Regi: Danny Steinmann

Skådespelare: Melanie Kinnaman, John Shepherd, Shavar Ross,

År: 1985

Genre: Skräck

Sett: DVD 22/5 2011

Längd: 92 min.

Betyg: 1/5

IMDb

Synopsis

Jason är tillbaka med allt vad det innebär. Den här gången verkar han ha ställt in siktet på de unga patienterna på ett avlägset rehabiliteringshem. Och ett flertal av hans måltavlor hittas delade på mitten, på fyra… Jason kan ordna alla tänkbara varianter.

Trivia

Filmen skrevs först för Corey Feldman i huvudrollen, men då han var upptagen med en annan film så skrevs manuset om och han fick en liten cameo i filmen i stället.

I en scen ser Jake och Robin på filmen A Place in the Sun (1951) med Montgomery Clift och Elizabeth Taylor.

Tre olika hockeymasker förekommer i filmen.

Debi Sue Voorhees vann rollen som Tina genom att visa brösten för regissören.

Mitt omdöme

Här gjordes åtminstone ett försök till story jämfört med föregående film. Inte sagt att den blev helt lyckad, men ändock. En aning förvirrande och spretigt då man förstod att en copycat var i farten. Jag var övertygad om att det var Tommy, men var väl lite för snabb i tanken där…

Några märkliga scener som den i början med ambulanspersonalen som skulle hämta den mördade Joey: ena ambulanskillen uppförde sig minst sagt märkligt och jag höjde förvånat på ögonbrynen och undrade vad de ville säga med den scenen. Kändes helt out of the blue. Trots att förklaringen kom senare så tycker jag fortfarande den var illa genomförd.

Ethel och hennes son var en plåga att se. Uselt skådespel och onödiga karaktärer. Cut! Kan iofs inte påstå att någon spelade direkt bra och övertygande, men hon som spelade Ethel tar hem pokalen.

Första filmen som kameran ej fokuserade på tjejernas bakdelar. 

Ps. Jag gillade postern som skymtade vid dörren till Vis rum när mördaren var på väg där det stod: ”Stop the Slaughter”.

Originaltitel: Friday the 13th: The Final Chapter

Regi: Joseph Zito

Skådespelare: Kimeberly Beck, Corey Feldman, Erich Anderson, Crispin Glover

År: 1984

Genre: Skräck

Sett: DVD 22/5 2011

Längd: 91 min.

Betyg: 1/5

IMDb

Synopsis

Efter att ha vaknat till liv på bårhuset koncentrerar sig den maskerade mördaren sin hämndlystna uppmärksamhet på familjen Jarvis och en grupp hittills sorglösa tonåringar. Den unge Tommy Jarvis är hängiven skräckfilmsfantast med talang för masker och smink. Har den djävulske Jason slutligen mött sin överman?

Trivia

Det sägs att enda anledningen till att Tom Savini jobbade med sminket i denna film var för att kunna ta död på varelsen han skapat: Jason Voorhees.

På grund av den låga budgeten fick skådespelarna göra sina egna stunts. Ted White, som spelade Jason, tyckte inte om regissörens (Joseph Zito) hårda metoder och krävde att hans namn skulle plockas bort från rollistan och kallade filmen för ”a piece of shit”. Corey Feldman gillade inte heller Zitos behandling och sa själv att när han attackerade Jason med en machete i filmen låtsades han att det var Zito.

Mitt omdöme

Ja, vad ska jag egentligen skriva om denna film som så uppenbart gjordes enbart för att spinna vidare på Jason-temat utan någon större eftertanke eller finess. Olika konstellationer som inte passar ihop. Ett hastverk till manus som läcker som ett såll och med skådespelare som tja… försöker kanske spela? Endast lilla Corey Feldman som sticker ut från mängden och räddar filmen från ett bottenbetyg. Platta karaktärer, ologiska händelser och beteenden och en Jason som beter sig som någon som lider av personlighetsstörning. Vilket han kanske gör, men inget som direkt framkommit tidigare för här beter han sig extremt olika scen till scen.

Nej, det här var bortkastade 90 minuter av mitt liv som jag aldrig får igen. Suck.

Originaltitel: The Legend of Hell House

Regi: John Hough

Skådespelare: Roddy McDowall, Pamela Franklin, Gayle Hunnicutt

År: 1973

Genre: Rysare

Sett: DVD 21/5 2011

Längd: 90 min.

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

Där är det, dolt i dimma och höljt i dunkel. Ett hem för världens ondska och de dödas fasor. Det är Djävulshuset. Spännande rysare om fyra personer som kommer dit för att utreda vad som försiggår i huset, den mörka herrgården som de själva kallar ”Mount Everest bland hemsökta hus”.

Trivia

Författaren Richard Matheson tonade ner det grafiska våldet och de mer intensiva sexuella scenerna för att ge filmen en atmosfär av missmod.

Mitt omdöme

Skön, klassisk, gammal rysare från 70-talet. Bra skådespelare, musik och ett foto/kamera arbete som inte går av för hackor. Jag är speciellt förtjust i kameravinklarna som ger lite extra krydda till filmen. Relativt lågmäld berättad story som sakta eskalerar när det övernaturliga inslagen växer för att slutligen explodera då upplösningen närmar sig.

När filmen rullat i några minuter så insåg jag att jag faktiskt sett den förut. Och att det var relativt nyligen. Säkerligen har jag även sett den för länge, länge sedan också då syrran och jag hyrde en massa sköna skräckisar. Kände igen scenerna och anade vad som skulle komma härnäst. Vilket naturligtvis bidrog till att minska spänningen i filmen en aning för min del.

Curse the God – Slay the Beast

Regi: Jonathan English

Skådespelare: Tom Hardy, Michelle van der Water, Tony Todd

År: 2006

Genre: Fantasy

Sett: DVD 21/5 2011

Längd: 98 min.

Betyg: 1/5

IMDb

Synopsis

I hans labyrint leder alla vägar till döden.

I en glömd tidsålder för länge sedan förslavades antikens riken av det ondskefulla imperiet Minos. De dyrkade en behornad avgud som gav dem makt och i gengäld krävde en grym tribut: vart tredje år tvingas byarna på andra sidan havet lämna ifrån sig unga män och kvinnor som levande offer till det fasansfulla vidundret Minotaur.

Unge Theo plågas svårt av minnet av sin älskade som tagits ifrån honom. Övertygad om att hon ännu är vid liv låter han sig frivilligt fängslas och förs över havet till Minos mörka palats. Tillsammans med sina följeslagare tar Theo upp kampen mot tyrannerna och den ohyggliga besten i en labyrint där alla vägar leder till döden.

Trivia

Minotauros var ett monster i grekisk mytologi, till hälften människa, till hälften tjur. Minotauros höll till på Kreta i en labyrint ritad av uppfinnaren Daidalos på uppdrag av kung Minos. Till sist kom hjälten Theseus att döda Minotauros.

Minotauros är grekiska och betyder Minos tjur.

Mitt omdöme

Tom Hardy i huvudrollen är behållningen med filmen trots att han inte har ett manus som är alltför lysande att jobba med. Övriga skådespelare är av skiftande kvalitet. Inga stjärnskådisar direkt och några spelar sämre än andra, som Tony Todd som spelar över så det sjunger om det.

En film som snabbt kommer att förpassas till ett mörkt hörn i mitt arkiv. Ingen spänning att tala om, tråkigt manus och karaktärer. Vissa specialeffekter fick godkänt, men själva besten var inte så värst skräckinjagande. Förstår inte varför regissören envisas med att visa besten fullt ut då den bara ser löjeväckande ut. Lite mer spännande kanske det kunnat bli om man fått använda sin fantasi i stället. Det som brukar fungera bäst kan jag tycka.

Regi: Jim Henson, Frank Oz

Skådespelare: Jim Henson, Frank Oz, Kathryn Mullen

År: 1982

Genre: Fantasy

Sett: Blu-ray 21/5 2011

Längd: 93 min.

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

Följ med tillbaka i tiden till den avlägsna planeten Thra och Mystics kamp för att återta sin planet från de ondskefulla Skeksis!

När Jen från Gelflingstammen, ger sig av för att hitta kristallens försvunna skärvor, ställs han inför en rad vidunderliga varelser på sin farliga resa. Men Jen är fast besluten att återställa freden och kommer inte att ge sig!

Trivia

I tidiga utkast av manus reste Jen och Kira i underjorden och där träffade de på underjordiska varelser. Dessa användes senare i tv-serien Fragglarna och som grund till berättelsen i filmen The Power of the Dark Crystal (2011).

Filmen spelade in mindre än väntat. En anledning kan vara att den var för mörk och otäck för barnen och den andra anledningen kan vara att E.T: The Extra-Terrestrial (1982) hade premiär i samma veva.

Skeksis var från början baserad på de sju synderna. Dock stämde inte antalet sedan.

Mitt omdöme

Jim Henson och Frank Oz låg bakom denna film vilket är uppenbart då man ser figurerna här som känns igen från föga okända Mupparna. Samma stil, utseenden och läten. Men då jag ej är ett större fan av Mupparna så drar det ner filmen en aning i mina ögon. Blir lite för mycket ibland med de barnvänliga figurerna, deras agerande/sätt emellanåt och vissa läten de kläcker ur sig. För övrigt är det ett gedigt hantverk som håller än idag och med en story som är enkel, men fungerar bra.

Regi: Jimmy Hayward

Skådespelare: Josh Brolin, John Malkovich, Megan Fox, Michael Fassbender

År: 2010

Genre: Action

Sett: Blu-ray 21/5 2011

Längd: 81 min.

Betyg: 2/5

IMDb

Synopsis

Jonah Hex, en ärrig dagdrivare med prisjägaryrket som sista utväg, stiger ut ur sidorna i den legendariska serien. Jonahs förflutna kommer ifatt honom när den amerikanska militären lovar att stryka alla efterlysningar av honom om han letar rätt på och sätter stopp för den farliga terroristen Quentin Turnbull.

Trivia

Nu när filmen har släppts och Josh Brolin inte längre behöver göra reklam för den så erkänner han att han inte är stolt över slutresultatet. ”We had an original intention and that got away from us a little bit. Everybody did do their best to try and create the best movie with what we had, but I think it got so derailed at a certain point that the assemblage of what we could use was so disconnected to what our original intention was that it just got mixed up.”

Mitt omdöme

Inledningens första 30 minuter var intressanta och välgjorda. Gillar sammanflätningen av modern film med västerntema och seriestilen. Men vad hände sen? Känns som att något inträffade bakom kulisserna för därefter tog filmen en annan skepnad och tyvärr blev resultatet ett sömnpiller. Skådespelare och regissör gav mer intrycket av trötta åskådare än några som helhjärtat var delaktiga i filmen. Hela filmen kändes som ett hafsverk. När jag sedan läser på om filmen så får jag förklaringen: de började skapa filmen med de bästa intentionerna, men sedan gick det överstyr när de under resans gång kom med nya idéer och nya scener för att sedan komma fram till att alla scenerna inte passade ihop med grundidéen och stora saxen kom fram. Även Josh Brolin avslöjade, när han inte längre behövde göra reklam för filmen, att han inte var nöjd med den.

Skådespelarna var inget att hänga i julgranen, bara Megan Fox som överraskade mig då hon faktiskt gjorde en godkänd insats. Josh Brolin var mestadels tråkig och misslyckades totalt med de flesta av sina repliker där framförallt de humoristiska blev helt fel och kändes krystade. John Malkovich förvånade mig med att spela så pass dåligt och särskilt hans lama försök till söder dialekt. Suck. Och Michael Fassbender skulle helt klart struntat i den irländska dialekten som bara blev fånig. Så pass många intressanta skådespelare i filmen och sådant mediokert resultat. Synd och skam.