Regi: Joe Johnston
Skådespelare: Benicio Del Toro, Emily Blunt, Anthony Hopkins, Hugo Weaving
År: 2010
Genre: Skräck
Sett: 31/1 2011
Längd: 119 min. (Director’s Cut)
Betyg: 2/5
Synopsis
”The Wolfman” bygger på Universals klassiska film och i huvudrollen ser vi Benicio Del Toro som Lawrence Talbot – en plågad adelsman som nås av nyheten att hans bror försvunnit. Talbot återvänder till sitt familjegods efter att hans brors trolovade Gwen Conliffe bett honom om hjälp att hitta sin blivande make.
Talbot återförenas med sin far och påbörjar sökandet. Han upptäcker snart att ett blodtörstande odjur har dödat folk i byn och att en misstänksam polisinspektör från Scotland Yard vid namn Aberline har anlänt för att undersöka saken.
I jakten på det mardrömslika odjuret upptäcker Talbot det hårresande öde som väntar honom själv …
Trivia
Baserad på filmen The Wolf Man (1941) med Lon Chaney Jr som varulven.
Mark Romanek skulle först regisserat filmen, men lämnade projektet efter bråk om budgeten.
Problem med att få tag på en ny regissör gjorde att den planerade premiären 2007 fick flyttas fram till februari 2009, sedan november 2009 för att slutligen få premiär februari 2010.
Danny Elfman komponerade ett fullständigt soundtrack inspirerad av Wojciech Kilars filmmusik till Francis Ford Coppolas Bram Stokers Dracula (1992). Men det förkastades då musiken inte ansågs passa in till filmens nya stil efter flertal omtagningar och förseningar. Paul Haslinger skulle ersätta honom, men Universal ångrade sig och beslutade sig för att använda Elfmans soundtrack trots allt.
Björnen som zigenarna äger är i själva verket återvunnen animering från The Golden Compass (2007). Polarbjörnen modifierades för att se ut som en grizzlybjörn i stället.
Scenen med Max von Sydow, som lämnar silverkäppen till Lawrence Talbot på tåget, finns bara med i ”Director’s Cut” versionen.
Mitt omdöme
Mycket yta och lite innehåll. Extremt snyggt gjord med de stämningsfyllda miljöerna, fotot och kostymerna som allt ger sken av tidsepoken som filmen utspelar sig i. Skådespelarna ger dessvärre inga större intryck hos mig förutom Hugo Weaving. Förvandlingen till varulv var jäkligt läckert gjord (inte så konstigt med Rick Baker inblandad), men själva utseendet på varulvens ansikte gillade jag inte. Inte så att det var dåligt gjort, men något störde mig där. Kan inte riktigt sätta fingret på vad. Storymässigt så var det smått sövande. Jag kände mig totalt oengagerad i karaktärerna och dess öden.
Dock blir jag nyfiken på att se originalet från 1941 som jag inte sett. Jag vet, skäms på mig.