Svensk titel: Poltergeist II – Den andra sidan

Land: USA

Regi: Brian Gibson

Skådespelare: Craig T. Nelson, JoBeth Williams, Heather O’Rourke, Oliver Robbins, Zelda Rubenstein, Will Sampson, Julian Beck

År: 1986

Genre: Skräck

Sett: DVD 22/10 2011

Längd: 87 min.

Betyg: 1/5

IMDb

Synopsis

De onda, övernaturliga krafterna återvänder i denna gastkramande rysare. Familjen Freeling gör sig hemmastaddai ett nytt hem efter att det föregående utplånats av skräckinjagande besökare från andevärlden. Men vålnaderna är fortfarande fast beslutna att locka över familjens synska dotter Carol Anne till ”den andra sidan”.

Trivia

Dana, den äldsta dottern, var tänkt att skrivas in i manus att hon var borta på college, men det kom aldrig med i den slutliga filmversionen. I verkligheten så dödades skådespelerskan som spelade Dana, Dominique Dunne, av sin pojkvän strax efter premiären av den första filmen.

Då Julian Beck, som spelade Kane, dog under filminspelningen anlitades H R Giger, som skapade best versionen av Kane, för ersätta Becks återstående scener. Flera av Kanes repliker lades till i efterproduktionen av röstskådespelaren Corey Burton.

Mitt omdöme

En intetsägande uppföljare där manusförfattaren gick på tomgång och inspirationen lyste med sin frånvaro. Tråkig och väldigt konstruerad berättelse där de inte tog till vara på vissa partier som kunde blivit riktigt intressanta. Regin var uddlös vilket även märktes på skådespelarna som inte gjorde så värst mycket väsen ifrån sig. Craig T Nelson fick den otacksamma uppgiften att i vissa scener spela som Chevy Chase i ”Ett päron till farsa” -filmerna. Will Sampson spelade uselt, men det var lite småkul i alla fall med repliken som Steve fäller och som var en vink till ”Gökboet” där nämnda skådespelare hade en roll.

Jag tycker även det var synd att de inte tog till vara på Julian Becks skrämmande uppsyn som Kane: som gjord för att skrämma livet ur en! De kunde ha lekt lite med kameran och ljuset för att förstärka hans otäcka uppenbarelse.  Men som sagt var, det slarvades bort som mycket annat i filmen.

Filmmusiken var faktiskt ganska bra (som i första filmen var det Jerry Goldsmith som låg bakom den) och specialeffekterna satt som de skulle (ok, förutom ”den andra sidan” som var lite too much för mig och gav mig Spielberg-vibbar). Det senare resulterade även i en Oscarsnominering (som de inte vann vilket jag kan förstå då en viss ”Aliens” även fanns med på nomineringslistan…).

Någon gång i livet har jag sett denna film, men det enda jag kom ihåg från den var Kane. Förstår att jag förpassat resten till en dammig vrå i mitt filmarkiv…. Och det finns tydligen en 130-minuters version av filmen, men jag tycker det här var tillräckligt.

Originaltitel: Legend of the Guardians – The Owls of Ga’Hoole

Land: USA/Australien

Regi: Zack Snyder

Röstskådespelare: Helen Mirren, Sam Neill, Richard Roxburgh, Geoffrey Rush, Jim Sturgess, Hugo Weaving, Emily Barclay, Abbie Cornish

År: 2010

Genre: Animerat/Fantasy/Äventyr

Sett: Blu-ray 15/10 2011

Längd: 96 min.

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

Den unga ugglan Soren förundrar sig över sin pappas storslagna berättelser om de mytiska bevingade krigarna Guardians of Ga?Hoole, som utkämpade en stor strid för att rädda hela ugglesläktet från elakingarna som kallar sig De Äkta. När Soren och hans bror Kludd ramlar ner från trädet som de bor i och hamnar i klorna på De Äkta blir Soren tvungen att försöka sig på en djärv rymning med hjälp från andra modiga ugglor. Tillsammans letar de efter Det stora trädet, där Guardians bor. Det är deras enda hopp för att kunna vinna över De Äkta och rädda ugglerikena.

Trivia

Filmen baseras på de tre första böckerna i serien ”Guardians of Ga’Hoole” skrivna av Kathryn Lasky.

Karaktären Allomere finns inte med i böckerna utan skapades för filmen.

Zack Snyders första animerade film. Tidigare har han regisserat filmer som ”Dawn of the Dead”, ”Watchmen” och ”300”.

Mitt omdöme

Mycket snyggt intro med den flygande ugglan och loggorna som avlöstes av titeln. Läckert! Ja, överlag är filmen ett visuellt fyrverkeri och en ren njutning att se. Gör sig alldeles ypperligt på blu-ray. Detaljrikedomen ger mig gåshud och de fantastiskt välgjorda ugglorna där varje fjun är på plats är imponerande. Dock vet jag ej om alla slow motion scener är befogade. Vissa sitter perfekt medan andra är mindre bra.

Handlingen får godkänt. Visst har vi sett det förut med karaktärer som är svaga och/eller oerfarna, men som utvecklas under resans gång och får självförtroende och blir starka. Jag köper det för här är det inte bara snyggt förpackat, men de lyckas även hålla mitt intresse vid liv. Ingen film för de minsta skulle jag vilja säga för det är en ganska mörk film och emellanåt våldsam. Trots att vi inte får se något blod eller kroppsdelar som flyger så är stridsscenerna inte direkt Disney-vänliga om jag säger så.

Bra röstskådespelare, men inget som förvånar mig då det är bl a Helen Mirren, Sam Neill och Richard Roxburgh som står på listan.

Betyget blir dock ’bara’ en trea för handlingen är trots allt väldigt förutsägbar vilket drar ner helhetsintrycket.

Land: USA

Regi: Brad Furman

Skådespelare: Matthew McConaughey, Marisa Tomei, William H Macy, Frances Fisher, Bryan Cranston, Josh Lucas, Ryan Phillippe, John Leguizamo, Laurence Mason, Michael Peña, Michael Paré

År: 2011

Genre: Thriller

Sett: Blu-ray 15/10 2011

Längd: 118 min.

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

Mick Haller – hal och karismatisk försvarsadvokat – jobbar ur baksätet på sin Lincoln dras in i en förrädisk härva av svek och mord när hans livs fall dimper ner framför motorhuven. Rikemanssonen Louis Roulet står åtalat för mordförsök på en ung kvinna och pengar är inget som står i vägen för han ska frikännas. Men när Mick tar sig an Roulet som klient sätter han i gång ett händelseförlopp som hotar hela hans existens och snart visar det sig att han bara är en bricka i ett infernaliskt spel.

Trivia

Baserad på ”The Lincoln Lawyer (I lagens limo)”, skriven av Michael Connelly. Fyra böcker om Haller är skrivna hittills. Fem om man räknar med ”Nine Dragons” där Haller gästspelar.

Mitt omdöme

Jag ska erkänna att jag var en aning orolig att den här filmen skulle kännas som en kopia av filmen Juryn – A Time to Kill (1996). Anledning? Matthew McConaughey återigen i rollen som en charmerande försvarsadvokat… Men jag måste säga att den farhågan var obefogad. Ja visst gör han en liknande roll och kör samma, gamla, vanliga släpiga sydstatsdialekt, men ändå. Han passar i rollen som Mick Haller och backas proffsigt upp av kollegorna Marisa Tomei och William H Macy m fl. Ryan Phillippe ger dessvärre ett blekare intryck som den misstänkte rikemanspojken som Mick får i uppdrag att försvara.

Handlingen fokuserar främst på karaktärsutveckling – vilket inte alls är menat som något negativt, men själva rättegångsdramat kunde gott ha spetsats till en aning. Tacksam dock att vi slapp utdragna scener i domstolen. Filmer som fokuserar på sådant tenderar oftast att bli långtråkiga i mina ögon sett. Jag gillar även att Micks kontor förlagts till baksätet på hans Lincoln och som körs av hans trogna vapendragare Earl. 

ABC har beställt ett pilotavsnitt läser jag och det förvånar mig inte för den är som gjord för tv. Och Michael Connelly har skrivit fler böcker om Mick Haller så det finns material att ta av. Själv har jag inte läst dem, men jag har läst andra böcker av honom och de bjöd på skön underhållning för stunden. Perfekt semesterläsning.

Land: USA

Regi: Ti West

Skådespelare: Jocelin Donahue, Tom Noonan, Mary Woronov, Greta Gerwig, AJ Bowen, Dee Wallace

År: 2009

Genre: Skräck

Sett: DVD 9/10 2011

Längd: 95 min.

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

En söt student i stort behov av pengar ser sin chans att dryga ut kassan med ett barnvaktsjobb. Men så fort hon kliver in hos herr och fru Ulman inser hon att något är fel – det finns inget barn att vakta. Med en luddig förklaring om någons gamla mamma lämnas hon ensam i den stora viktorianska villan. Snart smyger sig paniken på. Varför är hon egentligen där? Och vad finns bakom de låsta dörrarna? Minut för minut kommer månförmörkelsen närmare….

Trivia

Filmad i 16 mm för att ge en retro känsla av 80-talet.

Spelades in på bara 18 dagar. Lokalt folk användes i största mån för att hålla nere kostnaderna.

Filmen Samantha ser på TV är George A. Romeros Night of the Living Dead, en publik film som de inte behövde betala för rättigheten att använda den.

Mitt omdöme

Filmad med en teknik som ger en skön känsla av 70-80-tal. Även scenografi, kostym, frisyrer och makeup hjälper till att återskapa den epoken. Jag erkänner att jag blev osäker på om filmen verkligen var från 2009.

Jag gillar verkligen tanken bakom filmen: en slags hyllning till gamla skräckisar från nämnd tidsepok. Välkommet avbrott från många moderna skräckfilmer som oftast inte ger mer än – förhoppningsvis – underhållning för stunden. 3/4-delar av filmen rör sig framåt i makligt tempo och vi får i lugn och ro följa Samantha från hennes letande efter en egen lägenhet till hennes ankomst till huset och hennes utforskande av det. Gillar även att de behandlar oss tittare med respekt och inte trycker upp saker i ansiktet på oss av rädsla för att vi annars skulle missa någon viktig detalj. Som när vi i bakgrunden, genom fönstret, ser ljuset från pizzabudets bil som närmar sig, men sedan stannar..

Men tyvärr klarar de inte av att hålla mitt intresse vid liv då helvetet brakar loss. Dålig uppbyggnad inför avslöjandet och finalen och det som utspelar sig resterande delen av filmen känns som ett slarvigt ihoptåtat hastverk. Varför fick de så bråttom helt plötsligt och bara gasade på? Och den skrämmande ”häxan” tyckte jag var dåligt gjord utseendemässigt. Kändes mer som CGI än makeup. Hade nog passat bättre som en varelse i Sagan om ringen eller nåt. Hm, kanske var någon därifrån som jag tänkte på när jag såg henne? För ”hon” påminner mig om något jag sett i någon annan film.

Skådespelaren Tom Noonan imponerar stort på mig med sin lugna framtoning och behagliga röst. Övriga skådespelare är ok, men ingen som direkt sticker ut.

Betyget blir en svag trea.

Land: USA

Regi: Tobe Hooper

Skådespelare: Craig T. Nelson, JoBeth Williams, Heather O’Rourke, Beatrice Straight, Zelda Rubinstein

År: 1982

Genre: Skräck

Sett: Blu-ray 8/10 2011

Längd: 114 min.

Betyg: 4/5

IMDb

Synopsis

När andar från ”andra sidan” kidnappar deras dotter går flickans familj igenom himmel och helvete för att få tillbaka henne. 

Trivia

Stephen King var en tänkbar kandidat som manusförfattare, men parterna kunde inte komma överens. Istället blev det Steven Spielberg, Michael Grais och Mark Viktor som skrev manuset ihop efter en idé av Spielberg (som även producerade filmen).

Steven Spielberg jobbade samtidigt med filmen E.T: The Extra-Terrestrial och en klausul i det kontraktet hindrade honom från att regissera andra filmer och därför kunde han inte regissera Poltergeist. Dock har flera av de inblandade hävdat att det i själva verket var Spielberg som stod för det mesta av regin vilket inte har bekräftats officiellt.

Poltergeist fick två uppföljare, 1986 och 1988. Heather O’Rourke, som spelade Carol Anne, avled strax efter inspelningen av den tredje filmen, endast 12 år gammal.

Båda sakerna som plågar Robbie, clownen och trädet utanför fönstret, kom från Spielbergs egna rädslor från när han var liten.

Mitt omdöme

Jag minns så väl mitt intryck av filmen första gången jag såg den, någon gång på 80-talet. En skrämmande film som gjorde en smått misstänksam mot tv:n när myrornas krig satte igång sent på natten. Scenerna med kistorna… Burr. Och Stevens kommentar till chefen när han förstod vad denne gjort… Gav mig rysningar när jag förstod innebörden av det. Och inte att förglömma den jäkla clownen i Robbies rum… Burr igen. En klassiker som jag självklart var tvungen att införskaffa på blu-ray och nu har jag sett om den.

Poltergeist, visst står den sig än idag. Bra skådespelare där främst Craig T. Nelson gör en gedigen insats som pappan. Välskrivet manus och många snygga effekter där det mesta åldrats med välbehag. Spielbergs delaktighet är uppenbar för hur många filmer har vi inte sett som involverar små barn och där familjen står i centrum? Märks även på själva berättelsen där inte samma misstag görs som i så många andra filmer som fyrar av allt krut i en scen och sen blir det inget kvar att jobba med. Han tar även väl vara på något som många säkert känner igen från sin barndom: rädslan för monster i garderoben, skuggor och skepnader av träd utanför sovrumsfönstret och clowner… Gillar även symboliken med den döda kanariefågeln som ger en tydlig vink om att något är inte som det ska.

Men Poltergeist på blu-ray? Nej, tyvärr måste jag säga att det inte var något speciellt med det. Tvärtom var det ganska medioker kvalitet över den och bevis på att fotot inte var i toppklass. Lite av en besvikelse måste jag säga.

En fyra i betyg? Visst är det en bra film, men lite ska jag erkänna att jag påverkas av att jag har så många ljuva minnen av den. För den gör sig nog som bäst om man inte vet vad som komma skall.

Originaltitel: Bronenosets Potyomkin

Alternativ titel: Battleship Potemkin

Land: Sovjetunionen

Regi: Sergei M. Eisenstein

Skådespelare: Aleksandr Antonov, Vladimir Barsky, Grigori Aleksandrov

År: 1925

Genre: Drama

Sett: Blu-ray 2/10 2011

Längd: 69 min.

Betyg: 4/5

IMDb

Synopsis

Den ryske expressionisten Sergej Eisensteins mästerverk Pansarkryssaren Potemkin har åtskilliga gånger sen urpremiären 1925 utnämnts till ”Världens bästa film”. Men den anses också vara historiens mest betydelsefulla propagandafilm, med våldsamma bilder som både upprör och inspirerar än idag – inte minst den världsberömda scenen med barnvagnen som störtar nerför Odessatrappan medan människorna massakreras av tsarens soldater.

Trivia

Baserad på verkliga händelser som utspelade sig 1905. Till  20-års jubiléet av den första ryska revolutionen fick regissören Sergei Eisenstein uppdraget att filmatisera myteriet på Potemkin.

Filmen anses av många vara den bästa filmen genom tiderna.

Pansarkryssaren som användes i filmen var inte ”Knyaz Potyomkin-Tavricheskiy” utan den äldre ”Dvenadstat Apostolov” (De tolv apostlarna). Originalet, pansarkryssaren ”Potyomkin”, blev demonterad 1922.

Den kända trappscenen i Odessa fanns inte med i originalmanuset utan lades till senare. Och ska tilläggas är inte verklighetsbaserad som det övriga i filmen. Denna scen har även använts i moderna filmer som De omutbara (1987).

Filmen är uppdelad i fem akter: ”Men and Maggots”, ”Drama on the deck”, ”A Dead Man Calls for Justice”, ”The Odessa Staircase” och ”The Rendez-Vous with the Squadron”.

Ansågs för farlig, kontroversiell och våldsam så den visades i Sverige först på 1950-talet.

Restaurerats ett antal gånger, senast av Deutsche Kinemathek 2011.

Mitt omdöme

Först börjar jag med förvirringen gällande vilken restaurerad version som jag egentligen sett på blu-ray. Deutsche Kinemathek nämndes i eftertexterna och när jag googlade på det så stod det att den skulle släppas i april 2011, men filmen jag såg var från 2009. Eh. Då upptäckte jag att den restaurerats av dem redan 2004 också… Nåja, nog om det och över till filmen.

Äntligen har jag sett denna omtalade film. Tidigare har jag sett den kända scenen som utspelar sig på trappen i Odessa och involverar en barnvagn. Mycket stark och gripande scen, inte bara barnvagnen utan hela förloppet. Och jag känner stor sympati med matroserna på Potemkin som får utstå både det ena och det andra. Dock är det scenerna på båten som är den svagare delen i filmen. Särskilt i början. Men det kan jag ta då det finns så mycket annat som överväger det. Bra kameraarbete och klippningen är smått fantastisk. Gillar detaljer som statyerna av lejonen, där den första ligger ner och den andra är fullt vaken och alert. Mycket talande.

Tycker hela filmen står sig bra idag vilket är ett bra betyg till regissören och alla inblandade som gjorde ett riktigt bra jobb. Visst var det vissa scener som jag hade svårt att hänga med i, men inget som störde helhetsintrycket. Något som dock var en aning störande var att den ”nymålade” röda flaggan enbart förekom i en scen. I de övriga syntes det tydligt att den var vitmålad. (Anledningen är att den SKA vara röd, men då filmen är i svart-vitt så hade den sett svart ut och därför ”målades” den vit.)

Musiken tycker jag var mycket bra och passande. Gjorde sig utmärkt i blu-ray för övrigt. Gällande filmkvaliteten i detta format så är det klart bättre än gamla versioner, framförallt i vissa scener som det blir tydligt för det finns andra som fortfarande ser lite korniga och ”gamla” ut.

Pansarkryssaren Potemkin – Trappan i Odessa