WHEN THERE’S NO MORE ROOM IN HELL
THE DEAD WILL WALK THE EARTH

Betyg: 4/5

Regi: Zack Snyder

Skådespelare: Sarah Polley, Ving Rhames, Jake Weber, Mekhi Phifer

År:  2004

Genre: Skräck

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0363547/

Sett: DVD 13/6

Sjuksköterskan Ana vaknar upp till en mardröm där pojkvännen blivit förvandlat till något slags monster av grannflickan. Inte nog med det så upptäcker hon att hela världen utanför blivit delaktig i mardrömmen.

Remake av George A. Romeros film med samma titel från 1978.

Zack Snyders regidebut.

Enligt Zack Snyder så vägrade Starbucks Coffee förekomma i filmen.

WGON trafik helikoptern, som förekommer i filmen, användes av överlevarna i ”Dawn of the Dead (1978)”. Även några av lastbilarna utanför köpcentret är från samma företag som lånade ut lastbilar till originalet.

Majoriteten av zombie sminket skapades med verkliga rättsmedicinska foton som mall.

Namnet Wooley’s Diner kommer från SWAT team ledaren i originalfilmen.

…

Intensiv inledning där vi direkt förs in i handlingen via huvudpersonen Anas jobb på akuten. De har fått in en patient som blivit biten… På ett enkelt och elegant sätt får vi lära känna Ana innan helvetet bryter ut.

Snyggt med förtexterna. Snabba klipp ackompanjerad till bra musik som visar olika händelser. Som ett rappt nyhetsreportage.

Skön blandning av människor som sammanstrålar i köpcentret. Bra manus med en story som är spännande och genomsyras av högt tempo. Gillar scenerna när de kommunicerar med Andy tvärsöver. Nervkittlande när Nicole sedan beger sig dit för att rädda hunden och de andra är hjälplösa när de hör det som utspelar sig i walkie-talkien. Bra skådespelare där Sarah Polley och Ving Rhames lyser extra starkt. De är även mina favoriter och som många säkert anar så gillar jag skarpt karaktären Ana som är en stark kvinna som kan ta vara på sig själv. Michel Kellys karaktär, CJ, var ganska odräglig i början men växte till sig och blev faktiskt lite av en favorit efter de två andra jag nyss nämnde. Lite fler bekanta ansikten som Jake Weber och Kevin Zegers. En annan skådis som kom in sent i filmen, men som gjorde en desto starkare insats var Blu. Bra spelat. Inget att anmärka vad gäller foto, effekter och makeup utan alla delarna är välgjorda. Bonus för slutet.

Stor omställning att gå från Romeros lugna zombisar till dessa moderna som är väldigt kvicka i vändningarna. Men jag gillar farten och fläkten som är i filmen!

Betyg: 4/5

Regi: Tom Savini

Skådespelare: Tony Todd, Patricia Tallman, Tom Towles, McKee Anderson, William Butler

År:  1990

Genre: Skräck

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0100258/

Sett: DVD 13/6

Hög radiationsstålning medför att de döda återuppstår… Dessa zombies har en ohygglig törst efter människoblod.

En grupp människor belägrar en byggnad i hoppet att hålla sig ifrån de blodtörstiga bestarna och överleva. De kommer på att de kan vinna över zombierna genom att skjuta dem i huvudet, eller att sätta eld på dem. Men vem har sagt att det blir en lätt match?

Remake av George A. Romeros klassiker med samma namn. Regissören Tom Savini är en gammal god vän till Romero och det här blev hans regidebut.

Bill ’Chilly Billy’ Cardille är med som reporter både i originalet och i remaken.

Filmen förbjöds i Tyskland.

Innehåller referenser till ”Dawn of the Dead (1978)” och självklart till originalet ”Night of the Living Dead (1968)”.

I en scen ser vi en kvinna som vandrar med huset i bakgrunden. Det är husets ägarinna som ville ha en liten roll i filmen som tack för att de fick använda hennes hus.

I originalet var det först tänkt att Barbara skulle vara karismatisk och stark. Hon skulle även ha varit den enda överlevande från huset. Som vi alla vet så ändrades manuset. I stället tog Savini till vara på det och med lyckat resultat skulle jag vilja säga.

Slutscenen är en homage till originalet som fick klippa bort den scenen pga den heta debatten om rasism som blossade upp vid den tidpunkten och risken att filmen skulle anklagas för rasism var hög.

…

Jag blev faktiskt positivt överraskad av filmen. Intensivt och stressigt tempo med bra uppbyggnad av storyn och dess karaktärer. Vissa moment var t.o.m nervkittlande. Helt ok foto med reservation för vissa ”stillbilder” som ibland blev en för mycket. Kill your darlings. Välgjorda zombisar. Gillar även musiken. Tack och lov så hejdades det evinnerliga skrikandet av de två kvinnliga karaktärerna och det var befriande att se Barbara resa på sig och bli stark och handlingskraftig. Hon växte sig starkare och starkare. Gillade henne. Och jag kan ju inte annat än godkänna henne, telepaten från Babylon 5.

Gillar hur Savini behöll den svart-vita bilden i tv-sändningarna som är hämtade från originalet.

Fanns vissa element som var störande såsom zombies som enkelt tar sig uppför trappor, inklusive brant källartrappa och smidigt klättrar in genom fönster… Sedan kan man ju inte annat än förundras över all den tid i världen de har på sig att täcka över fönster trots att zombies finns där utanför. Men detta till trots så var det en riktigt bra film. Skulle kunna vara våghalsig och påstå att den är bättre än originalet. Underbart slut som visar en smått galen festivalstämning som råder bland de överlevande då de lyckats återfå makten.

Betyg: 2/5

Regi: George A. Romero

Skådespelare: Alan van Sprang, Kenneth Welsh, Kathleen Munroe, Richard Fitzpatrick

År: 2009

Genre: Skräck

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1134854/

Sett: DVD 10/6

Filmen följer Sarge Crockett och hans män, som tidigare sågs i en mindre roll i Diary of The Dead. De hamnar mitt uppe i en släktfejd på en liten ö utanför amerikas kust. Den ena sidan anser att man ska leva sida vid sida med zombiesen(eller rättare sagt låsa in dem) tills ett botemedel kan framställas medan den andra sidan anser att en bra zombie är en död zombie! Naturligtvis leder det här till flera konflikter, något som inte blir bättre av alla zombies på ön.

Romero följer upp ”Land of the Dead” genom att även här använda bildformatet 2.35:1.

…

Romero har fått till en lustig kombination av western och splatter film. Westernkänslan återfinns på ön, Plum Island, där en släktfejd pågår mellan O’Flynns och Muldoons. Framförallt är det släktens överhuvuden, Patrick och Seamus, som står för aversionen gentemot den andre som pågått sedan barnsben. Intressant med Seamus syn på zombies: han vill hålla dem ”vid liv” med förhoppningen att ett botemedel kommer att tas fram. Under tiden försöker han lära dem att äta djur i stället för människokött. De är fastkedjade, några i sina hem, några hålls som boskap. En zombie har de i en inhägnad tillsammans med en liten gris. En zombie som var brevbärare när han levde är fast kedjad vid en brevlåda och upprepar nonstop leveransen av ett brev till lådan. Lite får jag känslan att Romero försöker förmedla en bild av hur vi monotont utför våra vardagliga sysslor här i livet, i synnerhet arbetslivet. Här ser vi även hur han spinner vidare på temat att zombisar minns vardagliga saker som att hugga ved eller rida på en häst.
O’Flynn är så klart Seamus motsats: han vill rensa ön på zombiesar. Inget knussel där utan rakt på sak.

Den andra storyn är med ett gäng militärer anförda av Sarge där vi i början får se hur de bestämmer sig för att bryta sig loss från sitt kompani och gå sin egen väg. Det här gänget känns igen från Diary of the Dead där de rånade ungdomarna i husbilen. Gillar den här kopplingen, en skön bonus. På deras väg så stöter de på en ung kille och jag tycker det var en smart grej av Romero att ta med honom för killen känns verkligen som en frisk fläkt. Gissa om jag njuter av scenen med en viss iPhone?   Tjatet om pengasumman tycker jag inte alls tillför något utan kunde gott ha strukits.

Filmen börjar halta betänkligt när de två historierna vävs samman i och med att Sarges gäng tar sig till ön. Allt fokuseras på invånarna på ön och det tycker jag är synd för Sarges gäng är de som är mest givande här i filmen faktiskt. Och sen kommer det obligatoriska avslutningen där Romero nästan slår knut på sig själv i sin iver att avverka så många zombisar som möjligt. På tal om det så är CGI:n löjeväckande många gånger och jag vet inte om det är avsiktligt eller bara amatörmässigt. För det skänker en viss komik över filmen och det kanske är meningen? Men han borde varit konsekvent i så fall. Slutscenen vara bara too much och ingen kan ju undgå att se inspirationen från western genren.

Betyg: 2/5

Regi: George A. Romero

Skådespelare: Michelle Morgan, Joshua Close, Shawn Roberts, Amy Ciupak Lalonde

År: 2007

Genre: Skräck

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0848557/

Sett: DVD 8/6

När en grupp studenter som befinner sig ute i skogen för att spela in en skräckfilm får reda på att de döda lever igen så bestämmer sig en av dem för att rikta kameran mot det verkliga livet.

Spelades in på 23 dagar.

I en scen på sjukhuset hörs en röst på radion som uppmanar att sikta mot huvudet. Rösten är Tom Savinis, en gammal vän till Romero. Faktum är att det här ljudklippet är direkt hämtat från bonus materialet från remaken av ”Dawn of the Dead”.

Några kändisar har lånat ut sina röster: Stephen King, Simon Pegg, Quentin Tarantino, Guillermo del Toro och Wes Craven. Så håll öronen öppna när du ser filmen!

…

Annorlunda approach av Romero som tagit zombisarna in i nutid so to speak. Internet, webcams etc. Vi får följa händelsernas gång via en students kamera som vill dokumentera det som sker för eftervärlden. Intressant idé, men tyvärr blir jag inte helt engagerad i karaktärerna/skådespelarna. Men jag gillar att vi har starka kvinnliga karaktärer. En bonus med tjejen som fixade bilen. You go girl! Och som så många andra kan jag inte låta bli att charmas av Amish-Samuel. Den här filmen är helt klart starkare än föregående, Land of the Dead, då jag tycker storyn är bättre plus att vi slapp se zombisar som vidareutvecklats sen sist. Skulle ju inte vara zombisar längre. Vilket jag för den delen inte riktigt tycker de var i förra filmen. De kändes mer som mutanter. Gillar slutet. ”Are we worth saving?” Bra fråga.

Måste bara nämna att jag tyckte DVD-menyn var väldigt passande: en sajt med videoklipp som man kan ladda upp, söka, kommentera etc. Coolt. Synd bara att det inte var klickbart.

Betyg: 2/5

Regi: George A. Romero

Skådespelare: Simon Baker, John Leguizamo, Dennis Hopper, Asia Argento, Robert Joy, Eugene Clark

År: 2005

Genre: Skräck

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0418819/

Sett: DVD 6/6

I Romeros nya framtidsvision är världen som vi levande känner den ett minne blott. Den har förvandlats till en mardrömsplats, där den spillra som återstår av mänskligheten har förskansat sig i en barrikaderad stad. Där lever de bakom tjocka murar, medan de levande döda vrålande släpar sig fram i ingenmanslandet utanför.

George A. Romero var så imponerad av Simon Pegg och Edgar Wrights ”Shaun of the Dead (2004)” att han gav dem en mindre roll i sin film.  De är med i fotoautomaten på karnivalen.

Första filmen i denna svit som använder digitala effekter.

Fyra andra titlar fanns som förslag innan de bestämde sig för nuvarande. ”Dead City”, ”Dead Reckoning”, ”Twilight of the Dead”, och ”Night of the Living Dead: Dead Reckoning”.

Romeros första zombiefilm som använder 2.35:1 aspect ratio. ”Night of the Living Dead (1968)” (1.33:1), ”Dawn of the Dead (1978)” (1.85:1), ”Day of the Dead (1985)” (1.85:1), ”Diary of the Dead (2007)” (16:9 aka 1.78:1).

Alan van Sprang som spelar soldaten Brubaker var även med i ”Diary of the Dead (2007)” och ”Survival of the Dead” där han spelade karaktären Sarge.

…

Har sett den förut, på bio, och har inte ändrat uppfattning om den nämnvärt sen sist.

Gillar faktiskt bäst inledningen som är riktigt snyggt gjord och med lite små ruggiga bilder.

Man kommer ju inte ifrån jämförelse med Romeros tidigare zombie-filmer och den stora skillnaden här (ja, förutom ’snyggare’ zombies) är att den är mer actionbetonad och fokuset på människorna hamnar i skymundan vilket gör mig smått oengagerad. Helt ok skådespelarinsatser, men ingen som direkt sticker ut. Inga intressanta karaktärer och de kvinnor som är med får för litet utrymme och står mest i bakgrunden och ser på medan männen tar hand om situationen. Dawn of the Dead är i mitt tycke fortfarande den starkaste hittills där jag fastnade mer för karaktärerna och var mer intresserad av vad som hände med dem. Även storyn gav mer i den filmen, vilket nog kan sägas gälla för alla de andra också. Eller undantaget Day of the Dead som var närmare den här filmen storymässigt.

Vissa vibbar av Flykten från New York fick jag med en isolerad stad, upphottade fordon och en massa skjutvapen. Här fanns ju även en blekare kopia av Snake Plissken: Cholo

En annan stor skillnad är utvecklingen av zombisarna som börjar tänka själv. Framförallt tack vare ledaren som lyckas få de andra att följa honom. Naturlig utveckling kan tyckas, men mig faller det inte i smaken utan blir bara fånigt.

Nej, den här filmen och Day of the Dead kan ta varann i hand och vandra ut i dimman.

Betyg: 2/5

Regi: George A. Romero

Skådespelare: Lori Cardille, Terry Alexander, Joe Pilato, Sherman Howard

År: 1985

Genre: Skräck

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0088993/

Sett: DVD 5/6

De levande döda, ”Zombies”, har tagit över världen. Några få överlevande från katastrofen, en grupp av militärer och vetenskapsmän, har överlevt i en missilbunker.
Där försöker de hitta ett botemedel för att kontrollera de levande döda, och få de döda att förbli döda, och sluta resa sig ur jorden för att söka nya offer att äta.

Boken som dr Logan ger Bub är Stephen Kings ”Salem’s Lot”. Romero och King har länge varit vänner.

Originalmanuset, som Romero ej fick pengar till att göra en film av, handlade om forskare som levde ovan jord i ett fort omgivet av elektriskt stängsel och med militären i säkerhet under jord. En liten, tränad armé av zombies ingick även. Det här blev senare grunden för kommande filmen ”Land of the Dead”.

I scenen i kafeterian säger William McDermott att ”All of the shopping malls are closed.” Det här är en referens till tidigare filmen, ”Dawn of the Dead”, som utspelade sig i ett köpcentrum.

…

Stark inledning. Några människor i helikopter letar överlevare, men hopplösheten lyser i deras ansikten då allt de stöter på är zombies. Bra gjort med den ödsliga staden. Ger en sorglig känsla och den tragiska situationen är uppenbar.

De har bildat ett eget litet samhälle under ett flygfält, militärer och forskare. Intressant att se formeringen och hur de anpassat sig till sitt nya liv. Militären är de som bestämmer, men det är uppenbart att påfrestningarna börjar ta på allas psyke i varierande grad. De som håller huvudet kallt är de civila och framförallt en kvinna vilket är trevligt att se. Dock kan jag tycka att aversionen mellan Sarah och Rhodes är en aning överdriven. Särskilt scenen där hon är på väg att lämna mötet vilket han inte går med på är bara too much och fick mig att sucka högt.

Bra tempo inledningsvis som dock mattas av en aning tills saker och ting börjar eskalera mot slutet och kaoset utbryter. Synden straffar sig själv kan vi ju krasst konstatera.
Gillar de olika karaktärerna, musiken är bra och Bub är ju bara för söt. Skiftande kvalitet på makeupen på zombisarna, några välgjorda och några…eh…mindre bra. Förstår inte riktigt denna förkärlek för den blå nyansen? Why?

Avslutningsvis vill jag bara nämna att jag tycker det är intressant med filmer där en katastrof inträffat och vi får följa överlevare och se hur de sakta börjar forma ett nytt samhälle och framförallt att se hur de påverkas olika psykiskt. Det tycker jag Romero är bra på att förmedla i sina zombie-filmer. Gillar att han behåller fokuset på människorna och låter zombisarna komma i andra hand.