Svensk titel: Poltergeist II – Den andra sidan

Land: USA

Regi: Brian Gibson

Skådespelare: Craig T. Nelson, JoBeth Williams, Heather O’Rourke, Oliver Robbins, Zelda Rubenstein, Will Sampson, Julian Beck

År: 1986

Genre: Skräck

Sett: DVD 22/10 2011

Längd: 87 min.

Betyg: 1/5

IMDb

Synopsis

De onda, övernaturliga krafterna återvänder i denna gastkramande rysare. Familjen Freeling gör sig hemmastaddai ett nytt hem efter att det föregående utplånats av skräckinjagande besökare från andevärlden. Men vålnaderna är fortfarande fast beslutna att locka över familjens synska dotter Carol Anne till ”den andra sidan”.

Trivia

Dana, den äldsta dottern, var tänkt att skrivas in i manus att hon var borta på college, men det kom aldrig med i den slutliga filmversionen. I verkligheten så dödades skådespelerskan som spelade Dana, Dominique Dunne, av sin pojkvän strax efter premiären av den första filmen.

Då Julian Beck, som spelade Kane, dog under filminspelningen anlitades H R Giger, som skapade best versionen av Kane, för ersätta Becks återstående scener. Flera av Kanes repliker lades till i efterproduktionen av röstskådespelaren Corey Burton.

Mitt omdöme

En intetsägande uppföljare där manusförfattaren gick på tomgång och inspirationen lyste med sin frånvaro. Tråkig och väldigt konstruerad berättelse där de inte tog till vara på vissa partier som kunde blivit riktigt intressanta. Regin var uddlös vilket även märktes på skådespelarna som inte gjorde så värst mycket väsen ifrån sig. Craig T Nelson fick den otacksamma uppgiften att i vissa scener spela som Chevy Chase i ”Ett päron till farsa” -filmerna. Will Sampson spelade uselt, men det var lite småkul i alla fall med repliken som Steve fäller och som var en vink till ”Gökboet” där nämnda skådespelare hade en roll.

Jag tycker även det var synd att de inte tog till vara på Julian Becks skrämmande uppsyn som Kane: som gjord för att skrämma livet ur en! De kunde ha lekt lite med kameran och ljuset för att förstärka hans otäcka uppenbarelse.  Men som sagt var, det slarvades bort som mycket annat i filmen.

Filmmusiken var faktiskt ganska bra (som i första filmen var det Jerry Goldsmith som låg bakom den) och specialeffekterna satt som de skulle (ok, förutom ”den andra sidan” som var lite too much för mig och gav mig Spielberg-vibbar). Det senare resulterade även i en Oscarsnominering (som de inte vann vilket jag kan förstå då en viss ”Aliens” även fanns med på nomineringslistan…).

Någon gång i livet har jag sett denna film, men det enda jag kom ihåg från den var Kane. Förstår att jag förpassat resten till en dammig vrå i mitt filmarkiv…. Och det finns tydligen en 130-minuters version av filmen, men jag tycker det här var tillräckligt.