Regi: Christian Nyby, Howard Hawks

Skådespelare: Kenneth Tobey, Margaret Sheridan, James Arness

År: 1951

Genre: Sci-fi/Skräck

Sett: DVD 10/7 2011

Längd: 87 min.

Betyg: 2/5

IMDb

Synopsis

En amerikansk forskarexpedition på Nordpolen upptäcker ett UFO begravt i isen. Försöket att frigöra den från isen misslyckas och skeppet förstörs. Men i närheten hittar de en varelse och skär ut den i ett isblock och transporterar den tillbaka till forskarstationen. Det dröjer inte länge förrän varelsen vaknar till liv…

Trivia

”Fantomen på Mars” är den svenska titeln.

Baserad på novellen ”Who Goes There?” skriven av science-fiction författaren John W. Campbell Jr.

Scenen där varelsen sätts i brand anses vara den första med en stuntman vars hela kropp brinner.

Mitt omdöme

Carpenters ”The Thing (1982)” är en favorit hos mig så självklart måste jag ju se originalfilmen för att se om inspiration hämtats därifrån.

Filmen (filmerna) baseras på novellen ”Who Goes There?” som skrevs av science-fiction författaren John W. Campbell Jr. När jag läser vad den handlar om inser jag att Carpenter är den mer trogen än Howard Hawks 50-tals version. I den här filmen är den amerikanska forskarexpeditionen på Nordpolen i stället för Sydpolen. Båda filmerna handlar om hur ett UFO hittas i isen och hur de misslyckas med att frigöra skeppet utan i stället spränger det i luften. Men en bit därifrån hittar de en varelse begraven i isen och skär ut den i ett isblock och fraktar den tillbaka till forskarstationen. Där börjar det hända saker och här skiljer det sig åt lite mer mellan de båda filmerna.

Jag har tyvärr inte så stor erfarenhet av gamla skräckfilmer som innefattar monster (ja, förutom de klassiska Dracula och Frankenstein filmerna) så jag vet inte om det var så här dessa filmer gestaltade sig. För jag tycker inte nerven finns där. Stämningen är mer skämtsam och glättig. Den främmande varelsen de har i förvar känns mer som ett exotiskt djur de funnit, inget man behöver vara vaksam och direkt rädd för. Själva produktionen är välgjord, men det brister i skådespeleri och regi av tidigare nämnda orsaker. Skådespelarna levererar sina repliker per automatik och känns malplacerade.

Jag såg den svart-vita kopian som är digitalt restaurerad.

Pst. Ingen har väl missat att James Arness (allas vår Zeb Macahan) spelade varelsen?

Regi: Jean-Pierre Jeunet

Skådespelare: Sigourney Weaver, Winona Ryder, Ron Perlman, Dominique Pinon

År: 1997

Genre: Sci-fi/Skräck

Sett: Blu-ray 10/7 2011

Längd: 109 min.

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

200 år efter sin död återuppstår Ellen Ripley som en klonad hybrid mellan människa och alien. Hennes kamp fortsätter. Denna gång i sällskap med ett udda gäng bestående av smugglare.

Trivia

Jean-Pierre Jeunet ville ha en kvinnlig skurk, men filmbolaget tyckte det räckte med två kvinnliga huvudroller.

Undervattensscenen tog tre veckor att filma. Mjölk hälldes i vattnet då det var för klart för att vara trovärdigt.

Manusförfattaren Joss Whedon var inte nöjd med filmen och sa följande 2005: ”It wasn’t a question of doing everything differently, although they changed the ending; it was mostly a matter of doing everything wrong. They said the lines but they said them all wrong. And they cast it wrong. And they designed it wrong. And they scored it wrong. They did everything wrong they could possibly do. That’s actually a fascinating lesson in filmmaking. Because everything they did reflects back to the script or looks like something from it. And people assume that if I hated it then they’d changed the script…but it wasn’t so much they changed it, they executed it in such a ghastly fashion they rendered it unwatchable.”

Jeunet fick fria händer att ändra manuset och den slutgiltiga versionen av filmen skiljer sig från Joss Whedons originalmanus.

Mitt omdöme

Började så bra, men tappade totalt fotfästet mot slutet och sjönk som en sten till botten. Kunde blivit ett kanonbetyg, men slutar nu på en svag trea.

Gillade storyn med den klonade och ännu tuffare Ripley. Hur forskarna bedriver sina omänskliga experiment i jakten på att finna det perfekta vapnet. Scenerna med de fångna aliens är riktigt bra gjorda och det är uppenbart vilka intelligenta varelser vi har att göra med. Gänget som anländer till stationen är ok, men däremot har jag svårt för Winona Ryder i rollen som Call. Tycker inte hon riktigt får till sin karaktär och känns en aning malplacerad.

Men så kommer vi till delen som handlar om moder Alien och hennes barn… Här slår de knut på sig själva och det blir bara för mycket. Botten nås när det nya barnet ser dagens ljus. OMG så fruktansvärt dåligt, både storymässigt och CGI. Blir bara fånigt och löjeväckande. Hur tänkte de här?

Jean-Pierre Jeunet står för regin och hans stil märks tydligt: förutom att hans trogna följeslagare är med (Dominique Pinon) så märks det på scenografin och de udda karaktärerna.

Pst. Även när denna film plockats ur spelaren dök Weyland-Yutani loggan upp som jag skrev om i inlägget om Aliens.

*************

Nu när jag sett alla filmerna i Alien sviten så rangordnar jag dem så här:

1. Alien (1979)
2. Alien 3 (1992)
3. Aliens (1986)
4. Alien Resurrection (1997)

Ettan är fortfarande svårslagen imo. Men jag gillar att det är olika regissörer i filmerna som sätter sin egen prägel på dem och bjuder på sina egna berättelser. Det är ett plus för franchisen.
Pst. Det är bioversionerna jag sett för jag tyckte det lämpade sig bäst att börja med dem. Vid lämpligt tillfälle ska jag se specialversionerna.

Regi: David Fincher

Skådespelare: Sigourney Weaver, Charles S. Dutton, Charles Dance, Pete Postletwaite, Lance Henriksen

År: 1992

Genre: Sci-fi/Skräck

Sett: Blu-ray 2/7 2011

Längd: 114 min.

Betyg: 4/5

IMDb

Synopsis

Ripleys kamp fortsätter, denna gång på en straffkolonni på en avlägsen planet efter att hennes räddningskapsel kraschlandat där.

Trivia

Det publicerades några serietidningar som tog vid där förra filmen, Aliens (1986), slutade som handlade om en vuxen Newt som fortsätter kampen mot aliens. De återpublicerades när tredje filmen kom och där ändrades namnet Newt till Billy.

Renny Harlin skulle först regissera filmen, men lämnade den för att i stället regissera Die Hard 2 (1990). Vincent Ward anlitades då, men sparkades efter några månader då han ej kom överens med producenterna. Manusförfattaren Walter Hill skulle då ta över regijobbet, men steg åt sidan då David Fincher blev ledig.

Produktionen sattes på is i tre månader då manuset skrevs om.

Ett år tog det att klippa filmen.

Första gången som Weyland-Yutani nämndes. Tidigare kallades det bara ”The Company” i dialogen och namnet skymtade bara förbi som logotyp i bakgrunden.

Innan filmen börjat spelas in hade 7 miljoner dollar redan spenderats på saker som sedan inte användes tack vare de otaliga manusförändringarna.

David Fincher vill inte kännas vid den här filmen och skälet var filmbolagets konstanta inblandning i filmproduktionen. Faktum är att han lämnade produktionen innan klippningen började.

Mitt omdöme

Denna gång i regi av David Fincher som gör ett bra jobb. Tar vid på ett elegant sätt där förra filmen slutade. Gillar filmen som håller uppe tempot och spänningen in i det sista. Sett den en gång tidigare, men det var några år sedan. Utmärkt foto och kameraarbete med en viss förkärlek för kameravinklar i grodperspektiv som gör att vi ser upp mot karaktärerna. Funkar bra. Mycket bra filmmusik som backar upp händelserna. Stabila skådespelare med några kända namn som (ja, förutom Sigourney Weaver) Charles S. Dutton, Charles Dance och Lance Henriksen. Även storyn fungerar och jag gillar hur de lyckas föra franchisen framåt, men ändå göra sin egen grej av det hela.

Originaltitel: Aliens

Regi: James Cameron

Skådespelare: Sigourney Weaver, Michael Biehn, Carrie Henn, Bill Paxton, Lance Henriksen

År: 1986

Genre: Sci-fi/Skräck

Sett: Blu-ray 26/7 2011

Längd: 137 min.

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

Sju år tog det för uppföljaren att komma, men för Ripley tog det hela 57 år att komma hem. Det dröjer inte länge förrän hon återigen finner sig stå öga mot öga med de fientliga varelserna – ja denna gång är det fler, många fler…

Trivia

James Cameron skrev manuset, men då han skulle göra The Terminator (1984) och bara hade hunnit med 90 sidor, så gjorde filmbolaget något så ovanligt som att vänta på Cameron och låta honom slutföra manuset efter att Terminator var färdig.

Scenen där Newt åker ner genom ett rör saboterade Carrie Henn avsiktligt för att hon tyckte det var så roligt att åka ner genom röret. James Cameron kom på henne och lovade henne att hon skulle få leka där så mycket hon ville efter att scenen blivit klar. Han höll vad han lovade.

När löneförhandlingar pågick för Sigourney Weaver, för att reprisera rollen som Ripley, bad filmbolaget Cameron att skriva ett alternativt manus som exkluderade Ripley. Cameron vägrade då han ansåg att  Ripley var en nyckelroll i filmen/franchisen.

James Horner var missnöjd med hur hans musik användes i filmen. Han hade levererat ett fullständigt soundtrack, men då Cameron ej var tillgänglig när han gjorde musiken så passade det sedan inte ihop med den klippta filmen. Cameron fick göra en anpassning av musiken till den färdiga filmen som ej föll Horner i smaken. Detta trots att han fick sin första Oscarsnominering för den.

I båda versionerna av filmen, standard och specialversionen, så är nedräkningen i slutet verkligen 15 minuter lång.

Filmen visades aldrig för en testpublik då den inte var färdigklippt förrän veckan innan premiären.

Mitt omdöme

En helt ok uppföljare, men i mitt tycke drar den militära insatsen ner filmen något för jag blir fort mätt på alla dessa machomän/kvinnor och deras kaxiga jargong. Och väl på planeten så förtas spänningen något då vi får se varelserna i full bild vilket gör att de inte är lika skrämmande. Sedan är jag inte alltför förtjust i ”familjebilden” som direkt uppstår: Ripley – Newt – Hicks. Bättre i första filmen där det inte var något sådant ”lull-lull”. Ska tilläggas att filmen är välgjord och effekterna sitter för det mesta där de ska. Musiken är lagom diskret och stämningsfylld. Dock är det smärtsamt uppenbart på alltför många ställen att green screen används.

Jag har sett filmen en gång tidigare och tycker nog ungefär likadant som då: en godkänd film som går att se, men ingen som når upp till den första filmens nivå. James Cameron: du skulle sett och lärt av Ridley Scott.

Bonus:

När blu-ray skivan plockats ur spelaren dök följande bild upp:

Coolt!