Originaltitel: Friday the 13th Part III

Regi: Steve Miner

Skådespelare: Dana Kimmell, Paul Kratka, Tracie Savage, Jeffrey Rogers, Larry Zerner, Richard Brooker

År: 1982

Genre: Skräck

Sett: DVD 15/5 2011

Längd: 95 min.

Betyg: 2/5

IMDb

Synopsis

En idyllisk sommar förvandlas till en skräckfylld mardröm för ytterligare en grupp naiva lägerledare. De ignorerar Camp Crystal Lakes blodiga historia och en efter en faller de offer för den vansinnige Jason som lurar bakom varje hörn…

Trivia

Svensk alterntiv titel: Fredagen den 13:e – alla fasors blodiga dygn.

Filmen är inspelad i 3D.

Amy Steel, som spelade med i ”Fredagen den 13:e del 2″, erbjöds att reprisera sin roll, men tackade nej.

Steve Miner gör rösten som nyhetsuppläsaren på TV.

Mitt omdöme

:: VARNING FÖR SPOILERS ::

Fruktansvärt soundtrack till förtexterna och det sistnämnda orkar jag inte ens kommentera. Burr. Uppenbart en del av filmen som ej överlevt till 2000-talet.
Gjord även för 3D vilket var uppenbart i många scener med överdrivet fokus på suddiga skaft, pinnar, kanot och en jojo. Men ska tilläggas: inget som direkt stör 2D-versionen.

Sköna flirtar med filmanknytningar som t ex när Debbie säger ”the last house on the left” och en annan tjej läser Fangoria och bläddrar förbi en artikel om Tom Savini (stod för makeup och effekter i första filmen). Sånt gillar jag. Återigen står Manfredini för musiken och gör en inte besviken heller denna gång. Ja, förutom den till för- och eftertexterna då… Men alla har vi våra dåliga dagar.

Själva filmen då? Ja, den lever ju upp till ryktet som slasherfilm för den ena efter den andra råkar ut för Jason som iskallt har ihjäl dem. Och offrena är ju de klassiska som hör till i en film som denna. Lite charmigt kan jag tycka. Här börjar även kännetecknet för dessa filmer ta form: är du tonåring och har sex så dör du. Mestadels dåligt skådespeleri där han som spelar Rick dock sticker ut från mängden för maken till uselt skådespel har sällan skådats. Åh vilken plåga att se honom försöka leverera sin repliker och hur stelt och ta fatt hans kroppsspråk är. Och karaktären Shelly är ett stort misslyckande. Inte bara vad gäller manuset, även skådespelaren faller platt. Jag förstår det när jag sedan läser att producenten såg honom (Larry Zerner) stå och dela ut reklam för en skräckfilm och erbjöd honom rollen rakt av. Hm. Och otroligt fånigt sätt att knyta an till att Shelly brukade skoja med de andra genom att låta honom – flera scener efter att han råkat ut för Jason  – stappla in med blodet forsande från halsen, men Chili som är där tror han bara skojar som vanligt. Suck. Och den där ligisten som helt apropå gör sin entré där mot slutet… Please.

Men var filmen så usel som det låter? Nja, behållningen var faktiskt att vi återigen får se en tjej som är stark och slår ifrån sig liksom vi fick se i förra filmen. Kan det bli en röd tråd som kommer genomsyra franchisen? Hoppas det.  Sedan tycker jag även att hennes story var hyfsat intressant. Helt klart räddar hon filmen från ett sämre betyg.

Originaltitel: Friday the 13th Part II

Regi: Steve Miner

Skådespelare: Amy Steel, John Furey, Adrienne King, Warrington Gillette, Betsy Palmer

År: 1981

Genre: Skräck

Sett: DVD 14/5 2011

Längd: 87 min.

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

Fem år efter det fasansfulla blodbadet på Camp Crystal Lake är det enda som återstår legenden om Jason Voorhees och hans sinnessjuka mor som mördade sju lägerledare. De nya ledarena vid ett sommarläger i närheten är likgiltiga inför varningarna om att hålla sig borta från den ökända platsen. Obekymrat strövar de unga människorna omkring på området utan att känna den ödesdigra närvaron av någon som står på lur. En efter en överfalls de och mördas brutalt. En fängslande rysare sprängfylld av spänning och skräckfyllda skrik.

Trivia

I den här filmen är Jason klädd för att efterlikna mördaren i filmen ”The Town That Dreaded Sundown 1976)”.

Pamela Voorhees mumifierade skalle är i själva verket en skådespelerska och inte en låtsas skalle. Slutscenen där kameran fokuserar på skallen var det först tänkt att den skulle öppna ögonen och le, men Steve Miner tyckte det kändes för billigt och platsade inte in i filmen så det klipptes bort i sista stund.

Fastän Warren Gillette står listad som Jason var det stuntmannen Steve Dash som var med i de flesta scenerna.

Adrienne King ville att hennes medverkan skulle vara under en kortare period då hon hade problem med ett fan som var sjukligt besatt av henne. En besatthet som gick så långt att hon gav upp skådespelaryrket (framför kameran) efter denna film.

Jasons första scen är en tagning på hans ben i början av filmen. Det är enda gången i franchisen som en kvinna spelat rollen som Jason. Ellen Lutter, kostymör i filmen, stod för den insatsen.

Mitt omdöme

Smart sätt att introducera Jason genom att låta överlevaren från förra filmen drömma om honom. På så sätt får vi även en resumé av vad som hände tidigare. Men det kunde gott ha klippt bort lite av drömmen för den blev lite väl lång. Gillar att bli överraskad och här blev jag det verkligen för vem hade trott att en huvudkaraktär (som jag trodde h*n var) skulle gå och bli mördad så snart?

Jag är förvånad att uppföljaren var så pass bra som den var. Följer samma tempo som första filmen och jag hinner aldrig bli uttråkad. Fotot är en klar förbättring mot första filmen. Som tidigare står Harry Manfredini för musiken vilket han gör så bra. Denna gång hade jag inte lika lätt att se vem som skulle överleva, men måste säga att den karaktären tog sig enormt mot slutet och jag tyckte det var så härligt  befriande att se en stark och tuff tjej som vågade stå emot förövaren och inte bara stå i ett hörn och kvida vilket tyvärr är alltför vanligt i många filmer. Stackars Jason hade det inte så lätt!

Originaltitel: Friday the 13th

Regi: Sean S. Cunningham

Skådespelare: Betsy Palmer, Adrienne King, Jeannine Taylor, Kevin Bacon

År: 1980

Genre: Skräck

Sett: DVD 14/5 2011

Längd: 95 min.

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

Camp Crystal Lake har ett dystert förflutet. En pojke vid namn Jason Vorhees drunknade där eftersom ledarna hade sex med varandra. Året därpå utfördes två bestialiska mord, vilket ledde till att lägret stängdes.

Många år har gått, och Camp Crystal Lake öppnas igen. Ovetandes om vad som gömmer sig i skogen anländer lägerledarna för att ha kul. Tror de. Men de inser snart att det inte står rätt till. En efter en försvinner de och paniken kring Crystal Lake tätnar.

Trivia

Betsy Palmer tog rollen som Pamela Voorhees enbart för att hon var i behov av en ny bil. När hon läste manuset var hennes reaktion om filmen: ”a piece of shit”.

Filmen spelades in på Camp Nobebosco, New Jersey (som finns än idag). Det mesta av byggnaderna fanns redan på plats, det var bara badrummet som fick byggas till.

Kompositören Harry Manfredini har sagt att till skillnad mot vad alla tror så är det kända ljudspåret ”chi chi chi, ha ha ha” i själva verket ”ki ki ki, ma ma ma”. Det ska likna Jasons röst i mammans huvud som säger: ”Kill them, Mommy”. Manfredini lekte med ljudeffekterna och genom en fördröjning av ljudet fick han den önskade effekten.

Mitt omdöme

Har jag verkligen sett denna film?  Troligtvis någongång i unga år för det mesta har visst förpassats till en dammig hörna i min hjärna. Inte mycket som jag kände igen ska jag ärligt erkänna. Men desto roligare att se filmen! Ska tillägga att planen är att se alla filmerna i franchisen för det hör ju som till att man sett dem kan jag tycka.

Överraskande bra får jag lov att säga att den var.  Fördomar, moi? Klart den inte bjöd på några större överraskningar för man förstod ju att de skulle dö en efter en. Sedan tyckte jag det var ganska givet vem som skulle bli kvar mot slutet. Alla tecken pekade nämligen mot en viss person…

Skådespelarna spelade emellanåt lite yxigt och många repliker var uselt skrivna, men helheten får trots allt godkänt. Jag menar, det här är inte en film som bygger på dialog eller är Oscarsmaterial, men den levererar det den ska. Sedan om mina positiva ord beror på nostalgikicken att se en gammal go’ skräckis från 80-talet ska jag låta vara osagt.

Filmen tog rejäl fart iom mammans entré. Tror de sparade det mesta krutet till hennes ankomst. Ska bli kul att se om remaken från 2009 och jag lär se den med nya ögon med originalet färskt i minnet.

Bra musik och jag är barnsligt förtjust i det kända ljudspåret: Ki ki ki, ma ma ma. Snilledrag av kompositören Harry Manfredini som kom på det.

Originaltitel: Les Aventures extraordinaires d’Adèle Blanc-Sec

Alternativ titel: The Extraordinary Adventures of Adèle Blanc-Sec

Regi: Luc Besson

Skådespelare: Louise Bourgoin, Mathieu Amalric, Gilles Lellouche, Jacky Nercessian

År: 2010

Genre: Äventyr

Sett: Blu-ray 7/5 2011

Längd: 108 min.

Betyg: 2/5

IMDb

Synopsis

Ett äventyr som utspelar sig under tidigt 1900-tal och fokuserar på en populär författarinna och hennes möten med mumier, monster, polisen och andra distraktioner.

Trivia

Baserad på äventyrsserien, ”Les Aventures extraordinaires d’Adèle Blanc-Sec”, skriven och illustrerad av fransmannen Jacques Tardi.

Mitt omdöme

Lättsam underhållning som passar både stora och små. Tekniskt välgjord, godkända skådespelare och skön musik. Dock fungerar inte den skruvade historien och de bleka karaktärerna, utan det blir mer en salig röra av det hela. Förstår att de vill att jag ska skratta åt vissa scener, men jag orkar inte ens dra på mungiporna. Lite besviken vart jag allt på att jag inte fick se en kvinnlig Indiana Jones som trailers hintade om. Nåväl, en film man kan slötitta på när man inte har annat för sig.

Regi: Warren P. Sonoda

Skådespelare: Ron Perlman, Jennifer Miller, Jordan Madley, Terra Vnesa, Barbara Mamabolo

År: 2006

Genre: Skräck

Sett: DVD 30/4 2011

Längd: 93 min.

Betyg: 1/5

IMDb

Synopsis

Vad i helvete har det tagit åt de här flickorna? Det kommer vi snart att få reda på. De går på St. Marks internatskola, där disciplinen är mycket sträng. Eleverna kroppsvisiteras, bestraffas rutinmässigt och får inte kommunicera med utsidan – men däremot en hel del med den mörka sidan.

Klassrummen påminner mer om häxmöten och de icke schemalagda aktiviteterna – tja, när lyset släcks vet man aldrig vad som kommer att hända. Alla flickorna har ett kriminellt förflutet och en hemsk och allt annat än förutsägbar framtid.

Fader Drake och den synnerligen attraktiva och sadistiska rektorn Miss Pierce är ansvariga. Flickorna är livrädda för dem, vilket de också bör vara. Uppriktigt sagt skulle de kunna låta hela skolan gå åt helvete.

Mitt omdöme

Lovande början där vi får se vad som händer med Elizabeth, men något hände sedan med filmen som kom av sig helt. Spänningen lyser med sin frånvaro, usel makeup, dåliga skådespelare (ok, Ron Perlman gjorde sitt bästa) och rockmusik som inte fungerade. Vad gäller det senare så kanske de trodde att tuff musik skulle lyfta filmen? Dock kan jag erkänna att intromusiken var riktigt cool där en bön framfördes i ny tappning av Panik Attack. Tacksam miljö, men det schabblades bort med dåligt foto och ljussättning.

En rolig scen fanns dock och det var när tjejerna smög sig fram i mörkret och försiktigt kikade fram runt hörnet, men den blinda tjejen travade fram som en ångvält.

Regi: Colin Strause, Greg Strause

Skådespelare: Eric Balfour, Scottie Thompson, Brittany Daniel, David Zayas, Donald Faison

År: 2010

Genre: Sci-fi

Sett: Blu-ray 30/4 2011

Längd: 90 min.

Betyg: 1/5

IMDb

Synopsis

Konstiga ljus kommer ner mot Los Angeles vilket lockar ut invånarna i staden precis som nattfjärilar till en låga, där en utomjordisk kraft hotar att uppsluka hela den mänskliga befolkningen från jordens yta.

Trivia

Filmen finansierades helt av bröderna Strause utan någon som helst inblandning av något filmbolag.

Greg Strause våning användes som inspelningsplats i filmen.

Inspelningen kostade $500,000, medans CGI:n gick loss på hela $10 miljoner.

Mitt omdöme

Nej, den här var inte mycket att hänga upp i julgranen. Storyn (vilken?) är intetsägande, rörigt och manuset läcker som ett såll. Halvdant skådespeleri med otacksamma repliker som förvisso några gör sitt bästa för att leverera. Karaktärerna känns stereotypiska med männen som tar hand om situationen och kvinnorna står vid sidan om som dekoration. Får känslan av att de ansvariga mest roade sig med att leka med effekterna och glömde bort resten. CGI:n som var det bästa med filmen och lyfte betyget till en etta.

Stor gäsp till den blivande fadern som gör allt för att rädda sin familj. Och när jag inte trodde det kunde bli tråkigare kom slutscenen… Zzzzzzz.