Betyg: 3/5

Regi: Charlie Kaufman

Skådespelare: Philip Hoffman-Seymore, Catherine Keener, Samantha Morton, Michelle Williams

År: 2009

Genre: Drama

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0383028/

Sett: 23/3

Teaterdirektör Caden Cotard (Philip Seymour Hoffman) sätter upp en ännu en pjäs. Hans liv kretsar kring förortens pensionärer och den lokala teatern i Schenectady. Hans fru, Adele (Catherine Keener) har lämnat honom för att leva ut sina konstnärsdrömmar i Berlin och har tagit dottern Olive med sig. Hans terapeut, Madeleine, är bättre på att sälja in sin nya bok än att vägleda honom.

Trött på flyktigheten i sitt liv åker han till New York för att skapa sitt slutgiltiga mästerverk. Han vill skapa pjäsen om allt, han samlar en ensemble i en lagerlokal och bygger upp ett New York i miniatyr. En skådespelare spelar honom själv . Hans fru, som är skådespelare, spelar sig själv. Han instruerar skådespelarna att gestalta det banala vanliga livet som skapas i den växande staden inuti lagerlokalen. Projektet drar ut på tiden och det blir till slut omöjligt att skilja själva livet från verket, eller tvärtom.

Charlie Kaufmans regidebut. Tidigare stått för manus till de inte helt obekanta Eternal Sunshine of the Spotless Mind och I huvudet på John Malkovich.

Synecdoche uttalas si-nek-duh-kee, med betoning på nek. Ordet kommer från grekiskan och betyder ”accepting a part as responsible for the whole, or vice versa”. Läs mer om det på wikin.

Tanken var att Spike Jonze skulle regisserat, men han valde filmen Where the Wild Things Are i stället.

…

Charlie Kaufmans manus brukar inte vara som alla andras och här gör han ingen besviken. Välskrivet manus som bjuder på många turer och intressanta karaktärer. Ingen film man direkt sitter och slappar framför tv:n och ser för det gäller att hänga med. Dock måste jag ju erkänna att det fanns tillfällen när jag satt och rynkade pannan och fick tänka efter en extra gång: nutid eller dåtid? För ju längre filmen lider desto fler hopp i tiden blir det. Som sagt manuset är bra, men jag tror filmen hade vunnit på om någon annan suttit bakom rattarna. Kaufmans ovana som regissör blir uppenbar då han har svårt att hålla ihop handlingen på ett smidigt sätt vilket ger ett rörigt intryck emellanåt. Segaste bitarna är faktiskt då handlingen cirkulerar runt huvudpersonen allena. Inte hela tiden, men tillräckligt ofta för att dra ner helheten.

Det är Philip Hoffman-Seymore som drar det tunga lasset i filmen, men som vanligt klarar han av det med glans. Bristen skulle jag vilja säga är personregin som har sprickor och det är huvudkaraktären som förlorar på det. Jag känner inte alls med honom och struntar fullkomligt i hur det går för honom. Det är inte bra betyg. De övriga skådespelarna gör en stabil insats, ingen nämnd, ingen glömd.

Vad gäller fotot så är det inget som kommer att gå till världshistorien. Lite platt och tråkigt faktiskt. Nej, herr Kaufman ska nog hålla sig till manusförfattandet och överlåta resten till andra som kan det bättre. Blir en svag trea i betyg.

Betyg: 4/5

Regi: Duncan Jones

Skådespelare: Sam Rockwell, Kevin Spacey (GERTYS röst)

År: 2009

Genre: Sci-fi

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1182345/

Sett: 25/3

Han är ensam, 380 000 kilometer hemifrån. Sam har ett treårskontrakt med Lunar Industries, och jobbar på månbasen endast i sällskap av GERTY, en intelligent superdator. Men så börjar märkliga olyckor att inträffa och Sam får en känsla av att han är iakttagen.

Duncan Jones, a.k.a Zowie Bowie, är son till en inte helt okände David Bowie (födelsenamn: Jones).

Det här är Duncan Jones regidebut. Tidigare jobbade han med effekter och den erfarenheten tog han med sig till filmen och visade prov på kreativitet genom att med små och enkla medel ta fram effekter. T ex alla utomhusscener på månen är skapade med små modeller. Kan lägga till att han även samarbetade med modellmakaren från Alien.

Filmen spelades in på 33 dagar med en budget på 5 miljoner dollar.

Månstationen heter Sarang vilket är koreanska och betyder kärlek. Betyder även påfågel på sanskrit och näste på malaysiska.

Många sneglingar mot Kubricks film 2001: A Space Odyssey (1968). GERTY som påminner om HAL 9000. De har även en liknande prick där HALs är röd och GERTYS är blå. Rymdscenerna ackompanjeras av klassisk musik i båda filmerna.

…

Förbaskat snyggt gjort hur de lagt in förtexterna så de passade in i bilden. Sånt gillar jag. Riktigt bra och intressant manus där fokus ligger på det psykologiska planet vilket alltid är intressant. Skönt berättad i ett lugnt tempo. Förväntar du dig en massa cool sci-fi action så lär du bli besviken. Tänk dig mer Kubrick 2001 så förstår du mer vad för sorts film det handlar om. Jag gillar det skarpt och det känns som en frisk fläkt i dessa tider med Transformers, G.I Joe och allt vad de nu heter där noll tankeverksamhet krävs och allt handlar om att bräcka varann vad gäller häftiga effekter. Story? Vad är det?

Sam Rockwell är fullkomligt lysande i sin enmansshow. Underbart att se en film som fokuserar på en person och klarar av det galant. Sakta byggs storyn upp där vi får följa hans ensamma vardag på månstationen där enda sällskapet är en robot. Känslan av ensamhet sipprar ut ur filmen och når fram till oss åskådare. Sättet hur han krampaktigt håller fast vid tanken på att snart är det över, snart är han hemma på Jorden igen. Gäller bara att härda ut de sista dagarna.  Men snart börjar psyket spela honom spratt. Eller? Riktigt bra gjort.

Kevin Spacey är perfekt som rösten till GERTY som han gör så monton som möjligt. Passar faktiskt riktigt bra. Well done, Kevin!

Jag fullkomligt älskar scenografin som känns så retro, men ändå så rätt. Känslan av skön, härlig rymdmiljö sitter som ett smäck. Tänk att med små enkla medel lyckas få fram så mycket som många av dagens sci-fi filmer misslyckas med: kärleken till sci-fi filmer som fångar oss som tittare och håller oss fast från ruta ett. Magiskt. Den här filmen är ett ypperligt bevis på att det behövs inte en miljardbudget med den senaste cgi:n för att lyckas. Har du bara hjärtat, kreativiteten och rätt personer på plats så kommer du långt.

Med allt mitt positiva orerande kanske du undrar varför filmen inte fick fullpott av mig? Anledningen är att det finns en liten del i filmen där det känns som att den fastnar lite och trampar på samma ställe. Men fyran jag gav är en stark sådan i alla fall

Såg filmen i blu-ray och den var helt ok. Läste någonstans att filmen skurits ner från 2.35:1 till 1.77:1, men inte i denna version i alla fall. Kanske gäller DVD utgåvan? Tyvärr innehåller utgåvan inget extramaterial what-so-ever vilket är riktigt tråkigt, men vad kan man begära av en blu-ray till hyfsat pris? Både R1 och UK utgåvan innehåller extramaterial så det blir  till att beställa den från utlandet. Förutom de vanliga extramaterialet som brukar ingå så ska det även finnas en kortfilm av regissören som jag är nyfiken på och vill se.

Frustrerande. Så mycket mer jag vill säga om filmen, men orden vill inte riktigt infinna sig. Nåja, det får väl duga för den här gången. Tycker du ska se filmen själv helt enkelt, om du inte redan gjort det, och bilda dig en egen uppfattning.

Betyg: 4/5

Originaltitel: Il y a longtemps que je t’aime

Regi: Philippe Claudel

Skådespelare: Kristin Scott Thomas, Elsa Zylberstein, Serge Hazanavicius

År: 2008

Genre: Drama

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1068649/

Sett: 20/3

Juliette kommer ut från fängelset efter femton år och får en oväntad fristad hos sin lillasyster Léa. Livet utanför murarna är en svår utmaning för Juliette, men den iskalla fasad hon byggt upp under alla år, börjar långsamt rämna.

Lågmält berättad story där känslorna till en början hålls undan för att sedan sakta börjar sippra fram till slutet där känslorna exploderar. Ingen lämnas oberörd. Kristin Scott Thomas överraskar mig då jag tidigare haft lite svårt för henne, men här äger hon filmen. Med små medel får hon fram ett känsloregister som inte går av för hackor. Striden inom henne är uppenbar: samtidigt som hon kämpar för att komma tillbaka till ett normalt liv så väcker det motstridiga känslor inom henne. Slutscenen är magnifikt genomförd och griper verkligen tag om en. Sista repliken är perfekt som avslutning: ”Jag här här”, säger Juliette och ser på sin syster. Ja, hon är här. Närvarande. Tillbaka till livet. Rörande. Elsa Zyberstein tycker jag passar bra i rollen som lillasystern som gör allt för att ta igen förlorad tid med sin syster, samtidigt som hon skäms för anledningen till den långa skilsmässan.

Betyg: 4/5

Regi: Martin Scorsese

Skådespelare: Leonardo DiCaprio, Mark Ruffalo, Ben Kinglsey, Max von Sydow, Michelle Williams, Emily Mortimer

År: 2009

Genre:Thriller

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1130884/

Sett: 20/3

Året är 1954, mitt under det brinnande Kalla kriget. Sheriff Teddy Daniels och hans nye partner Chuck Aule kallas till Shutter Island för att undersöka det osannolika försvinnandet av en genialisk kvinnlig massmörderska, som tycks ha rymt från ett låst rum på det ogenomträngliga Ashecliffe Hospital. Omgivna av snokande psykiatriker och livsfarliga psykopater på en avlägsen, vindpinad ö förstår de båda poliserna snart att inget är som de först trott.
. Info är tagen från disc shop.se! Över 18.000 titlar i lager. Leverans nästa dag om du beställer före 16.00
Med en orkan i antågande går undersökningen undan. Men i takt med att stormen eskalerar, trappas även misstankarna och mysterierna, det ena mer förfärande än det andra, upp. Det antyds och ryktas om mörka konspirationer, tveksamma medicinska experiment, tankestyrning, hemliga avdelningar och till och med övernaturliga fenomen på fängelseön.

I de mörka korridorerna på ett sjukhus plågat av dess ondsinta patienter och minst lika illvilliga läkarpersonal börjar Teddy ana att ju närmare sanningen han kommer, desto fler av sina egna djupgående och förkrossande rädslor måste han konfrontera. Han inser även att han kanske aldrig kommer att kunna lämna ön levande.

Baserad på boken Patient 67 av Dennis Lehane.

I augusti 2009 meddelades att releasen flyttats från oktober 2009 till februari 2010 och genast satte spekulationerna igång.  En anledning till framflyttningen kan vara att Paramount helt enkelt inte hade pengar att lägga ut på ytterligare en film inför alla galor som t ex Oscarsgalan. Jag menar, det handlar om fantasisummor som filmbolagen lägger ut på filmerna de vill ska vinna en massa priser. Helt galet.

…

Fantastisk inledning på filmen när vi anländer till Shutter Island ackompanjerad av mäktig musik som bygger upp stämningen på ett underbart sätt. Olycksbådande och spännande på samma gång. Jäklar, vilken presentation av huvudkaraktären: Shutter Island. Jag blev helt tagen av inledningen och kände att det här bådar gott. Riktigt gott.

Filmen är visuellt godis för ögat och 50-tals looken är klockren. Gillar drömsekvenserna som så snyggt vävts in i storyn. Samtliga skådespelare är otroligt bra, men framförallt Leonardo DiCaprio sticker ut för vilket skådespeleri! Helt makalöst. Jag gillar honom och här gör han mig inte besviken, tvärtom. En Oscarsnominering hade varit given om nu filmen inte blivit framflyttad. Återstår att se om det håller till nästa års Oscar. Fast å andra sidan kanske det var tur i oturen att filmen hamnade utanför Oscars strålkastaren för hade han haft en chans mot Jeff Bridges? Tror faktiskt inte det om man ser det ur juryns synvinkel.

Spännande och intressant manus, underbart foto och scenografi, mycket bra skådespelarensemble, härlig musik och ett mycket bra jobb av Martin Scorsese. Jag var först en aning tveksam när jag hörde att Scorsese skulle stå för regin för i mina ögon var det längesen han lyckades leverera något riktigt bra. Döm om min förvåning när jag såg filmen och insåg att han fått in en riktig fullträff – underbart hantverk av herr Scorsese och välkommen tillbaka!

Jag har läst boken som jag tyckte var ok, filmen var faktiskt bättre. Kan lägga till att det var några år sedan jag läste boken vilket jag tror var till filmens fördel. Brukar inte vara så lyckat om man har boken färskt i minnet för det förlorar filmen oftast på.

Varför fick den inte fullpott kanske ni undrar? De stilistiska detaljerna är närapå perfekta och flirten med Hitchcock och film noir är underbar, men det är helhetsupplevelsen som ser till att det ”bara” blir en fyra i betyg. För själva handlingen är den som kunde ha putsats till ytterligare imo. Men absolut inget som drar ner hela filmen utan jag rekommenderar alla att sen den och njuta av en underbar film. Ni kommer inte att bli besvikna. Eller ok, har ni nyligen läst boken så kanske filmen inte är riktigt lika intressant…

Lyssna på det här:

Betyg: 3/5

Regi: Ruben Fleischer

Skådespelare: Woody Harrelson, Jesse Eisenberg, Emma Stone, Abiagil Breslin

År: 2009

Genre: Skräckkomedi

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1156398/

Sett: 20/3

Zombie-apokalypsen har tagit över världen och vi får följa några överlevare och deras sökande efter en fristad. Tonåringen Columbus, som stenhårt följer sina egna överlevnadsregler, möter Tallahassee, en skjutglad cowboy. Tillsammans ger de sig ut på vägarna och där stöter de på systrarna Wichita och Little Rock. Äventyret kan börja.

Antal produktionsdagar: 42.

Regissören säger att han blev inspirerad av en annan zombiekomedi nämligen Shaun of the Dead (riktigt bra film, se den!)

Tagline: ”This place is so dead”.

Först skriven som pilotavsnitt till en tv-serie, men sedan växte idén att göra en långfilm så manuset justerades för att passa i ett större format.

John Carpenter tackade nej till filmen.

Titeln var först Another Day in Zombieland, men filmbolaget var rädd att den skulle uppfattas som en uppföljare och ändrade till Zombieland kort och gott.

Columbus hade 32 regler för att överleva i zombieland, men bara 10 förekommer i filmen:

1. Cardio
2. Double Tap
3. Beware of Bathrooms
4. Seatbelts
7. Travel Light
17. Don’t/Do Be A Hero
18. Limber Up
22. When in Doubt, Know Your Way Out
31. Check the Backseats
32. Enjoy the Little Things

…

Gillar inledningen på filmen där en berättarröst tar oss in i handlingen på ett underhållande sätt. Roligt att få ta del av hans regler för att överleva. Sedan tar förtexterna vid och även där är det gjort på ett snyggt sätt där olika scenarion visas i slowmotion.

Jesse Eisenberg gör en strålande insats som den neurotiske tonåringen med sina egna regler och längtan efter en flickvän. Bra personkemi med Woody Harrelson som jag alltid tycker levererar. Härligt, galet tempo som tyvärr mattas av när systrarna introduceras. Inte den galna biten dock, men charmen i filmen svalnar betänkligt. Efter 60 minuter är jag mätt på filmen.

Betyg: 3/5

Originaltitel: 野良犬 (Nora Inu)

Engelsk titel: Stray Dogs

Regi: Akira Kurosawa

Skådespelare: Toshirô Mifune, Takashi Shimura, Keiko Awaji

År1949:

Genre: Thriller/Film noir

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0041699/

Sett: 19/3

Den färske kriminalassisten Murakami blir bestulen på sin  tjänstepistol, en Colt, i en buss. Upprörd och skamsen ger han sig ut på jakt efter den. Saken blir inte bättre av att vapnet är inblandat i ett mord. Det går inte bra för honom förrän han får hjälp av den äldre och mer erfarne kollegan, Sato. Historien tar plats under en värmebölja i Tokyo.

En film av Akira Kurosawa från 1949. A.k.a Stray Dogs som är den engelska titeln och Revolvern (eller alternativ titel Strykarhunden som passar bättre imo) som är den svenska.

Vapnet i filmen är en .25 caliber Colt model 1908 hammerless Vest Pocket Automatic Pistol för de som är intresserade. Mig säger det ingenting. Ja, förutom att det är en pistol

Kurosawa skrev manuset ihop med Ryûzô Kikushima.

Inledningen visar en flämtande hund vilket upprörde den amerikanska censuren som trodde hunden var skadad. Kurosawas batalj med censuren fick honom att kommentera att det här var enda gången han önskat att Japan inte hade förlorat WWII.

En remake av filmen gjordes 1973 av Azuma Morisaki och utspelades i Okinawa i stället för Tokyo.
…

Börjar med en försvunnen pistol och sakta nystas garnhärvan upp.
Vi får följa polisen Murakami, vars pistol blev stulen, och hans jakt på den skyldige. Hur hans samvete och moral plågar honom och tvingar honom att leta vidare. Berättad i ett ganska långsamt tempo och med vissa utdragna scener som den när han följer efter kvinnan han misstänker för att ha stulit vapnet.

Fotot är riktigt bra emellanåt med några snygga bildkompositioner, kameravinklar och närbilder som t ex den på pistolen i början.

Kanske ska nämna att det faktiskt är min första film av Kurosawa. Men, bättre sent än aldrig som man brukar säga. Eller ”Sent ska syndaren vakna”. Så därav min magra recension för jag behöver nog lite mera kött på benen för att lära känna denna populäre regissör och hans filmer för att kunna ge en ordentlig recension. Eller så var det så enkelt som att det var fel tidpunkt att se den. En sen torsdag kväll som jag såg den på SVT som hyllade Kurosawa  som skulle fyllt 100 år om han levat idag. (SVT visade fyra filmer av honom fyra torsdagar på raken. Tyvärr missade jag hälften :()

Parentes: Svenska titeln, Revolvern. Hur tänkte de där? Handlar ju faktiskt om en pistol och inte en revolver… Fnys. Någon har inte gjort sin hemläxa :p