Betyg: 3/5

Regi: Orin Peli

Skådespelare: Kate Featherstone, Micah Sloat, Mark Fredrichs, Amber Armtrong

År: 2007

Genre: Skräck

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1179904/

Sett: Blu-ray  14/5

Efter att ett ungt medelklasspar flyttat in i vad som tycks vara ett typiskt ”första hems-hus” i förorten blir de mer och mer störda av närvaron av något som kan vara – eller inte vara – ett demoniskt väsen. Vad som däremot är säkert är att detta väsen är som mest aktivt mitt i natten… När det unga paret sover. Eller åtminstone försöker sova…. Informationen är tagen från disc shop.se! Över 18.000 titlar i lager. Beställ före 16.00, leverans nästa dag

Orin Pelis regidebut. Filmen spelades in på 10 dagar i hans hem. Budgeten låg på 11-15 000 dollar.

Originalslutet ändrades efter förslag av Steven Spielberg. Alternativa slutet finns med på DVD/Blu-ray.

DreamWorks ville göra en remake med större budget och kända namn i rollistan och släppa den här versionen som extramaterial på DVD/Blu-ray.

…

Så har då jag sett filmen tack vare att fel film levererades från Discshop. Inte mig emot då jag ändå tänkt beställa den en vacker dag.

Jag hade inga förväntningar på filmen då jag tyckte det verkade vara mycket väsen för ingenting efter att ha gjort misstaget att se en trailer. Plus det ljumma mottagandet av filmen från kreti och pleti. Döm om min förvåning när jag upptäckte att jag satt som fastklistrad framför tv:n.  Jag blev smått fascinerad av skådespelarna som jag tyckte kändes så vanliga, normala inte alls som skådespelare som spelade en roll. Kan ju lägga till att filmen ska ge intryck av hemmavideo, då pojkvännen köper en värstingkamera för att kunna dokumentera händelserna och det är via den vi får följa det som sker. Många jämför därför filmen med The Blair Witch Project som på ett sätt är rätt men på ett annat sätt är fel. Fokus i den här filmen ligger mer på det personliga planet och hur de påverkas av det som sker bakom lyckta dörrar so to speak. Övervägande består filmen av dialog dem sinsemellan och när väl det oförklarliga inträffar så har det desto större effekt. Det och det faktum att allt utgår från den psykologiska skrämselfaktorn vilket jag själv tycker är det mest skrämmande. Egentligen inget märkvärdigt med de enkla ’spökerierna’, men det som gav mig gåshud var scenerna när hon bara stod still vid sängen. Burr, säger jag bara. Riktigt obehagligt.
Det börjar i små doser för att sakta eskalera till det obehagliga slutet som faktiskt fick mig att rycka till här i soffan. Måste tillägga att jag även såg det alternativa slutet vilket inte imponerade.

Läste sen att skådespelarna inte fick något manus att utgå från utan det mesta handlade om improvisation där regissören bara vägledde dem. Helt makalöst då resultatet blev så pass bra. Gillar även att för-och eftertexterna lyste med sin frånvaro vilket även hjälpte till med känslan av hemmavideo. När filmen var slut och menyn kom fram i tv-rutan satte jag mig med datorn i knät och efter en kort stund blev jag varse svaga knarrande ljud och såg mig lite smått nervöst omkring tills jag förstod att det kom från surroundhögtalarna! Hihi, vilka lurifaxar som först inte hade något ljud där i menyn.

Betyg: 4/5

Regi: Lucky MacKee

Skådespelare: Angela Bessit, Anna Faris, Jeremy Sisto

År: 2002

Genre: Thriller

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0303361/

Sett: DVD  2/5

Unga May är inte riktigt som andra tjejer. Mycket av det beror på hennes svåra uppväxt, som gjort att hon aldrig fått veta den verkliga innebörden ab vänskap och kärlek. Hon arbetar på en veterinärklinik och bor tillsammans med sin enda ”riktiga” vän en docka som hon fick av sin mor som liten.

Arbetskamraten Polly börjar utan större framgång att flörta med May, men hon har nu fått upp ögonen för den mystiske Adam som dyker upp utanför hennes arbete. Adam arbetar med skräckfilm och gillar riktigt sjuka saker, men han upptäcker snart att May till och med är för sjuk för honom . Men när May väl bestämt sig för att skaffa sig en vän så tänker hon göra det till varje pris.

May växer upp med en mamma som vill att allt ska vara perfekt. Tyvärr har May problem med ena ögat och får använda en ögonlapp. Mamman vill att hon drar ner håret för att gömma ögonlappen för att ingen ska se den. Inga vänner har May, men på sin födelsedag får hon en docka av sin mamma. En perfekt docka som absolut ej får tas ur skåpet hon är i. Dockan blir Mays bästa vän. Sorgligt.

Angela Bettis är perfekt i rollen som den udda May. Utan att behöva säga ett ord får hon ändå fram så mycket med sitt ansiktsuttryck och kroppspråk. Hennes fascination inför vackra kroppsdelar som händer och hals som hon inte drar sig för att visa.
Plågsamt emellanåt att se hennes trevande försök med den stora förälskelsen Adam, men som tur är så gillar han udda saker. Till en viss gräns åtminstone…

Anna Faris är mycket bra i rollen som Polly som attraheras av May och till slut lyckas förföra henne. Helt underbart med Mays min när hon smeker Pollys hand och upptäcker en stor leverfläck på fingret! Oops. Jag har bara sett Faris i fåniga roller i filmer som Scary Movie, men här visar hon att hon faktiskt kan agera.

Jeremy Sisto som spelar föremålet för Mays heta förälskelse gör en blekare insats. Han ger mer intrycket av en fotomodell som gör ett försök att agera och glömmer bort ibland att ansiktsmimiken bör anpassas till scenen.

Liksom glaset i dockskåpet får sina sprickor börjar Mays psyke alltmer krackelera. Saker och ting börjar att eskalera då först Adam och sen Polly överger henne . Droppen blir när hon tar med sig dockan till de blinda barnen och det slutar med att dockskåpet far i golvet och går sönder. Glassplitter på golvet och vi ser hur May tappar kontrollen då även hennes inre har splittrats. Efter det så går det bara utför med henne.

Riktigt bra uppbyggd story där vi först får lära känna May som är lite egen av sig, men ändå ger intryck av att vara oförarglig. Men när människor börjar vända henne ryggen så blir det uppenbart att hon inte är att leka med. Allt går överstyr och hon börjar samla kroppsdelar för att bygga den perfekta vännen, Amy. Scary indeed.

Det som hindrar mig från att ge full pott till filmen är avsaknaden av uppbyggnaden av hennes uppväxt. Tycker den biten var för mager för det skulle behövts lite till som visar vad som formade hennes liv som vuxen. Nu fick vi bara en kort glimt, men det räckte knappt. Läste sen att de faktiskt filmat mer om hennes barndom, men klippte bort den inledningen på filmen då de tyckte att det tog för lång tid att komma till saken. Synd.

Betyg: 4,5/5

Regi: David Slade

Skådespelare: Ellen Page, Patrick Wilson, Sandra Oh

År: 2005

Genre: Thriller

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0424136/

Sett: DVD  1/5

14-åriga Haley kommunicerar med den 32-åriga fotografen Jeff i ett chatforum på internet. Jeffs fyndiga formuleringar verkar fungera för hon går med på att träffas på riktigt. Haley verkar balanserad, oskyldigt flörtig och går med på att posera framför kameran. Jeff ser Haley som en lyckträff, men han har minst sagt missbedömt läget.

Filmades på bara 18 dagar (!).

Inspirationen till filmen kommer från Japan där skolflickor lurade män i en fälla som via nätet ville komma i kontakt med unga flickor. När mannen kom till mötesplatsen väntade ett gäng där och misshandlade honom.

David Slades första film. Tidigare jobbat mest med musikvideos.

Hard Candy är även pedofilernas slang för minderåriga flickor på nätet.

Trots det emotionella och psykiska innehållet i filmen tyckte Ellen Page att den tuffaste scenen var på fiket där hon var tvungen att äta mer Tiramisu än hon velat.

Patrick Wilson svimmade under den intensiva operationsscenen.

På grund av det kontroversiella innehållet i filmen hölls budgeten under en miljon dollar för att filmbolaget inte skulle kräva ändringar i manuset.

Endast sammanlagt nio minuter musik används i hela filmen.

…

Väldigt bra film med endast några få skådespelare som medverkar. Allt fokuserar kring huvudpersonerna Hayley och Jeff och den mesta tiden utspelas hemma hos honom där han hålls fången av henne. Intressant vinkel med en misstänkt pedofil som är ung och vacker, en förövare som är en tjej och så pass ung. Välskrivet manus som sakta för fram storyn och man har ingen som helst aning om vad som kommer att hända härnäst, allt är möjligt. Och slutet kan man bara spekulera i. Jag gillar verkligen filmer som inte serverar allt på ett silverfat utan bjuder på överraskningar.

Ellen Page imponerar stort som tjejen som ser ut som en oskyldig 14-åring, men som döljer en mörk, iskall sida. Lugnt och sakligt diskuterar hon med Jeff, spelad av Patrick Wilson som är en perfekt motpol till Ellen, samtidigt som hon antingen förbereder eller genomför sina intrikata planer. Lysande skådespel och en intelligent story som får en att förbryllat inse att ens sympatier växlar mellan huvudpersonerna. Ruskigt bra gjort och en eloge till regissören som lyckades genomföra det på ett strålande sätt. Jag sitter som fastnaglad vid tv:n och undrar hur det egentligen ska sluta.

Snyggt filmat som ger bra stöd till storyn och passande inrett hus där de kan leka med kameran för att få fram enkla effekter. Som den röda väggen som är vanligt förekommande och ack så passande. Gillar även den begränsade användningen av musik utan de låter ljud som andhämtning dominera i stället vilket bara förstärker stämningen i filmen och ökar ens obehag som åskådare.

Betyg: 4/5

Regi: David Cronenberg

Skådespelare: James Spader, Deborah Kara Unger, Elias Koteas, Rosanna Arquette, Holly Hunter

År: 1996

Genre: Drama/Thriller

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0115964/

Sett: DVD 25/4

En film som utforskar sexualiteten genom livlösa ting som bilar och extasen som bilolyckor för med sig.

Väldigt speciell film (väntar mig inget annat från herr Cronenberg) och inget man ligger och slötittar på en fredagkväll direkt. Baserad på en novell från 1973 av J.G. Ballard.

Gillar stilen på filmen, musiken och fotot som ger den ett mörkt och utmanande utseende (passande indeed) och läckra kameravinklar. Det bästa är dock vad filmen ’döljer’, för vid första blicken så ser den ut att vara en ren mjukporrfilm, men vid andra blicken anar man att det finns något mer att utforska. Det gillar jag. Sen om jag har fått allt på plats det är en annan sak.

Paret James (James Spader) och Catherine (Deborah Kara Unger) eggar upp varandra genom att berätta om sina erfarenheter av sex med andra. Karaktärerna är väldigt kyliga och avskalade på känslor. Kanske därför de så lätt låter sig förföras av Vaughan (Elias Koteas) som introducerar dem till en annan, mörk och sensuell värld som involverar bilar och de är ett sorts förspel till sex. Och bilkrascher i synnerhet som är absoluta klimax. Kan tycka att filmen är en spegling av dagens samhälle där teknologin tar över mer och mer, isolerar oss och till viss del gör oss mer avtrubbade. För tänk bara på all tid som vi spenderar framför datorn och interagerar med andra på säkert avstånd. Mer opersonligt.

Svagheten är James Spader som gör en intetsägande insats och blir överspelad av de andra: Holly Hunter vars karaktär nyfiket utforskar den nya sexualiteten, Unger som lyckas kombinera sexualitet med en sval personlighet, Rosanna Arquette som är både sexig men samtidigt sårbart oskuldsfull. Elias Koteas gör en stark insats som ledaren som styr den lilla gruppen och inviger de nya till den. Mörk och farlig man som är precis på gränsen.

Betyg: 3/5

Regi: Woody Allen

Skådespelare: Woody Allen, Mia Farrow

År:1983

Genre:Komedi

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0086637/

Sett: TV 1/5

Mockdokumentär (mockumentär) om en man som kan se ut som och agera som folk i hans omgivning, och möter mycket känt folk på sin väg.

Säger det med en gång: jag hör absolut inte till Woody Allens beundrarskara, tvärtom tycker jag han är överskattad. Men vad gör jag då jag blir rekommenderad att se Zelig och svag som jag är kan jag inte stå emot?

Jag hade faktiskt lite tur då den gick i natt på kanal 9 och jag lyckades mot all förmodan hålla mig vaken (den slutade 2.50), men det var en pärs ska jag erkänna. För filmen var snyggt gjord, med intressant sätt att genomföra storyn med att göra en mock-dokumentär av den. Annorlunda och intressant. Gillar hur han klippt ihop gammalt foto med nytt, dock med gammal stil över det hela. Men den var alldeles för lång i mitt tycke med långsamt tempo stundom plus att herr Allen själv spelade huvudrollen och…tja…Don’t like the man.

Det sägs att filmen innehåller humor, men den gick mig förbi ska jag erkänna. Fanns väl viss tillstymmelse till det men bara så pass att jag lite svagt drog på läpparna. Om det var den sena timmen som gjorde mig seg i huvudet ska jag låta vara osagt. Kan ju tillägga att jag är väldigt svårflirtad vad gäller komedier. Rättelse: finns en scen som jag skrattade gott åt faktiskt! Och det är den när dr Fletcher mamma blir intervjuad och det går väl inte riktigt som reportern tänkt sig… hehe.

Blir dock godkänt då jag gillar stilen på filmen väldigt mycket.

Betyg: 4/5

Regi: Tim Burton

Skådespelare: Mia Wasikowska, Johnny Depp, Helena Bonham-Carter, Anne Hathaway, Crispin Glover, Stephen Fry, Alan Rickman

År: 2010

Genre: Fantasy

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1014759/

Sett: Bio 20/4

Livet kommer snart att överraskande förändras för 19-åriga Alice Kingsley. En dag i trädgården följer hon efter en kanin och när han försvinner in i sitt kaninhål tittar Alice in där och faller. Hon faller länge och efter det så är ingenting sig likt. Vad Alice inte vet är att hon varit i Underlandet en gång förut som barn, men hon har inget minne av den händelsen. Vad som helst verkar kunna hända i det fantastiska Underlandet. Här möter hon nu en uppsjö av annorlunda och speciella invånare, som Hattmakaren (Mad Hatter), Filurkatten (Cheshire Cat), den storrökande larven Absalom, den obehagliga Vita Drottningen (White Queen) och hennes ondskefulla äldre syster Hjärter Dam (Red Queen), den griniga härskarinnan av Underlandet.

Baserad på Lewis Carrolls klassiska sagor ”Alice’s Adventures in Wonderland” och Through the Looking Glass” i Tim Burtons egen tappning.

Sjunde gången Johnny Depp samarbetar med Tim Burton och sjätte gången för Helena Bonham-Carter.

Hattmakaren frågar Alice flera gånger: ”Why is a raven like a writing desk?” Den kommer från Lewis Carrolls ”Alice’s Adventures in Wonderland” och något svar på frågan finns inte.

I Burtons version så baseras White Queen på den kända brittiska kocken Nigella Lawson.

…

3D
Bra konverterat jmf med Clash of the Titans som är den enda jag sett tidigare som blivit konverterad (med föga upphetsande resultat måste jag ju tillägga om det är någon som mot all förmodan missat min rant om det
3D:n ger mer djup åt filmen, men vad gäller mer renodlade effekter så finns inte alltför mycket att hämta här. Ja visst finns det vissa bitar som t ex katten Chess, men samtidigt är det mycket som går till spillo där 3D hade passat perfekt: massor med olika sorters saker, varelser som kommer farande mot kameran. En sak som jag upptäckt och stör mig på (vet ej om det endast gäller konverterade filmer eller är generellt problem med 3D) är när det är något i förgrunden som rör sig hastigt för då hänger inte bilden med utan det blir suddigt och ger en yrsel. Inte bra. Kan inte minnas att Avatar hade dylikt problem?

Ok, tre filmer i 3D har jag sett och kan bara konstatera att hittills är den stora vinnaren Avatar som är inspelad med 3D kameror. Läste och hörde om titanerna att konverteringen till 3D var ett sista minuten jobb vilket kanske kan förklara det mediokra resultatet? För som sagt var, Alice har jag inge problem med. Dock kan jag tillägga att man förlorar inget direkt på att se Alice i 2D…

Nu fastnade jag igen på det tekniska, men vad tyckte jag då om filmen?

Lite om själva filmen
Jag tycker Tim Burton som vanligt fått till en lekfull, men samtidigt mörk film med bra skådespelare.

Johnny Depp är bra som alltid, men jag börjar tycka att det är en aning tjatigt med hans roller i Burtons filmer. De börjar flyta ihop och det är bara kostymen som skiljer karaktärerna åt. Nej, jag tror det är dags för dem att gå skilda vägar ett tag för det här är något som drar ner filmen, särskilt när Depps roll obefogat får ta sådan stor plats i filmen. Inte bra alls. När jag tänker efter så visst gör han ett bra jobb, men han kan bättre. Måste bara lägga till att Johnny Depp är en av mina favoritskådespelare i vanliga fall.

Vad gäller Helena Bonham-Carter som även hon frekvent förekommer i Burtons filmer har jag större överseende med här. Vad beror det på? Hm, kanske för att hon är så pass olik sig själv utseendemässigt? Eller av den enkla anledningen att hon faktiskt gör ett bättre jobb än Johnny Depp…

Mia Wasikowska är otroligt bra i huvudrollen som Alice, tillräckligt vuxen till sättet men samtidigt ett nyfiket barn.

Alan Rickman är en favorit, gillar hans röst och den passar perfekt som den coole Absalom.

Älskar fantasin, färgerna och kreativiteten som flödar i filmen. Härliga karaktärer där Burton lagt på sin egen touch. Musiken av Danny Elfman inte att förglömma.
Underbar cgi och på tal om det så är min favorit katten, Chess. Men hallå vilken härligt cool sak! Just love it!

Filmen gör mig lite sugen på att läsa böckerna då jag bara läst en kortare version av Alice i Underlandet en gång för länge sedan.

. Köp den på Discshop idag!