Betyg: 4/5

Originaltitel: La teta asustada

Regi: Claudia Llosa

Skådespelare: Magaly Solier, Susi Sánchez, Efraín Solís

År: 2009

Genre: Drama

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1206488/

Sett: 7/3

Faustas pärlor är en film om det oförlösta, våldsamma, personliga och kollektiva minnet. Ett påtvingat ok och ett inneboende förtryck i det kulturellt kluvna Peru. En potatis ingrävd djupt inne i en flicka på jakt efter en möjlig utveckling och ett helande.

Det påstås att skräcken överförs genom modersmjölken (Milk of Sorrow) och för Fausta som levt med en mamma som utsatts för våld och terror finns skräcken djupt rotad. Sin historia och sitt öde har hon lärt sig genom mammans egna sånger och Fausta för traditionen vidare. När mamman dör måste Fausta lämna tryggheten i den lilla byn och börja arbeta. Hennes arbetsgivare, en något kolerisk pianist med idétorka snappar snart upp Faustas unika sånger och erbjuder en pärla för varje melodi, pärlor som Fausta så väl behöver för att ge sin mamma en värdig begravning.

Perus Oscarsbidrag till Bästa utländska film 2010. Vann gjorde dock Argentinas bidrag, The Secrets in their Eyes.

Den spanska titeln betyder ungefär ”det skrämda bröstet”.

…

Sorglig och hemsk inledning med sången som berättar om fruktansvärda händelser personen råkat ut för. Det är huvudpersonen Faustas mamma som sjunger om hur hon blev våldtagen och utnyttjad när hon var gravid med Fausta. Fausta som går omkring med en potatis som gror i underlivet för då är det ingen som kommer att våldta henne. Lite små läskigt att se henne frisera groddarna som växer ut…Burr. Tragiskt att se hur mamman fört över sin egen rädsla till dottern och all skrock som dottern växt upp med vilket påverkar hennes liv. Trots det så är hon förvånansvärt stark som verkligen tar tag i sitt liv och kämpar tappert på, ger inte upp. Mycket bra spelat av Magaly Solier.

Betyg: 3/5

Regi: Christophe Barratier

Skådespelare: Gérard Jugnot, Clovis Cornillac, Kad Merad, Nora Arnezeder

År: 2008

Genre: Drama

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0948535/

Sett: 6/3

En man står anklagad för mord. Det är Pigoil, regissör på Chansonia i Paris. Hans berättelse tar oss tillbaka till nyår 1935 då han får reda på att hans fru är otrogen och Galapiat, den lokala gangstern, stänger ner Chansonia. Några månader senare förlorar han vårdnaden om sin son som får flytta hem till sin mamma. Desperat efter jobb så får han idén att åter öppna Chansonia. Galapiat, som har en bra dag, går med på det. Deras stjärna blir Douce, en ung kvinna som Galapiat får upp ögonen för. Douce i sin tur blir förälskad i Milou, en kvinnokarl och kommunist.

Faubourg är franska för distrikt och filmen utspelar sig i ett icke namngivet distrikt i Paris (engelska titeln är Paris 36).

Förhållandet mellan Douce och Galapiat är baserat på förhållandet mellan Edith Piaf och den franske nattklubbsägaren Louis Leplee som även blev hennes manager.

…

Välgjord film med en scenografi som andas 30-tal i kombination med de mättade färgerna som fotot bjuder på. Behaglig musik som ger en lättsam stämning. Inget att klaga på vad gäller skådespelarna heller som skötte det bra.

Handlingen har sin dalgångar: ibland charmig och underhållande för att i nästa stund släppa greppet om en och låta en glida iväg en stund. Ju längre filmen går desto mer anas att inspiration hämtats från Baz Luhrmans Moulin Rouge vad gäller teatermiljön med dess ’direktör’ och hans svartsjuka gentemot stjärnan och hennes hemliga kärlek. Och faktum är att jag tyckte den här filmen blev bättre mot slutet vad gäller handlingen för vem kan säga nej till en tragisk kärlekstriangel?

Betyg: 4/5

Regi: Patrik Eklund

Skådespelare: Simon J Berger, Göran Forsmark, Saga Gärde, Anki Larsson

År: 2008

Genre: Kortfilm, komedi/drama

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1351684/

Sett: 6/3

En ung man som bor hemma hos sina föräldrar och som kämpar för att hans dröm ska bli verklighet så att han kan ägna sig helhjärtat åt sitt liv som magiker.

Svensk kortfilm som blev Oscarsnominerad i år. 22 minuter lång.

…

Vilken charmigt underhållande berättelse om Tomas, en kille som bor hemma hos sina föräldrar och tvingar dem att se på hans trollande som går så där… Resulterat i bl a skadat öga, mamma på sjukhus… Så kul att se hans försök till flirtande med en sjuksköterska på sjukhuset. Som när han trollar fram lite glitter framför hennes ansikte. Ha ha. Så söt. Hans stora show som mot all förmodan blir en succé. Mycket bra skådespelare.

”Gothic danger and mystery” – hans tagline 

Betyg: 2/5

Regi: Paolo Sorrentino

Skådespelare: Toni Servillo, Anna Bonaiuto, Giulio Bosetti

År: 2009

Genre: Drama

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1023490/

Sett: 6/3

Guilio Andreotti var i över 50 år Italiens mest uppmärksammade och omtalade politiker. Han har kallats ”Den svarta påven”, ”Puckelryggen”, ”Räven”, ”Belzebub” och för ett helt land var han ”Il Divo”. Il Divo är filmen om Giulio Andreottis uppseendeväckande liv. Med ett upphöjt lugn, maktfullkomlighet och helt utan skrupler, blev Giulio Andreotti en symbol för makten och lyckades bli vald till premiärminister inte mindre än sju gånger.. Info hämtad från discshop .se! Över 18.000 titlar i lager. Beställ före 16.00. Leverans nästa dag

Annorlunda biografi om den italienska politikern Giulio Andreotti som lyckades bli vald till premiärminister hela sju gånger. 1993 anklagades han för samröre med maffian med en rad anklagelser och rättegångar som följd.

Lite små rörigt att hänga med i svängarna. Otroligt många personer som snabbt fladdrar förbi och trots att de hjälper oss på traven med textskyltar så blir det ändå svårt att hålla reda på dem. Särskilt när de hoppar fram och tillbaka i handlingen. Kreativt filmat och intressant musikval, men det känns som att historien blir sekundär ibland vilket bidrar till röran. Får lite känslan av någon som leker lite med kameran och klippningen av filmen, men inte riktigt klarar av att hålla ihop det hela vägen. Kan tänka mig att det underlättar om man är mer insatt i denna person och händelserna som utspelar sig. Annars blir det som för mig som tappade koncentrationen och började snegla på klockan… Filmen är ändå närmare två timmar lång.

Toni Servillo gör ett bra jobb som en surmulet lugn Giulio Andreaotti med sin monotona röst och stela gång. Inget kan rubba honom och det är ganska underhållande att både se och höra honom leverera sina repliker.

Ha ha, vad roligt att få höra den gamla låten Da da da av Trio när eftertexterna rullar. Verkligen intressant och annorlunda mix av musik filmen. Ibland funkar det jättebra och andra gånger mindre bra. Men man reagerar i alla fall.

Betyg: 5/5

Regi: Tom Ford

Skådespelare: Colin Firth, Julianne Moore, Nicholas Hoult, Matthew Goode

År: 2009

Genre: Drama

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1315981/

Sett: 4/3

Filmen utspelar sig i Los Angeles 1962 och är berättelsen om George Falconer, en brittisk collegelärare som kämpar för att finna meningen med livet efter att Jim, hans partner sedan lång tid tillbaka, gått bort. George lever i det förflutna och har svårt att tro på framtiden och vi får följa honom under en dag i livet, en dag då möten och en serie händelser leder till att han måste bestämma sig för om han tycker att det faktiskt finns någon mening med livet.

Modeskaparen Tom Fords regidebut och han finansierade filmen själv. Manus stod han även själv för, baserat på Christopher Isherwoods bok.

Colin Firth Oscarsnominerades för rollen som George, men fick se sig besegrad av Jeff Bridges (Crazy Heart). Båda värdiga vinnare för den delen.

…

En fantastiskt vacker, vemodig, kärleksfull och ömsint film framförd till tonerna av ljuv musik. Perfekt återskapad 60-talsmiljö med fantastiskt foto och ljussättning. En historia som fängslade mig från ruta ett ända till slutet. Ett slut som var givet, men det gör ingenting för det var så vackert gjort. Sa jag att det var underbar musik? Det var det. Älskade de smäktande fiolerna som passade så perfekt in. Bra skådespelare, men i synnerhet Colin Firth och Julianne Moore som var fullkomligt lysande och som båda förtjänar varsin Oscar.

Inte så ofta det händer, men efter att ha sett denna film så vägrade jag se något mer då jag ville behålla känslan jag fick av filmen och njuta av den så länge som möjligt. Underbart. Så har du inte sett filmen får du se till att råda bot på det. Nu.

Måste även notera ett historiskt ögonblick: första gången jag var själv på bio. Och det lär inte bli den sista.

Betyg: 2/5

Regi: Ethan Coen, Joel Coen

Skådespelare: Michael Stuhlbarg, Richard Kind, Fred Melamed

År: 2009

Genre: Drama

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1019452/

Sett: 4/3

Larry Gopnik är en god man. Han är en ömsint äkta make, en engagerad familjefar, en hängiven lärare som alltid väljer den rätta – och rättvisa – vägen i sina dagliga handlingar. Men en dag börjar allt gå fel. Hans fru lämnar honom av anledningar hon inte kan förklara, och hennes inskränkte nya älskare lyckas övertala Larry att flytta från den gemensamma bostaden till ett billigt motell. Allt detta för barnens skull förstås. Därefter sätts Larrys karriär på spel genom en serie anonyma brev som på flaska grunder anklagar honom för allehanda bedrägerier.

Prologen fick mig att undra om jag satt igång fel film: det som utspelar sig är i svart/vitt och ger känslan av ’back in the old days’. Bildformatet är 4:3 och först trodde jag det skulle visa sig vara någon som ser på tv i filmen. Men så var inte fallet.  Mannen som glad i hågen kommer hem till frugan, men där glädjen snart byts ut mot sorg. Efteråt funderar jag över denna prolog och då övriga filmen handlar om livet jävlighet så undrar jag om det var det de ville visa med detta? Någon anledning till att prologen finns med är självklart, men jag måste säga att de är en aning otydliga med budskapet.

Inget fel på manus, foto, scenografi och skådespelare. Bara så förbålt tråkigt framförd story. Jag tycker mest det är sövande med huvudpersonen som bara sitter och mal på och inget händer. Känns det som. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som är fel, kanske blev en långsam, utdragen scen för mycket? Hur som helst så kände jag bara en stor längtan tills filmen var över och jag struntade fullkomligt i hur det gick för huvudpersonen.