Betyg: 4/5

Regi: Patrik Eklund

Skådespelare: Simon J Berger, Göran Forsmark, Saga Gärde, Anki Larsson

År: 2008

Genre: Kortfilm, komedi/drama

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1351684/

Sett: 6/3

En ung man som bor hemma hos sina föräldrar och som kämpar för att hans dröm ska bli verklighet så att han kan ägna sig helhjärtat åt sitt liv som magiker.

Svensk kortfilm som blev Oscarsnominerad i år. 22 minuter lång.

…

Vilken charmigt underhållande berättelse om Tomas, en kille som bor hemma hos sina föräldrar och tvingar dem att se på hans trollande som går så där… Resulterat i bl a skadat öga, mamma på sjukhus… Så kul att se hans försök till flirtande med en sjuksköterska på sjukhuset. Som när han trollar fram lite glitter framför hennes ansikte. Ha ha. Så söt. Hans stora show som mot all förmodan blir en succé. Mycket bra skådespelare.

”Gothic danger and mystery” – hans tagline 

Betyg: 2/5

Regi: Paolo Sorrentino

Skådespelare: Toni Servillo, Anna Bonaiuto, Giulio Bosetti

År: 2009

Genre: Drama

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1023490/

Sett: 6/3

Guilio Andreotti var i över 50 år Italiens mest uppmärksammade och omtalade politiker. Han har kallats ”Den svarta påven”, ”Puckelryggen”, ”Räven”, ”Belzebub” och för ett helt land var han ”Il Divo”. Il Divo är filmen om Giulio Andreottis uppseendeväckande liv. Med ett upphöjt lugn, maktfullkomlighet och helt utan skrupler, blev Giulio Andreotti en symbol för makten och lyckades bli vald till premiärminister inte mindre än sju gånger.. Info hämtad från discshop .se! Över 18.000 titlar i lager. Beställ före 16.00. Leverans nästa dag

Annorlunda biografi om den italienska politikern Giulio Andreotti som lyckades bli vald till premiärminister hela sju gånger. 1993 anklagades han för samröre med maffian med en rad anklagelser och rättegångar som följd.

Lite små rörigt att hänga med i svängarna. Otroligt många personer som snabbt fladdrar förbi och trots att de hjälper oss på traven med textskyltar så blir det ändå svårt att hålla reda på dem. Särskilt när de hoppar fram och tillbaka i handlingen. Kreativt filmat och intressant musikval, men det känns som att historien blir sekundär ibland vilket bidrar till röran. Får lite känslan av någon som leker lite med kameran och klippningen av filmen, men inte riktigt klarar av att hålla ihop det hela vägen. Kan tänka mig att det underlättar om man är mer insatt i denna person och händelserna som utspelar sig. Annars blir det som för mig som tappade koncentrationen och började snegla på klockan… Filmen är ändå närmare två timmar lång.

Toni Servillo gör ett bra jobb som en surmulet lugn Giulio Andreaotti med sin monotona röst och stela gång. Inget kan rubba honom och det är ganska underhållande att både se och höra honom leverera sina repliker.

Ha ha, vad roligt att få höra den gamla låten Da da da av Trio när eftertexterna rullar. Verkligen intressant och annorlunda mix av musik filmen. Ibland funkar det jättebra och andra gånger mindre bra. Men man reagerar i alla fall.

Betyg: 5/5

Regi: Tom Ford

Skådespelare: Colin Firth, Julianne Moore, Nicholas Hoult, Matthew Goode

År: 2009

Genre: Drama

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1315981/

Sett: 4/3

Filmen utspelar sig i Los Angeles 1962 och är berättelsen om George Falconer, en brittisk collegelärare som kämpar för att finna meningen med livet efter att Jim, hans partner sedan lång tid tillbaka, gått bort. George lever i det förflutna och har svårt att tro på framtiden och vi får följa honom under en dag i livet, en dag då möten och en serie händelser leder till att han måste bestämma sig för om han tycker att det faktiskt finns någon mening med livet.

Modeskaparen Tom Fords regidebut och han finansierade filmen själv. Manus stod han även själv för, baserat på Christopher Isherwoods bok.

Colin Firth Oscarsnominerades för rollen som George, men fick se sig besegrad av Jeff Bridges (Crazy Heart). Båda värdiga vinnare för den delen.

…

En fantastiskt vacker, vemodig, kärleksfull och ömsint film framförd till tonerna av ljuv musik. Perfekt återskapad 60-talsmiljö med fantastiskt foto och ljussättning. En historia som fängslade mig från ruta ett ända till slutet. Ett slut som var givet, men det gör ingenting för det var så vackert gjort. Sa jag att det var underbar musik? Det var det. Älskade de smäktande fiolerna som passade så perfekt in. Bra skådespelare, men i synnerhet Colin Firth och Julianne Moore som var fullkomligt lysande och som båda förtjänar varsin Oscar.

Inte så ofta det händer, men efter att ha sett denna film så vägrade jag se något mer då jag ville behålla känslan jag fick av filmen och njuta av den så länge som möjligt. Underbart. Så har du inte sett filmen får du se till att råda bot på det. Nu.

Måste även notera ett historiskt ögonblick: första gången jag var själv på bio. Och det lär inte bli den sista.

Betyg: 2/5

Regi: Ethan Coen, Joel Coen

Skådespelare: Michael Stuhlbarg, Richard Kind, Fred Melamed

År: 2009

Genre: Drama

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1019452/

Sett: 4/3

Larry Gopnik är en god man. Han är en ömsint äkta make, en engagerad familjefar, en hängiven lärare som alltid väljer den rätta – och rättvisa – vägen i sina dagliga handlingar. Men en dag börjar allt gå fel. Hans fru lämnar honom av anledningar hon inte kan förklara, och hennes inskränkte nya älskare lyckas övertala Larry att flytta från den gemensamma bostaden till ett billigt motell. Allt detta för barnens skull förstås. Därefter sätts Larrys karriär på spel genom en serie anonyma brev som på flaska grunder anklagar honom för allehanda bedrägerier.

Prologen fick mig att undra om jag satt igång fel film: det som utspelar sig är i svart/vitt och ger känslan av ’back in the old days’. Bildformatet är 4:3 och först trodde jag det skulle visa sig vara någon som ser på tv i filmen. Men så var inte fallet.  Mannen som glad i hågen kommer hem till frugan, men där glädjen snart byts ut mot sorg. Efteråt funderar jag över denna prolog och då övriga filmen handlar om livet jävlighet så undrar jag om det var det de ville visa med detta? Någon anledning till att prologen finns med är självklart, men jag måste säga att de är en aning otydliga med budskapet.

Inget fel på manus, foto, scenografi och skådespelare. Bara så förbålt tråkigt framförd story. Jag tycker mest det är sövande med huvudpersonen som bara sitter och mal på och inget händer. Känns det som. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som är fel, kanske blev en långsam, utdragen scen för mycket? Hur som helst så kände jag bara en stor längtan tills filmen var över och jag struntade fullkomligt i hur det gick för huvudpersonen.

Betyg: 4/5

Regi: Pete Docter

Röster: Edward Asner, Christopher Plummer, Jordan Nagai, Delroy Lindo, John Ratzenberger, Elie Docter

År: 2009

Genre: Animerad

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1049413/

Sett: 2/3

Pensionären Carl saknar sin älskade Ellie och bestämmer sig för att förverkliga deras dröm om äventyret i Sydamerika. Med hjälp av ballonger så tar han med sig huset och börjar sin färd mot äventyret. Med på köpet får han en oinbjuden gäst, scouten Russell. Tillsammans upplever de äventyret och på vägen möter de fågeln Kevin och hunden Dug som slår följe med dem.

Pixar är kända för att smyga in objekt från tidigare filmer i den nya. Bl a  Carl och Russell stöter på ett gäng skalbaggar  liksom Dash gjorde i ”The Incredibles (2004)” och Pizza Planet bilen från ”Toy Story (1995)” som sveper förbi. ”Luxo bollen” (gul och blå med stjärnor) som skymtar i filmen är vanligt förekommande i Pixar filmer.

John Ratzenberger är den enda som varit med i alla Pixars filmer och det har blivit en tradition hos Pixar att anlita honom.

Skurken Charles Muntz namn kommer från Universal Pictures chef som 1928 stal rättigheterna till den framgångsrika animerade serien ”Oswald the Lucky Rabbit” från Walt Disney. Detta resulterade dock i att Walt Disney skapade den inte helt obekante Mickey Mouse (Musse Pigg). Inget ont som inte har något gott med sig.

Elie Docter som gör rösten till Ellie är dotter till regissören Pete Docter.

Vann en Oscar för Bästa animerad film och för musiken av Michael Giacchino.

…

Otroligt välgjort och kreativt med sinne för detaljer och en flirt med verkligheten. Rolig, underhållande berättelse fylld med värme och kärlek.

Carl är en charmerande liten grinig gubbe som man bara inte kan låta bli att tycka om. Berättelsen om hans liv som görs enbart med hjälp av bilder och musik är riktigt bra gjort och griper tag i en. Rörande att se vänskapen och kärleken mellan Carl och Ellie. Saknaden efter henne som fyller varenda fiber i Carls kropp är påtaglig och man känner med honom.

Scenerna med de lättlurade hundarna som direkt går igång på ordet ”squirrel” får mig att skratta gott. Eller när en boll kastas och hundarna glömmer vad de egentligen håller på med, det enda som existerar är BOLLEN. Ha ha ha, så bra.

Bra musik. Smart och kreativt med eftertexterna som bläddras fram i ett fotoalbum där vi samtidigt får ta del av deras fortsatta liv. Snyggt.

En härlig må-bra-film helt enkelt. Se den om du inte redan gjort det!

Betyg: 3/5

Originaltitel: El Secreto de Sus Ojos

Regi: Juan José Campanella

Skådespelare: Ricardo Darín, Soledad Villamil, Pablo Rago

År: 2009

Genre: Drama

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1305806/

Sett: 2/3

En man avslöjar några välbevarade hemligheter när han undersöker ett gammalt fall. Allt börjar med att mannen, Benjamin, vill skriva om ett fall från 1970-talet då en kvinna blev våldtagen och mördad.

Argentinas Oscarsbidrag (Bästa utländska film of course) och den som tog hem statyetten.

…

En relativt lågmält och långsamt berättad historia om Benjamin Esposito som har svårt att glömma den brutala våldtäkten och mordet på den unga Lilian Coletto som inträffade på 70-talet. Här mixas både nutid och dåtid på ett bra sätt. Hjälper oss att hålla reda på vilken tidsepok vi är i genom att använda varm, gulaktig ljussättning som symboliserar 70-talet. Gillar även kameravinklarna som ger en extra touch åt scenerna i stället för att bara filma rakt av. Proffsig makeup som lägger på de extra åren till karaktärerna på ett naturligt sätt. Ok manus, men filmen kunde ha kortats ner för jag tyckte den kändes lite för lång.

Favoriten är relationen mellan Esposito och Sandoval, där den senare har problem med spriten vilket föranleder till några underhållande scener. Fint även att se hur Esposito ställer upp för Sandoval och kommer till hans undsättning gång på gång, utan att klaga. En sann vän.

Gillar scenen där Irene förlöjligar och provocerar Gomez för att locka fram ett erkännande. Se hur han kämpar emot då han har otroligt svårt för en kvinna som beter sig så här. Bra scen.

Bra spelat av samtliga inblandade.

Vad gäller Oscarn så blev det en smärre skräll att den vann då den var en av de svagare av de nominerade.