Dawn of the Dead

Dawn of the Dead (1978)

Betyg: 4/5

Regi: George A. Romero

Skådespelare: David Emge, Ken Foree, Scott H. Reiniger, Gaylen Ross

År: 1978

Genre: Skräck

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0077402/

Sett: DVD 2/6

En nationell kris uppstår i USA då zombie populationen växer oroväckande snabbt. Två poliser, en helikopterpilot och hans flickvän söker skydd i ett övergivet köpcentrum. Där barrikaderar de sig mot zombies som försöker ta sig in och deras säkerhet hotas då ett mc-gäng tar sig in och lämnar dörren öppen…

Cameoframträdande av både George A. Romero och hans fru, Christine Forrest,  i tv-studion. Romero syns även som tomten på motorcykel. Tom Savini spelar zombien som slår sönder fönsterrutan i lastbilen och blir skjuten av av Roger.

Tom Savini valde en grå hudton för zombisarna vilket han senare medgav var ett misstag då några av dem fick en blåaktig ton i filmen.

Med en tight budget så hade de inte råd att anlita stuntmän till alla scener utan Tom Savini och hans kompis ställde upp och gjorde dem. Allt gick dock inte smärtfritt…

När jag körde igång filmen kunde jag direkt konstatera att 1. jag sett den förut och 2. att jag gillar den. Gillar hur den direkt sätter fart utan några större krusiduller. Intressant att de förlagt handlingen till ett köpgcentrum – är vi inte ganska lika dessa zombies när vi till synes planlöst irrar omkring i galleriorna?  Och hur lätt huvudpersonerna gör sig hemmastadda där och vill inte lämna sitt nya hem och absolut inte se sitt hem invaderas av outsiders (mc-gänget). Kul att se killarna bli som barn på nytt när de får härja omkring fritt i gallerian. Jag menar, vem har inte drömt om att få göra något sådant? Det har jag i alla fall gjort.:)  Och zombierna sen då. Som de säger i filmen: ”What are they doing? Why do they come here?” och svaret: ”Instinct. Memory. What they used to do. This was an important place in their lives.”

Mycket bra musik i filmen av The Goblins som tydligen är favorit hos Dario Argento, som för den delen varit rådgivare vad gäller manuset. Bra skådespelare och sen gillar jag hur den kvinnliga karaktären tillåts växa i sin roll, från den klassiska ta-hand-om-mig-jag-är-patetisk till en handlingskraftig kvinna. Det som var absolut sämst i filmen var helt klart makeupen på zombierna. Inte bra alls och väldigt störande i närbild.

Night of the Living Dead

Night of the Living Dead (1968)

Betyg: 3/5

Regi: George A. Romero

Skådespelare: Duane Jones, Judith O’Dea, Karl Hardman, Marilyn Eastman

År: 1968

Genre: Skräck

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0063350/

Sett: DVD 31/5

Under ett besök på kyrkogården blir Barbara och brodern Johnny överfallna av en man. Efter ett slagsmål ligger Johnny medvetslös på marken, och den mystiske mannen ger sig återigen på den försvarslösa Barbara. Hon lyckas fly till ett ödeliggande hus, och får snart sällskap av fler människor med en sak gemensamt: de flyr alla från de levande döda som plötsligt återuppstått.

En titel på filmen var ”Night of the Flesh Eaters” och tanken var att varelserna som attackerade människorna skulle vara av utomjordisk ursprung, antingen utomjordingar eller smittade av ett utomjordiskt virus.

Ordet ”zombie” nämns aldrig i filmen.

George A. Romero har sagt att Herk Harveys ”Carnivale of Souls (1962) inspirerade honom till att göra filmen.

Filmmusiken i denna film användes först i  ”Teenagers from Outer Space (1959).

S. William Hinzman (som spelar zombien på kyrkogården) baserade den karaktäristiske zombie-gången från en film med Boris Karloff som där hade en liknande gångstil.

Kristna grupper anklagade filmteamet för att vara satanister för att de döda åt mänskligt kött och ett barn dödade sin mor.

Barbara var först tänkt att vara den enda överlevande från zombie-attacken. Den idéen plockades i stället upp i ”30th Anniversary-versionen”.

I ”30th Anniversary Edition”  (Anchor Bay Entertainment) klipptes 15 minuter bort och ersattes med 15 minuter nyinspelat material. George A. Romero var ej inblandad i denna version.

Inledningen gav en känsla av B-film med musiken och den skakiga kameran (eller var det taskig kvalitet på DVD:n?). Men snart glömmer jag bort det och njuter av filmen i stället. För jag tycker verkligen Romero ska ha en eloge för att fått ihop en så pass bra film med så små medel. Inte illa. Beviset för att man kan komma långt om man bara har viljan och kreativiteten inom sig. Och han räds inget utan kannibalismen flödar och här får vi även se ett barn mörda sina föräldrar. Och i huvudrollen har vi en svart man. Jag kan tänka mig att det var kontroversiellt på den tiden det begav sig.

Duane Jones i huvudrollen som Ben tycker jag är riktigt bra och hjälper till att lyfta fram filmen. Gillar även karaktären som direkt tar på sig ledarrollen och är den som håller huvudet kallt i olika situationer. Men slutet är ju fruktansvärt sorgligt att se. Räddningen som är inom räckhåll, men ”jakt-teamet” bryr sig inte om att ta reda på vem som är vem utan skjuter direkt de ser någon som inte ingår i gänget. Hör du inte till dem så är du fienden. Svart eller vitt, ingen gråzon här inte.

Scenerna i huset är även de bra som visar hur olika människor reagerar olika. Hierarkier som genast uppstår. De starka tar hand om de svaga. Någon tar på sig ledarrollen och det blir konflikt om det finns två ledartyper, någon blir paralyserad av chock och någon annan handlar dumdristigt… etc.

Själva zombisarna funkar även de, trots att jag i vissa lägen har svårt för att folk inte bara helt sonika springer ifrån dem.:D  Men de är mest skrämmande när de är i grupp och på en liten yta. Då ligger man ganska risigt till… Och hur skrämmande är det inte med dem, inte nog med att de är levande döda människor som äter mänskligt kött, deras personlighet har helt raderats. Huvva.

Tyckte jag läste någonstans att de inte kallas för zombie här utan ghoul tror jag det var.