Regi: Mike Newell
Skådespelare: Jake Gyllenhaal, Ben Kingsley, Gemma Arterton, Alfred Molina
År: 2010
Genre: Action/Äventyr
Sett: 29/1 2011
Längd: 116 min.
Betyg: 2/5
Synopsis
Det är en kapplöpning mot klockan när den modige prins Dastan motvilligt går med på att hjälpa en rivaliserande prinsessa att skydda en magisk dolk, som ger dess innehavare makten att vrida tillbaka tiden och därmed styra världen.
Trivia
Manusförfattaren Robin Morningstar ville först basera filmen på spelet ”Prince of Persia (1989)”. Tanken var ett samarbete med ägaren till franchisen. Men det var innan Disney köpte rättigheterna till filmen och de ville att den skulle baseras på det senare spelet, ”Prince of Persia: The Sands of Time (2003)”.
Dastan betyder hjälte på persiska.
Mitt omdöme
Omdöme om filmen från en som aldrig ens hört talas om spelet innan:
Jerry Bruckheimer action i en själlös film. Så skulle man kunna summera den. För action finns så det räcker, men vad gäller det övriga så är det tunt. Dock ska erkännas att kostymerna är välgjorda och musiken är pampig som sig bör i en film som denna. Varken Ben Kingsley eller Alfred Molina behöver anstränga sig, utan kör på autopilot med godkänt resultat. Jake Gyllenhaal som en persisk actionhjälte och hans försök till en märklig engelsk accent (varför kan man undra) fungerar inte. Noll personkemi med Gemma Arterton som spelar prinsessan som prinsen så klart faller för. En prinsessa, som vid första intrycket gav sken av en tuff kvinna som reder sig själv, enbart var ett vackert bihang till hjälten och stod mest vid sidan om och såg på när hjälten tog hand om skurkarna. Storyn är tunn och vad gäller dialogen i filmen kan jag bara konstatera att den är sekundär. Specialeffekterna är även de en besvikelse. Men det kanske var meningen att de skulle se konstlade ut med tanke på att filmen baseras på ett spel? Tvivlar dock på det. Och detta pausande av filmen, i framförallt stridsscenerna, är enbart störande och ser fånigt ut.
Förutom birollerna och kostymerna så sitter miljöerna på plats i alla fall. Alltid något.
Bra sammanfattande recension – och inget som jag inte håller med om; ja, förutom att jag nog tycker att musiken var lite väl svulstig.
Tack.
Ja, svulstig musik – passade väl bra till filmen?
Hade det inte varit bättre med tomma oljefat… du vet, tomma tunnor skramlar mest.
HA HA HA HA
Välkommen tbax, käre Alexander!