Regi: Gareth Edwards
Skådespelare: Whitney Able, Scoot McNairy
År: 2010
Genre: Drama/Sci-fi
Sett: 21/11 2010
Längd: 94 min.
Betyg: 2/5
Synopsis
För sex år sedan upptäckte NASA möjligheten till utomjordiskt liv inom vårt solsystem. En sond skickades för att samla prover, men när den skulle landa på Jorden kraschade den i Centralamerika. Strax efteråt uppstod en ny, okänd livsform och halva Mexiko sattes i karantän som en infekterad zon.
En amerikansk journalist går med på att eskortera en skakad turist genom Mexiko till säkerheten bakom USAs gräns.
Trivia
Filmteamet bestod av två personer som hade hand om kameror, redigering, program för specialeffekter och andra liknande program.
Allt filmades på plats (både med och utan tillstånd) och folket som finns med i bild är människor som råkade befinna sig där när de filmade.
De två skådespelarna fick generella instruktioner om scenerna och minimalt med regi och interagerade helt enkelt med varandra och de andra motspelarna som ej var skådespelare.
Mitt omdöme
Ingen idé att gå som katten runt het gröt: det här är en film som jag sett fram emot att se sedan jag läste om den i samband med Cannes festivalen som gick av stapeln tidigare i år. Döm om min förvåning då den inte alls var som jag förväntat mig. I stället för en film om utomjordingar som invaderat Mexiko, så är den delen mer en bakgrundsstory som puttrar på vid sidan om de två huvudpersonernas som försöker ta sig hem till USA (naturligtvis är USA den trygga hamnen, landet dit alla vill bege sig, men smakar det så kostar det. Skulle kunna vara en dokumentär när jag tänker efter. :)). Jag skulle hellre kalla filmen för ett relationsdrama med ett uns science-fiction som topping.
Väntar man sig en massa coola actionscener så lär man bli besviken. I stället får vi följa fotografen Andrew som fått i uppgift att se till att rikemansdottern Samantha oskadd tar sig tillbaka till USA. Inte det enklaste då det stöter på hinder på sin väg, men under resans gång får vi lära känna paret och de i sin tur lär känna varandra. Söt liten berättelse om dessa två personer och otroligt välgjort med tanke på den låga budgeten som stod till buds. Imponerande indeed och Gareth Edwards är en man att hålla utkik efter i framtiden. Men tyvärr haltar filmen ganska mycket med temposänkningar som är en aning sövande. Tycker det borde vara lite mer spänning med tanke på att de är på väg genom ”fiendeland”. Och vad var vitsen med guider när de så enkelt hittar vägen genom djungeln kan man ju fråga sig. Gav mer känslan av en söndagspromenad. Slutet gjorde mig kluven då det kändes lite over the top: De två varelserna som parade sig vilket ledde till att det även tände till mellan huvudpersonerna… Hm. Men stämningsfullt var det. Och väldigt utdraget…
Gillar miljöerna som passade så bra in och hur de så diskret vävde in varningsskyltarna/stängslen/murarna som en naturlig del av vardagen.
Håller med ”Gillar miljöerna som passade så bra in och hur de så diskret vävde in varningsskyltarna/stängslen/murarna som en naturlig del av vardagen.”
Men i övrigt? Innan du får en mer fullfjädrad recension – några korta kommentarer. Skall det föreställa en allegori över främlingsfientlighet? Eller sentimental, spekulativ kritik mot knarkbaronerna som huserar i just denna zon på riktigt? Vad symboliserar muren – egentligen: skydd eller utestängning? Varför involverar kärlekshistorien två amerikaner? ”CE3K”-komplex? Filmen spretar åt alla möjliga håll och hittar därmed varken fokus eller center. ”To be continued…”
Ah, intressant. Ser fram emot den fullfjädrade recensionen!
Pst. Vad är ”CE3K”-komplex?
*sorry* CE3K = ”Close Encounters of the 3rd Kind”. (Tänkte på slutet – skriver det eftersom du nämnt det ovan.)
Ja men ja! Tack.
Sant, gav vissa vibbar om det.
Jag var lite kluven till slutet för jag visste inte om jag skulle tycka det var bra (fin scen med snälla varelser som parar sig vilket leder till att våra huvudpersoner får mod till att kyssa varandra) eller en dålig (för mycket med de parande varelserna så det blev löjeväckande – och alldeles för utrdraget! Och våra huvudpersoner som påbörjar sin parningsrit inspirirerade av det andra paret… please)
Det tekniska och miljöerna är inget att klaga på, men manuset och genomförandet av det… Nej, det höll inte. Måste erkänna att jag är lite besviken på filmen nu. En del av ansvaret skulle jag vilja lägga på falsk marknadsföring: alla tryckte på monsterdelen och så visade den sig vara en mindre del i filmen. Bilder, trailers (fast jag såg nog bara en teaser) och artiklar. Allt handlade om monstrena så inte så konstigt att förväntningarna var något helt annat än det jag sedan fick se. Men sedan höll inte manuset heller som sagt var.
Färdigorerat. Nästa!