Pansarkryssaren Potemkin

Originaltitel: Bronenosets Potyomkin

Alternativ titel: Battleship Potemkin

Land: Sovjetunionen

Regi: Sergei M. Eisenstein

Skådespelare: Aleksandr Antonov, Vladimir Barsky, Grigori Aleksandrov

År: 1925

Genre: Drama

Sett: Blu-ray 2/10 2011

Längd: 69 min.

Betyg: 4/5

IMDb

Synopsis

Den ryske expressionisten Sergej Eisensteins mästerverk Pansarkryssaren Potemkin har åtskilliga gånger sen urpremiären 1925 utnämnts till ”Världens bästa film”. Men den anses också vara historiens mest betydelsefulla propagandafilm, med våldsamma bilder som både upprör och inspirerar än idag – inte minst den världsberömda scenen med barnvagnen som störtar nerför Odessatrappan medan människorna massakreras av tsarens soldater.

Trivia

Baserad på verkliga händelser som utspelade sig 1905. Till  20-års jubiléet av den första ryska revolutionen fick regissören Sergei Eisenstein uppdraget att filmatisera myteriet på Potemkin.

Filmen anses av många vara den bästa filmen genom tiderna.

Pansarkryssaren som användes i filmen var inte ”Knyaz Potyomkin-Tavricheskiy” utan den äldre ”Dvenadstat Apostolov” (De tolv apostlarna). Originalet, pansarkryssaren ”Potyomkin”, blev demonterad 1922.

Den kända trappscenen i Odessa fanns inte med i originalmanuset utan lades till senare. Och ska tilläggas är inte verklighetsbaserad som det övriga i filmen. Denna scen har även använts i moderna filmer som De omutbara (1987).

Filmen är uppdelad i fem akter: ”Men and Maggots”, ”Drama on the deck”, ”A Dead Man Calls for Justice”, ”The Odessa Staircase” och ”The Rendez-Vous with the Squadron”.

Ansågs för farlig, kontroversiell och våldsam så den visades i Sverige först på 1950-talet.

Restaurerats ett antal gånger, senast av Deutsche Kinemathek 2011.

Mitt omdöme

Först börjar jag med förvirringen gällande vilken restaurerad version som jag egentligen sett på blu-ray. Deutsche Kinemathek nämndes i eftertexterna och när jag googlade på det så stod det att den skulle släppas i april 2011, men filmen jag såg var från 2009. Eh. Då upptäckte jag att den restaurerats av dem redan 2004 också… Nåja, nog om det och över till filmen.

Äntligen har jag sett denna omtalade film. Tidigare har jag sett den kända scenen som utspelar sig på trappen i Odessa och involverar en barnvagn. Mycket stark och gripande scen, inte bara barnvagnen utan hela förloppet. Och jag känner stor sympati med matroserna på Potemkin som får utstå både det ena och det andra. Dock är det scenerna på båten som är den svagare delen i filmen. Särskilt i början. Men det kan jag ta då det finns så mycket annat som överväger det. Bra kameraarbete och klippningen är smått fantastisk. Gillar detaljer som statyerna av lejonen, där den första ligger ner och den andra är fullt vaken och alert. Mycket talande.

Tycker hela filmen står sig bra idag vilket är ett bra betyg till regissören och alla inblandade som gjorde ett riktigt bra jobb. Visst var det vissa scener som jag hade svårt att hänga med i, men inget som störde helhetsintrycket. Något som dock var en aning störande var att den ”nymålade” röda flaggan enbart förekom i en scen. I de övriga syntes det tydligt att den var vitmålad. (Anledningen är att den SKA vara röd, men då filmen är i svart-vitt så hade den sett svart ut och därför ”målades” den vit.)

Musiken tycker jag var mycket bra och passande. Gjorde sig utmärkt i blu-ray för övrigt. Gällande filmkvaliteten i detta format så är det klart bättre än gamla versioner, framförallt i vissa scener som det blir tydligt för det finns andra som fortfarande ser lite korniga och ”gamla” ut.

 

Pansarkryssaren Potemkin – Trappan i Odessa

Rovdjuret

Originaltitel: Predator

Land: USA

Regi: John McTiernan

Skådespelare: Arnold Schwarzenegger, Carl Wheathers, Bill Duke, Kevin Peter Hall

År: 1987

Genre: Action/Sci-fi

Sett: Blu-ray 2/10 2011

Längd: 107 min.

Betyg: 2/5

IMDb

Synopsis

Dutch har värvats av CIA för att rädda gisslan som hålls tillfångatagen av gerillan i Centralamerika.  Han och hans män stöter på en fiende som är mer fasansfull än något annat på jorden – helt enkelt för att Rovdjuret inte är från denna värld.

Trivia

Originaltiteln var först ”Hunter” och det mesta av filmen spelades in med den titeln. Det var först när effektmakaren Stan Winston kom med i bilden och formade färdigt varelsen som titeln ändrades till ”Predator”.

Jean-Claude van Damme var först Rovdjuret i ”blue screen”-dräkt (i verkligheten en röd dräkt), men hoppade av efter två dagar då han insåg att han inte skulle finnas med i rollistan då han enbart var en ”specialeffekt”. Kevin Peter Hall tog över rollen sedan.

Mitt omdöme

Jag har sett filmen tidigare, dock var det några år sedan, men jag var lite nyfiken på hur den skulle ta sig i blu-ray format. Vad gäller det sistnämnda kan jag direkt säga att jag blev besviken då knappt någon skillnad märktes. Ja visst syntes rynkorna på Arnold i närbild, men för övrigt så var det ganska mediokert. Ok, att det är uppenbart att det tekniska inte är filmens styrka, men ändock. Vissa scener var t.o.m riktigt suddiga och gryniga vilket förvånade mig. Ska låta det vara osagt om det var det här formatet, men jag misstänker att det är så även på DVD. För som sagt var: inget märkvärdigt vad gäller fotot i denna film vilket är synd. Ska tillägga att själva Rovdjuret var bra gjort, men det är tekniken i övrigt som inte imponerar.

Tyvärr har filmen som helhet sjunkit i mina ögon för denna gång tyckte jag det var ganska tråkigt och jag blev inte underhållen för fem öre. Jag blir som alltid smått uttråkad av stridisar som pangar på för fullt och är allmänt tuffa. Dialogen var uselt skriven och skådespelarna inte det bästa. Måste säga att Rovdjuret hade fler ansiktsuttryck än Arnold. :)

Vanishing on 7th Street

Land: USA

Regi: Brad Anderson

Skådespelare: Hayden Christensen, Thandi Newton, John Leguizamo, Jacob Latimore

År: 2010

Genre: Skräck

Sett: Blu-ray 1/10 2011

Längd: 87 min.

Betyg: 1/5

IMDb

Synopsis

Ett oförklarligt strömavbrott mörklägger hela Detroit och när solen går upp över staden återstår bara ett fåtal invånare – omgivna av tomma klädhögar, övergivna bilar och långa skuggor.

En liten grupp människor, som inte känner varandra, har överlevt natten och hittar på olika sätt fram till en övergiven bar där det finns mat och dryck. Men allt eftersom dagsljuset försvinner och viskande skuggor omger de överlevande, förstår de att det är mörket som är fienden och de få återstående ljuskällorna är det enda som kan hålla dem vid liv.

Trivia

Brad Anderson har tidigare regisserat bl a Session 9 (2001), The Machinist (2004), Transsibirian (2008). Annars har han mest regisserat avsnitt i tv-serier som The Shield, Rubicon, Treme, Fringe och Boardwalk Empire.

Mitt omdöme

Måste vara det sämsta betyg en film kan få: inte dålig, men fullkomligt ointressant. Orutinerad manusförfattare i kombination med en regissör som bevisligen tacklat av de senaste åren. Åtminstone vad gäller film där det började så lovande med Session 9 och The Machinist, men sedan har det bara gått utför. Fungerar bättre med tv-serier och jag tycker han borde hålla sig till det hädanefter.

Premissen fanns där: mystiska skepnader träder fram vid mörkrets intåg och människor försvinner. Inget att anmärka på CGI:n för dessa skepnader är välgjorda och ger intryck av att vara skräckinjagande, men tyvärr sjabblas det bort ganska omgående med ett dåligt skrivet manus, dåligt uppbyggda karaktärer och en regi som lämnar mycket övrigt att önska. Filmen tuffar på utan att det egentligen händer något. Det står still och det enda som rör sig är räkneverket på blu-ray spelaren. Ok, lite överdrivet, men ni fattar vad jag menar.

Skådespelarna är ok, men visst: även solen har sina fläckar. Thandi Newtons grova överspel när hon anländer till baren är oförlåtligt. Fler irritationsmoment är de logiska luckorna som dyker upp titt som tätt.

Jag hade sett fram emot den här filmen och min frustration är total och jag undrar mest vad de ville säga med denna film? Att det går att få en fet budget från filmbolagen utan att ha något att komma med? Egentligen brukar jag ge liknande filmer en tvåa i betyg för vad gäller den tekniska biten finns inget att anmärka på, men i det här fallet går det bara inte. Filmen är så tråkig och intetsägande att klockorna stannar.

Thor

Land: USA

Regi: Kenneth Branagh

Skådespelare: Chris Hemsworth, Natalie Portman, Anthony Hopkins, Tom Hiddleston, Stellan Skarsgård, Kat Dennings, Idris Elba, Colm Feore

År: 2011

Genre: Action/Fantasy

Sett: Blu-ray 25/9 2011

Längd: 115 min.

Betyg: 2/5

IMDb

Synopsis

Det finns många hjältar i världen … men bara en är en gud. När den arrogante krigaren Thor förvisas till jorden från Asgård måste han kämpa hårt för att återfå sina förlorade krafter. När han jagas av en invasionsstyrka som kommit för att förinta honom måste den fallne åskguden ge sig in i striden och lära sig vad som krävs för att bli en äkta hjälte. 

Trivia

Baserad på Marvels superhjälte, Thor.

Kenneth Branagh hade Willam Shakespeares ”Henrik V” i åtanke och ville införliva den berättelsen i den nordiska mytologin/serietidningsvärlden. En berättelse som handlar om en ung kungs prövningar, krig, uppvaktningen av en kvinna från ett annat land och försöken att leva upp till sin fader, en älskad kung.

Jeremy Renner och Samuel L. Jackson finns ej med i rollistan, men spelar mindre roller i filmen.

Mitt omdöme

Ok, jag ska erkänna att jag hade vissa förväntningar på filmen med tanke på styrkan bakom den: Kenneth Branagh, J.Michael Straczynski, Joss Whedon, Natalie Portman, Anthony Hopkins… Och misstanken om att en storbudget backade upp filmen. Men den levde inte upp till mina förväntningar. Tvärtom blev jag lite besviken på den och undrade: var det här allt de hade att komma med?

Otroligt tunt manus som lämnade mycket övrigt att önska. Dåligt uppbyggd berättelse, åtminstone för oss som inte är insatta i Marvels universum. Ger mig känslan av ett hastverk, att tid inte fanns för att bygga upp berättelsen och karaktärerna på ett bra och övertygande sätt utan stressades fram. Särskilt uppenbart blir det när de ska visa oss hur Thor växer upp och blir värdig sin titel, blir den hjälte han förväntas vara. Denna del, som utspelar sig på jorden, är även skyldig till en rejäl temposänkning i filmen och jag undrar om inte filmen vunnit mer på att fokusera på konflikten mellan Asgård och Jotunheim där det fanns mycket att ta av. Ja visst behöver vi få reda på hur Thor kom till insikt, men det kunde gjorts bättre. Och Natalie Portman som kärestan Jane Foster var en besvikelse. Jag vet att hon kan bättre än så här. Dock har jag en favoritscen som utspelar sig på jorden och det är när Thor bär in Erik (Stellan Skarsgård) i husvagnen och hans min när han ser Jane: där satt den! Jäklar vilken min han fick till där, Stellan! :D

Vad gäller det tekniska så får CGI:n godkänt, men jag tycker det emellanåt blir lite för mycket glitter och blänk där uppe i Asgård. Och att lyckas få till en trovärdig balans mellan de två världarna, Asgård och jorden, lyckas inte till fullo. Sedan vet jag inte om det är blu-ray utgåvan, men ljudet var inte i toppklass. Actionscenerna brummade ordentligt i ljudanläggningen, men övergången till dialog fungerade inte då den blev extremt låg i jämförelse. Har hört bättre ljud i andra filmer.

Summa summarum: en film som kanske passar bättre för de som läst serien och har bakgrunden och karaktärerna klara för sig. För mig blev den bara spretig och oengagerande. Men jag får väl kolla in Avengers när den kommer ut för att se om Joss Whedon lyckas få ihop det på ett bättre sätt…

Trolljägaren

Originaltitel: Trolljegeren

Alternativ titel: Trollhunter

Land: Norge

Regi: André Øvredal

Skådespelare: Otto Jespersen, Glenn Erland Tosterud, Johanna Mørck

År: 2010

Genre: Skräck/Fantasy

Sett: Blu-ray 25/9 2011

Längd: 99 min.

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

I korta drag handlar Trolljägaren om tre studenter på medialinjen i Volda som får i uppdrag att göra en dokumentärfilm om en lokal personlighet. De väljer att fokusera på en folkskygg man som kommer till byn med jämna mellanrum – det enda de vet om honom är att han heter Hans, och de misstänker att han är björnjägare. Men det visar sig snabbt att det är något helt annat och mycket farligare på gång.

Han berättar historier för ungdomarna om hur myndigheterna har försökt föra det norska folket bakom ljuset i generationer. I början vill de inte tro honom, men snart upptäcker de att de tre nu sitter inne med farlig kunskap som kan få dramatiska konsekvenser…

Trivia

Trolljägaren var 2010 års stora sensationfilm i Norge. Den var från början lanserad som en gränssprängande dokumentär, men blev snabbt en bred publikfilm som både är rolig och spännande och med visuella effekter i världsklass.

Innehåller flera referenser till gammal skandinavisk folktro, som t ex getter på en bro med troll under den (Tre bockarna Bruse).

Summit Entertainment köpte rättigheterna till en amerikansk  remake redan innan filmen haft premiär.

Mitt omdöme

Jag blir smått imponerad av norrmännens kreativitet och proffsiga attityd för det här är en film som sprudlar av det förstnämnda och där det övriga som hör en film till fungerar alldeles utmärkt och helheten känns gedigen. Foto, miljöer, CGI, manus, regi, skådespelare… Sverige: se och lär!

Tack vare välskrivet manus och – framförallt – rätt person i rätt roll så känns historien med trollen trovärdig. Särskilt Otto Jespersen (Hans) och Glenn Erland Tosterud (Thomas) övertygar. Inte att förglömma skapandet av trollen som de lyckats otroligt bra med utan att få dem att framstå som löjeväckande. Samtidigt blandar de in lite humor på ett – oftast – lyckat sätt i filmen som livar upp det hela. Norge har ju även en tacksam natur att filma i som passar perfekt här och det gör ju sig alldeles utmärkt på blu-ray ska tilläggas. Nej, jag gillar det här. Men jag hade nog tyckt om den än mer om jag inte upplevt att filmen emellanåt drabbades av fenomenet transportsträckor.. Ibland blev det lite väl utdraget mellan mötena med trollen. Kanske beror på den sena timmen och jag kände mig lite trött? Men något som är riktigt positivt är att det här är en film som jag har en känsla av kommer att växa ju mer som sjunker in och även när man ser om den.

Insidious

Land: USA

Regi: James Wan

Skådespelare: Patrick Wilson, Rose Byrne, Ty Simpkins, Lin Shaye, Barbara Hershey, Leigh Whannell

År: 2010

Genre: Skräck

Sett: Blu-ray 24/9 2011

Längd: 102 min.

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

Josh och Renai har precis flyttat in i ett stort hus tillsammans med sina tre barn när en av sönerna är med om en olycka på vinden och hamnar i koma. När han några månader senare får komma hem för att vårdas av familjen inträffar en rad oförklarliga och skrämmande händelser. Josh och Renai börjar misstänka att huset är hemsökt, men sanningen överträffar deras vildaste mardrömmar.

Trivia

Regissören James Wan är med i ”Splat Pack”, en term som skapades av filmhistorikern Alan Jones för den moderna vågen av filmregissörer som fokuserar på råa och brutala skräckfilmer. Andra medlemmar är Alexandre Aja, Darren Lynn Bousman, Neil Marshall, Greg Mclean, Eli Roth, Leigh Whannell och Rob Zombie.

Manusförfattaren Leigh Whannell, som även medverkar som skådespelare, har tidigare samarbetat med James Wan i bl a Saw.

Mitt omdöme

:: VARNING FÖR ATT VISSA SPOILERS KAN FÖREKOMMA ::

En film som kör liknande stil som Paranormal Activity och dess likar och hämtar friskt inspiration från klassiker som Poltergeist. Även nyare filmer anas som Star Wars och X-Men: där tänker jag främst på utseendet på en viss varelse… Vilket jag återkommer till senare.

Intensiv början och omgående introduktion av berättelsen och karaktärerna, inget att hymla om här utan vi kör på för fullt. Skrämseleffekterna sitter som ett smäck och jag njuter av vibbarna av good ol’ skräckfilm som gjordes så bra förr i tiden. Men något händer på vägen och fokuset tappas. Inte sagt att det blir dåligt, men den sköna känslan som vi bjöds på till en början ebbar sakta ut. I sin iver slår de nästan knut på sig själva vad gäller manuset och genomförandet. Visst lyfter filmen återigen i vissa scener som t ex den som utspelar sig i The Further med dess ruggiga stämning och de odöda som befolkar den världen. Mycket bra gjort. Men något som stör mig något enormt är djävulen. Den kändes otäck och elak när vi bara anande den, men när vi fick se den i full glans så blev den bara löjeväckande. Här kommer min notering om filmerna Star Wars och X-Men, för djävulen ser ut som en misslyckad kloning mellan Darth Maul och Mystique. En till scen som föll platt var när Josh ”jobbade över” och satt där vid sitt skrivbord på skolan och vi fick se några märkliga klipp som vi senare fick förklaringen på. Men själva uppbyggnaden var dåligt genomförd och kunde lika gärna klippts bort.

Skådespelarna kunde gott varit lite vassare i sina roller. Visst uppskattar jag Barbara Hersheys medverkan, som jag ser som en homage till hennes roll i The Entity, men hon var väldigt blek.

Fotot och musiken i filmen fungerade bra. De odöda tycker jag de lyckades extra bra med. Undantaget när de lät ’hårdrockaren’ få så stort utrymme. Kill your darlings och lär er klippa bort onödiga scener säger jag bara. Tror ni kommer förstå vad jag menar när ni ser filmen eller om ni redan sett den.

Trots de mindre bra delarna ska jag erkänna att jag blev underhållen av filmen och kan uppskatta den för vad den är: en skön homage till de klassiska skräckfilmerna som gjordes så bra en gång i tiden när allt inte var avhängt dyr CGI utan fokus låg på just att skrämma skiten ur åskådaren! Och jag tror att Wan och Whannell är på rätt väg om de inte går vilse utan finslipar sina idéer  och utförande några snäpp. Jag vill gärna se mer av denna vara.