Friday the 13th (2009)

Regi: Marcus Nispel

Skådespelare: Jared Palalecki, Danielle Panabaker, Amanda Righetti, Derek Mears

År: 2009

Genre: Skräck

Sett: Blu-ray 11/6 2011

Längd: 105 min.

Betyg: 2/5

IMDb

Synopsis

Clay Miller letar efter sin försvunna syster och hamnar i ett ödsligt skogsområde i närheten av den legendariska platsen Crystal Lake. Bakom ett mossbevuxet träd hittar han en fallfärdig gammal stuga, men huset visar sig inte vara det enda som legat gömt i skogen. Och trots att Clay varnas av både polis och lokalbefolkning fortsätter han att söka efter sin syster Whitney.

Han får oväntat hjälp av Jenna, en ung kvinna som tillsammans med sina collegekompisar rest till Crystal Lake över helgen. Men den upptäckt de båda gör är värre än de kunna förställa sig i sin värsta mardröm. Föga anar de att de trängt in i det skogsområde där en av filmvärldens mest skräckinjagande figurer regerar. De står i begrepp att möta den ökände mördaren som härjar i Crystal Lake – Jason Voorhees – och han är utrustad med en sylvass machete.

Trivia

Den första filmen i franchisen där New Line Cinema och Paramount samarbetade. Paramount ägde filmrättigheterna till franchisen, men sålde dem till New Line Cinema på 90-talet. New Line köpte rättigheterna till karaktärerna Jason och Pamela Vorhees, namnet Chrystal Lake och varumärket Friday the 13th. Allt det övriga har Paramount rättigheterna. Men då nyinspelningen skulle göras ville de kunna återanvända saker från de andra filmerna inklusive vissa karaktärer som Paramount ägde rättigheterna till. Efter en rättslig tvist så bestämde sig de båda bolagen för att samproducera filmen.

Trots att den anses vara en nyinspelning av första filmen så hämtar den element från andra filmer i franchisen.

Inledningsscenen är nära 25 minuter lång innan förtexterna tar vid.

Mitt omdöme

Sett den tidigare och efter omtitten, med franchisen i bagaget, tycker jag lite annorlunda om filmen. Den är inte alls lika spännande och ruggig som jag tyckte då. Jag fick mer känslan av en trött film där någon halvhjärtat försökte damma av Jason. Inget fel på foto och effekter (allt krut lades väl här), bristen var manuset. Plus de bleka skådespelarna (men det är ju tyvärr ingen nyhet i denna franchise). Ja, regin var väl inte heller på topp. Det som rimmade sämst med Jason var väl att han höll Whitney fången och vid liv. Varför? För hon hade ju varit där ett tag när han såg medaljongen hon bar vilket kunde förklarat varför hon hölls vid liv. Men vad var det som gjorde att han innan dess inte tog livet av henne sin vana trogen? Mycket märkligt. Det bästa med filmen var nog att vi fick en förklaring till hur han kunde röra sig så snabbt mellan olika platser. Och faktiskt ett plus att de höll sig till grundstoryn – ungdomar, naket, sex – och att det även fanns en story här. Trots sina brister, men ändock.

Jag är snäll och ger den en svag tvåa i betyg.

Här kan du läsa mitt första omdöme om filmen.

Starman

Regi: John Carpenter

Skådespelare: Jeff Bridges, Karen Allen

År: 1984

Genre: Sci-fi

Sett: Blu-ray 11/6 2011

Längd: 115 min.

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

När hans rymdskepp skjuts ner över Wisconsin flyr Starman till en avsides belägen stuga där en olycklig ung änka, Jenny Hayden bor, och tar gestalt som hennes döde man. Rymdvarelsen lyckas övertala henne att köra honom till Arizona när han berättar att han kommer att dö om han inte hinner tillbaka till sitt moderskepp inom tre dagar. Men deras resa är full av faror eftersom de förföljs av agenter från regeringen som är fast beslutna att fånga rymdvarelsen, död eller levande.

Trivia

Den enda Carpenter filmen som fått en Oscarsnominering: Jeff Bridges som bästa skådespelare.

John Carpenter lär ha sagt att efter boxoffice-floppen med The Thing (1982) så tog han detta jobb för att kunna jobba kvar i Hollywood.

Scenen där Bridges står naken med håret på ända åstadkoms genom att filma honom när han hängde upp och ner för att sedan fogas in stående i bild.

Mitt omdöme

En otroligt välgjord och fin film där effekterna står sig än idag. Jeff Bridges övertygar som utomjordingen som tar sig en mänsklig skepnad. Nollställt ansikte vilket får mig att fundera om det inspirerade de ansvariga effektmästarna i filmen TRON: Legacy där Jeff Bridges med hjälp av CGI:ns magi såg ung ut igen. Väldigt likt var det i alla fall.

Karen Allen gör en godkänd insats som änkan som lär känna Starman. Men det som drar ner mitt intryck av filmen är att det ibland blir lite väl segt och långt utdraget. Filmen hade tjänat på att korta ner vissa scener för att på så sätt hålla mitt intresse uppe hela vägen.

Mutants

Regi: David Morlet

Skådespelare: Hélène de Fougerolles, Francis Renaud

År: 2009

Genre: Skräck

Sett: DVD 5/6 2011

Längd: 96 min.

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

En pandemi har förvandlat stora delar av mänskligheten till blodtörstiga varelser. De få som lyckats undgå att bli smittade kämpar nu desperat för att ta sig i säkerhet.

Mitt omdöme

Fransk postapokalyptisk film om en smitta som gör att människorna muterar till något omänskligt. Huvudpersonen Sonia gör allt i sin makt för att hålla sin kille, som blivit smittad, vid liv tills räddningen når dem. Barrikaderade i en stor byggnad mitt ute i skogen kämpar hon för båda deras liv.

Hyfsad spänning bjöds det på emellanåt och några skrämseleffekter gick jag allt på, men det blev lite för mycket fokus på paret och många transportsträckor innan det hände något. Men samtidigt så gillade jag att det handlade om relationen mellan de två och det inte bara gick ut på att ta död på mutanterna och ta sig till säkerheten vilket vi redan sett så många gånger förr i andra filmer. Dock skulle den biten kortats ner en aning och kanske mixats med något annat?  Även slutet kunde gott ha putsats till. Några scener mellan Sonia och Marcos blev lite väl fåniga kan jag tycka.

Mutanterna var väldigt läskigt gjorda och imponerande så höll det även i dagsljus vilket inte brukar vara så vanligt. Väldigt mycket slafs och klafs bjöds det på minst sagt. Stort plus för de stämningsfyllda miljöerna och fotot som lyfte filmen. Bra skådespelare, men ingen som direkt stack ut från mängden. En godkänd film helt enkelt.

Android Apocalypse

Mankind must survive

Regi: Paul Ziller

Skådespelare: Scott Bairstow, Joseph Lawrence

År: 2006

Genre: Sci-fi

Sett: DVD 5/6 2011

Längd: 95 min.

Betyg: 1/5

IMDb

Synopsis

Det är i framtiden och Jorden har gått under förutom en liten stad. För att klara sig bygger de människoliknande robotar som gör deras hundjobb. En galen vetenskapsman mixtrar med att göra en robotarmé som är 100% mänsklig, som ska mörda alla människor som är kvar. Men vad han inte räknar med är att de då kan vända sig mot han, vilket är precis vad som händer.

Trivia

TV-film producerad av SyFy.

Mitt omdöme

Det här lät ju riktigt spännande tyckte jag när jag upptäckte filmen på rea hos Discshop. Ikväll var det så dags att se denna sci-fi rulle som skulle bjuda på lite skön apokalyptisk underhållning. Trodde jag. Började hyfsat, inte bra men hyfsat, när vi fick lära känna huvudpersonen Jute lite närmre och även få ta del av mannen som utvecklat androiderna. Men sedan när Jute transporteras genom öknen till fängelset så börjar den stora nedgången. Massor med saker som störde något otroligt och här kommer ett axplock: Androiderna. Vissa var känslosamma (aggressiva, skadeglada) och rörde sig som människor medan andra var stela som robotar (:D) och hade nollställt ansiktsuttryck. Och deras sätt att föra huvudet på sned för att höra bättre var bara skrattretande. Sedan kan man ju även fråga sig i detta högteknologiska samhälle varför de fortfarande körde med gamla jeepar och lastbilar? Varför sonderna, som härjade hejvilt ute i öknen, sköt med några slags pilar och inget mer tekniskt avancerat. Bäst av allt: den enda skillnaden mellan en android och en människa var hjärnvätskan! Yeah right.

Bonus: den elake forskaren påminde starkt om gamla filmers Dracula med sitt utseende, den höga kragen och ljussättningen.

Freddy vs Jason

Regi: Ronny Yu

Skådespelare: Robert Englund, Ken Kirzinger, Kelly Rowland

År: 2003

Genre: Skräck

Sett: DVD 4/6 2011

Längd: 97 min.

Betyg: 1/5

IMDb

Synopsis

Drömdemonen Freddy Kreuger vill inget hellre än att få terrorisera tonåringarna på Elm Street igen. Men det är omöjligt i och med att föräldrarna i Springwood har hittat ett sätt att förtränga hans existens. Freddy manipulerar den hockeymaskklädda seriemördaren Jason Voorhees att låtsas ta hans plats, men inget går som planerat när Jason fortsätter att mörda hans ”barn”. Det är upp till de överlevande tonåringarna att få Jason tillbaka till Camp Crystal Lake och Freddy ut ur drömvärlden – en gång för alla!

Trivia

17 manus skrevs innan det blev bara ett. David S Goyer togs in för att banta manuset (som var alldeles för långt) och göra vissa justeringar.

Kane Hodder, som spelat Jason i de fyra senaste F13-filmerna, fick inte reprisera rollen denna gång då regissören ville ha en längre person som skulle torna sig upp över Freddy och även ha mer sympatiska ögon som skulle spegla smärta och förlust. Ken Kirzinger, som mäter 1,95 meter, fick rollen.

Betsy Palmer, som tidigare spelat Jasons mamma, fick erbjudandet att reprisera rollen som Pamela Voorhees, men avböjde då hon tyckte rollen var för liten för henne.

Geten som syns i Blakes mardröm är taget från A Nightmare On Elm Street (1984).

Flera repliker Freddy (Robert Englund) levererar är hämtade från tidigare ”A Nightmare On Elm Street” filmerna.

Redan 1987 försökte New Line Cinema göra denna film, men kunde inte komma överens med filmbolaget som höll i rättigheterna till ”A Nightmare On Elm Street”.

Ken Kirzinger var tvungen mitt under inspelningen att besöka tandläkaren. Men pga tidsbrist var han tvungen att åka dit i full Jason-mundering (minus masken) och höll på att skrämma vettet ur de andra kunderna som tänkte ringa polisen då de trodde det var en förrymd psykopat som kommit dit.

Mitt omdöme

Vem i hela friden kom på idéen till denna film? Och vem såg till att den blev av? För det här är ett riktigt bottennapp som är svårt att beskriva med ord. Otroligt skruvad historia om Freddy stackaren som är bortglömd och som får den briljanta idéen att återuppliva Jason för att på så sätt komma tillbaka och skrämma livet ur folk. Låtsas blodet sprutar som små vattenfontäner och kroppsdelar far omkring. Karaktärerna springer omkring som yra höns och jag tror det ska finnas en handling där någonstans. Men det är bara en vild gissning. Och Freddy himself ser knappast skrämmande ut med sitt målade ansikte och tunna röst. Och bredvid Jason blir han bara ett stort skämt. På tal om skämt förmodar jag att vissa scener och repliker skulle vara roliga, men jag skrattade inte. Jag rörde inte ens på mungiporna.

Förra filmen, Jason X (där Jason hamnade 400 år in i framtiden på ett rymdskepp), är helt bortglömd för denna film har ingen som helst koppling till den. För nu är vi tillbaka i nutid och återigen på gamla Jorden. Och det enda som denna film har gemensamt med F13-franchisen är 1. Jason 2. ungdomar.

Har man svårt att somna så rekommenderas denna film för ett den är ett riktigt sömnpiller. God natt.

Jason X

Regi: James Isaac

Skådespelare: Kane Hodder, Lexa Doig, Lisa Ryder

År: 2001

Genre: Sci-fi/Skräck

Sett: DVD 4/6 2011

Längd: 91 min.

Betyg: 2/5

IMDb

Synopsis

Året är 2445. Professor Yilo och hans klass är på en studieresa till den gamla planeten Jorden. Under sin vistelse på planeten hittar de två nedfrusna kroppar: en ung vacker tjej från Jorden, och – gissa vem – just det, Jason Vorhees. Ungdomarna tar med sig de nedfrusna kropparna ombord på moderskeppet, vilket de inte borde gjort. För Jason är stygg även i framtiden…

Trivia

Den första filmen i F13-franchisen som förlitade sig på digitala effekter i dödsscenerna och all gore.

Mitt omdöme

Gillar sci-fi temat, men trots den lovande premissen så misslyckas de rejält med filmen. Bleka karaktärer och vissa scener som involverar hångel eller sex känns helt malplacerat i denna miljö. Känns som en mix av F13 och Alien. Ingredienserna finns där: rymdskepp, monster, kaxiga militärer och en brokig skara besättningsmedlemmar med en kvinna som tar över när stridens hetta är som värst. Det gjordes ett lamt försök att efterlikna Ripley, men det föll platt. Och en uppgraderad Jason… Nej, det blev bara fånigt och gav mig bara känslan av en serietidningshjälte. Inget fel i det, men inget som hörde hemma här.

Påkostad film dock där inget fanns att anmärka på direkt vad gäller musiken (gillar den moderna tonen i Manfredinis ljudspår), fotot eller CGI:n. Men en film som likväl kommer att stå och samla damm i hyllan.