The Hunger Games

Land: USA

Regi: Gary Ross

Skådespelare: Jennifer Lawrence,  Liam Hemsworth, Stanley Tucci, Wes Bentley, Josh Hutcherson

År: 2012

Genre: Action

Sett: Blu-ray 18/8 2012

Längd: 142 min.

IMDb

Synopsis

Varje år direktsänds Hunger games som en av de största mediala händelserna. Från varje distrikt lottas två ungdomar mellan tolv och arton ut att delta i tävlingen. De skickas omedelbart till huvudstaden där de ska stylas, tränas och visas upp i direktsända intervjuer, för att sedan delta i spelet där bara en vinner – den som överlever.

Katniss Everdeen är fjorton år. Hon älskar sin lillasyster Prim över allt annat, och försöker skydda henne från allt hemskt i distrikt tolv, men mot Hunger Games har hon inget skydd. När det är Prims namn som dras i lottningen ser Katniss ingen annan utväg än att själv ta Prims plats i spelen…

Trivia

Baserad på Suzanne Collins bok med samma namn.

Mitt omdöme

Oj, nu i efterhand noterade jag längden på filmen och inser att det måste betyda bra betyg till filmen när den kändes mycket kortare för tiden gick så fort. Jag tänkte faktiskt där mot slutet: är det här redan finalen?

Trots att filmen knappast kan kallas unik (man kan lätt hitta kännetecken från andra filmer som Battle Royale, Truman Show, Alice in Wonderland m fl) så fann jag mig väl underhållen. Mycket tack vare Jennifer Lawrence fantastiska prestation. Inte för att jag är förvånad för hon imponerade stort i Winter’s Bone (2010). Sedan gillar jag den spektakulära, färgglada och galna storstaden kontra distrikten med arbetarna. Hur man straffar upprorsmakarna i evighet genom dessa spel och ingen har vågat sätta ner foten i protest. Hur spelets regler enkelt ändras för att öka underhållningsvärdet. Kritiken mot nöjesbranchen. Och Stanley Tucci som programledare: full pott!

Jag är nog inte rätt målgrupp för jag rullade lite på ögonen åt karaktärerna (Peeta och Gale framförallt) och i synnerhet slutet som gav känslan av tonårssåpa á la One Tree Hill och vad de nu heter. Saknar även råheten som borde uppstå i spelen, brutaliteten som skulle visa att det här är ingen lek utan blodigt allvar. Engagera mig, chockera mig. Gör något. Eller har jag sett en SAW-film för mycket?

The Hunger Games vs Battle Royale: den förstnämnda sägs vara en kopia av Battle Royale och visst finns likheterna där med beslutsfattare  som skapat ett dödligt spel – för att tygla befolkningen – där slumpen avgör vem som ska delta, barn inblandade etc. Men samtidigt så är det två vitt skilda filmer. The Hunger Games är mer barnvänlig so to speak och riktar sig mot en yngre publik medan Battle Royale är vuxnare i tonen och mer brutal. Där den ena ägnar sig åt ren underhållning så riktar sig den andra mer åt samhällskritik. Och ärligt talat så var knappast Battle Royale först ut…

Körkarlen

Engelsk titel: Phantom Carriage

Land: Sverige

Regi: Victor Sjöström

Skådespelare: Victor Sjöström, Hilda Borgström, Tore Svennberg, Astrid Holm

År: 1921

Genre: Drama

Sett: archive.org 18/8 2012

Längd: 106 min.

IMDb

Synopsis

Vi får följa David Holm som när han sitter med sina suparbröder på kyrkogården inser att körkarlen på dödens kärra kommer för att hämta honom. I återblickar får vi ta del av Davids tidigare liv och de oförrätter han orsakat sin familj och sina vänner.

Trivia

Baserad på romanen med samma namn skriven av Selma Lagerlöf 1912.

Filmatiserad ytterligare två gånger: fransk version, ”La charrette fantôme (1939)” och en svensk 1958.

Regissören Victor Sjöström åkte till Mårbacka där Selma Lagerlöf bodde och läste upp manuset högt för henne. Utmattad sjönk han ihop på soffan och hon såg på honom en lång stund innan hon erbjöd honom en drink. Det var hennes godkännande.

Ingmar Bergman sa att det här var filmernas film och den som inspirerade honom mest i hans verk.

Filmen skulle ha censurerats pga övernaturligheten i den och riktlinjerna i dåvarande censurlag. Men det beslutades att lämna filmen intakt för att inte riskera en konfrontation med Selma Lagerlöf.

Inspelad i 16 fps och DVD-utgåvan är konverterad i detta format i stället för dagens standard 24 fps som gör att många gamla filmer anses löjeväckande då rörelserna blir snabba och ryckiga.

Ingen musik specialskrevs till filmen, men till premiären användes verk av bl a Ture Rangström, Felix Mendelsohn, Camille Saint-Saëns och Max Regert.

Körkarlens signum har blivit dubbelexponeringen där två dimensioner framställs som naturliga och verkliga. Revolutionerande på sin tid och väcker beundran än idag.

Stanley Kubrick gillade scenen där David hugger med yxan i dörren så mycket att han la in en liknande scen i ”The Shining”.

Mitt omdöme

En stark berättelse med många bottnar som överförts till filmformat av kompetenta personer. En film som av förklarliga skäl blivit en klassiker.  Skådespelarna lyckas väldigt bra förmedla handlingen visuellt. Makalöst arbete av fotografen Julius Janzon med dubbelexponeringen som är snyggt än idag och som bygger upp en spöklik atmosfär i filmen. Jag har inte läst boken, men kom ganska snart in i handlingen. Dock hade jag väldigt svårt för musiken som lagts på i denna version och var faktiskt tvungen efter ett tag att sätta på ljudlöst. Musiken kändes alltför modern och passade inte in. Är det samma på DVD:n månntro?

Underworld: Awakening

Land: USA

Regi: Måns Mårlind, Björn Stein

Skådespelare: Kate Beckinsale, Michael Ealy, India Eisley, Stephen Rea, Theo James, Charles Dance

År: 2012

Genre: Action

Sett: Blu-ray 17/8 2012

Längd: 88 min.

IMDb

Synopsis

Efter att ha vaknat upp från 12 år i koma upptäcker Selene att hon har en 14-årig dotter som är en hybrid av vampyr och Lycan. I denna actionspäckade film måste de stoppa en biotekniskt företag från att skapa en hel armé av super-Lycans.

Trivia

Polisen Sebastian kör en Volvo med svenska registreringsskyltar.

Mitt omdöme

Svenskarna Mårlind och Stein har tidigare regisserat (bland annat) svenska filmen Storm (2005) och visst kan man förstå att de fick förtroendet att regissera Underworld. Vilket ska tilläggas de gör ett gott arbete med och följer troget Wisemans vision av franchisen. Det är snyggt filmat och actionspäckat utan att tappa tempo eller bli tråkigt. Kate Beckinsale kickar rumpa lika smäckert som latexdressen sitter klistrad på hennes kropp. Men väntar man sig något djupare så lär man bli besviken. Syftet är ren och skär underhållning och underhållen blir man uppbackad av skön musik. Ska jag anmärka på något (förutom att jag blir lite mätt på alla närbilder på CGI-lykanerna) är det besvikelsen som uppstod när inte dottern stod upp liksom Neo i The Matrix – ”She’s the One!”. :)  Men visst, hon är ung och inte medveten om alla – förmodade – krafter hon besitter. Kanske får se mer av den varan i 5:an…?

Battle Royale

Originaltitel: バトル・ロワイアル (Batoru rowaiaru)

Land: Japan

Regi: Kinji Fukasaku

Skådespelare: Tatsuya Fujiwara, Aki Maeda, Takeshi Kitano

År: 2000

Genre: Action

Sett: Blu-ray 17/8 2012

Längd: 114 min. (Bioversionen)

IMDb

Synopsis

Skulle du kunna döda din bästa vän? 42 ungdomar ställs inför den frågan, innan de placeras på en öde ö där de inte har något annat val än att döda, eller dödas av sina kamrater. En fullständigt grotesk situation, där den enda som kommer att lämna ön är den som har överlevt slakten efter att ha mördat sin bästa vän, pojkvän eller flickvän. Alltihop övervakas av helikoptrar och datorer under ledning av den galne läraren och ”lekledaren” Kitano.

Trivia

Baserad på boken med samma namn från 1999 skriven av Koushun Takami. Samme man skrev även manus till mangan som kom ungefär samtidigt som filmen.

En uppföljare planerades, men regissören Kinji Fukasaku hann bara spela in en scen innan han avled. Sonen Kenta Fukasaku, som skrev manus till båda filmerna, tog över och färdigställde filmen som fick undertiteln Requiem.

En amerikansk remake planerades, men lades på hyllan då The Hunger Games (2012) kom ut och då den anses av många vara en kopia av Battle Royale så fruktade filmbolagen att nyinspelningen bara skulle ses som en kopia av The Hunger Games trots att Battle Royale kom före…

2012 fördes diskussionen hos The CW Television Network om att göra en tv-serie, men inget mer har hörts om det i dagsläget.

Det japanska parlamentet försökte bannlysa boken, men lyckades inte. De försökte göra samma sak med filmen, men misslyckades även där. Filmen är väldigt blodig och kontroversiell och ryktet spreds att den blivit bannlyst i USA och Kanada vilket inte stämde.

Filmen har hamnat på många topplistor runt om i världen och inspirerat många filmmakare som Quentin Tarantino. Han baserade karaktären Gogo Yubari (Kill Bill) på karaktären Chigusa.

Kinji Fukasaku sa att han ville göra filmen då boken påminde honom om när han var 15 år och hans klass jobbade i en ammunitionsfabrik under andra världskriget. 1945 blev fabriken beskjuten och eleverna kunde inte fly utan fick ta skydd under varandra. De som överlevde fick bära ut liken av de som inte klarade sig. Fukasaku insåg då att den japanska regeringen ljugit och utvecklade ett stort hat mot vuxna som varade en lång tid.

Tavlan som föreställde alla studenterna målades av Takeshi Kitano.

Mitt omdöme

Grym berättelse om hur staten, för att få bukt med den skenande ungdomsbrottsligheten, skapar ett program som går ut på att en skolklass, som valts ut genom lottning, skeppas ut till en öde ö där allt går ut på att eliminera de andra för att ensam stå kvar som ”vinnare”. Brutalt och blodigt. Vissa anpassar sig direkt, medan andra inte kan förstå vad som händer. Hur små händelser får oanade konsekvenser. Och mitt i allt elände får vi se hur vänskap skapas och kärleken spirar. Bra skådespelare, fast jag erkänner att jag ibland har svårt för scenerna där tonen hos skådespelarna blir för skräniga. Mycket intressant historia som fångats bra på film och överlag en klart godkänd produktion. Lite saknar jag till en början förankringen hos karaktärerna och berättelsen då jag har svårt att ta till mig att vissa direkt kan börja med att ha ihjäl sina klasskamrater. Men det byggs sakta upp och snart har jag glömt bort det. Vissa scener borde putsats till lite och kortats ner för de tenderade att få mitt intresse att vackla några gånger under filmens gång. Nu ser jag fram emot att se The Hunger Games som många säger har snott idén från denna film. Sant eller falskt?

The Killer Shrews

Land: USA

Regi: Ray Kellogg

Skådespelare:  James Best, Ingrid Goude, Ken Curtis, Baruch Lumet

År: 1959

Genre: Skräck

Sett: DVD 17/8 2012

Längd: 69 min.

IMDb

Synopsis

På en isolerad ö finner sig en grupp människor omgivna av glupska jättenäbbmöss.

Trivia

Baruch Lumet var pappa till Sidney Lumet.

Ingrid Goude blev Fröken Sverige 1956. I filmen kan hon höras yttra några repliker på svenska.

En uppföljare är på gång (!), Return of the Killer Shrews (2012), där bl a James Best skrivit manus och repriserar rollen som Thorne.

Mitt omdöme

Charmig monsterfilm från 50-talet med hundar som var utklädda till jättelika näbbmöss. :) Visst var dialogen emellanåt stel och manuset hade sina brister, men med tanke på den låga budgeten så lyckades de leverera ganska bra.

Don’t Be Afraid of the Dark

Land: USA/Australien/Mexiko

Regi: Troy Nixey

Skådespelare: Katie Holmes, Guy Pearce, Bailee Madison

År: 2010

Genre: Rysare

Sett: Blu-ray 16/8 2012

Längd: 99 min.

IMDb

Synopsis

Blackwood Manor ligger omgiven av fantasieggande trädgårdar och prunkande grönska. Här levde naturskildraren Emerson Blackwood med sin son tills den dag då sonen spårlöst försvann. Ett sekel senare flyttar Sally in i Blackwood Manor medan hennes pappa och styvmamma renoverar det gamla herresätet. Uppfylld av känslan att ingen vill ha henne utforskar hon ensam det stora huset och dess omgivningar. Det enda som tröstar och får henne på gott humör är de mystiska rösterna från källaren som säger att de bara vill vara hennes vänner.

Trivia

Nyinspelning av en tv-film från 1973 med samma namn. Guillermo del Toro (Pan’s Labyrinth (2006)) skrev inte bara manus (ihop med Matthew Robbins) utan producerade även filmen. Han gör även en cameo: håll utkik i flygplanet!

Mitt omdöme

Fantastiska miljöer, scenografi, foto och ljussättning. Visst kan vi skönja del Toros delaktighet där. Men skrämselfaktorn och spänningen lyste med sin frånvaro, mycket beroende på att jag inte tycker det är skrämmande med dylika monster/varelser (jag föredrar att ge utlopp för min egen fantasi) och skådespelarna/karaktärerna kändes väldigt bleka. Unga Madison kan jag inte bestämma mig för om hon spelade bra eller spelade över, kanske en kombination av de båda? Filmen klockade in på 99 minuter, men kändes så mycket längre. Upplösningen mot slutet följde mallen och slutscenen kunde de gott klippt bort helt. Men visst var det charmigt att se en film som andades good ol’ chiller!