Surrogates

Regi: Jonathan Mostow

Skådespelare: Bruce Willis, Radha Mitchell, Rosamund Pike, Ving Rhames, James Cromwell

År: 2009

Genre: Sci-Fi

Sett: DVD 13/3 2011

Längd: 89 min.

Betyg: 2/5

IMDb

Synopsis

I en nära framtid lever människorna sina liv genom robotar, så kallade surrogater som de kontrollerar tryggt och säkert från sina hem, och mord har blivit något som tillhör det förfl utna. Men när en student med koppling till surrogatens skapare mördas tvingas FBI-agenten Greer att överge sitt eget surrogat och riskera livet för att lösa fallet. Frågan är bara vem som är verklig och vem man kan lita på.

Trivia

Filmen är baserad på serietidningen ”The Surrogates”.

Jonathan Mostows första film sedan Terminator 3: Rise of the Machines (2003).

Mitt omdöme

En riktigt intressant och bra idé som de tyvärr ej lyckas överföra till filmformat. Bruce Willis känns helt fel och tillför föga trovärdighet till sin karaktär. Här blir det mer som en söndagstur med mr Die Hard himself. Boring. Förutsättningarna fanns där och med en annan person som hållit i pennan och någon annan som satt sig i regissörsstolen så kunde det ha blivit så mycket mer. En spännande och fantasieggande film med människor som gömmer sig bakom den perfekta surrogaten (vilket vi kan känna igen från dagens konsumtion av diverse skönhetsprodukter, skönhetsoperationer och botox) vilket företaget bakom det hela skoningslöst utnyttjar. De avspärrade områdena med människor som vägrar befatta sig med surrogaterna. En man som sakta inser vad som händer och önskar inget hellre än att få tillbaka sin fru, sin riktiga fru. Jakten på den som mördar, inte bara surrogaterna, utan även operatörerna. Vem kan man lita på? Finns ju massor med intressanta vinklar och vrår att utforska och leka med och det är otroligt synd att det här blev resultatet. För skalar man bort sci-fi temat så får man bara kvar en hyfsad action-rulle som är en i mängden.

Escape from the Planet of the Apes

Regi: Don Taylor

Skådespelare: Kim Hunter, Roddy McDowall, Bradford Dillman, Eric Braeden, Natalie Trundy, Sal Mineo

År: 1971

Genre: Sci-fi

Sett: DVD 13/3 2011

Längd: 98 min.

Betyg: 2/5

IMDb

Synopsis

Världen chockeras då två talande schimpanser kliver ur en amerikansk rymdfarkost. Men de charmar alla förutom en man som anser dem vara ett hot mot mänskligheten.

Trivia

Svensk titel ”Flykten från apornas planet”.

Mitt omdöme

Här vänder vi på steken och denna gång är det människorna som är världshärskare och aporna finns på zoo. Hit anländer Zira, Cornelius och Milo efter att ha flytt från sin planet som de såg förstöras av bomben. Samma scenario utspelar sig som tidigare, men nu är det aporna som hamnar i bur och det är två människor som står på andra sidan buren och som självklart blir deras vänner. Omgivningens häpnad när det visar sig att dessa apor faktiskt kan tala och är intelligenta. Sömnpiller varning utfärdas. Men jag förstår anledningen för det känns som en naturlig fortsättning från föregående film och då jorden var på väg att utplånas så passade det väl alldeles utmärkt att denna gång färdas tillbaka i tiden.

Mer humor denna gång och filmens behållning är paret Zira och Cornelius. Men för övrigt känns det mer som en axelryckning: vi har ju redan sett originalet, den första filmen…

Beneath the Planet of the Apes

Regi: Ted Post

Skådespelare: James Franciscus, Kim Hunter, Charlton Heston, David Watson, Linda Harrison, Maurice Evans

År: 1970

Genre: Sci-fi

Sett: DVD 13/3 2011

Längd: 95 min.

Betyg: 2/5

IMDb

Synopsis

En rymdfärja, på räddningsuppdrag efter den tidigare saknade rymdfärjan med överste Taylor ombord, kraschar på en planet och den enda överlevaren upptäcker en värld där aporna härskar och en underjordisk stad styrd av telepatiska människor.

Trivia

Uppföljare till Planet of the Apes (1968).

Den enda av de fem filmerna i franchisen där Roddy McDowall ej medverkar. David Watson spelar hans karaktär Cornelius i stället.

På grund av den låga budgeten bar de flesta mask i stället för den berömda sminkningen.

Svensk titel ”Bortom apornas planet”.

Mitt omdöme

En knappt godkänd uppföljare till den förra filmen och skönt att se att de inte bara gjorde en kopia av den. Filmen börjar direkt där den förra slutade med Taylor och Nova som rider i väg i solnedgången.. Ok, kanske inte det senare, men det var så passande att lägga till.

Det kändes naturligt att de gick vidare med berättelsen och visade händelser i apsamhället där gorillorna, som representerade militären, fick större makt och konsekvenserna av det. Och Taylor och Nova lämnades inte åt sitt öde utan de fick även vara med på ett hörn här. Men berättelsen om de telepatiska människorna under jorden kändes så där. Drog ner filmen som helhet tycker jag för den biten kändes som en fristående sci-fi film helt enkelt. Dock var det intressant att se hur de dyrkade bomben som en gud. Där ser vi hur det kan gå…

Uppenbart att budgeten ej var densamma som i föregångaren för samma kvalitet uppnåddes inte här.

Planet of the Apes

”Get your stinking paws off me, you damned dirty ape.”


Regi: Franklin J. Schaffner

Skådespelare: Charlton Heston, Roddy McDowell, Kim Hunter, Linda Harrison

År: 1968

Genre: Sci-Fi

Sett: DVD 5/3 2011

Längd: 112 min.

Betyg: 4/5

IMDb

Synopsis

En astronautbesättning kraschlandar på en planet i en avlägsen framtid där intelligenta, talande apor är den dominanta rasen och där människorna är dess undersåtar.

Trivia

Baserad på boken med samma namn skriven av Pierre Boulle. Den fick stor uppmärksamhet på grund av sin annorlunda samhällskritik där människor och apor byter plats. I boken är apornas samhälle teknologiskt likt 50- och 60-talet med städer, bilar etc, teknologi kvarlämnat av planetens mänskliga bosättning. Filmens budget tillät inte detta scenario så i stället placerades handlingen i ett mer primitivt samhälle.

Filmen hade svensk premiär 6 maj 1968 på biograferna Rigoletto och Rival i Stockholm.

2001 gjordes en nyinspelning av filmen med Mark Wahlberg i huvudrollen.

Charlton Heston och Linda Harrison är de enda som varit med i både denna film och nyinspelningen.

Ingrid Bergman erkände senare för sin dotter Isabella Rosselini att hon ångrade att hon tackade nej till rollen som Zira och chansen att spela mot Charlton Heston.

Filmen fick fyra uppföljare (1970-1973).

Då det ej fanns någon Oscarskategori för makeup (kom först 1981) så fick John Chambers en heders Oscar för sitt arbete med sminket i filmen.

Mitt omdöme

Gediget hantverk som håller än idag. Imponerande makeup, snyggt foto, välkomponerad musik och bra skådespelare överlag (borträknat han som spelade en utav astronauterna, minns nu ej namnet). Välskrivet manus med ett slut som var oerhört överraskande första gången jag såg det, men självklart inte har samma effekt vid omtitt. Men jag gillar det. Gillar hela storyn i filmen där man vänt på rollerna: aporna som är av lägra rang hos oss blir de dominanta i filmen. Och att de anammat samma synsätt som vi har på aporna. Intressant och tankeväckande med de omkastade rollerna. Tänk om evolutionen tagit en annan väg…

Hors-la-loi (Outside the Law)

Three brothers. One destiny. Freedom at all costs.


Regi: Rachid Bouchareb

Skådespelare: Jamel Debbouze, Roschdy Zem, Sami Bouajila

År: 2010

Genre: Thriller

Sett: DVD 27/2 2011

Längd: 133 min

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

Efter att ha förlorat sin familj hemma i Algeriet är tre bröder och deras mor utspridda över hela världen. Messaoud ansluter sig till franska armén i striderna i Indokina, Abdelkader blir ledare för den algeriska självständighetsrörelsen i Frankrike och Saïd flyttar till Paris för att göra sin lycka i skuggiga klubbar och boxningssalar i Pigalle. Så småningom sammankopplas deras öden och återförenar dem i den franska huvudstaden, där frihet är en kamp som måste bekämpas och vinnas.

Trivia

Engelsk titel: ”Outside the Law”

Algeriets Oscarsbidrag i kategorin Bästa utländska film.

Mitt omdöme

Många opponerar sig emot att filmen benämns som en gangsterfilm, men jag kan förstå det då den är filmad mer i den stilen än som en hjältemodig motståndsrörelse under andra världskriget eller som en historisk berättelse. Jag gillar det. Snyggt filmat i passande miljöer, bra musik och kostym som andas den tidsepoken (med fokus på ”gangstermodet”: hattar, långa kappor och accessoaren det långa geväret/kulsprutan..). Mycket bra skådespelare som fångar min uppmärksamhet. Dock tycker jag den var aningen för lång och hade vunnit mer på att kortas ner.

The Fighter

Regi: David O. Russell

Skådespelare: Mark Wahlberg, Christian Bale, Melissa Leo, Amy Adams

År: 2010

Genre: Drama

Sett: 27/2 2011

Längd: 115 min.

Betyg: 4/5

IMDb

Synopsis

Handlar om boxaren ”Irish” Micky Wards osannolika väg fram till världsmästartiteln i lätt weltervikt. Hans Rocky-liknande framgång handleddes av hans halvbror, Dicky. Dicky, som tidigare också var boxare, är Irish tränare efter att han har lyckats vända sitt liv efter att nästa ha knockats av droger och kriminalitet.

Trivia

Baserat på den sanna berättelserna om boxarna, tillika bröderna, Micky Ward och Dicky Eklund.

Darren Aronofsky skulle regisserat filmen, men lämnade den till förmån för Black Swan (2010).

Art Ramalhos gym är i själva verket Lowell West End Gym, där Micky tränade i verkligheten, och gymmet används än idag.

Mark Wahlberg skickade manuset till Martin Scorsese med förhoppningen att han ville regissera filmen, men han tackade nej.

Det var Christian Bales förslag att anlita David O. Russell som regissör. Mark Wahlberg var först tveksam att fråga sin vän om det, men gav med sig då Bale sa att han ville jobba med Russell.

Micky Wards tränare, Mickey O’Keefe, övertalades att medverka i filmen som sig själv.

Mitt omdöme

Boxning gillar jag inte, men jag kan bortse från det (för det mesta, ibland går det inte och filmen tappar mig för en stund) och uppskatta familjedramat som filmen handlar om. Micky som får styrka av nya flickvännen Charlene att stå upp emot familjen och ta sig ur broderns skugga. Mark Wahlberg är ok som Micky, men hamnar i skuggan av de andra som storspelar: Christian Bale, Melissa Leo och Amy Adams. Bara se på Bales hela uppenbarelse, hans kroppspråk, hans hålögda, tomma blick… Och förvandlingen som sker, inte bara hos karaktären, utan även med Bale ju längre filmen lider. Vilken skådespelare. Wow. Han spelar hela registret med bravur och Oscarn för Bästa manliga biroll är redan graverad med hans namn. Melissa Leo spelar mamman och är lika bra som alltid. Amy Adams visar här att hon kan spela annat än en charmig, rosenkindad flicka.

Fotot sitter som det ska och tillsammans med scenografi, rekvisita, makeup och hår förflyttas vi tillbaka till 80-talet.

Filmen får en fyra av mig i betyg och det är framförallt tack vare skådespelarensemblen, för själva storyn är på intet sätt nydanande och här lyckas de inte knocka mig med den. Den delen får godkänt, men inte mer.