You don’t get to 500 millions friends without making a few enemies
Regi: David Fincher
Skådespelare: Jesse Eisenberg, Andrew Garfield, Rooney Mara, Armie Hammer, Max Minghella
År: 2010
Genre: Drama
Sett: DVD 26/2 2011
Längd: 115 min.
Betyg: 4/5
Synopsis
”The Social Network” är en fantastisk skildring av en ny sorts kulturrebell. Det är berättelsen om den genialiska men osympatiska revolutionären som förändrade den mänskliga interaktionen för en hel generation – och kanske för all framtid. Denna mästerliga filmatisering återberättar med känslomässig brutalitet och oväntad humor hur Facebook bildades och striderna om äganderätt som följde sajtens ofattbara framgång. Med ett komplext och gripande manus av Aaron Sorkin skildrar ”The Social Network” en idé som förändrade hela samhällsstrukturen och hur den förstörde vänskapen mellan dess upphovsmän.
Trivia
Baserad på biografin ”The Accidental Billionaires”, skriven av Ben Mezrich.
Den verklige Mark Zuckerberg var ej delaktig i filmen på något sätt. Han hade heller ej tänkt se filmen, men det slutade med att han bjöd sina anställda för att se den tillsammans med honom. Senare tillkännagav han att, trots alla felaktigheter i filmen, så fick det till klädsen rätt i alla fall.
Annonsören som Zuckerberg och Saverin träffar i New York spelas av manusförfattaren Aaron Sorkin. Det var Finchers idé att Sorkin skulle vara med i en scen.
I en scen nämns Zuckerberg som ”the biggest thing on a campus that included nineteen Nobel Laureates, fifteen Pulitzer Prize winners, two future Olympians, and a movie star.” Filmstjärnan är Natalie Portman som gick på Harvard 1999-2003 och hon hjälpte Sorkin med insider information om Harvard under den tidsperioden.
Sean Parker har sagt att Sorkins version av hans person inte stämmer till fullo.
Oscarsnominerad 2011 i följande kategorier: Bästa film, Bästa manliga huvudroll, Bästa foto, Bästa regi, Bästa filmklippning, Bästa originalmusik, Bästa ljud och Bästa manus efter förlaga.
Mitt omdöme
You don’t get to 500 million friends without making a few enemies”
Så sant som det är sagt. Här framkommer det budskapet tydligt då vi får se hur pengar kan ställa till det med relationer och vänskap. Härligt rapp dialog som Jesse Eisenberg bränner av som den naturligaste saken i världen. Han är även utmärkt i rollen som Mark Zuckerberg, hackaren och en av grundarna av internet fenomenet Facebook. Dock måste jag säga att huvudpersonen sakta förpassas till kulisserna ju längre filmen lider av både Andrew Garfield, som spelar Marks vän och tillika den andra grundaren av Facebook, och – kors i taket! – Justin Timberlake som upphovsmannen till Napster, Sean Park. Båda två växer rejält i sina roller och imponerar stort. Jag känner mig mer delaktig i deras karaktärer än i Eisenbergs som inte helt når fram till mig. Det gjorde han i början, men han tappar mig lite mot slutet.
Som sagt var: stabila skådespelare och proffsig regi av David Fincher som tar väl hand om det välskrivna manuset med dess fantastiska dialog. Musiken av Trent Reznor blir som kronan på verket.
Vad gäller själva berättelsen så får man nog ta den med en nypa salt. Hade den varit helt sanningsenlig så skulle den gått under benämningen Dokumentär, men nu handlar det ju om en ”vanlig” film och där är det ju mer regel än undantag att man broderar ut händelserna och personerna till förmån för dramaturgin. Med tanke på Facebooks otroliga genomslagskraft så är det smått fascinerande ändå att få se en film om männen bakom succén. Och jag är inte den störste älskaren av rättegångsscener, men här mixas de ypperligt med scener som förhöret handlar om. Snyggt.
Jag är inte lika entusiastisk som du
Jesse Eisenberg gör enbart en ny framställan av sitt alter ego som han gör i sina andra filmer – så för mig är hans rollframställan väldigt ytlig. Att han sedan framstår som något annat får man tacka Sorkins penna för. Eisenberg levererar hans vassa repliker, vilka är så suveräna att det lyckas dölja det faktumet att Eisenberg inte är särskilt bra själv.
Jag imponeras inte heller av inramningen av domstolsförhandlingar interfolierat av vad som skedde. Det blir hattigt och lyckas inte riktigt skapa substans för endera delen.
Musik och foto är bra – och tekniskt är den oklanderlig.
Håller fullständigt med dig när det gäller Garfield och Timberlake – framförallt Garfield – och att Eisenberg hamnar i skymundan.
Storyn är intressant – men alldeles för pimpad; man tar i alldeles för mycket för att göra nördarna coola och hippa, som om man vill skapa en reklamfilm för Silicon Valley för att locka alla sovrumsnördar ut i världen till de stora företagen.
Slutligen – men det är kanske mer jag som inte fått vårkänslor ännu
– så tycker jag att hela grunden till det som sker (att det är den obesvarade kärleken till Erica som är drivkraften) är patetisk.
Glömde ju skriva – att du har själv åstadkommit en välskriven recension.
Jag har märkt att det råder delade meningar om denna film. Tycker det bara är roligt för det är ganska tråkigt med filmer där alla tycker likadant.
Skrattar gott åt din mening i näst sista stycket om de coola nördarna.
Du får väl återkomma när vårkänslorna infunnit sig.
Hihi.
Och jag glömde ju att tacka för dina snälla ord.