Halloween (1978)


The night he came home!

Regi: John Carpenter

Skådespelare: Donald Pleasence, Jamie Lee Curtis

År:  1978

Genre: Skräck

Sett: DVD 24/10

Betyg: 4/5

IMDb

Synopsis

För femton år sedan mördade Michael Myers brutalt sin syster. Nu, efter att han rymt från ett mentalsjukhus är han tillbaka för att göra om sitt brott igen, och igen, och igen.

Trivia

Spelades in på 21 dagar våren 1978 med en budget på $300 000 plus $20 000 för Donald Pleasence.

Originalmanuset, ”The Babysitter Murders”, utspelar sig under flera dagar. Men för att spara pengar så utspelar sig filmen under en dag och Halloween valdes då den passade perfekt för ändamålet.

Det fiktiva Haddonfield kommer från staden i New Jersey där Debra Hill (manus) gick ut skolan.

Karaktären Sam Loomis är döpt efter en karaktär med samma namn i Hitchcocks Psycho.

Karaktären Laurie Strode fick sitt namn från John Carpenters första flickvän.

Musiken är krediterad ”The Bowling Green Philharmonic”, men den existerar inte. ”Orkestern” är John Carpenter och hans vänner.

Eftersom filmen spelades in på våren fick de använda papperslöv som målades i rätt färger och spreds ut över inspelningsplatsen. För att spara pengar plockades de upp och återanvändes i nästa scen. Och i nästa…

Med den tajta budgeten så fick de köpa den billigaste masken de kunde hitta i en maskeradbutik: en William Shatner ”Kapten Kirk” mask. De sprajade den vit, karvade ut ögonen mer och drog ut några hårtesar.

Filmen som barnen ser på TV är Howard Hanks The Thing from another world. 1982 gjorde Carpenter en remake på den och kortade ner titeln till The Thing.

Michael Myers fick sitt namn efter John Carpenters brittiske distributör som tack för hans entusiastiska stöd för Carpenters Assault on Precinct 13. 1977 inkluderade Myers filmen i London Film Festival där den fick ett otroligt bra mottagande av både press och publik.

Skådespelarna bar sina privata kläder då det ej fanns pengar till inköp av kläder till dem.

Jamie Lee Curtis debut film. Carpenter ansåg att hennes deltagande var den ultimata hyllningen till Alfred Hitchcock som gjorde hennes mamma, Janet Leigh, till en legend iom rollen i Psycho (1960).

Den vuxne Michael Myers spelades av Nick Castle, en gammal kompis till Carpenter. Han var endast där för att se på filminspelningen då Carpenter fick idén att använda honom som Myers för han gillade Nicks längd och hans sätt att gå. Men scenen där vi får en glimt av Myers ansikte är en annan skådespelare, Tony Moran.

Svensk titel blev ”Alla helgons blodiga natt”.

Mitt omdöme

Klassikern från 1978, rysarnas rysare,  av John Carpenter med Jamie Lee Curtis i huvudrollen som The Queen of Scream. Still going strong får jag lov att säga trots alla år som passerat sen dess. Otroligt bra musik som bygger upp stämningen (och spänningen) i scenerna och för storyn framåt. Och jag gillar verkligen sättet de lyckas framhäva Myers ansikte bland skuggorna. Snyggt. Carpenter har även gjort ett bra jobb med att få fram ett vanligt, stillsamt villaområde där tystnaden bara bryts av barnen som knackar dörr: Trick r’ Treat! Föga anar de vad som lurar i skuggorna…

Donald Pleasence är bra i rollen som läkaren som har hand om Myers. Jamie Lee Curtis passar bra som den skötsamma pluggisen som råkar ut för Myers. Dock tycker jag att skådespelerskan som gestaltar väninnan Annie stelt läser replikerna som om hon hade manuset i handen.

När musiken sätter igång och förtexterna sakta rullar… Jag ryser. Så jäkla bra. Älskar musiken!

Och svar ja, jag har sett den tidigare…

2 reaktion på “Halloween (1978)

  1. Visst är den en klassiker! Och vilka spår den har satt i filmhistorian. Utan Halloween – ingen Jason, ingen Freddy, ingen ”Scream”, ingen Jar-Jar Binks (vänta, nu blev det visst fel…). Men vi får inte glömma inspirationskällorna: ”Psycho”, de italienska giallo-filmerna…

  2. Verkligen! Och den har sin speciella plats hos en för jag minns så väl när jag såg den för första gången och den skrämde skiten ur mig då jag inte sett något liknande innan – hela paketet med storyn, foto och musiken – wow! Så lite speciellt även när jag ser om den får det blir som en flashback. Jag menar, bara förtexterna får mig att rysa. :D

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>