Betyg: ***

Regi: Matthew Vaughn

Skådespelare: Claire Danes, Charlie Cox, Michelle Pfeiffer, Robert de Niro, Sienna Miller, Nathaniel Parker

År: 2007

Genre: Fantasy

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0486655/

Sett: DVD 25/10

För att vinna en vacker flickas hjärta (Sienna Miller) lovar Tristan (Charlie Cox) att ge henne en fallande stjärna. Men hans livs äventyr väntar honom när han upptäcker att stjärnan egentligen är en himmelsk skönhet vid namn Yvaine (Clarie Danes).

Ian McKellen (Gandalf, LOTR) är berättarrösten som introducerar oss för de två skilda världarna, England och Stormhold, delade av en mur som bevakas av en gammal man som gjort det i år och dagar (vilket är svårt att tro med tanke på en scen med honom för att hindra folk från att korsa de två världarna.

Ian har en passande sagoröst som gör att jag förflyttas tillbaka i tiden, till när jag var liten och lyssnade på sagor på vinylskivor och drömde mig bort. Samma magiska känsla fick jag här. Filmen avslutas passande nog med berättarrösten som avslutar sagan och slår igen boken. Slutet gott, allting gott.

Huvudpersonen, Tristan, introduceras på ett smidigt sätt genom att vi lite kort får se händelsen som satte igång det hela. Härligt att se vilket fint förhållande Tristan har till sin pappa som verkligen finns där för sin son och inte förringar honom. Bra skådespel av Nathaniel Parker (”Kommisarie Lynley”).

Även Charlie Cox gör ett bra jobb med att ta fram Tristans personlighet och hans trevande steg in i vuxenvärlden. Han börjar som en förälskad, ung spoling som gör allt för att vinna sin kärestas hjärta och drömmer om ett annat liv, till att bli en ung man som får uppleva en annan värld, lär sig att ta ansvar och vad sann kärlek är.

Tristans möte med stjärnan, Yvaine, är underhållande att se: fantastiskt samspel mellan de två skådespelarna. Replikerna flyter fram som rinnande vatten.

Vi lär även känna de tre systrarna, häxorna, som gör allt för att få evigt liv och skönheten åter. Detta uppnås genom att få tag på en stjärnas hjärta och den stora jakten på Yvaine sätter igång. Riktigt roligt att se Michelle Pfeiffer (annars alltid så vacker och elegant på vita duken) i rollen som häxan som ger sig ut efter Yvaine och alla trollkonster som hon utsätter andra för som korsar hennes väg. Fnissade glatt åt scenen i vagnen när hon blev av med sina bröst

Tyvärr måste jag säga att makeupen på häxorna var dåligt genomförda: sminket såg bara utsmetat ut och det var så uppenbart när ansiktprotes användes för att manipulera utseendet.

Charmig liten episod med skeppet som glider runt bland molnen och jagar blixtkontroller. Robert de Niro är riktigt bra som kapten Shakespeare på luftskeppet. Underhållande med en kapten som inför sin besättning spelar en tuff och stark ledare, men när dörrarna till hytten stängs kommer hans sanna jag fram när klänningarna åker fram!

Jag får ju inte glömma att nämna det som satte igång det hela: kungen som ligger på sin dödsbädd, omgiven av sina söner. Vem får ta över tronen? Ja, syskonkärlek kan man väl inte direkt kalla det, då var och en går över lik för att uppnå sitt mål: att bli kung. Alla som fått sätta till sina liv är kvar på jorden tills nästa kung har blivit utsedd. Mycket roligt att se detta gäng med spöken som sitter på första parkett och kommenterar händelserna.

Visuellt godkänt, ej mer då det slarvades emellanåt. Staden Stormhold, luftskeppet, häxornas slott var bra gjort. Fanns några scener som var dåligt genomförda, som t ex scenen när häxan (Pfeiffer) anländer till sitt slott, sittandes i vagnen på förarplatsen med en datoranimerad bakgrund…Inte så snyggt.

Ljussättningen schabblades bort, här har vi en fantasy värld, en sagovärld, varför inte köra fullt ut med varma, glada färger som faktiskt skymtade i vissa scener i början? Markera gränsen mot ’verkligheten’, England som ligger på andra sidan muren. Magin rubbades.

Onödigt att skriva oss på näsan genom att påminna oss att den gamla häxan (som har Tristans mor som slav) varken kan se eller höra Yvaine, tack, men vi vet!

Mina negativa synpunkter till trots, tycker jag det här var en avkopplande och underhållande saga om den fattige, unge pojkens äventyr som tar honom till en annan värld där han möter kärleken och vinner halva kungriket. Riktig må-bra-känsla över det hela.

Betyg: ***

Regi: Alexandre Bustillo, Julien Maury

Skådespelare: Béatrice Dalle, Alysson Paradis, Natalie Roussel

År: 2007

Genre: Skräck

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0856288/

Sett: DVD 25/10

En tragisk bilolycka gör gravida Sarah till änka.  Fyra månader senare har hon kommit hem från sjukhuset och återhämtar sig ensam i sin stora villa. En sen kväll ringer det på dörren och en okänd kvinna vill låna telefonen. Sarah vägrar släppa in henne och ringer polisen. När polisen väl är på plats är kvinnan borta. Trodde de. När Sarah somnat finner kvinnan en väg in i huset…

Stark öppningsscen: vi ser ett ofött barn, i magen, och en röst som säger ”Nu kan ingen skada honom” och – PANG – så slår barnets huvud mot kameran. Inte bara barnet som blir omskakat utan även vi åskådare!

Bilolyckan. Kameran zoomar ut bilden från Sarah sittandes i förarsätet och vi får se två bilar från luften. I första klippet var båda bilarna svarta, men nu från luften så är Sarahs bil ljus (vit) och de båda bilarna står som i ett v (victory = seger): vem ska segra  – det goda (den vita bilen som kan ses som ängeln, Gud) eller ondskan (den svarta bilen, djävulen)?

Sarah har varit på undersökning hos läkaren på sjukhuset och sitter ute i korridoren när en sjuksköterska slår sig ner bredvid henne och börjar prata med henne. Direkt får jag en olustig känsla: vad är detta för människa? Pratar så märkligt och sitter och ålar sig på ett obehagligt sätt. Vitklädd i sköterskekostym för att ge sken av godhet?

Hemma hos Sarah som somnat i gungstolen och vaknar av att det ringer på dörren. Det är en kvinna som vill låna telefonen, men Sarah anar oråd och vägrar släppa in henne. Då kallar kvinnan henne vid namn och avslöjar att hon vet att Sarahs man är död… Spooky.

Kvinnan lyckas ta sig in i huset när Sarah har somnat och här kan vi notera att kvinnan kastat av sig förklädnaden (den vita dräkten) och här visar sitt rätta jag genom den helsvarta klädseln.

Jag tycker att de borde ha dragit ut mer på scenen när kvinnan trakasserar Sarah. För min del så hade spänningen knappt börjat förrän det var över (här menar jag alltså innan hon tagit sig in i huset). Snopet. Detta gjorde att jag kom av mig och kände mig lite frånvarande i kanske 20 minuter? tills poliserna gjorde sitt intåg i huset och det började ta fart igen.

På tal om poliserna: i baksätet har de en ung kille som de ska föra till häktet, men helt ologiskt så släpar ena polisen med sig killen in i huset, fastkedjad vid sig själv…hm. Ok. Ytterligare någon som kan bli mördad…

Sista halvtimmen var jag 100% med i filmen och tyckte det var fruktansvärt spännande och hemskt på samma gång. Spännande trots att man visste att personerna drog sin sista suck vid mötet med kvinnan och hemskt att se sättet de dog på. Mycket blod.

Fem scener som fastnat:

1. Öppningsscenen med lilla barnet i magen.

2. Sarah är instängd i badrummet och hackar hål i dörren för att kunna sticka ut armen för att nå handtaget från utsidan…Vem kommer då när hon är i så utsatt läge? Hjälp!

3. Den unga killen som står med ryggen mot Sarah i vardagsrummet och beter sig väldigt konstigt. Vänder sig om. O, vilken läskig varelse han förvandlats till!

4. Mot slutet när Sarah reser sig upp och konfronterar kvinnan: den beskyddande modern som reser på sig för att en gång för alla ta itu med hotet mot sitt ofödda barn. Började bra, men tyvärr så rann det ut i sanden…

4. Födelsescenen på slutet. Jäklar vilken utdragen och hemsk scen!

Betyg: **

Regi: Stuart Gordon

Skådespelare: Chris McKenna, Kari Wuhrer, George Wendt

År: 2003

Genre: Skräck/Thriller

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0328031/

Sett: DVD 18/10

Den unge målaren Sean känner sig misslyckad, har inga fasta relationer och förstår inte meningen med livet. Under ett jobb möter han Duke som introducerar honom för sin chef som vill anlita Sean för att röja undan en person. Sean accepterar det mot ett högt pris och saker och ting börjar hända.

Detta hade kunnat bli en riktigt bra film, men den svaga karaktärsbeskrivningen och ett manus som gott kunde finputsats lite, gjorde att det bara blev en hyfsat ok film.

Scenerna där Sean är fängslad i skjulet och genomgår fruktansvärd tortyr är – låter hemskt – den stora behållningen i filmen. Grymt agerande och otäcka händelser som gör att man sitter och vrider sig i soffan och verkligen känner med karaktären.

Tyvärr är det enda gången som jag får kontakt med Sean, sitter mest och funderar vad som ligger bakom att han, utan tvekan eller funderingar, gick med på att agera lönnmördare då han gav intryck av att vara en ”vanlig” människa. Var ju inte direkt ett kontorsjobb han blev erbjuden! Detta var tillräckligt störande för mig så det följde med filmen igenom, till dess nackdel.

Intrycket av en vanlig människa förstärktes genom sättet de filmat på: inga märkvärdiga ljussättningar eller kameravinklar, utan det såg ut som den vanliga, bleka vardagen.

Betyg: ****

Regi: Xavier Gens

Skådespelare: Karina Testa, Samuel Le Bihan, Estelle Lefébure, Aurélien Wiik, David Saracino

År: 2007

Genre: Skräck

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0814685/

Sett: Blu-ray 11/10

Paris står i lågor efter att ett extremistparti vunnit valet. Ett gäng unga förbrytare kommer över en stor summa pengar och flyr norrut mot Amsterdam. Långt ute på landet tar de in på ett motell som drivs av en märklig skara individer…

Jag gillar inte riktigt filmer som bara frossar i blod utan att ha något att säga, men den här filmen blev en positiv överraskning. Javisst frossas det i blod, men den är så mycket mer. Riktigt obehagligt att lära känna den galna familjen som styrs hårt av en fader som är starkt påverkad av nazism.

Några starka scener som den när Yas lyckas ta sig ut ur cellen där Alex och hon blev fastkedjade och sedan den gripande scenen när Yas sitter framför spegeln och ”lilla” Eva klipper hennes hår. Den sistnämnda tycker jag var fruktansvärt gripande och sorglig. Klaustrofobisk scen á la The Descent när Tom och Farid kryper i ett väldigt trångt rör – burr.

Visst finns det mycket i filmen som man sett förut och stundom scener som är föga överraskande (och emellanåt lite väl skrikiga), men ändå så tycker jag att Xavier Gens lyckas få till det bra med en film som rullar på i stadigt tempo (endast några mindre mjuka inbromsningar) och skådespelare som levererar det de ska.

Betyg: ***

Regi: Peter Cornwell

Skådespelare: Virginia Madsen, Kyle Gallner, Elias Koteas

År: 2009

Genre: Skräck

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0492044/

Sett: DVD 4/10

Oj, det var längesen jag såg en film som lyckades förmedla samma känsla som jag hade då jag såg de, numera, klassiska filmerna som Poltergeist och Huset som Gud glömde. Underbart!

Alla ingredienserna var på plats: familjen som flyttar in i ett hus med en skrämmande historia som de snart blir varse om. Ljudeffekterna, ljussättningen, figurerna som svischar förbi i bakgrunden – ja, skrämselfaktorn satt där den skulle

Gillar tvisten mot slutet som även fanns i Poltergeist – alla tror vi oss veta anledningen till allt som händer och lugnt lutar vi oss tillbaka i soffan när…va? var det inte slut nu?

Bra skådespelarinsatser, främst från Kyle Gallner som jag ej sett förut och Virginia Madsen som alltid är bra.

Det som störde mig var hur de gjorde filmen till en berättelse av Virgina Madsens karaktär som blir intervjuad om dessa händelser och filmen i sig som säger sig vara baserad på en verklig händelse. Då detta ej är något vanligt förekommande så undrar man ju om det ens är möjligt, vilket stör filmen då man ej vet om man kan låta fantasin flöda fritt eller måste ta det mer seriöst som en dokumentär

Betyg: 4/5

Regi: Christophe Gans

Skådespelare: Radha Mitchell, Sean Bean, Laurie Holden, Deborah Kara Unger, Alice Krige

År: 2006

Genre: Skräck

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0384537/

Sett: DVD 4/10

Film som är baserad på spelet med samma namn.

Silent Hill är en hemsökt och övergiven stad, plågad av mörka och fasansfulla hemligheter. Hit kommer Rose med sin dotter,  desperat att hitta ett svar och/eller behandling till dottern som, då hon går i sömnen och hamnar i livshotande situationer, skriker: ”Silent Hill!”.

Här är det inte prat om att i lugn takt lära känna karaktärerna: direkt får vi följa föräldrarna som mitt i natten desperat letar efter dottern som, än en gång, går i sömnen. På 10 minuter lär vi känna Rose, Sharon och – till viss del – Christopher (pappan) och får reda på att dottern är adopterad. Puh!

Ganska befriande med en film som går rakt på sak: direkt kastas vi in i handlingen, inget knussel där inte. Många har försökt med liknande drag, men det är få förunnat att lyckas med detta.

Mycket vacker scen i början där Rose sitter med Sharon under ett träd vid en sommaräng och solen skiner. Färgerna och ljuset är fantastiskt och vi får verkligen känna kärleken mellan mor och dotter.

Lite slarvigt genomförd scen där Rose trampar gasen i botten för att komma undan polisen,  senare förstår vi ju att det är av ren desperation, men just då känns det mer som ”eh, vad hände?”…

Så otroligt snyggt gjort med staden som badar i vitt, spöklikt ljus och tystnaden som råder där. Direkt förstår man att det här är en stad man ska undvika! Sedan går larmet precis när hon går nerför trappan, ner till källaren – underjorden och det ljuder som en varning att något hemskt kommer att inträffa. Mycket riktigt, snabbt ändrar sig miljön från det spöklika till något mörkt, fuktigt och skräckinjagande. Ruggig skiftning där!

När Rose vaknar upp gör hon det passande nog till Johnny Cash ”Ring of Fire” – vi får ju reda på att under staden brinner kolet fortfarande och inte bara det…

Överlag är filmmusiken riktigt bra och passar bra in.

Gillar väldigt mycket scenen i toaletten som ändrar sig då larmet går – snyggt gjort! Man får verkligen känslan av att avgrunden öppnar sig och det som visar sig är helvetet.

Alla de olika varelserna som dyker upp får mig osökt att tänka på del Toros ”Pan´s Labyrinth” vilket får mig bara att tycka om den här filmen ännu mer

En varelse som jag tycker är extremt obehaglig är mannen som kommer som dödens budbärare med sitt jättesvärd och sitt dödliga entourage (skarabér? en annan har ju sett Mumien med Brendan Fraser haha) Burr! Även scenen med de kvinnliga varelserna som ser ut att göra en dödlig dans då de sakta och ryckigt rör sig mot Rose är obehaglig.

Mäktig scen där Alessa återuppstår som Jesus i kyrkan och med hjälp av taggtråd (som kan ses som något orent som håller en fjättrad och inlåst) korsfäster och lemlästar de troende.

Övergången mellan de olika dimensionerna är otroligt läckert gjorda och jag gillar verkligen denna del i filmen. Särskilt slutet då vi för ovanlighetens skull slipper det klassiska slutet med den återförenade familjen – tack!

Det som drar ner betyget en aning är faktiskt skådespelarinsatsen av Jodelle Ferland, som sin unga ålder till trots, har en viktig roll i det hela men inte riktigt mäktar med det.

Övriga skådespelare gör sitt jobb bra, särskilt roligt att se Lauren Holden i en sån här roll då jag tänker mig henne som en sockersöt tjej med plutmun (fråga mig inte var jag fått det i från då jag ej på rak arm riktigt kan placera var jag sett henne tidigare