Regi: Tom Hooper

Skådespelare: Colin Firth, Geoffrey Rush, Helena Bonham Carter

År: 2010

Genre: Drama

Sett: 21/2 2011

Längd: 118 min.

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

”The King’s Speech” bygger på den sanna historien om Englands kung Georg VI och hans kamp för att finna den röst folket så väl behövde höra.

Trivia

Produktionen fick anpassas efter Helena Bonham Carters schema då hon samtidigt spelade in de två sista (?) Harry Potter filmerna.

Paul Bettany tackade nej till huvudrollen, som gick till Colin Firth, då han ville tillbringa mer tid med familjen. Något han senare ångrade.

Oscarsnominerad 2011 för: Bästa film, Bästa manliga huvudroll (Colin Firth), Bästa manliga biroll (Geoffrey Rush), Bästa kvinnliga biroll (Helena Bonham Carter), Bästa scenografi, Bästa kostym, Bästa regi, Bästa filmklippning, Bästa originalmusik, Bästa ljud och Bästa originalmanus.

Mitt omdöme

Filmen har överrösts med priser och stående ovationer vilket fick mig att ta några steg tillbaka i min iver att se den. Jag blir lätt anti när något blir så hypat som denna film blivit och Colin Firth i synnerhet. Dock kände jag mig trygg i förvissningen om att Firth säkerligen skulle leverera då jag tycker han är en bra skådespelare. Och jag blev inte besviken. Han gör en magnifik prestation som den stammande kungen och lyckas föra in värme och humor i en annars så stel och tillrättalagd historisk, kunglig miljö. Nu blev han ju väl uppbackad från en storspelande Geoffrey Rush och tillsammans lyfter de en film som varken är uppseendeväckande eller bjuder på några överraskningar. I stället ligger fokus på det personliga planet, hur man övervinner sin rädsla och finner tryggheten i sig själv.

Övriga skådespelare fyller sin funktion väl och det är otroligt befriande att få se Helena Bonham-Carter i något annat än en Tim Burton film. Hon spelar bra, men tyvärr tappar hennes karaktär styrka ju längre filmen lider. En brist i manus och kanske även i regin?

Filmen är väl förpackad vad gäller scenografi, kostymer, foto, ljussättning och musik som sig bör i en film av denna kaliber. Det sista är inte så förvånande då det är Alexandre Desplat som ligger bakom filmmusiken och han kan sin sak.

Lite småkul är att Derek Jacobi, som spelar ärkebiskopen, på 70-talet gjorde rollen som den stammande Claudius i tv-serien ”Jag, Claudius”. Så fort han dök upp i rutan tänkte jag på det. 

Jag skulle bli otroligt förvånad om Colin Firth ej tog hem Oscarn för denna roll.

Betyget blir en stark trea. Det är själva storyn, som är ganska tråkig emellanåt, som hindrar mig från att ge den en fyra.