börjar inträffa, och Jennifer Carpenter i rollen som Emily Rose. Den senare har jag endast sett i tv-serien Dexter där jag inte alls gillade henne så jag var faktiskt lite skeptisk till henne i början. Blev dock positivt överraskad av hennes prestation i denna film som var riktigt bra.

Fokus ligger på rättegången och vi får se glimtar av Emilys upplevelser, främst genom prästens ögon. Något som förtar ’skräckupplevelsen’ är det abrupta klippen tillbaka till den sterila rättegångssalen, precis när jag börjar känna nackhåren resa sig. Inte alla gånger det sker, men tillräckligt ofta för att jag ska bli frustrerad.

Som jag skrev inledningsvis, denna film hade gett mig så mycket mer om den inte hade varit baserad på en verklig händelse. Då hade jag lugnt(?)  kunnat luta mig tillbaka i soffan och njutit av en riktigt bra film.

All the Boys Love Mandy Lane

Betyg: 1/5

Regi: Jonathan Levine

Skådespelare: Amber Heard, Anson Mount

År: 2006

Genre: Skräck

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0490076/

Sett: DVD 29/10

Skolans hetaste tjej är utan tvekan Mandy Lane. Killarna vill vara med henne, tjejerna vill vara henne. En weekend på en ranch blir en oförglömlig helg för alla inblandade.

Fredagen den 13:e möter OC, sägs det.

Sista meningen: när den förstnämnda har blivit så uttjatad så allt går på rutin och den sistnämnda som undertecknad inte gav mycket för. Hm…kanske en varningsklocka skulle ringt där?

Tråkig film som var föga överraskande. Gav tidigt bort ledtråden till vem som är den skyldige, så avslöjandet som senare kom mottogs endast med en gäsp. Amber Heard i huvudrollen klarade inte av det ansvaret utan försvann ut i ödemarken och tog karaktären med sig.

Fick en liten stjärna då fotot, ljussättningen och miljöerna var ganska ok.

The Hills Run Red

the_hills_run_red

Betyg: 3/5

Regi: Dave Parker

Skådespelare: Sophie Monk, Tad Hilgenbrinck, William Sadler

År:   2009

Genre: Skräck

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0907676/

Sett: DVD 29/10

Alla har hört talas om den – den blodigaste gore-filmen genom tiderna, som spelades in på 80-talet och sedan försvann under mystiska omständigheter. Ett gäng skräckfilmsfantaster bestämmer sig för att leta upp den – omedvetna om vad som väntar dem…

Efter tre långa år så kom äntligen filmen ut (nu pratar vi inte om filmen i filmen :): under resans gång har manuset omarbetats och studion bakom projektet bytts ut. De har även Bryan Singer att tacka för att ett större bolag = större budget blev inblandade. Parker och kollegan Burnett höll på att spela in en teasertrailer för att visa filmbolaget då herr Singer kom förbi. Han undrade varför de gjorde filmen för ett mindre bolag som skulle innebära att de aldrig skulle kunna få ut sin vision pga den låga budgeten. Han kontaktade helt sonika Warner Bros och därmed kom produktionsbolaget  Dark Castle med in i bilden och förde med sig en avsevärd summa pengar till filmen.

Enligt Dave Parker finns en oklippt version som dock troligen aldrig kommer att se dagens ljus då den innehåller för mycket sex och våld i en scen. I originalversionen mördar nämligen Conncannon sin fru medan de har sex.

”It´s not real until you shoot it”. Taglinen för denna film kan man nog säga. Jag hyser en förkärlek för filmer som handlar om film, alltid lika fascinerande och intressant. Tänk er: vi sitter och ser en film som i sin tur handlar om en annan film, hur spejsat är inte det? Som i den här filmen, som handlar om några skräckfilmsfantaster, vilket gör att vi kan leva oss in i, till viss del, deras kärlek (ok, smärre besatthet) till filmens magiska värld, tack vare vårt gemensamma filmintresse.

Besattheten huvudpersonen har att, till varje pris, ta reda på vad som hänt den mytomspunna filmen som försvunnit får en att ställa frågan: hur långt är han beredd att gå för att få svaret? Denna frågeställning är grunden för filmen.

Tycker de lyckats få till en riktigt bra och intressant handling. Gillar ju filmtemat som är filmen och hur de visar upp personer som blivit helt förlorade i filmens värld och totalt tappat greppet om verkligheten. Eller är det verkligheten som börjar te sig som filmens värld? ;)

Några små knorrar bjuder filmen på vilket jag ej ska gå in på för att undvika alltför mycket avslöjande för er som ej sett filmen. Min absoluta favoritscen handlar om en filmvisning: så otroligt bra gjort och sådant underbart sätt att knyta ihop säcken. Älskar den!

Den stora bristen i filmen får jag nog lov att säga är skådespelarna som överlag ej presterar till max, framförallt gäller det Sophie Monk som drar ner sin karaktär och dess handling några snäpp. Med en bättre skådespelerska så hade filmen blivit riktigt bra med tanke på tyngden i denna roll. Sedan tycker jag även att filmen hade en trög start innan de lyckades sparka igång den och rytmen började infinna sig.

The Last House on the Left

The Last House on the Left

Betyg: 4/5

Regi: Dennis Iliadis

Skådespelare: Tony Goldwyn, Monica Potter, Garret Dillahunt

År: 2009

Genre: Skräck

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0844708/

Sett: DVD 29/10

Mari och hennes väninna, Paige, är på väg till hennes föräldrars avlägset belägna hus vid en sjö, när de kidnappas av en förrymd fånge och hans kupaner. Livrädda, brutalt överfallna och lämnade att dö är Maris enda hopp att ta sig tillbaka till sina föräldrar. Som av en slump söker kidnapparna skydd på samma ställe.

Nyinspelning av Wes Cravens  film från 1972 som blev bannlyst i flera länder, bl a i Australien tog det 32 år (!) innan den släpptes på DVD. Filmen var även Wes Cravens första som regissör. Senare använde han namnet Krug (ledaren för gänget) i filmen ”A Nightmare on Elm Street”, till karaktären Freddy Krueger. För övrigt sägs ”The Last House on the Left” vara baserad på Ingmar Bergmans ”Jungfrukällan” från 1960 (som i sin tur är baserad på en svensk ballad från 1200-talet). Liknelser finns där: i Bergmans film blir en flicka våldtagen och mördad ute i skogen. Mördarna söker nattlogi i första gården de stöter på, ovetandes om att det är flickans föräldrar som bor där. De försöker sälja flickans blodiga klänning till mamman som genast känner igen den…Låter det en aning bekant?

Jag har sett originalet, som jag tyckte var ok men inte mer. Omtalad som den är så var jag nyfiken på hur den skulle te sig i modern tappning.

Till filmen då: ja, vad kan jag säga mer än att jag applådera istället? Applådera för att de verkligen lyckats få ihop en riktigt bra film, med bra skådespelare och där karaktärerna och handlingen lyfts fram på ett sätt som originalet ej lyckades med. Jag satt som fastnaglad framför tv:n från början till slut.

De bygger upp Maris karaktär ganska bra genom att visa vilken fin och skötsam flicka hon är. Där väninnan Paige är den vildare av de två vilket leder till deras möte med Krug och hans vänner, vilket de dyrt får ångra.

Här tycker jag även att Krug och hans gäng skildras riktigt bra då de ej skriver oss på näsan hur brutala och våldsbenägna de är, utan de kommer mer smygande då de helt plötsligt tappar fattningen och gör något galet för att sedan helt iskallt fortsätta med det de höll på med, eller prata vidare nästan som om inget hänt. Krugs son, Justin, känner jag verkligen med: hans smärta över faderns tilltag, hans maktlöshet över att inte ha modet att gå emot fadern och den korta glimten av lycka han upplevde när han träffade Mari och Paige på motellrummet.

Maris föräldrar tar intet ont anande emot främlingarna en regning, sen kväll och erbjuder dem logi över natten. Snart börjar de ana att något inte stämmer och scenen där mamman inser vad som står på är riktigt bra. Tony Goldwyn och Monica Potter gör en bra insats som föräldrarna som gör allt för sin dotter och kämpar för alla deras överlevnad.

En scen i filmen har verkligen fastnat då det är en av de obehagligaste jag någonsin sett och den lämnade en bitter eftersmak. Så känslostark, brutal och naket avskalad. Ska inte avslöja mer utan ni kommer nog förstå vilken jag menar när ni ser filmen.

Fotomässigt inget att klaga på. Smart att förtydliga stämningen i filmen genom att börja med varmt, behagligt ljus där solen skiner och livet leker, för att sedan övergå till en mer grå ton som blir till ett rejält regnoväder där mörkret råder då händelserna blir otäckare och brutalare. Inget nytt, men ändock passande.

Har du inte sett den och tycker det låter som en intressant film, tveka inte: se den!

Kaw

Betyg: 2/5

Regi: Sheldon Wilson

Skådespelare: Sean Patrick Flannery, Stephen McHattie, Kristin Booth

År:   2007

Genre: Skräck

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0491005/

Sett: DVD 29/10

Clyde är den förste som uppmärksammar fåglarnas märkliga beteende, men då hans anseende fått sig en törn pga hans alkoholmissbruk är det ingen som vill ta honom på allvar. Tills händelserna börjar eskalera…

Man upptäcker snart att bonden Oskar (John Ralston) har dolt en minst sagt onaturlig utveckling för ortsborna och detta leder till den strid på liv och död som den lilla staden nu måste utkämpa med både näbbar och klor.

Ok, en film som handlar om aggressiva fåglar får ju en att osökt tänka på klassikern av Alfred Hitchcock, Fåglarna, en jämförelse som denna film inte vinner på.

Början av filmen var faktiskt bättre än jag kunde tro: de har lyckats få fram känslan av den lantliga miljön och människorna som lever där. Framför allt sticker Stephen McHattie ut som gör en riktigt hygglig prestation med tanke på förutsättningarna han hade…

Själva manuset är föga upphetsande: följer standardmallen ganska bra vilket innebär att vi ofta ligger steget före i vad som komma skall.

Specialeffekterna då? Eh, ganska uselt gjort överlag. Exempel en närbild av en korp, inklippt med en annan bakgrund, samma förekommer ett antal gånger. Haha, kan ju vara smart om man har stram budget, men för oss tittare är det mindre bra.