Betyg: 4/5
Regi: Dennis Iliadis
Skådespelare: Tony Goldwyn, Monica Potter, Garret Dillahunt
År: 2009
Genre: Skräck
IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0844708/
Sett: DVD 29/10
Mari och hennes väninna, Paige, är på väg till hennes föräldrars avlägset belägna hus vid en sjö, när de kidnappas av en förrymd fånge och hans kupaner. Livrädda, brutalt överfallna och lämnade att dö är Maris enda hopp att ta sig tillbaka till sina föräldrar. Som av en slump söker kidnapparna skydd på samma ställe.
Nyinspelning av Wes Cravens film från 1972 som blev bannlyst i flera länder, bl a i Australien tog det 32 år (!) innan den släpptes på DVD. Filmen var även Wes Cravens första som regissör. Senare använde han namnet Krug (ledaren för gänget) i filmen ”A Nightmare on Elm Street”, till karaktären Freddy Krueger. För övrigt sägs ”The Last House on the Left” vara baserad på Ingmar Bergmans ”Jungfrukällan” från 1960 (som i sin tur är baserad på en svensk ballad från 1200-talet). Liknelser finns där: i Bergmans film blir en flicka våldtagen och mördad ute i skogen. Mördarna söker nattlogi i första gården de stöter på, ovetandes om att det är flickans föräldrar som bor där. De försöker sälja flickans blodiga klänning till mamman som genast känner igen den…Låter det en aning bekant?
Jag har sett originalet, som jag tyckte var ok men inte mer. Omtalad som den är så var jag nyfiken på hur den skulle te sig i modern tappning.
Till filmen då: ja, vad kan jag säga mer än att jag applådera istället? Applådera för att de verkligen lyckats få ihop en riktigt bra film, med bra skådespelare och där karaktärerna och handlingen lyfts fram på ett sätt som originalet ej lyckades med. Jag satt som fastnaglad framför tv:n från början till slut.
De bygger upp Maris karaktär ganska bra genom att visa vilken fin och skötsam flicka hon är. Där väninnan Paige är den vildare av de två vilket leder till deras möte med Krug och hans vänner, vilket de dyrt får ångra.
Här tycker jag även att Krug och hans gäng skildras riktigt bra då de ej skriver oss på näsan hur brutala och våldsbenägna de är, utan de kommer mer smygande då de helt plötsligt tappar fattningen och gör något galet för att sedan helt iskallt fortsätta med det de höll på med, eller prata vidare nästan som om inget hänt. Krugs son, Justin, känner jag verkligen med: hans smärta över faderns tilltag, hans maktlöshet över att inte ha modet att gå emot fadern och den korta glimten av lycka han upplevde när han träffade Mari och Paige på motellrummet.
Maris föräldrar tar intet ont anande emot främlingarna en regning, sen kväll och erbjuder dem logi över natten. Snart börjar de ana att något inte stämmer och scenen där mamman inser vad som står på är riktigt bra. Tony Goldwyn och Monica Potter gör en bra insats som föräldrarna som gör allt för sin dotter och kämpar för alla deras överlevnad.
En scen i filmen har verkligen fastnat då det är en av de obehagligaste jag någonsin sett och den lämnade en bitter eftersmak. Så känslostark, brutal och naket avskalad. Ska inte avslöja mer utan ni kommer nog förstå vilken jag menar när ni ser filmen.
Fotomässigt inget att klaga på. Smart att förtydliga stämningen i filmen genom att börja med varmt, behagligt ljus där solen skiner och livet leker, för att sedan övergå till en mer grå ton som blir till ett rejält regnoväder där mörkret råder då händelserna blir otäckare och brutalare. Inget nytt, men ändock passande.
Har du inte sett den och tycker det låter som en intressant film, tveka inte: se den!
