Regi: Richard Kelly

Skådespelare: Dwayne Johnson, Sarah Michelle Gellar, Miranda Richardson, Seann William Scott, Justin Timberlake

År:  2006

Genre: Komedi/Sci-fi/Fantasy/Drama

Sett: DVD 18/10

Betyg: 2/5

IMDb

Synopsis

Det är den fjärde juli år 2008 och LA står på randen till social, ekonomisk och ekologisk katastrof. Boxer Santaros är en actionhjälte som lider av minnesförlust. Hans liv flätas samman med Krysta Now, en fd porrstjärna som skapat sin egen realityshow, och Roland Taverner, en polis som håller i nyckeln till en förbluffande konspiration i ett land där polismakten får allt större kontroll över befolkningen.

Trivia

Richard Kelly skrev tre serieromaner som en prequel till filmen och lade upp dem på webben. Den tredje kunde läsas strax innan filmen hade premiär.

Richard Kelly (som även skrev manuset till filmen) sa att det är en ”strange hybrid” of the sensibilities of Andy Warhol and Philip K. Dick.

Boxers karaktär i sin bok är Jericho Cane, detsamma som Arnold Schwartzeneggers karaktär i End of Days.

Mitt omdöme

Richard Kelly vill så mycket med den här filmen så han gör krokben för sig själv. Kunde blivit riktigt bra för premisserna fanns där: storyn, fotot, scenografin, kostymerna och karaktärerna. Men någonstans på vägen gick han vilse och blev lite för ivrig för han lyckas aldrig få till en bra balans i filmen. Utan den blir väldigt rörig och ojämn: vissa scener sitter som ett smäck, men överlag så blir man mest förvirrad av kaoset.

Skådespelarinsatserna är även de ojämna, men till stor del kan jag tänka mig att det beror på personregin. Undantaget är Dwayne ”The Rock” Johnson: den mannen är ingen vidare skådespelare. Största överraskningen bjöd Seann William Scott på som visade att han faktiskt kan spela annat än idioter på film.

Kanske är till hjälp om man läst serieromanerna innan man ser filmen?

Nej, vill ni se en film av Richard Kelly så satsa hellre på ”Donnie Darko” som är fullkomligt lysande.

Regi: Xavier Gens

Skådespelare: Timothy Olyphant, Dougray Scott, Olga Kurylenko, Robert Knepper

År:  2007

Genre: Action

Sett: DVD 17/10

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

En genmanipulerad yrkesmördare med kodnamn ”Agent 47″ eliminerar strategiska mål för en topphemlig organisation. Men när han blir lurad under ett livsfarligt uppdrag blir jägaren plötsligt den jagade – och Agent 47 upptäcker att han är fångad i ett våldsamt spel om liv och död på internationell nivå…

Trivia

Vin Diesel var först påtänkt i rollen som 47.

Baserat på spelet med samma namn. När 47 hoppar in genom fönstret till ett rum där två barn spelar ett spel så är det just ”Hitman: Blood Money”.

Filmen blev försenad då Fox beslutade att plocka bort Xavier Gens mot slutet för att göra om några scener/klippa om dem. Nicholas deToth anlitades för jobbet. Den senare gjorde detsamma med Die Hard 4.0.

Xavier Gens hade planer på en uppföljare som skulle förklara 47s ursprung, men omklippningen av filmbolaget omintetgjorde det.

Inledningsscenen är taget från tv-serien Dark Angel som har en liknade story med genmanipulerade barn som drillas i konsten att döda.

Mitt omdöme

Jag fick upp ögonen för Timothy Olyphant i tv-serien Justified där han imponerade stort. Och det är han som bär det tunga lasset i denna film. Med små medel lyckas han få fram nyanserna i sin karaktär. Framförallt gillar jag scenerna med Nika där man så tydligt ser på hans minspel och blick hans fascination och nyfikenhet på tjejen som lyckas väcka känslor till liv inom honom. Uppenbart att det är något som inte tidigare existerat i hans liv. Jag tycker det är bra att de vävt in en kärlekshistoria som motpol till den för övrigt känslokalla tonen som råder. Bör påpekas att kärlekshistorien är väldigt diskret (men ack så viktig) vilket jag tycker är bra.

Storyn kunde varit lite vassare kan jag tycka. Smått rörig ibland och lite väl många lösa trådar. Visst är det bra att de inte förklarar allt, men lite fler hintar kunde de gott bjudit oss på. Dock var 47:ans bakgrundshistoria tillräcklig och jag är glad att de inte öste på mer där. Vad gäller det sista så tyckte jag väl att inledningen påminde lite väl mycket om tv-serien ”Dark Angel” som jag följde på den tiden det begav sig.

Inget att klaga på direkt vad gäller fotot. De fick till det ganska snyggt med actionscenerna. Några bättre än andra. Tack och lov blev det inte alltför utdragna scener där de slogs för de har en tendens att tråka ut mig.

Gillar musiken. Framförallt ”Ave Maria” som framförs på ett ypperligt sätt.

Regi: David Moreau, Xavier Palud

Skådespelare: Olivia Bonamy, Michaël Cohen

År:  2006

Genre: Skräck

Sett: DVD 9/10

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

Lucas och Clementine lever fridfullt i deras isolerade hus ute på landet, men en natt vaknar de upp till konstiga läten… De är inte ensamma…

Trivia

Enligt regissören David Moreau så lider Olivia Bonamy av klaustrofobi så mycket av hennes agerande när hon kryper runt i tunnlarna är på riktigt.

Sägs vara baserad på en sann historia om ett australiensiskt par som tillbringade sin semester i ett hus i Rumänien.

Mitt omdöme

Fransk skräckfilm som lite då och då lyckas få respons hos mig med sina skrämseleffekter. Skådespelarna gör sitt jobb, foto och scenografi är helt ok. Det som höjer filmen några snäpp i mina ögon är slutet som visar vilka de skyldiga är och den olustiga känslan som det lämnar kvar hos mig. Tanken på att det inte är helt uppåt väggarna, utan det finns människor som är helt avtrubbade och kan göra något liknande i verkligheten. Ok, att de här i filmen tog det ett steg längre, men ändock.

Betyg: 4/5

Regi: James Gray

Skådespelare: Tim Roth, Edward Furlong, Moira Kelly, Vanessa Redgrave, Paul Guilfoyle

År:  1994

Genre: Drama

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0110365/

Sett: DVD 26/9

Little Odessa berättar om två bröder, varav den äldre av dem, Joshua (Tim Roth), är en kallblodig torped som återvänder till sina barndomstrakter i lilla Odessa för att genomföra ett av sina ljusskygga uppdrag.
Väl där konfronteras han med det oundvikliga, att stå till svars för sin familj som han lämnat bakom sig. Den sociala interaktionen med hans yngre bror (spelad av Edward Furlong), hans döende mor och hans hårdnackade far får hans torpedimage att rasera bit för bit.

Lågmält berättat drama med tragisk underton. Thriller vill några benämna den som, men jag föredrar drama. Visst förekommer det skjutvapen, mord och gangsters, men fokus ligger på familjerelationen. Bra skådespelare, främst Tim Roth som jag gillar skarpt, som gör så att man sveps med i handlingen. Dock tappar den tempot en aning efter ca en timme, men plockar snart upp det igen. Och man visste redan från början att det här kommer inte sluta på ett bra sätt. Något kommer att ske då Joshua återvänder till Little Odessa och rör om i grytan.

Mycket passande scenografi och miljöer. Gillar den ruffiga storstadsmiljön och att det utspelar sig vintertid. Inget att anmärka på fotot som sköts alldeles utmärkt. Fantastisk vy från kyrkogården med staden som brer ut sig vid dess fötter. Inga specialeffekter som är så vanligt numera för att göra scener mer ”coola”. Ganska befriande att se en ”vanlig” film om ni förstår vad jag menar.

Betyget pendlar mellan en stark trea och en fyra. Valde en fyra för jag gillar Roth.

Betyg: 3/5

Regi: John Erick Dowdle

Skådespelare: Jennifer Carpenter, Steve Harris, Jay Hernandez

År:  2008

Genre: Skräck

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1082868/

Sett: DVD 26/9

En nyhetsreporter och hennes kameraman följer arbetet på en brandstation – men de hade inte räknat med att den första utryckningen kan komma att bli deras sista! Nu är de fångar i ett hus som satts i karantän på grund av ett dödligt virus och de enda bevisen för vad som hänt är materialet de själva spelat in.

Amerikansk remake på den spanska skräckfilmen ”[REC] (2007)” med Jennifer Carpenter i huvudrollen. Den följer originalet till fullo (t.o.m miljön var identisk) och överraskande nog tycker jag det var lyckat resultat. Kanske just för att de följde originalet utan större utsvävningar…  Jennifer gjorde en bra prestation, framförallt mot slutet där hon verkligen gav allt. Hon fick fram stressen och paniken hos sin karaktär på ett makalöst sätt vilket fick mig att sitta där och leva mig in i händelserna, sucka och hyssja åt henne. Mycket bra spelat av henne.

Några missar med kameravinkeln, men annars godkänt. Samma känsla av kaos och panik som i originalet när saker och ting börjar eskalera och ingen vet vad som händer eller varför. Dock ej lika skrämmande, men det kanske beror på att jag redan visste vad som komma skulle… Samma skitiga och ruggiga miljöer som i originalet och som även här hjälper till att bygga upp spänningen.

Till syvende och sist: [REC] är bättre. Se hellre den. En kopia är alltid en kopia och aldrig lika bra som originalet. Remaken levererar inget eget material utan lever helt och hållet på originalet. Fusk kan jag tycka då de aldrig själva behöver tänka till utan bara rätt och slätt utgår från den spanska filmen. Tack vare Jennifers insats så blir det ej platt fall. Hon är den stora behållningen i filmen. Och det är inte illa pinkat med tanke på hur mycket jag avskydde henne i första säsongen av tv-serien ”Dexter” där hon spelar med. (Har ej sett de andra säsongerna, dock sägs det att hon gör bättre ifrån sig vad det lider.) Och ok, i ”The Exorcism of Emily Rose” spelade hon också bra…

Betyget blir en trea tack vare Jennifers insats plus svallvågorna från [REC].

Tillägg: såg en artikel som säger att det blir en uppföljare… Men att den ej kommer att följa [REC]2.. Hm… Kör de vidare på virus-grejen månntro?

Betyg: 3/5

Regi: Gus Van Sant

Skådespelare: Alex Frost, Eric Deulen, John Robinson, Elias McConnell, Kristen Hicks

År:  2003

Genre: Drama

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0363589/

Sett: DVD 19/9

Gus Van Sants Elephant är berättelsen om en till synes helt vanlig dag i några amerikanska high school-elevers liv. Vi får följa dessa elever under denna dag, fylld av lektioner, fotboll, skvaller och det sociala livet på skolan. Varje elev vi möter upplever high school på olika sätt; stimulerande, vänskaplig, traumatisk, ensam, hård. En helt vanlig dag, som kommer att sluta på ett allt annat än vanligt sätt.

Det mesta i filmen är improviserat.

Ungdomarna är inga skådespelare och deras riktiga namn används i filmen.

Många långa kameratagningar, som den på flickorna i kafeterian som är 5 minuter och 19 sekunder lång.

…

I makligt tempo introduceras vi till de olika personerna och deras tillvaro i skolan. Ovana skådespelare som de är gör de ändå ganska bra ifrån sig. Inga försök görs till att försköna filmen med snyggt foto eller häftig scenografi, utan fokus ligger på det vardagliga. Vissa tagningar kunde gott ha kortats ner en aning, som den när Alex sitter hemma och spelar piano.

Gus Van Sant berättar denna historia naket och avskalat, närapå kylslaget, om två ungdomar som iskallt planerar dödsskjutningarna av sina skolkamrater och sina lärare. När de suttit och planerat sitt kommande dåd avslutar Alex genom att säga till Eric: ”Most of all: Have fun.” Skrämmande indeed.

Men något fattas ändå för att filmen ska gripa tag i mig helt. Draghjälp har den ju av de verkliga händelserna från t ex Columbine och med det i bagaget så tycker man att det är fruktansvärt hur  något sådant här kan hända.  Att två till synes normala och trevliga pojkar kan spåra ur så totalt och känslokallt skjuta ner folk. Liten hint får vi dock att förklaringen kan vara mobbning, lärarna som blundade för det (bra scen med den beväpnade Eric och läraren i korridoren) plus att de vill spela ett spel på riktigt. (Vi får se ett klipp med Eric som sitter och spelar ett spel på datorn som går ut på att meja ner folk med ett skjutvapen) Men Van Sant tar aldrig ställning och ger oss varken en psykologisk förklaring till deras beteende eller en känga till den lättillgängliga vapenförsäljningen i USA. Både bra och dåligt kan jag tycka.

Under en lektion sitter de och diskuterar om man kan se på en person på gatan om denne är homosexuell utan att känna honom/henne. Denna fråga kan man ju även koppla samman med händelserna i filmen: hur kan man avgöra om någon är kapabel att döda någon? Och inte bara drömmer om det utan även gör slag i saken. Så återigen ger Van Sant oss några brödsmulor. Ju mer jag funderar över filmen desto intressantare blir frågeställningen. Och det kanske är det som Van Sant är ute efter. Inte att ge oss alla svaren utan få oss att tänka till. Göra oss mer medvetna.

Filmen hade faktiskt tjänat på att vara lite längre för jag hade precis börjat lära känna karaktärerna och så var det slut. Hm.