Betyg: 2/5

Regi: George A. Romero

Skådespelare: Alan van Sprang, Kenneth Welsh, Kathleen Munroe, Richard Fitzpatrick

År: 2009

Genre: Skräck

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1134854/

Sett: DVD 10/6

Filmen följer Sarge Crockett och hans män, som tidigare sågs i en mindre roll i Diary of The Dead. De hamnar mitt uppe i en släktfejd på en liten ö utanför amerikas kust. Den ena sidan anser att man ska leva sida vid sida med zombiesen(eller rättare sagt låsa in dem) tills ett botemedel kan framställas medan den andra sidan anser att en bra zombie är en död zombie! Naturligtvis leder det här till flera konflikter, något som inte blir bättre av alla zombies på ön.

Romero följer upp ”Land of the Dead” genom att även här använda bildformatet 2.35:1.

…

Romero har fått till en lustig kombination av western och splatter film. Westernkänslan återfinns på ön, Plum Island, där en släktfejd pågår mellan O’Flynns och Muldoons. Framförallt är det släktens överhuvuden, Patrick och Seamus, som står för aversionen gentemot den andre som pågått sedan barnsben. Intressant med Seamus syn på zombies: han vill hålla dem ”vid liv” med förhoppningen att ett botemedel kommer att tas fram. Under tiden försöker han lära dem att äta djur i stället för människokött. De är fastkedjade, några i sina hem, några hålls som boskap. En zombie har de i en inhägnad tillsammans med en liten gris. En zombie som var brevbärare när han levde är fast kedjad vid en brevlåda och upprepar nonstop leveransen av ett brev till lådan. Lite får jag känslan att Romero försöker förmedla en bild av hur vi monotont utför våra vardagliga sysslor här i livet, i synnerhet arbetslivet. Här ser vi även hur han spinner vidare på temat att zombisar minns vardagliga saker som att hugga ved eller rida på en häst.
O’Flynn är så klart Seamus motsats: han vill rensa ön på zombiesar. Inget knussel där utan rakt på sak.

Den andra storyn är med ett gäng militärer anförda av Sarge där vi i början får se hur de bestämmer sig för att bryta sig loss från sitt kompani och gå sin egen väg. Det här gänget känns igen från Diary of the Dead där de rånade ungdomarna i husbilen. Gillar den här kopplingen, en skön bonus. På deras väg så stöter de på en ung kille och jag tycker det var en smart grej av Romero att ta med honom för killen känns verkligen som en frisk fläkt. Gissa om jag njuter av scenen med en viss iPhone?   Tjatet om pengasumman tycker jag inte alls tillför något utan kunde gott ha strukits.

Filmen börjar halta betänkligt när de två historierna vävs samman i och med att Sarges gäng tar sig till ön. Allt fokuseras på invånarna på ön och det tycker jag är synd för Sarges gäng är de som är mest givande här i filmen faktiskt. Och sen kommer det obligatoriska avslutningen där Romero nästan slår knut på sig själv i sin iver att avverka så många zombisar som möjligt. På tal om det så är CGI:n löjeväckande många gånger och jag vet inte om det är avsiktligt eller bara amatörmässigt. För det skänker en viss komik över filmen och det kanske är meningen? Men han borde varit konsekvent i så fall. Slutscenen vara bara too much och ingen kan ju undgå att se inspirationen från western genren.