Regi: Adam Marcus

Skådespelare: John D. LeMay, Kari Keegan, Kane Hodder, Steven Williams, Steven Culp

År: 1993

Genre: Skräck

Sett: DVD 29/5 2011

Längd: 87 min.

Betyg: 1/5

IMDb

Synopsis

Allt tonårsdödande har medfört skador för Jason. Hans kropp är rutten. Efter en fälla av polisen sprängs Jasons kropp. Är det över nu? Nej… Jasons kroppsdelar tas med till bårhuset där en doktor ska undersöka dem. Ur Jasons söndersprängda kropp kryper en svart varelse ut: en varelse som liknar en enorm larv. Jason (varelsen) kan överta andras kroppar genom att ta sig in via munnen. Men för att återuppstå måste kroppen tillhöra en i hans släkt, en Vorhees. Jakten tas upp på Diana och hennes dotter Jessica.

Trivia

Första filmen av New Line Cinema som tog över efter Paramount som tidigare producerat Fredagen den 13:e filmerna.

Necronomicon, som hittas i Voorhees hus, är rekvisita som Tom Sullivan skapade för ”Evil Dead”.

Från början skulle återblickar finnas med och Betsy Palmer (som spelade Jasons mamma) var tänkt att reprisera sin roll, men hon tackade nej till erbjudandet.

Regissören tyckte den tidigare Fredagen den 13:e filmen var sexistisk som enbart visade kvinnor nakna. Så i denna film får vi även se nakna män för att det skulle vara jämvikt.

Mitt omdöme

F13 i nytappning iom att New Line Cinema tagit över franchisen. Här spär de på ytterligare med det övernaturliga, men denna gång gäller det främst herr Jason. Jag kan inte påstå att detta faller mig i smaken, utan jag tycker den här filmen var spiken i kistan för Jason.Vilken skitfilm ärligt talat. I alla fall om man ser till bakgrunden. Men då jag nu sett de tidigare filmerna måste jag säga att här överträffade de dem själva. Dock ska de ha en eloge för sin kreativitet: Jason som återuppstår genom att ta över andra kroppar, den speciella kniven – som i handen på en släkting – är det enda som kan ta död på Jason en gång för alla (tror vi på det?)…och inte att förglömma slutscenen med helvetet… [/irony]. Och cred ska de ansvarig även få för att det inte var enbart tjejer som var nakna.

Helt obegripligt var öppningsscenen med agenterna, men jag läste sedan på imdb att mellan denna film och föregångaren så kom en serietidning som tydligen förklarade varför FBI hade en specialstyrka för Jason. Och sen hade vi den här bounty huntern som jag bara skakade på huvudet åt. ”Remember me?” frågar han Jason. Jaså, de har träffats tidigare? Och jag var inte beredd på att Jason skulle ta över andras kroppar vilket jag tyckte rimmade illa med franchisen. Och hux flux hade Jason även släktingar i livet. Fick känslan av att manusförfattaren varit influerad av flera filmer och plockat sina favoritdelar därifrån och lagt in dem i den här filmen. Med mindre bra resultat ska tilläggas.

Vad gäller själva produktionen så var fotot och effekterna ok, det var mest manuset som jag tyckte illa om. Hade de strukit alla referenser till Jason och låtit filmen stå på egna ben hade den varit snäppet bättre.

Bäst var nog trälåren i källaren där det stod: Arctic Expedition Julie Carpenter. Och innan dess så såg vi den lilla filuren som kom ut ur Randy: The Thing någon?

Det här måste vara den sämsta filmen hittills. Och med tanke på tidigare skräp så säger det väl allt om vad jag tyckte om den här.

Regi: Rob Hedden

Skådespelare: Jensen Daggett, Scott Reeves, Kane Hodden

År: 1989

Genre: Skräck

Sett: DVD 29/5 2011

Längd: 100 min.

Betyg: 1/5

IMDb

Synopsis

Efter en chockerande återuppståndelse beger sig den djävulske Jason ut på en ”kärlekskryss” till New York på en båt full av tonåringar. Snart har han förvandlat kryssningen till de dödsdömdas sista resa. Då lyckas ett av hans livrädda offer fly in i den mardrömslika labyrint som Manhattans tunnelbanesystem och avloppsledningar utgör, där han åter tvingas möta Jason en sista gång.

Trivia

I scenen där Jason (Kane Hodder) sträcker sig in genom fönstret och tar tag i Rennie (Jensen Daggett) så var skådespelerskan skräckslagen på riktigt. Precis vid hennes ansikte stack en vass glasskärva ut och Kane drog henne (omedvetet) mot den.

Sista filmen med Paramount inblandade. New Line Cinema tog över efter dem.

Tanken var att fler scener skulle utspela sig i New York, men Paramount sa ifrån då budgeten inte räckte till alla scener som var planerade där.

I originalmanuset, när Jason tar sig till hamnen så sparkar han på en hund som skäller på honom. Kane Hodder tyckte det var att gå för långt och scenen ströks.

Originalpostern såg ut som ovan, men med en blodig kniv. Blodet retucherades bort i andra postern då den ansågs för grafisk. Trots det så användes ingen av dem då turistföreningen i New York protesterade.

Mitt omdöme

Efter förra filmen som var så miserabel så bävade jag nästan för att se denna. Jag menar: Jason i New York, vad har de nu hittat på för galen handling tänkte jag. Och ja, mina farhågor stämde för denna film var knappast något att hänga i julgranen. Noll spänning, tråkiga karaktärer (och skådespelare), dålig musik (alltså, 80-talsmusiken till förtexterna gav knappast känslan av att man skulle se en skräckfilm. Och ja, Fred Mollin även denna gång.) och en trött Jason som saknade kreativitet utan tog livet av folk på enklaste sätt (strypning, kastade dem överbord etc, ingen finess what so ever). Vad gäller utseendet på Jason så var det bra gjort, men i sjuan tycker jag inte det skräckinjagande monstret passade så bra in här. Bättre gjort här där han såg mer deformerad ut vilket passar bättre in på Jason storyn imo.

Roligast i filmen var reklamaffischen i tunnelbanan där det stod skrivet: Jason lives!

Regi: John Carl Buechler

Skådespelare: Jennifer Banko, John Otrin, Susan Blu, Lar-Park Lincoln

År: 1988

Genre: Skräck

Sett: DVD 29/5 2011

Längd: 88 min.

Betyg: 1/5

IMDb

Synopsis

Sedan den galne mördaren Jason Voorhees kedjades fast på botten av Crystal Lake har det närliggande sommarlägret fungerat friktionsfritt – utan ett enda mord. Men en av den här säsongens glada campare bär på en dödlig hemlighet.

Tina Shepherd kan se in i framtiden och få föremål att sväva. Hennes läkare vet mycket väl hur farligt telekinesi kan vara, men han vill utnyttja henne, inte hjälpa henne. Och nur är det försent. Tina har råkat släppa lös Jason från hans vattengrav – och blodbadet närmar sig.

Tinas enda hopp för att överleva står till hennes övernaturliga krafter. Men vad har en tonårstjej för chans mot en galen yxmördare?

Trivia

Filmen var först tänkt att handla om Jason och Freddy Krueger, men filmbolagen kunde inte komma överens så manuset skrevs om.

Den mest censurerade filmen i franchisen: nio gånger skickades den till Motion Picture Association of America innan den godkändes.

En natt när inspelningen slutat vid två-tiden gick Kane Hodder genom skogen i full Jason-mundering för att ta sig till omklädningsrummet. På vägen mötte han en kille som undrade om han kom från filminspelningen. Kane tyckte frågan var otroligt dum med tanke på hans utstyrsel och svarade inte. Personen upprepade frågan och Kane blängde på honom och grymtade till. Killen sprang snabbt därifrån. Nästa dag sa regissören att sheriffen skulle titta förbi. Han gjorde aldrig det.

Walt Gorney, som spelade Crazy Ralph i första och andra filmen, är berättarrösten.

Mitt omdöme

Jason möter sin överquinna i form av en ung tjej med övernaturliga krafter… Hm, nja. Vad mer säga om denna film? Otroligt tråkig med blekt manus, fantasilös regissör, dålig musik (alldeles för mycket synt, märks att det är en ny kille bakom spakarna: Fred Mollin) och dåliga skådespelare. Och vad sjutton skulle alla karaktärer springa ut i skogen för?  Nej, den här filmen förpassas direkt ut till ett dammigt hörn i arkivet. The End.

Pst. Ok, jag kan hålla med om att första gången Jason stötte på hennes övernaturliga krafter och hans reaktion på det var lite små roligt.

Originaltitel: Friday the 13th Part VI: Jason Lives!

Regi: Tom McLoughlin

Skådespelare: Thom Mathews, Jennifer Cooke, David Kagen, C.J. Graham

År: 1986

Genre: Skräck

Sett: DVD 28/5 2011

Längd: 86 min.

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

Som barn lyckades Tommy Jarvis göra det som många försökt före honom, men som kostat dem livet. Han lyckades döda Jason Vorhees, massmördaren som terroriserade invånarna i Crystal Lake. Men nu, många år senare, plågas Tommy av tanken på att Jason kanske ändå inte är död.

Tommy och en kompis beger sig till kyrkogården för att gräva upp Jasons grav. Oturligt nog för Tommy (och ännu värre för hans kompis) hittar de inget ruttet lik, utan en utvilad Jason som återvänder från de döda för ännu en blodig framfart i ”Fredagen den 13:e del 6″.

Trivia

Efter att ha blivit nyfrälst ville inte John Shepherd reprisera rollen som Tommy utan rollen gick till Thom Mathews.

För att inte avslöja att det var en Fredagen den 13:e film som skådespelarna provspelade för så användes titeln ”Birthday Bash” och namnet Jason byttes ut till Ethan.

Första och enda filmen i franchisen (inklusive Jason-filmerna och remaken) som inte har nakna människor med.

Mitt omdöme

Äntligen får jag höra låten som jag väntat på så länge: Alice Coopers ”He’s Back (The Man Behind the Mask)”. Yay! Och musiken var överlag bra i filmen. Ja, själva filmen var överraskande bra. En favorit i franchisen. Bättre budget förmodar jag. Bättre manus. Bättre skådespelare. Skön stämning med foto och miljöer. Inga märkliga avstickare i storyn utan allt hängde ihop på ett bra sätt. Skönt att fokus inte var på ungdomar som har sex i stugorna/skogen utan vi fick se flera olika karaktärer på olika platser i närheten. Och inget naket! Wow.

Klart det är extremt overkligt hur Jason vaknar till liv igen, men det är väl ända grundplåten i storyn om honom. Han ska vara odödlig. Hör som till. Lite förvånad att han denna gång inte kastade in ett lik genom fönstret som skrämmer upp nästa offer som väntar inomhus. 

Humor fanns, men fungerade över förväntan. Ok, fanns vissa partier som gott kunnat strykas. T ex den där fåniga nörden i skogen som fumlade runt och hade sig.

Gillade kommentaren som Lizabeth kläckte ur sig när Darren och hon stötte på Jason mitt ute i skogen: ”I’ve seen enough horror movies to know any weirdo wearing a mask is never friendly”. 

Regi: William Friedkin

Skådespelare: Ashley Judd, Michael Shannon, Harry Connick Jr, Lynn Collins, Brían F. O’Byrne

År: 2006

Genre: Drama/Skräck

Sett: DVD 28/5 2011

Längd: 102 min.

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

Agnes är på flykt från sin våldsamma exmake. Hennes nya pojkvän är också på flykt från svärmen av insekter som han påstår försöker ta över hans kropp. Tillsammans gömmer de sig på ett slitet motell långt från bebyggelsen. Nu börjar även Agnes märka av insekterna. Långsamt tar paranoian och ångesten över och börjar bryta ner dem både fysiskt och psykiskt.

Trivia

Baserad på en pjäs där Michael Shannon spelade samma roll.

Mitt omdöme

:: VARNING FÖR SPOILERS (i tredje stycket) ::

Nästan en timme passerade innan saker och ting eskalerade. Väldigt långsamt tempo i början då vi introducerades till de olika karaktärerna (inte för att de var så många ska tilläggas).

Intressant att se hur Aggie, en kuvad misshandlad kvinna, så lätt faller för den schizofrena främlingen och snart har adapterat hans vanföreställningar. Ashley Judd gör ett strålande jobb här måste jag erkänna. Även Michael Shannon var, föga överraskande, bra i rollen som främlingen som tågar in i Aggies liv och vänder upp och ner på hennes tillvaro.

Eftertexterna: mitt i dyker en bild upp på sonen Lloyds leksaker och kläder. Slutscenen visar bilden på doktorn som ligger död på golvet. Till höger i bild, på en stol, ligger Lloyds tröja. Vad vill regissören egentligen säga med dessa två bilder? En koppling mellan Lloyd och doktorn? Mitt filmsällskap var övertygad om att doktorn i själva verket var sonen, men jag finner det en aning långsökt med tanke på skådespelarnas ålder. Går inte riktigt ihop i ekvationen. Kanske mer ett sätt att visa hur Aggies mentala hälsa fick sig en allvarligt törn då sonen försvann och hur det slutade? Hm. Intresseväckande indeed.

En film som helt klart lämnar frågetecken efter sig och kräver lite extra tankearbete. Me like.

Regi: Joss Whedon

Skådespelare: Nathan Fillion, Alan Tudyk, Adam Baldwin, Summer Glau, Morena Baccarin, Jewel Staite, Sean Maher

År: 2005

Genre: Sci-fi

Sett: DVD 23/5 2011

Längd: 114 min.

Betyg: 4/5

IMDb

Synopsis

Kapten Malcolm Reynolds reser runt i världsrymden med sitt rymdskepp Serenity och livnär sig på frakt av varor och passagerare och även en del mindre brott. Med sig har han sin lojala besättning, ett ungt, tufft gäng av båda könen.

Trivia

Bygger vidare på tv-serien Firefly (2002-2003).

Joss Whedons debut som regissör för en långfilm.

För att söva River säger Simon ”Eta Kooram Nah Smech!”, vilket är ryska och kan översättas med ”Det här är löjligt!”.

Mitt omdöme

Ganska nyligen såg jag tv-serien ”Firefly (2002)” på DVD och fastnade direkt för den. Självklart ville jag se om filmen som är en fortsättning på den. Jag såg nämligen filmen då den släpptes på DVD 2008, men blev inte nämnvärt imponerad. Inte så att den var dålig, men jag drogs aldrig in i den. Vissa scener kändes märkliga t ex. Denna gång ser jag filmen med nya ögon då jag har tv-serien i bagaget och det gör susen. Jag gillar verkligen filmen som så fint syr ihop vissa lösa trådar som ej hanns med i tv-serien (som lades ner innan den kunde fullbordas).

Ovanligt att lyckas förflytta något som är gjort för tv till den vita duken, men här lyckas de med bravur för ingen skillnad märks. Samma sköna stämning, humor, dialog, miljöer, story, foto och skådisar känns igen. Bara musiken som skiljer sig åt vilket har sin förklaring då ej samma person ligger bakom den. Här får jag äntligen en utveckling av karaktären River som jag saknade i tv-serien där jag inte alls tyckte om henne, men här är hon en av favoriterna. Tänk så det kan ändra sig! Och inte att förglömma att vi äntligen får se och veta lite mer om de mystiska, grymma och otäcka reavers!