Land: Frankrike/Belgien

Regi: Michel Hazanavicius

Skådespelare: Jean Dujardin, Bérénice Bejo, John Goodman, James Cromwell, Penelope Ann Miller, Malcolm McDowell

År: 2011

Genre: Drama/komedi

Sett: 5/2 2012

Längd: 100 min.

IMDb

Synopsis

Hollywood 1927. George Valentin är en mycket framgångsrik stumfilmsstjärna, älskad av publiken och pressen. Han inser dock med stor ångest att ljudfilmens intåg kommer att bli slutet för hans lysande karriär.

Trivia

Filmen spelades in i 1.33:1, ett vanligt format under stumfilmseran. Trots att den är i svart-vitt så spelades den in i färg.

Peppys hus är Mary Pickfords gamla hus, så även sängen som George vaknar upp i.

Flera biobesökare krävde pengarna tillbaka då de ej visste att det var en stumfilm…

Oscarsnomineringar 2012: Bästa film, Bästa manliga huvudroll, Bästa kvinnliga biroll, Bästa scenografi, Bästa foto, Bästa kostym, Bästa regi, Bästa klippning, Bästa originalmusik och Bästa originalmanus.

Mitt omdöme

Svart-vit stumfilm inspelad på 2000-talet… Måste ju bara ses! Och jag blev inte besviken. Mycket bra manus där vi får följa en stumfilmstjärnas fall då ljudfilmen gör sitt intåg och hans stolthet sätter krokben för hans fortsatta filmkarriär. Denne stjärna spelas magnifikt av Jean Dujardin och jag njuter av att se honom varje scen han är med i.

Filmen kunde ha blivit ’bara’ en vacker, modern stumfilm, men de gör några fantastiska scener som involverar ljud vilket imponerar stort på mig då de faller så bra in i rytmen av filmen. Kan bara applådera dem till den bedriften. Strålande. Vackert foto, scenografi och kläder som andas tidsepoken den utspelar sig i. Värt att nämnas är musiken som passade så bra in och – liksom stumfilmerna på sin tid – hjälpte till att berätta historien. Och, intet att förglömma, den håriga lilla Uggy som var helt bedårande.

Ok, jag vet. Uggy hade sällskap av Dude och Dash, men han gjorde trots allt de flesta scenerna själv. Ok. De var alla lika bedårande.

Land: Storbritannien/USA

Regi: Cary Fukunaga

Skådespelare: Mia Wasikowsak, Michael Fassbender, Judi Dench, Jamie Bell, Sally Hawkins

År: 2011

Genre: Drama

Sett: Blu-ray 5/2 2012

Längd: 120 min.

IMDb

Synopsis

Efter att ha förlorat sina föräldrar tvingas Jane Eyre bo hos sina kärlekslösa släktingar där hon till slut blir utkastad och hamnar på en välgörenhetsskola för föräldralösa barn. När Jane efter många år kan lämna skolan söker hon anställning som guvernant hos den gåtfulle Mr. Rochester på hans egendom Thornfield Hall. Det dröjer inte länge innan han har vunnit hennes hjärta och hennes kärlek visar sig bli besvarad. Men allt är inte som det ser ut att vara och Jane blir snart varse att Mr. Rochester gömmer en mörk hemlighet. 

Trivia

Baserad på boken med samma namn skriven av Charlotte Brontë under pseudonymen Currell Bell. Boken gavs ut 1847. Boken har filmatiserats ett 20-tal gånger, den första 1910 och nu senast 2011.

För att få den rätta stämningen filmades många scener enbart i skenet av stearinljus och eldstäder.

Oscarsnominering 2012 för Bästa kostym.

Mitt omdöme

Jag gillade filmen. Michael Fassbender är lysande som alltid. Den mannen har en otrolig närvaro och fångar mig direkt och drar in mig i handlingen. Mia Wasikowska gjorde även hon ett bra jobb som Jane Eyre, lagom avmätt spelat utan större känslostormar vilket var som det skulle. Judi Dench. Kommentar överflödig. Mindre roll, men ack så bra hon gjorde det mesta av den!

Vackra miljöer där landskapet växlar med årstiderna. Ödsligheten och de oändliga hedarna är tacksam miljö att filma i och perfekta för denna film. Stenslotten kändes lika kalla och ogästvänliga som de var på den tiden då endast eldstäderna värmde upp boningarna och jagade fukten på flykten. Mycket bra filmat i ljuset av stearin och de sprakande brasorna som jagade bort både kylan och den kalla stämningen som annars riskerat att ta över. Högt betyg till fotot.

Fokus ligger på Jane Eyre som vuxen och hennes möte med kärleken. Berättelsen om hennes tragiska uppväxt hölls kort, men gav oss ändå en bra inblick i hur hon hade det. Dock kan jag tycka att ytterligare några minuter kunde ha ägnats åt hennes vuxna liv i den grymma skolan. Men det är bara en marginalanteckning. En kärlekshistoria fick vi se, men befriade från de evinnerliga stråkarna och all överdriven hjärta & smärta som alltför ofta är synonymt med kärleksfilmer.