Alternativ titel: Poltergeist 3: We’re Back

Land: USA

Regi: Gary Sherman

Skådespelare: Tom Skerritt, Nancy Allen, Heather O’Rourke, Zelda Rubenstein, Lara Flynn Boyle, Kip Wentz, Nathan Davis

År: 1988

Genre: Skräck

Sett: DVD 22/10 2011

Längd: 94 min.

Betyg: 2/5

IMDb

Synopsis

Poltergeist-triologin når sin kulmen i denna slutgiltiga film, där Carol Anne flyttar till ett höghus i Chicago för att bo med sin moster, morbror och kusin. Men snart står hon öga mot öga med demoner som är långt mer skrämmande än tidigare. 

Trivia

Tom Skerritt nämner Brian de Palmas film ”Carrie” till Nancy Allen i filmen. Förmodligen ett internt skämt då hon spelade Chris i ”Carrie”.

Heather O’Rourke (Carol Anne) och Zelda Rubenstein (Tangina) är de enda som medverkat i alla tre Poltergeist-filmerna.

I denna film så nämns Carol Anne vid namn 121 gånger.

Filmdebut för Lara Flynn Boyle.

Heather O’Rourke dog vid efterproduktionen av filmen. Filmbolaget som ville göra en ny slutscen insåg hur komplicerat det skulle bli då Heather hade så pass stor roll. Det löstes dock med att en ”body double” användes och därför ser vi aldrig hennes ansikte i slutscenen.

Jerry Goldsmith var tänkt att stå för filmmusiken även i denna film (han gjorde musiken till de två första filmerna), men var missnöjd med tvåan och hade inget intresse av att göra trean.

Till skillnad från de andra filmerna så gjordes de flesta specialeffekterna live och på plats. Den enda visuella effekten som lades till i efterproduktionen var ljuset över skyskrapan som regissören själv designade.

Corey Burton stod för Kanes röst, men är okrediterad för det.

”Poltergeist förbannelsen” är ett rykte om en förbannelse som vilade över trilogin och dess filmteam och uppstod efter det faktum att fyra personer dog under en sex års period, mellan den första och sista filmens premiär. Men även då det visat sig att äkta kvarlevor användes som rekvisita i filmerna.

Mitt omdöme

Trots lägre budget än föregångaren så var det här en snäppet bättre film. Bättre manus, mer tempo och stabilare skådespelare. Framförallt Tom Skerritt övertygar. Julian Beck kunde tyvärr inte reprisera rollen som Kane då han dog av magcancer 1985. Istället får vi se en uselt sminkad ersättare som var föga skrämmande. Överlag märktes den låga budgeten vad gäller specialeffekter och smink där det senare var riktigt uselt gjord. Sedan tycker jag det blev lite väl tjatigt med alla speglar som fanns överallt. Visst fyllde det sin funktion, men måtta med allt! Och det evinnerliga ropandet på Carol Anne blev tröttsamt i längden.

Skön 80-talsstämning genomsyrar filmen som trots allt bjöd på underhållning för stunden.