Thor

Land: USA

Regi: Kenneth Branagh

Skådespelare: Chris Hemsworth, Natalie Portman, Anthony Hopkins, Tom Hiddleston, Stellan Skarsgård, Kat Dennings, Idris Elba, Colm Feore

År: 2011

Genre: Action/Fantasy

Sett: Blu-ray 25/9 2011

Längd: 115 min.

Betyg: 2/5

IMDb

Synopsis

Det finns många hjältar i världen … men bara en är en gud. När den arrogante krigaren Thor förvisas till jorden från Asgård måste han kämpa hårt för att återfå sina förlorade krafter. När han jagas av en invasionsstyrka som kommit för att förinta honom måste den fallne åskguden ge sig in i striden och lära sig vad som krävs för att bli en äkta hjälte. 

Trivia

Baserad på Marvels superhjälte, Thor.

Kenneth Branagh hade Willam Shakespeares ”Henrik V” i åtanke och ville införliva den berättelsen i den nordiska mytologin/serietidningsvärlden. En berättelse som handlar om en ung kungs prövningar, krig, uppvaktningen av en kvinna från ett annat land och försöken att leva upp till sin fader, en älskad kung.

Jeremy Renner och Samuel L. Jackson finns ej med i rollistan, men spelar mindre roller i filmen.

Mitt omdöme

Ok, jag ska erkänna att jag hade vissa förväntningar på filmen med tanke på styrkan bakom den: Kenneth Branagh, J.Michael Straczynski, Joss Whedon, Natalie Portman, Anthony Hopkins… Och misstanken om att en storbudget backade upp filmen. Men den levde inte upp till mina förväntningar. Tvärtom blev jag lite besviken på den och undrade: var det här allt de hade att komma med?

Otroligt tunt manus som lämnade mycket övrigt att önska. Dåligt uppbyggd berättelse, åtminstone för oss som inte är insatta i Marvels universum. Ger mig känslan av ett hastverk, att tid inte fanns för att bygga upp berättelsen och karaktärerna på ett bra och övertygande sätt utan stressades fram. Särskilt uppenbart blir det när de ska visa oss hur Thor växer upp och blir värdig sin titel, blir den hjälte han förväntas vara. Denna del, som utspelar sig på jorden, är även skyldig till en rejäl temposänkning i filmen och jag undrar om inte filmen vunnit mer på att fokusera på konflikten mellan Asgård och Jotunheim där det fanns mycket att ta av. Ja visst behöver vi få reda på hur Thor kom till insikt, men det kunde gjorts bättre. Och Natalie Portman som kärestan Jane Foster var en besvikelse. Jag vet att hon kan bättre än så här. Dock har jag en favoritscen som utspelar sig på jorden och det är när Thor bär in Erik (Stellan Skarsgård) i husvagnen och hans min när han ser Jane: där satt den! Jäklar vilken min han fick till där, Stellan! :D

Vad gäller det tekniska så får CGI:n godkänt, men jag tycker det emellanåt blir lite för mycket glitter och blänk där uppe i Asgård. Och att lyckas få till en trovärdig balans mellan de två världarna, Asgård och jorden, lyckas inte till fullo. Sedan vet jag inte om det är blu-ray utgåvan, men ljudet var inte i toppklass. Actionscenerna brummade ordentligt i ljudanläggningen, men övergången till dialog fungerade inte då den blev extremt låg i jämförelse. Har hört bättre ljud i andra filmer.

Summa summarum: en film som kanske passar bättre för de som läst serien och har bakgrunden och karaktärerna klara för sig. För mig blev den bara spretig och oengagerande. Men jag får väl kolla in Avengers när den kommer ut för att se om Joss Whedon lyckas få ihop det på ett bättre sätt…

Trolljägaren

Originaltitel: Trolljegeren

Alternativ titel: Trollhunter

Land: Norge

Regi: André Øvredal

Skådespelare: Otto Jespersen, Glenn Erland Tosterud, Johanna Mørck

År: 2010

Genre: Skräck/Fantasy

Sett: Blu-ray 25/9 2011

Längd: 99 min.

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

I korta drag handlar Trolljägaren om tre studenter på medialinjen i Volda som får i uppdrag att göra en dokumentärfilm om en lokal personlighet. De väljer att fokusera på en folkskygg man som kommer till byn med jämna mellanrum – det enda de vet om honom är att han heter Hans, och de misstänker att han är björnjägare. Men det visar sig snabbt att det är något helt annat och mycket farligare på gång.

Han berättar historier för ungdomarna om hur myndigheterna har försökt föra det norska folket bakom ljuset i generationer. I början vill de inte tro honom, men snart upptäcker de att de tre nu sitter inne med farlig kunskap som kan få dramatiska konsekvenser…

Trivia

Trolljägaren var 2010 års stora sensationfilm i Norge. Den var från början lanserad som en gränssprängande dokumentär, men blev snabbt en bred publikfilm som både är rolig och spännande och med visuella effekter i världsklass.

Innehåller flera referenser till gammal skandinavisk folktro, som t ex getter på en bro med troll under den (Tre bockarna Bruse).

Summit Entertainment köpte rättigheterna till en amerikansk  remake redan innan filmen haft premiär.

Mitt omdöme

Jag blir smått imponerad av norrmännens kreativitet och proffsiga attityd för det här är en film som sprudlar av det förstnämnda och där det övriga som hör en film till fungerar alldeles utmärkt och helheten känns gedigen. Foto, miljöer, CGI, manus, regi, skådespelare… Sverige: se och lär!

Tack vare välskrivet manus och – framförallt – rätt person i rätt roll så känns historien med trollen trovärdig. Särskilt Otto Jespersen (Hans) och Glenn Erland Tosterud (Thomas) övertygar. Inte att förglömma skapandet av trollen som de lyckats otroligt bra med utan att få dem att framstå som löjeväckande. Samtidigt blandar de in lite humor på ett – oftast – lyckat sätt i filmen som livar upp det hela. Norge har ju även en tacksam natur att filma i som passar perfekt här och det gör ju sig alldeles utmärkt på blu-ray ska tilläggas. Nej, jag gillar det här. Men jag hade nog tyckt om den än mer om jag inte upplevt att filmen emellanåt drabbades av fenomenet transportsträckor.. Ibland blev det lite väl utdraget mellan mötena med trollen. Kanske beror på den sena timmen och jag kände mig lite trött? Men något som är riktigt positivt är att det här är en film som jag har en känsla av kommer att växa ju mer som sjunker in och även när man ser om den.

Insidious

Land: USA

Regi: James Wan

Skådespelare: Patrick Wilson, Rose Byrne, Ty Simpkins, Lin Shaye, Barbara Hershey, Leigh Whannell

År: 2010

Genre: Skräck

Sett: Blu-ray 24/9 2011

Längd: 102 min.

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

Josh och Renai har precis flyttat in i ett stort hus tillsammans med sina tre barn när en av sönerna är med om en olycka på vinden och hamnar i koma. När han några månader senare får komma hem för att vårdas av familjen inträffar en rad oförklarliga och skrämmande händelser. Josh och Renai börjar misstänka att huset är hemsökt, men sanningen överträffar deras vildaste mardrömmar.

Trivia

Regissören James Wan är med i ”Splat Pack”, en term som skapades av filmhistorikern Alan Jones för den moderna vågen av filmregissörer som fokuserar på råa och brutala skräckfilmer. Andra medlemmar är Alexandre Aja, Darren Lynn Bousman, Neil Marshall, Greg Mclean, Eli Roth, Leigh Whannell och Rob Zombie.

Manusförfattaren Leigh Whannell, som även medverkar som skådespelare, har tidigare samarbetat med James Wan i bl a Saw.

Mitt omdöme

:: VARNING FÖR ATT VISSA SPOILERS KAN FÖREKOMMA ::

En film som kör liknande stil som Paranormal Activity och dess likar och hämtar friskt inspiration från klassiker som Poltergeist. Även nyare filmer anas som Star Wars och X-Men: där tänker jag främst på utseendet på en viss varelse… Vilket jag återkommer till senare.

Intensiv början och omgående introduktion av berättelsen och karaktärerna, inget att hymla om här utan vi kör på för fullt. Skrämseleffekterna sitter som ett smäck och jag njuter av vibbarna av good ol’ skräckfilm som gjordes så bra förr i tiden. Men något händer på vägen och fokuset tappas. Inte sagt att det blir dåligt, men den sköna känslan som vi bjöds på till en början ebbar sakta ut. I sin iver slår de nästan knut på sig själva vad gäller manuset och genomförandet. Visst lyfter filmen återigen i vissa scener som t ex den som utspelar sig i The Further med dess ruggiga stämning och de odöda som befolkar den världen. Mycket bra gjort. Men något som stör mig något enormt är djävulen. Den kändes otäck och elak när vi bara anande den, men när vi fick se den i full glans så blev den bara löjeväckande. Här kommer min notering om filmerna Star Wars och X-Men, för djävulen ser ut som en misslyckad kloning mellan Darth Maul och Mystique. En till scen som föll platt var när Josh ”jobbade över” och satt där vid sitt skrivbord på skolan och vi fick se några märkliga klipp som vi senare fick förklaringen på. Men själva uppbyggnaden var dåligt genomförd och kunde lika gärna klippts bort.

Skådespelarna kunde gott varit lite vassare i sina roller. Visst uppskattar jag Barbara Hersheys medverkan, som jag ser som en homage till hennes roll i The Entity, men hon var väldigt blek.

Fotot och musiken i filmen fungerade bra. De odöda tycker jag de lyckades extra bra med. Undantaget när de lät ’hårdrockaren’ få så stort utrymme. Kill your darlings och lär er klippa bort onödiga scener säger jag bara. Tror ni kommer förstå vad jag menar när ni ser filmen eller om ni redan sett den.

Trots de mindre bra delarna ska jag erkänna att jag blev underhållen av filmen och kan uppskatta den för vad den är: en skön homage till de klassiska skräckfilmerna som gjordes så bra en gång i tiden när allt inte var avhängt dyr CGI utan fokus låg på just att skrämma skiten ur åskådaren! Och jag tror att Wan och Whannell är på rätt väg om de inte går vilse utan finslipar sina idéer  och utförande några snäpp. Jag vill gärna se mer av denna vara.


Triangle

Regi: Christopher Smith

Skådespelare: Melissa George, Joshua McIvor, Jack Taylor, Michael Dorman, Henry Nixon, Rachael Carpani, Liam Hemsworth

År: 2009

Genre: Skräck

Sett: Blu-ray 18/9 2011

Längd: 99 min.

Betyg: 2/5

IMDb

Synopsis

Efter att ha hamnat i en våldsam storm med sin segelbåt, lyckas Jess och hennes vänner ta sig ombord på ett passerande kryssningsfartyg. Men lyckan varar inte länge. Klockorna har stannat, ingen finns vid rodret och båten tycks vara tom – men de är långt ifrån ensamma…

Trivia

Referenser till The Shining finns med: numret 237 förekommer (samma nummer som hotellrummet dit Danny inte fick gå), korridorerna, ord skrivna på en spegel, balsalen och en yxa.

Mitt omdöme

Första halvtimmen var mycket intressant och spännande, men sedan hände allt på en gång och vi levererades svaret vare sig vi ville det eller inte. Sedan gick filmen på rundgång och blev bara tjatigare och tjatigare. Inte ens slutet lyckades rädda filmen.

Melissa George är bra i rollen som Jess som är knytpunkten i filmen. CGI-måsarna och vågorna runt båtarna var dåligt gjorda, men miljön på skeppet var desto bättre iscensatt. Nej, hade de inte avslöjat så mycket i ett så tidigt skede och låtit oss klura lite själva hade resultatet blivit så mycket bättre än som det nu blev.

Piranha (2010)

Regi: Alexandre Aja

Skådespelare: Elisabeth Shue, Richard Dreyfuss, Ving Rhames, Jerry O’Connell, Christopher Lloyd, Eli Roth, Steven R. McQueen, Kelly Brook, Dina Meyer

År: 2010

Genre: Skräck

Sett: Canal+ 18/9 2011

Längd: 85 min.

Betyg: 2/5

IMDb

Synopsis

En spricka i havsbotten öppnar portarna till en förhistorisk värld. Men om människan kan ta sig in, kan andra ta sig ut? Gigantiska pirayor som inte smakat människokött på två miljoner år, jagar i flock och har en omättlig aptit, sätter kurs mot Lake Victorias strand där tusentals badande ungdomar på skollov just dragit igång ett megaparty.

Trivia

Nyinspelning av filmen med samma namn från 1978.

Filmen spelades in i 2D, men konverterades till 3D. Till skillnad mot många andra filmer så var den planerad att konverteras till 3D från början.

Mitt omdöme

En film som jag hört talas om, men som inte hamnade på min topplista över filmer att se så att säga… Läste en recension (innan jag sett filmen vilket hör till ovanligheterna) av Janne på Discshop som roade mig och som väckte min nyfikenhet för filmen. Och när så väl filmen dök upp i tv-rutan när jag satt och slözappade på natten så tänkte jag att Why not? Lika bra att se den med egna ögon.

Jag kan bara hålla med om det Janne skriver: helt galet mycket blod och kroppsdelar som viner förbi och fokus från berättelsen (den magra som finns där i bakgrunden och puttrar på som en hackig båtmotor som går på bensinångorna) drunkar i allt blod. Men inget som direkt förvånar mig för detta har vi ju sett ett otal gånger i liknande filmer. Skillnaden är dock att i denna film tippar det raskt över till att bli en komedi och allvaret lyser med sin frånvaro. Jag sitter mest och förundras över 1. skådespelarensamblen som ställt upp 2. hur nästa person ska möta sitt öde: bli uppäten? bli av med en kroppsdel? 3. alla miljoner som pumpats in i filmen. Jag har noll sympati eller känsla för någon av karaktärerna vilket är ett bottennapp för filmen.

Det är uppenbart att allt krut lagt på specialeffekterna för det fullkomligt frossas i olika sätt att visa upp lemlästade människor så de slår knut på sig själva. Blir för mycket helt enkelt. Men trots allt kan jag inte låta bli att ge filmen en tvåa (en svag sådan) för lite road blir jag ändå av den. Men knappast på sådant sätt som Aja hade tänkt sig tror jag…

Nåja, nu har jag sett den. Bara att invänta Piranha 3DD som väntas ha premiär vintern 2011…

The Quiet Earth

Regi: Geoff Murphy

Skådespelare: Bruno Lawrence, Alison Routledge, Peter Smith, Anzac Wallace, Norman Fletcher

År: 1985

Genre: Sci-fi

Sett: DVD 17/9 2011

Längd: 91 min.

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

Klockan 06.12 på morgonen vaknar forskaren Zac Hobson för att befinna sig i sin värsta mardröm: han är den enda personen kvar på jorden. Hem, vägar och hela städer är totalt öde på såväl människor som djur, tomma flygplan har fallit från himlen och ur radioapparaterna ljuder bara ett evigt brus.

Trivia

Svensk titel: ”Den tysta jorden”.

Bruno Lawrence dog endast 45 år gammal av lungcancer och har blivit en kultikon i hemlandet, Nya Zeeland.

Filmen är faktiskt baserad på en upplevelse en amerikansk turist hade i Nya Zeeland på 70-talet. Befolkningen passade på att ta sovmorgon på helgerna och då turisten anlände till centrala Auckland en söndagsmorgon upplevde han staden som helt övergiven. Han sa senare att han kändes sig som den siste mannen på jorden.

Filmen har hyllats genom åren och uppnått kultstatus bland filmälskarna.

Mitt omdöme

En film som hyllas av de flesta var jag ju självklart tvungen att införskaffa och nu har  jag äntligen tagit mig tid att se den.

Den första delen med Zac som vaknar upp till en värld där han är den enda överlevande människan är fantastiskt genomförd och med ett magnifikt skådespel av Bruno Lawrence. Mycket tack vare honom så lever jag mig in i Zacs värld och känslan av hur verkligheten tränger sig på och hur ens psyke sakta rämnar. Här förstår jag hyllningarna till filmen.

Men sedan händer det lite mer saker som jag inte ska gå in på om du som läser det här inte sett filmen och vill vara spoilerfri. Tempot sjunker och de intressanta tankebanorna från början av filmen lyser med sin frånvaro. Blir mer likt ett vanligt drama eller rättare sagt en transportsträcka där fantasin tröt för de inblandade. Och lite väl utdraget sådant ska tilläggas. Mig tappade de för mitt intresset sjönk rejält. Dock vaknade jag med ett ryck inför slutscenen. Ett slut som jag gillar skarpt och som tål att funderas på. Det gillar jag skarpt. Synd bara på transportsträckan i mitten av filmen för det här kunde blivit riktigt bra.

Vad gäller den tekniska aspekten så är det ganska befriande att få se en film i denna genre som inte lägger allt krut på effekter och det visuella utan låter handlingen styra filmen. Det fungerar utmärkt i denna film. De fåtal effekter som finns fungerar bra och scenografin har de lyckats utmärkt med. Det övergivna landskapet, den ödsliga staden, flygplansvraket och bilarna… Allt hjälper till att bygga upp stämningen i filmen som ekar ensamhet.

Till sist vill jag bara nämna Bruno Lawrence som är den som bär filmen på sina axlar. Får mig att tänka på Sam Rockwells one-man-show i filmen Moon. Lawrence når nästan upp till Rockwells prestation. Vilket är ett bra betyg då Rockwell verkligen glänste i sin roll.