Regi: Ivan Engler och Ralph Etter

Skådespelare: Anna-Katarina Schwabro, Martin Rapold, Regula Grauwiller

År:  2009

Genre: Sci-fi

Sett: Blu-ray 28/11 2010

Längd: 107 min.

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

Där ute är du helt ensam.

Året är 2267. Miljöproblemen har gjort Jorden obeboelig och människan tvingas leva på överfyllda rymdstationer. Endast de rika får tillträde till den paradislika planeten Rhea. För att finansiera drömmen om Rhea har dr Laura Portman tagit ett åtta år långt jobb ombord på lastskeppet Kassandra, där besättningen turas om att ensamma vaka över sina nedfrusna medresenärer. Under Lauras skift börjar hon ana att de inte är ensamma ombord och att något väntar på dem i lastrummet…

Mitt omdöme

Imponerande långfilmsdebut av Ivan Engler och Ralph Etter som står bakom Schweiz första sci-fi film i större format. Med blygsam budget så vet herrarna vad pengarna ska spenderas på och resultatet blir ett visuellt fyrverkeri som utspelar sig långt ute i den kalla, ödsliga rymden. En rymd som inte omgärdas av romantiskt lull-lull utan visar upp sin sanna natur och som taglinen för Alien sade: ”In space no one can hear you scream”.

Förväntar man sig en skräckfilm så lär man bli besviken. Visst finns elementen där, men de blir sekundära då fokus ligger mer på den mänskliga aspekten. Intressant story som håller kvar en framför tv:n, men jag hade gärna sett att de haft lite mer nervkittlande scener då förutsättningarna fanns där och de nosade på dem ibland. Och visst märks det att de inspirerats av andra sci-fi filmer, men de gör det på ett snyggt sätt och klarar ändå av att stå på egna ben.

Skådespelarna gör ett bra jobb och musiken är mycket passande och hjälper till att lyfta fram storyn. Fantastisk scenografi med otrolig detaljrikedom och ett foto som ger oss bilden av en framtid utan förskönande drag. Det är skitigt, kallt och skeppet har sina skavanker. De med pengar kan köpa sig en plats i paradiset, alla andra får förlita sig på Fru Fortuna. CGI:n är helt outstanding och imponerar stort. Bara se på öppningsscenen med rymdstationen… Wow, säger jag bara. Och det finns massor av den varan, så luta er tillbaka i soffan och bara njut. Tips: satsa på blu-ray utgåvan, värt pengarna!

Some will kill to have it. He will kill to protect it.

Regi: Albert och Allen Hughes

Skådespelare: Denzel Washington, Gary Oldman, Mila Kunis, Jennifer Beals, Michael Gambon, Tom Waits

År:  2010

Genre: Sci-fi/Thriller/Drama

Sett: Blu-ray 27/11 2010

Längd: 117 min.

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

Den ensamme krigaren Eli (Denzel Washington) vandrar genom den postapokalyptiska ödemark som en gång var USA. Han är på väg västerut på ett uppdrag som han inte riktigt förstår men vet att han måste slutföra. I hans händer vilar en bok som är framtidens enda hopp och som han måste vakta med sitt liv. Det är bara Carnegie (Gary Oldman) – självutnämnd krigsherre över en stad med tjuvar och beväpnade män – som vet vad Eli bär på. Han är fast besluten att få tag i boken till varje pris. Men ingenting får stoppa Eli från att fullfölja sin livsuppgift och rädda mänskligheten…

Trivia

På hebreiska, arabiska och armeniska är Eli en variant av namnet Gud.

Först åtta minuter in i filmen kommer den första dialogen.

Malcolm McDowell är okrediterad för sin roll.

Mitt omdöme

– VARNING FÖR SPOILERS —

Otroligt snyggt filmad postapokalyptisk saga där färgerna bleknat bort liksom den nya världen som överlevde det stora kriget. Kvar finns några människor som kämpar för sin överlevnad och där gatans lag råder: den starkaste överlever. Låter det bekant? Ja visst får man känslan av Mad Max anno 2000-talet. Dock finns det en markant skillnad: i denna film står budskapet tydligt: mänskligheten står utan tro och det enda som kan rädda dem är Guds ord. Efter kriget förstördes alla biblar och nu står människorna handfallna, vem ska nu vägleda dem? Men hav hopp: Eli har i sin ägo det allra sista exemplaret av bibeln och hans uppdrag är att finna en plats för den och sprida dess budskap.

Det här kunde blivit en riktigt bra film (särskilt för någon som jag som är svag för denna genre) om de bara kunde låtit bli det kristna budskapet som blev alldeles för mycket om man nu inte är religiös och har längtat efter en dylik film med budskapet som tydligt säger att utan Guds ord är hoppet ute för mänskligheten.

Sedan har vi några logiska luckor som stör en aning plus några fåniga scener som de gott kunde klippt bort. Som scenen där Eli, som i 30 år vaktat bibeln med sitt liv, ger fienden information om vad han har i sin ägo på ett utomordentligt klumpigt sätt. Och dottern som aldrig hört talas om Gud gör, inspirerad av sitt första möte med Eli, ett försök att be bordsbön vid frukostbordet med sin mor. Eh, ok. Och jag var väldigt nyfiken på var de fått tag på bensin till bilarna och ammunition till alla sina vapen? Jag menar, 30 år hade ju passerat sedan ödeläggelsen och de hade ju fullt upp med att överleva, finna mat och vatten…

Bortsett från det religiösa budskapet (med risk för att vara tjatig, men det stod mig upp i halsen) så är det fantastiskt foto och miljöer som verkligen ger känslan av postapokalyps. Otroligt snyggt filmade och koreograferade slagsmålsscener. Gillar även scenen i staden med Carnegies hantlangare som liknar en duell i den vilda västern. Plus även för scenen med Martha och George som roade mig. Bra skådespelare där t.o.m Denzel var uthärdlig och Gary Oldman briljerade i vanlig ordning. Jag är otroligt förtjust i den mannen som alltid levererar det han ska och mer därtill. Och för mig som precis sett alla Halloween-filmerna bubblade skrattet fram när ingen mindre än dr Loomis, förlåt, Malcolm McDowell dök upp.

Regi: Julian Jarrold

Skådespelare: Andrew Garfield, David Morrisey, Sean Bean, John Henshaw, Warren Clarke

År:  2009

Genre: Thriller

Sett: 26/11 2010

Längd: 102 min.

Betyg: 4/5

IMDb

Synopsis

”Red Riding”-trilogin baseras på böckerna av David Peace, men Channel Four var tvungna att banta ner de fyra böckerna till tre filmer. Skildrar undersökningarna om seriemördaren Yorkshire Ripper som härjade i norra England under 70-och 80-talet och som mördade barn och prostituerade. Tony Grisoni har skrivit manus till filmerna, men de tre filmerna har tre olika regissörer med olika bildspråk och teknik.

Först ut är filmen ”Red Riding: In the Year of Our Lord 1974″ som handlar om den unge, oerfarne journalisten som försöker få klarhet i unga flickors försvinnanden. Men snart dras han in i en värld genomsyrad av paranoia och korruption.

Mitt omdöme

Börjar i ett makligt tempo med Eddie som återvänder till Yorkshire och får jobb på den lokala tidningen. Ung och ivrig tar han sig an gåtan med unga flickor som försvunnit. På sin jakt efter sanningen blir han kär i fel kvinna och snärjs in i maktens korruption där ingen är att lita på och där poliserna anser sig stå över alla andra och gör som de vill. Här kan man snacka om polisvåld som ger en rysningar in i märgen. Filmen börjar som sagt var i ett lugnt tempo vilket vilseleder en för man skakas om rejält när allt eskalerar och tempot blir intensivare. Allt är snyggt förpackat med läckert foto som ger en drömlik känsla, miljöer som andas 70-tal och bra musik som backar upp det hela. Väl skildrat med de olika samhällsskiktena, från slumområden till de som har det avsevärt bättre ställt. Fantastisk skådespelarensemble som hjälper till att lyfta filmen. Stjärnskottet Andrew Garfield, den nya Spider-Man, imponerar stort som Eddie. Sean Bean övertygar som den rike mannen som håller i trådarna. Warren Clarke som Molloy är lika butter som han är i tv-serien ”Dalziel & Pascoe”. Bara för att nämna några. Helt klart en sevärd film och jag ser fram emot de två  andra filmerna som sägs knyta ihop hela paketet på ett elegant sätt. Och det ska bli intressant att se vilken stil de anammar.

Edit: Nu när filmen sjunkit in så är jag inte den som är den utan erkänner att den växt i mina ögon så jag höjer faktiskt betyget till en välförtjänt fyra.

Regi: Gareth Edwards

Skådespelare: Whitney Able, Scoot McNairy

År:  2010

Genre: Drama/Sci-fi

Sett: 21/11 2010

Längd: 94 min.

Betyg: 2/5

IMDb

Synopsis

För sex år sedan upptäckte NASA möjligheten till utomjordiskt liv inom vårt solsystem. En sond skickades för att samla prover, men när den skulle landa på Jorden kraschade den i Centralamerika. Strax efteråt uppstod en ny, okänd livsform och halva Mexiko sattes i karantän som en infekterad zon.

En amerikansk journalist går med på att eskortera en skakad turist  genom Mexiko till säkerheten bakom USAs gräns.

Trivia

Filmteamet bestod av två personer som hade hand om kameror, redigering, program för specialeffekter och andra liknande program.

Allt filmades på plats (både med och utan tillstånd) och folket som finns med i bild är människor som råkade befinna sig där när de filmade.

De två skådespelarna fick generella instruktioner om scenerna och minimalt med regi och interagerade helt enkelt med varandra och de andra motspelarna som ej var skådespelare.

Mitt omdöme

Ingen idé att gå som katten runt het gröt: det här är en film som jag sett fram emot att se sedan jag läste om den i samband med Cannes festivalen som gick av stapeln tidigare i år. Döm om min förvåning då den inte alls var som jag förväntat mig. I stället för en film om utomjordingar som invaderat Mexiko, så är den delen mer en bakgrundsstory som puttrar på vid sidan om de två huvudpersonernas som försöker ta sig hem till USA (naturligtvis är USA den trygga hamnen, landet dit alla vill bege sig, men smakar det så kostar det. Skulle kunna vara en dokumentär när jag tänker efter. :)). Jag skulle hellre kalla filmen för ett relationsdrama med ett uns science-fiction som topping.

Väntar man sig en massa coola actionscener så lär man bli besviken. I stället får vi följa fotografen Andrew som fått i uppgift att se till att rikemansdottern Samantha oskadd tar sig tillbaka till USA. Inte det enklaste då det stöter på hinder på sin väg, men under resans gång får vi lära känna paret och de i sin tur lär känna varandra. Söt liten berättelse om dessa två personer och otroligt välgjort med tanke på den låga budgeten som stod till buds. Imponerande indeed och Gareth Edwards är en man att hålla utkik efter i framtiden. Men tyvärr haltar filmen ganska mycket med temposänkningar som är en aning sövande. Tycker det borde vara lite mer spänning med tanke på att de är på väg genom ”fiendeland”. Och vad var vitsen med guider när de så enkelt hittar vägen genom djungeln kan man ju fråga sig. Gav mer känslan av en söndagspromenad. Slutet gjorde mig kluven då det kändes lite over the top: De två varelserna som parade sig vilket ledde till att det även tände till mellan huvudpersonerna… Hm. Men stämningsfullt var det. Och väldigt utdraget…

Gillar miljöerna som passade så bra in och hur de så diskret vävde in varningsskyltarna/stängslen/murarna som en naturlig del av vardagen.

Regi: Rob Zombie

Skådespelare: Malcolm McDowell, Sheri Moon Zombie, Chase Vanek, Scout Taylor-Compton, Brad Dourif, Danielle Harris, Margot Kidder

År:  2009

Genre: Skräck

Sett: DVD 21/11 2010

Längd: 118 min.

Betyg: 2/5

IMDb

Synopsis

Tar vid där förra filmen från 2007 slutade och vi får följa Laurie Strodes kamp för överlevnad.

Trivia

Rob Zombie sa att han aldrig skulle göra en uppföljare till Halloween (2007), tills filmbolaget bestämde sig för att göra det. Då skrev han på för att skriva manus och regissera den för att ingen annan skulle förstöra hans vision.

Den unga Michael Myers ersattes med en annan då skådespelaren från förra filmen växte så fort.

Filmen benämns även kort och gott som ”H2″.

Mitt omdöme

Inledningen med den unga Michael intagen på psyket och hans mamma gav dåliga vibbar: en annan skådespelare som Michael, men framförallt undrade jag om det skulle bli en upprepning av förra filmen… Tack och lov så slapp vi det.

15 år senare får vi se fortsättningen på Laurie-Michael. Återigen en sjukhusscen vilket börjar kännas en aning uttjatat. Överlag går karaktären Laurie mig på nerverna med sitt ständiga kvidande och skrikande. Och jag känner att hela franchisen står mig upp i halsen och får ta till ren viljestyrka för att se denna. Enough is enough. Särskilt med en franchise som är så ojämn som denna.

Drömsekvenserna känns lite väl over the top. Passar inte riktigt in. Som helt fristående film, ja visst. Eller kanske om man inte sett alla filmerna på raken? Jag börjar ana Zombies stil: white trash och högljudda människor och musik. Och frugan med på ett hörn så klart.

Snyggt slut med musiken och de svart-vita bilderna som avlöser eftertexterna till en början.