Betyg: 4/5

Originaltitel: La teta asustada

Regi: Claudia Llosa

Skådespelare: Magaly Solier, Susi Sánchez, Efraín Solís

År: 2009

Genre: Drama

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1206488/

Sett: 7/3

Faustas pärlor är en film om det oförlösta, våldsamma, personliga och kollektiva minnet. Ett påtvingat ok och ett inneboende förtryck i det kulturellt kluvna Peru. En potatis ingrävd djupt inne i en flicka på jakt efter en möjlig utveckling och ett helande.

Det påstås att skräcken överförs genom modersmjölken (Milk of Sorrow) och för Fausta som levt med en mamma som utsatts för våld och terror finns skräcken djupt rotad. Sin historia och sitt öde har hon lärt sig genom mammans egna sånger och Fausta för traditionen vidare. När mamman dör måste Fausta lämna tryggheten i den lilla byn och börja arbeta. Hennes arbetsgivare, en något kolerisk pianist med idétorka snappar snart upp Faustas unika sånger och erbjuder en pärla för varje melodi, pärlor som Fausta så väl behöver för att ge sin mamma en värdig begravning.

Perus Oscarsbidrag till Bästa utländska film 2010. Vann gjorde dock Argentinas bidrag, The Secrets in their Eyes.

Den spanska titeln betyder ungefär ”det skrämda bröstet”.

…

Sorglig och hemsk inledning med sången som berättar om fruktansvärda händelser personen råkat ut för. Det är huvudpersonen Faustas mamma som sjunger om hur hon blev våldtagen och utnyttjad när hon var gravid med Fausta. Fausta som går omkring med en potatis som gror i underlivet för då är det ingen som kommer att våldta henne. Lite små läskigt att se henne frisera groddarna som växer ut…Burr. Tragiskt att se hur mamman fört över sin egen rädsla till dottern och all skrock som dottern växt upp med vilket påverkar hennes liv. Trots det så är hon förvånansvärt stark som verkligen tar tag i sitt liv och kämpar tappert på, ger inte upp. Mycket bra spelat av Magaly Solier.

Betyg: 3/5

Regi: Christophe Barratier

Skådespelare: Gérard Jugnot, Clovis Cornillac, Kad Merad, Nora Arnezeder

År: 2008

Genre: Drama

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0948535/

Sett: 6/3

En man står anklagad för mord. Det är Pigoil, regissör på Chansonia i Paris. Hans berättelse tar oss tillbaka till nyår 1935 då han får reda på att hans fru är otrogen och Galapiat, den lokala gangstern, stänger ner Chansonia. Några månader senare förlorar han vårdnaden om sin son som får flytta hem till sin mamma. Desperat efter jobb så får han idén att åter öppna Chansonia. Galapiat, som har en bra dag, går med på det. Deras stjärna blir Douce, en ung kvinna som Galapiat får upp ögonen för. Douce i sin tur blir förälskad i Milou, en kvinnokarl och kommunist.

Faubourg är franska för distrikt och filmen utspelar sig i ett icke namngivet distrikt i Paris (engelska titeln är Paris 36).

Förhållandet mellan Douce och Galapiat är baserat på förhållandet mellan Edith Piaf och den franske nattklubbsägaren Louis Leplee som även blev hennes manager.

…

Välgjord film med en scenografi som andas 30-tal i kombination med de mättade färgerna som fotot bjuder på. Behaglig musik som ger en lättsam stämning. Inget att klaga på vad gäller skådespelarna heller som skötte det bra.

Handlingen har sin dalgångar: ibland charmig och underhållande för att i nästa stund släppa greppet om en och låta en glida iväg en stund. Ju längre filmen går desto mer anas att inspiration hämtats från Baz Luhrmans Moulin Rouge vad gäller teatermiljön med dess ’direktör’ och hans svartsjuka gentemot stjärnan och hennes hemliga kärlek. Och faktum är att jag tyckte den här filmen blev bättre mot slutet vad gäller handlingen för vem kan säga nej till en tragisk kärlekstriangel?