Regi: John Carpenter
Skådespelare: Kurt Russell, A. Wilford Brimley, T.K Carter, Keith David, David Clennon, Richard Dysart, Richard Masur
År: 1982
Genre: Sci-fi/Skräck
Sett: Blu-ray 25/6 2011
Längd: 109 min.
Betyg: 5/5
Synopsis
Vintern 1982. En grupp bestående av 12 forskare befinner sig på en avsides belägen station på Antarktis, när de upptäcker att rymdväsen som begravts i snön för mer än 100 000 år sedan. Det upptinade monstret orsakar snabbt förödelse, skapar skräck… och förvandlar sig till en av dem.
Trivia
Baserad på novellen ”Who Goes There?” av den amerikanske författaren John W. Campbell Jr.
Originalet från 1951, The Thing from Another World, utspelade sig på Nordpolen, men Carpenters version utspelar sig på Sydpolen vilket bättre stämmer överens med novellen som de båda baseras på.
Larry J. Franco, som spelade norrmannen, hittade på den norska dialogen som trots allt är begriplig: ”Se til helvete og kom dere vekk. Det er ikke en bikkje, det er en slags ting! Det imiterer en bikkje, det er ikke virkelig! KOM DERE VEKK IDIOTER!!”
Den norska hunden spelades av Jed (1977-1995) som var ett riktigt proffs som aldrig tittade in i kameran eller på filmteamet runt-i-kring honom. Dock var det inte han som spelade hunden som blev jagad av norrmännen. Jed var en korsning mellan Alaskan Malamute och varg.
Filmen anses vara ett riktmärke i området specialeffekter. Effekterna skapades av Rob Bottin som bara var 22 år gammal när filmen gjordes. Men scenerna i hundgården gjordes av Stan Winston och hans team då Rob Bottin behövde en paus för att han jobbat för mycket.
Den kvinnliga datorrösten gjordes av John Carpenters dåvarande fru Adrienne Barbeau.
John Carpenter har senare sagt att han tog det väldigt hårt att filmen fick sådant dåligt mottagande. Framförallt att publiken tyckte den var för våldsam och saknade innehåll.
Mitt omdöme
En favorit i repris, denna gång i blu-ray vilket passar den utmärkt. Jag fullkomligt älskar den karaktäristiska musiken som backar upp storyn (spänningen) på ett fantastiskt sätt. Kanske inte så konstigt då det var den inte helt okända Ennio Morricone som stod för filmmusiken. Tyvärr så hamnar The Thing ständigt i skuggan av Alien som kom 1979.
Fantastiska specialeffekter (vi snackar ju tidigt 80-tal nu) och en story som lyckas hålla uppe ens intresse från början till slut. Även fast man sett filmen förut vilket är ett mycket bra betyg. Bra skådespelare och lyckad scenografi och miljö som ger sken av karga polartrakter.
Ett extra plus till hunden Jed som imponerar stort: ett proffs ut i varje tass och det i kombinationen med bra regi gör – framförallt – scenen där han förs in i hundgården till en otroligt stark scen. Älskar den scenen. Ja, älskar hela filmen!
