Originaltitel: NaPolA
Alternativ titel: Before the Fall
Land: Tyskland
Regi: Dennis Gansel
Skådespelare: Max Riemelt, Tom Schilling, Jonas Jägermeyr, Thomas Dreschel, Martin Goeres
År: 2004
Genre: Drama
Sett: Blu-ray 19/11 2011
Längd: 114 min.
Betyg: 3/5
IMDb
Synopsis
Tyskland 1942. Friedrich Weimer är en 17-åring vars boxningstalang gör att han kommer in på elitskolan Napola för framtida SS-officerare. Här fostras pojkar till soldater i det tusenåriga riket. Regissören Dennis Gansels farfar var en av dessa män som utsattes för effektiv hjärntvätt, drill och disciplin.
Trivia
NaPolA står för ”Nationalpolitische Lehranstalt”, men det officiella namnet var ”Nationalpolitische Erziehungsanstalten” (NPEA). De tre första skolorna grundades 1933 och vid slutet av kriget fanns 43 st. Kadetterna, eller jungmannen som är den korrekta tyska benämningen, var mellan 11 och 18 år gamla. De var tvungna att uppfylla kraven vid intagningen vilket innebar att de skulle vara rasrena och ha en intelligens över medel. Vid krigsslutet skickades de unga kadetterna ut i kriget och många av dem dog då.
Huvudkaraktären, Friedrich, sägs vara baserad på regissörens farfar.
Mitt omdöme
Något fattas i filmen. Här har vi ett ’tacksamt’ upplägg med massor av bakgrundshistorik som kunde resulterat i en kanonfilm, men något tappades på vägen. Fokus. Huvudpersonen blir mer ett verktyg för att kunna berätta om människor och händelser runt hans person. Med skiftande resultat ska tilläggas. Vissa scener sitter klockrent, men överlag så saknar jag det lilla extra, den biten som gör att man blir berörd, engagerad i filmen. Jag ville det så gärna med tanke på ämnet. Men jag saknar känslan av hur det måste ha varit på en sådan skola, disciplinen, hjärntvätten och brutaliteten. Jag saknar närvaron av det grymma kriget, av nazismen. De gav oss kortare glimtar av det, men borde fullföljt det eller använt saxen. Det senare tänker jag främst på den korta informationen vi fick om att Friedrch pappa som var anti-nazist och Gestapo fick nys om hans åsikter efter att sonen börjat på elitskolan (?!) och beordrade honom till dubbla pass på jobbet. Här saknar jag biten hur det egentligen borde ha påverkat Friedrich med den uppväxten eller att de helt hade strukit den delen för nu blev det mest ett frågetecken. Med tanke på att Friedrich baserades på regissörens farfar så borde vi fått lite mer substans i den karaktären. Och på skolan fick vi en glimt av pennalism, men även här fullföljde de det inte utan lät det rinna ut i sanden. Kan vara så att materialet var så digert att det helt enkelt blev för mycket för de inblandade att förvalta?
Det märkliga är att, trots ovanstående, så är det en helt ok film. Fotot, kostymerna, frisyrerna och miljöerna förflyttar oss tillbaka i tiden. Skådespelarna gör sitt. Berättelsen i sig är mycket intressant (framförallt själva ifrågasättandet), men filmen når inte riktigt fram.
Ett bra betyg i alla fall till filmen är att den får en att tänka till. Vare sig det är negativt eller positivt så gillar jag filmer som gör att man diskuterar den, vänder och vrider den ut-och-in, vilket skedde med denna tillsammans med mitt filmsällskap.