In the Loop

in.the.loop

Betyg: 4/5

Regi: Armando Iannucci

Skådespelare: Peter Capaldi, Tom Hollander, Gina MacKee, James Gandolfini, Anna Chlumsky

År: 2009

Genre: Komedi

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1226774/

Sett: 25/2

Simon Foster (Tom Hollander) är en brittisk minister som under en radiointervju av misstag gör ett uttalande som kan tolkas som att han stödjer ett eventuellt krig i Mellanöstern. Samtidigt är den brittiska premiärministern pressad att skicka trupper för att stödja USA och hans PR-ansvarige, Malcolm Tucker gör Fosters olyckliga uttalande till en stor nyhet i media. Foster blir över en natt en ofrivillig mediapersonlighet och tillsammans med sin PR-ansvarige Judy och den politiskt sakkunniga Toby skickas han till Washington för att träffa amerikanska politiker och militärer.

Filmen är en spin-off på den populära brittiska tv-serien The Thick of it (Trist, herr minister – hur tråkig titel är inte det? Typiskt att försöka rida på vågen av den framgångsrika tv-serien Javisst, herr Premiärminister från 80-talet…).

Många utav scenerna som utspelar sig på 10 Downing Street är inspelade på plats. Folket där var så nyfikna på skådespelarna och deras karaktärer att det var inga problem att få tillstånd.

Det här med säkerhet: Armando Iannucci tog sig in på US Department of State (kommer inte på den svenska benämningen nu på rak arm) helt enkelt genom att visa upp ett vanligt ID-kort och säga ”BBC. I’m here for the 12:30″. Inga problem och han tillbringade flera timmar med att promenera runt och fotografera omgivningarna till sin film.

Gillar du tempo och rappa dialoger som ramas in av drypande satir så är det här en film för dig. Allt paketeras in av en fantastisk skådespelareensemble som alla bidrar till 100%.

Kameran hänger med nöd och näppe med i de snabba växlingarna och så även jag som åskådare, men det funkar för i det stora hela är jag med i alla fall.

Simons Fosters oskyldiga lilla kommentar i en intervju, där han kommenterar att krig är ”unforeseeable”(oförutsägbart), får oanade konsekvenser. Ordets makt ska inte negligeras för den spelar en stor roll framförallt för massmedia som gärna vinklar det för att passa sina egna syften. Gillar den biten skarpt i filmen som på ett extremt sätt visar vad som kan hända om man råkar säga fel ord i fel sammanhang.

En god vän som hörde att jag gillade filmen tipsade mig om tv-serien The Thick of it och jag var inte sen att nappa på det så raskt surfade jag iväg och beställde DVD:n. Borde anlända vilken dag som helst. Jag ser fram emot att se den och vem vet, jag kanske t.o.m återkommer om den här i bloggen och berättar lite om vad jag tycker om den. Who knows :)

Kommande filmer…

Ok, jag halkade efter rejält kan jag konstatera när jag räknade ihop antal filmer jag har att skriva om… 17 st. Oops. Så hav tålamod, följande lär dyka upp när ni minst anar det:

In the Loop, The Broken, The Young Victoria, Julie & Julia, Coraline, The Secret In Their Eyes (El secreto de sus ojos), Up, A Serious Man,  A Single Man, Il Divo, I stället för abrakadabra, Faubourg 36Milk of Sorrow (La teta asustada), The Cove, Bright Star, Död snö, Logorama, Outlander, My Name Is Bruce, 9, Män som hatar kvinnor, The Boat That Rocked, Nora inu, Zombieland, Shutter Island, Jag har älskat dig så länge, Moon, Synecdoche, New York, Den vilda flykten (Kakushi toride no san-akunin), The Box, Rogue, Inkheart, City of the Living Dead, Ice Age 3, Clash of the Titans, X-Men Origins: Wolverine, The Brothers Bloom, Alice i underlandet (3D).

Jag har uppdaterat listan både för min egen skull (för att ha koll då listan växer hela tiden), men även för er skull så ser ni åtminstone vilka filmer jag sett och vad som komma skall. :)

Edit: Sådärja, nu är jag ikapp och lägger den här sidan i malpåsen.

Oscar 2010

Så var det över för denna gång.  Det här året var det riktigt roligt med förberedelserna inför då jag hade en ”partner in crime” som jag såg majoriteten av filmerna tillsammans med. Jättekul att se samma filmer och diskutera dem plus att det blev en sporre att verkligen försöka hinna se så många av filmerna som möjligt. Slutresultatet blev inte fy skam: av 39 filmer såg jag 36. Varav två av dem föll bort pga otillgänglighet och dålig kvalitet på den andra. Den tredje, Ajami, hann vi helt enkelt inte med, men så kom den ju med på listan först i helg…

Själva galan då? Först en eloge till Kanal 9 som skötte det riktigt bra och det var befriande att slippa lyssna på en svensk kommentator eller behöva stå ut med en panel i studion som sitter och ser viktiga ut. Mycket bättre så här. I början var det dock stora problem med ljudet, men det löstes ganska snabbt. Röda mattan håller på i en evighet som det känns och först vid halv tre tiden som själva galan börjar.

Galan börjar med att Neil Patrick Harris inleder med ett sångnummer vilket var förvånande. Alla hade vi väntat oss att få se årets värdar öppna galan. Nåja, de kom in efter att sångnumret var över. Steve Martin och Alec Baldwin. Vad säga mer än att de var ganska stela och tråkiga. Väldigt tillrättalagt. Boring. Den som livade upp det hela var faktiskt Ben Stiller som kom ut på scen föreställande en Na’vi, figur från filmen Avatar om ingen visste det. Han var ganska rolig och James Cameron såg inte ut att ta illa upp av spexet. Bakgrunden till detta är att tanken var att Sacha Baron Cohen skulle varit en presentatör och tillsammans med Stiller gjort ett nummer som handlade om just Camerons Avatar. Dock fick producenterna kalla fötter och vågade inte riskerat att Cameron skulle ta illa upp och Sacha blev helt enkelt avpolleterad som presentatör. jag menar, vad hade de egentligen väntat sig när de anlitade nämnde man?? Fånigt. Sedan var det som vanligt med presentatörer som förkunnade vem vinnaren var, uppträdande med sånger från filmerna, tacktal och mot slutet, det som jag förträngt, när det var dags för bästa manliga respektive kvinnliga huvudroll så radar sig ett gäng skådespelare upp sig på scen för att berätta om den nominerade. Gäsp. Förstår inte alls varför de har med detta i år igen, fruktansvärt utdraget och tråkigt.

Min egen tippning av vinnare då? Well, om jag säger så här… Gick bättre förra året då jag hade endast fyra fel :) I år blev mitt resultat 16 inprickade av 24. Godkänt i alla fall, kan jag tycka.

Årets stora vinnare blev The Hurt Locker som lyckades plocka hem sex statyetter, bl a Bästa Film och Regi. Årets skräll blev, i mitt tycke, att Bästa Utländska Film blev El Secreto de Sus Ojos som var den svagaste av de nominerade. OBS att Kathryn Bigelow är den första kvinnliga regissören som tagit hem Oscarn! Kul!

Vinnare 2010

Actor in a Leading Role

  • Jeff Bridges in “Crazy Heart”

Actor in a Supporting Role

  • Christoph Waltz in “Inglourious Basterds”

Actress in a Leading Role

  • Sandra Bullock in “The Blind Side”

Actress in a Supporting Role

  • Mo’Nique in “Precious: Based on the Novel ‘Push’ by Sapphire”

Animated Feature Film

  • Up” Pete Docter

Art Direction

  • Avatar” Art Direction: Rick Carter and Robert Stromberg; Set Decoration: Kim Sinclair

Cinematography

  • The Hurt Locker” Barry Ackroyd

Costume Design

  • The Young Victoria” Sandy Powell

Directing

  • The Hurt Locker” Kathryn Bigelow

Documentary (Feature)

  • The Cove” Louie Psihoyos and Fisher Stevens

Documentary (Short Subject)

  • Music by Prudence” Roger Ross Williams and Elinor Burkett

Film Editing

  • The Hurt Locker” Bob Murawski and Chris Innis

Foreign Language Film

  • The Secret in Their Eyes (El Secreto de Sus Ojos)” Argentina

Makeup

  • Star Trek” Barney Burman, Mindy Hall and Joel Harlow

Music (Original Score)

  • Up” Michael Giacchino

Music (Original Song)

  • The Weary Kind (Theme from Crazy Heart)” from “Crazy Heart” Music and Lyric by Ryan Bingham and T Bone Burnett

Best Picture

  • The Hurt Locker” Kathryn Bigelow, Mark Boal, Nicolas Chartier and Greg Shapiro, Producers

Short Film (Animated)

  • Logorama” Nicolas Schmerkin

Short Film (Live Action)

  • The New Tenants” Joachim Back and Tivi Magnusson

Sound Editing

  • The Hurt Locker” Paul N.J. Ottosson

Sound Mixing

  • The Hurt Locker” Paul N.J. Ottosson and Ray Beckett

Visual Effects

  • Avatar” Joe Letteri, Stephen Rosenbaum, Richard Baneham and Andrew R. Jones

Writing (Adapted Screenplay)

  • Precious: Based on the Novel ‘Push’ by Sapphire” Screenplay by Geoffrey Fletcher

Writing (Original Screenplay)

  • The Hurt Locker” Written by Mark Boal

Inför Oscarsgalan 2010

Ligger lite efter med mina recensioner då jag har fullt upp med att se så många filmer som möjligt inför den stora galan som tar plats i morgon natt svensk tid. Självklart kommer jag följa den live. Ni som är intresserade: bänka er framför Kanal 9 och bered er på en helnatt i drömfabrikens stora bubbla :)

Jag satte upp 39 filmer på listan över filmer att se och till dags datum har jag endast 7 filmer kvar: Ajami, Bright Star, The Cove, The Imaginarium of Doctor Parnassus, Faubourg 36,  The Last Station och La teta asustada (Milk of Sorrow). Känner mig ganska nöjd faktiskt. När helgen är över kan ni lita på att det kommer att dyka upp ett gäng recensioner här.

Återkommer när galan är över och berättar lite om mina reflektioner, både över själva galan men även över vinnarna. Var det rättvist? Ja, det kan man alltid fråga sig.

Un Prophète

un.prophete

Betyg: 4/5

Regi: Jacques Audiard

Skådespelare: Tahar Rahim, Nils Arestrup, Adel Bencherif

År: 2009

Genre: Drama

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1235166/

Sett: 24/2

Malik El Djebena är dömd till sex års fängelse och är jämfört med övriga fångar relativt oskuldsfull när han börjar avtjäna sitt straff. För att överleva i den brutala miljön tvingas han kämpa för att få respekt från ett av gängen och han vinner snabbt förtroende hos korsikanerna, som styr fängelset från insidan.

Frankrikes Oscarsbidrag till Bästa utländska film 2009.

Tahar Rahim har vi nog inte sett det sista av: han gör ett otroligt bra jobb med att få fram karaktären Malik. Nils Alsestrup gör även han ett bra jobb som Céasar Luciani som styr och ställer i fängelset.

Två scener som jag tyckte stack ut: Malik som ska utföra Céasars order och döda Reyeb. Plågsamt att se honom tvinga sig själv att göra det han ska. Grymt bra spelat av honom. Den andra scenen är mot slutet som innefattar Malik, muslimerna och Céasar. Stark scen med små medel. Säger inget mer utifall att det är någon som tänkt se filmen och läser det här. Just det, sista scenen satt jag med ett stort leende i ansiktet. Han har verkligen kommit upp sig nu, herr Malik.

Mycket bra tempo i filmen som aldrig mattas ner, snyggt filmat och berättat och bra skådespel av de flesta. Lärt mig ett nytt namn (för mig) den senaste veckan: Alexandre Desplat som kan det här med filmmusik. Inblandad i några andra filmer jag nyligen sett: Fantastic Mr Fox och Coco avant Chanel.

Crazy Heart

crazy.heart

Betyg: 4/5

Regi: Scott Cooper

Skådespelare: Jeff Bridges, Maggie Gyllenhaal, James Keane, Robert Duvall, Colin Farrell

År: 2009

Genre: Drama

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1263670/

Sett: 23/2

Den avdankade countrystjärnan Bad Blake spelade en gång på de stora arenorna men hans talang har genom åren falnat i samma takt som whiskeykonsumtionen ökat och nu försörjer han sig genom att spela på vägkrogar och motell. Räddningen kommer genom ett möte med den unga journalisten Jean. Sakta börjar Bad hitta vägen tillbaka från avgrunden och till ett nytt liv.

Både Jeff Bridges och Colin Farrell sjunger själva i filmen.

Filmades på bara 24(!) dagar.

Skönt sätt de både berättar historien och hur de agerar: ingen överdriven dramatik utan lugnt och sansat, vilket ökar trovärdigheten för båda delarna. Klart att historien i sig inte är något nytt, dock lyckas de ändå få till den på ett bra sätt. Blir inte det obligatoriska guld och gröna skogar och så levde de lyckliga i alla sina dagar. Ok, förutom hans väldigt korta (upplevdes som det) och smärtfria besök på avgiftningskliniken då…

Jeff Bridges gör ett fantastiskt porträtt av Bad Blake – han är sin karaktär ut i fingerspetsarna. Välförtjänt Oscarsnominering må jag säga. Återstår att se om han kniper den. Bra personkemi med Maggie, men det är Jeff som äger filmen.

Maggie Gyllenhaal gör sin vanliga söta roll, inte dåligt alls men jag måste erkänna att jag saknar den gamla Maggie från independentfilmerna som hon brukade vara med i och gjorde en strålande insats i.

Colin Farrell bevisar att han kan bara han vill och bara han väljer rätt roll. Tänk att han t.o.m sjunger. Ok, inte världsbäst men det funkar ju.

Robert Duvall är tryggheten själv och ett säkert kort att ha med i en film. Alltid lika bra.

Flera bra scener, plockar ut några här:

Bad Blake är i spritaffären och pillar på flaskorna. Hm. De kostar mer än vad han har i fickan. Då kommer butiksinnehavaren fram till honom och är helt salig: det är ju Bad Blake! Han och hans fru ska se spelningen och han undrar om inte Bad kan göra hans fru, som fullkomligt dyrkar honom, lycklig genom att sjunga en låt för henne? Lite halvhjärtat lovar Bad honom det. Butiksinnehavaren blir så nöjd så han stoppar ner en flaska av Bads favorit whiskey i en påse och säger att nu kan han säga till folk att han bjudit Bad Blake på en drink! Bad blir överraskad och helt plötsligt full av energi och lovar att tillägna låten frugan. Vilket flyt!

Bad Blake sitter i en restaurang med Tommy Sweet, den nya stjärnan. Ett fan kommer fram till Tommy och vill ha hans autograf. När han skrivit den undrar han om det inte var något mer och sneglar menande mot Bad. Killen förstår ingenting så Tommy säger vem det är, men det är uppenbart att dagens ungdomar inte har en aning om vem den gamle countrystjärnan är. Roligt samtidigt som det är sorgligt. Gillar även att Tommy inte glömt bort sin gamle mentor trots att han själv blivit en stor stjärna.