Betyg: 3/5
Regi: Dave Parker
Skådespelare: Sophie Monk, Tad Hilgenbrinck, William Sadler
År: 2009
Genre: Skräck
IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0907676/
Sett: DVD 29/10
Alla har hört talas om den – den blodigaste gore-filmen genom tiderna, som spelades in på 80-talet och sedan försvann under mystiska omständigheter. Ett gäng skräckfilmsfantaster bestämmer sig för att leta upp den – omedvetna om vad som väntar dem…
Efter tre långa år så kom äntligen filmen ut (nu pratar vi inte om filmen i filmen :): under resans gång har manuset omarbetats och studion bakom projektet bytts ut. De har även Bryan Singer att tacka för att ett större bolag = större budget blev inblandade. Parker och kollegan Burnett höll på att spela in en teasertrailer för att visa filmbolaget då herr Singer kom förbi. Han undrade varför de gjorde filmen för ett mindre bolag som skulle innebära att de aldrig skulle kunna få ut sin vision pga den låga budgeten. Han kontaktade helt sonika Warner Bros och därmed kom produktionsbolaget Dark Castle med in i bilden och förde med sig en avsevärd summa pengar till filmen.
Enligt Dave Parker finns en oklippt version som dock troligen aldrig kommer att se dagens ljus då den innehåller för mycket sex och våld i en scen. I originalversionen mördar nämligen Conncannon sin fru medan de har sex.
”It´s not real until you shoot it”. Taglinen för denna film kan man nog säga. Jag hyser en förkärlek för filmer som handlar om film, alltid lika fascinerande och intressant. Tänk er: vi sitter och ser en film som i sin tur handlar om en annan film, hur spejsat är inte det? Som i den här filmen, som handlar om några skräckfilmsfantaster, vilket gör att vi kan leva oss in i, till viss del, deras kärlek (ok, smärre besatthet) till filmens magiska värld, tack vare vårt gemensamma filmintresse.
Besattheten huvudpersonen har att, till varje pris, ta reda på vad som hänt den mytomspunna filmen som försvunnit får en att ställa frågan: hur långt är han beredd att gå för att få svaret? Denna frågeställning är grunden för filmen.
Tycker de lyckats få till en riktigt bra och intressant handling. Gillar ju filmtemat som är filmen och hur de visar upp personer som blivit helt förlorade i filmens värld och totalt tappat greppet om verkligheten. Eller är det verkligheten som börjar te sig som filmens värld? 
Några små knorrar bjuder filmen på vilket jag ej ska gå in på för att undvika alltför mycket avslöjande för er som ej sett filmen. Min absoluta favoritscen handlar om en filmvisning: så otroligt bra gjort och sådant underbart sätt att knyta ihop säcken. Älskar den!
Den stora bristen i filmen får jag nog lov att säga är skådespelarna som överlag ej presterar till max, framförallt gäller det Sophie Monk som drar ner sin karaktär och dess handling några snäpp. Med en bättre skådespelerska så hade filmen blivit riktigt bra med tanke på tyngden i denna roll. Sedan tycker jag även att filmen hade en trög start innan de lyckades sparka igång den och rytmen började infinna sig.
Den här filmen var faktiskt dålig i början men blev bättre och bättre.
Ett gäng beger sig ut i skogen för att hitta inspelningsplatsen och filmen som försvann för många år sen, det enda som finns kvar är en dålig trailer som finns att se på nätet.
Det visar sig att filmen inte är klar, någon filmar dom där ute i skogen.
Slutet var riktigt bra.
Jag tycker att filmen började bra med sedan bara tappade mark hela tiden. Själva konceptet är ju bra och intressant men sedan förvandlas filmen till vilken slasher/skräckfilm som helst tyvärr. Knorren på slutet räddar mitt helhetsintryck lite men blev lite besviken måste jag säga.
Var det svagt manus som sänkte filmen eller var det även skådespelarna, fotot etc?
Filmens handling var det som sänkte filmen. Skådespelarna är bra och likaså är karaktärerna intressanta. Det började bra tycker jag med att måla upp en historia om en mytomspunnen film som var så vågad för publiken att den togs bort från biograferna. Den är ju faktiskt någonting som har hänt just skräckfilmer i en massa länder, inte minst här i sverige. Sedan gillade jag själva uppstarten av letandet av filmen, inspelningsplats och den försvunna regissören. Men tyvärr stod det tidigt klart att den dom fick hjälp av inte hade rent mlöj i påsen och någonstan där började det spåra ut. Twisten på slutet räddade den sista halvan av filmen, men jag tycker det mer blev en uttjatad historia där dom gamla vanliga klichéerna stod som spön i backen.