Regi: Sylvain Chomet
Skådespelare/röster: Jean-Claude Donda, Ellidh Rankin
År: 2010
Genre: Animerad
Sett: DVD 26/2 2011
Längd: 77 min.
Betyg: 3/5
Synopsis
En fransk illusionist står utan jobb och reser till Skottland där han träffar en ung kvinna vilket förändrar båda deras liv.
Trivia
Oscarsnominerad 2011 i kategorin Bästa animerade film.
Baserad på ett oproducerat manus av den franska filmlegenden Jacques Tati. Karaktären heter Jacques Tatischeff (Tatis riktiga namn) och är en animerad version av honom.
Engelsk titel: ”The Illusionist”.
Mitt omdöme
Lågmält berättad med sparsam dialog. Otroligt vacker och välgjord film där inget lämnats åt slumpen. Gillar scenen på biografen där filmen som visas på vita duken är en icke-animerad sådan och t.o.m en Tati film, närmare bestämt Mon Oncle (1958). Musiken passar väldigt bra in och förstärker stämningen. Det som drar ner betyget i mina ögon är själva berättelsen som är lite väl långsamt framförd och dialogen som var lite väl sparsmakad och gärna fått utökats. Och den sparsmakade dialogen och huvudkaraktärens gester och person får mig att tänka på en viss mr Bean… Men hur kul var han i långfilmsformat? Så jag tror att L’Illusionniste i denna tappning fungerat bättre som en kortfilm.
Vi är överens på de flesta punkterna.
Däremot gillade jag verkligen den sparsmakade dialogen (vilket också är utmärkande drag i alla Tatis egna filmer). Ord blir överflödiga, eftersom berättelsen är så mästerligt framförd i animerad form. Samma sak är det Chomets ”Les Triplettes de Belleville”.
I och med att den berättas i långsamt tempo sugs man in i handlingen och ges ett större chans att upptäcka alla sinnrika detaljer och formidabla miljöer, vilket är lysande. Jag blir ibland lite trött på Disney/Pixars eller Dreamworks Animations ofta hysteriska tempo fullproppade med detaljer som man aldrig hinner tillgodogöra sig
Tatischeff är modellerad – som du skriver – efter Tati… vilket också är extremt tydligt när man ser hans filmer (där han alltid själv medverkade). Om något, så är Rowan Atkinsons karaktär i sån’t fall baserad på Tatis alter ego… om rätt skall vara rätt.
Så sant som du skriver: Mr Bean borde vara den som är baserad på Tati och inte tvärtom.