Fear not the weapon but the hand that wields it

Betyg: 3/5

Regi: James McTeigue

Skådespelare: Rain, Naomie Harris, Ben Miles

År:  2009

Genre: Action

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1186367/

Sett: Blu-ray 11/9

Raizo är en av de farligaste lönnmördarna i världen. När han var barn värvades han från gatan av klanen Ozunu, en hemlig organisation som anses vara en myt, och tränades till mördare. Men när klanen avrättar hans vän, lämnar han organisationen och försvinner. Nu planerar han sin hämnd.

Producenterna Andy Wachowski och Lana (aka Larry) Wachowski (bröderna Wachowski, kanske mest kända för Matrix trilogin) anlitade J.Michael Straczynski (Babylon 5) för att skriva om manuset sex veckor innan inspelningen skulle sätta igång då de ej var nöjda med Matthew Sands arbete. Straczynski skrev om det på 53 timmar.

När Raizo, spelad av Rain, först tillfångatas och kedjas fast vid väggen, ser en av fångvaktarna på honom genom en kamera och säger: ”Han ser ut som att han borde vara med i ett pojkband.” Rain startade sin popkarriär i pojkbandet Fanclub innan han gjorde en solokarriär som gjorde honom känd i Asien.

…

Jag gillar ninjor. Svartklädda skepnader som ljudlöst smyger omkring i mörkret… Smidiga, snabba och ena hejare på sina speciella vapen. What’s not to like?

Problemet med den här filmen är när de blandar in Hollywood. Då menar jag självklart biten med Europol, i form av Mika och hennes kollega Maslow, och dess skjutglada insatsstyrkor. Som uppgörelsen mot slutet som blev för mycket. Alldeles för mycket Hollywood action med explosioner och skjutande hej vilt. Och vad hände där med ninjorna? De förtog väldigt mycket av mystiken och spänningen som omgärdade den mer intressanta storyn om Raizo som växte upp hos en märklig man som uppfostrade tränade honom (och andra barn) till att bli en fullfjädrad ninja. Scenografin och miljön i den storyn var snyggt gjorda och förstärkte känslan av mystik och något uråldrigt, ritualer som funnits i många, många år.

Ruggigt spännande och snyggt gjort var scenerna då ninjorna ljudlöst tog sig in i ett rum eller byggnad och allt vi såg var en snabbt försvinnande skugga. Läckert. Och när alla de maskerade ninjorna stod uppradade… Coolt och mäktigt på samma gång.

Dock var de utdragna stridsscenerna ett sömnpiller: 1. överdrivet mycket CGI med blodet som sprutade (förstärkt effekt som gav en känsla av Kill Bill-wannabe) och avhuggna kroppsdelar som förtog realismen och nej, det såg inte så värst coolt ut 2. överlag tycker jag det är smått sövande med scener där de slåss och slåss och slåss…. zzzzzzzzz

Gillade scenen med Mika i bilen där hon nervöst satt och väntade på Raizo som hade fullt upp med alla anfallande ninjor. Skrattade gott åt hennes reaktion när ninjor och ting började attackera bilen.

Rain gjorde bra ifrån sig och jag blev förvånad när jag läste att han var helt otränad i kampsport innan filmen utan fick köra stenhårda träningspass i sex månader. Det gjorde han bra. Och jag gillar att de filmade så långa scener på honom när han var i lägenheten och halvnaken gjorde sina övningar… Något som annars brukar vara vikt åt de kvinnliga rollerna… Fnys.

Summa summarum: filmen hade kunnat bli riktigt bra om den varit asiatisk, fokuserat på Raizo och hans liv och helt strukit västerlänningarnas inblandning i det hela…

Don’t fear the end of the world. Fear what happens next.

Betyg: 4/5

Regi: Christian Alvart

Skådespelare: Dennis Quaid, Ben Foster

År:  2009

Genre: Sci-fi skräck

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1188729/

Sett: Blu-ray 5/9

Förvirrad och desorienterad vaknar en man upp på ett rymdskepp efter 8 års hypersömn. Vem är han? Vad har hänt? Var är alla andra? Sakta uppdagas sanningen för honom…

Filmen var tänkt att bli en lågbudget-direkt-till-video-utan-några-kända-namn då manusförfattaren Travis Milloy aldrig trodde att ett filmbolag skulle vara intresserad av den pga dess mörka ton.

Regissörens dotter, Asia, spelade jägarbarnet.

Ben Foster envisades med att äta riktiga, levande insekter.

Tanken var att Pandorum skulle vara den första i en trilogi. Men det lär aldrig bli av då denna film ej gick så bra vad gäller box-office ratings.

Elysium, som skeppet i filmen heter, betyder en plats eller ett tillstånd av ren lycka. I grekisk mytologi fördes gudarnas gunstlingar till Elysium, deras slutgiltiga viloplats vid jordens ände.

…

Nervkittlande spänning inbakad i en intressant story. Intensivt tempo rakt igenom filmen och jag satt som på nålar och väntade på upplösningen. Jag gillar när sanningen sakta sipprar fram för att till slut vräkas över en som en hink med kallt vatten. Dock tror jag att filmen vunnit mer på att tona ner, alternativt helt plocka bort, inslagen med varelserna (som gav mig en känsla av The Descent in Space) Det förtog djupet i filmen och gav mer känslan av en skräckfilm som vi sett förut ett antal gånger… Men det hindrade mig som sagt var inte från att uppskatta den. Tyvärr tappade den mot slutet och jag önskar att de hade gjort slutscenen mer kraftfull.

Snyggt foto, scenografi, makeup, CGI (ok, vissa undantag fanns), musik och bra skådespelare (tänker främst på Dennis Quaid och Ben Foster) och manus.

Betyg: 4/5

Regi: Fabrice Du Welz

Skådespelare: Emmanuelle Béart, Rufus Sewell

År:  2008

Genre: Drama/Skräck

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1029241/

Sett: DVD 4/9

”När någon dör en hemsk död så blir deras ande förvirrad och arg. Den blir vinyan.”

Under en semester i Thailand förlorar ett par sin son i en tsunami. Då de inte finner hans kropp så vägrar de acceptera att han verkligen är död och tror istället att han förts bort av människohandlare. Deras desperata sökande efter honom leder dem in i djungeln där hemska faror lurar.

Ju längre in i Burmas djungel paret tränger in, desto närmare vansinnet kommer de. Lågmält berättad film om sorgen att förlora ett barn och desperationen att återfinna barnet vid liv, att klamra sig fast vid hoppet om att lyckas med det. Hur långt är man beredd på att gå?

Det börjar hoppfullt om hur paret fulla av energi beslutar sig för att ge sig in i Burma för att leta efter sin son. Men sakta så förändras de då de råkar ut för det ena nederlaget efter det andra. Vilse i djungeln börjar mannen sakta inse fakta att sonen verkligen dog i tsunamin, men kvinnan vägrar acceptera det. Först blev jag irriterad på att det är mannen som är den rationella av de två, men snart insåg jag att så enkelt var det inte… Slutet är verkligen annorlunda och intressant. Filmens titel passar väldigt bra in här.

Favoritscenen är när de sakta glider fram i båten, mitt i natten och i dimma… Hon står vid relingen och på en brygga ser vi silhoutterna av barn som ser på henne. Varken ljud eller musik förekommer och förstärker bara känslan. Mycket vackert filmat. Överlag har de gjort ett mycket bra jobb med miljöerna och får fram känslan av att vara ute i djungeln på riktigt. Inga romantiska illusioner där inte.

Bra spelat av både Emanuelle och Rufus.

Betyg: 1/5

Regi: John Harris

Skådespelare: Shauna MacDonald, Natalie Mendoza, Krysten Cummings

År:  2009

Genre: Skräck

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1073105/

Sett: DVD 10/7

Sarah kommer ensam upp ur ett grottsystem efter en expedition i Appalacherna som hon har genomfört tillsammans med fem väninnor. Hon är skadad och utom sig av skräck. Sheriff Vaines känner sig skeptisk inför den information han lyckas få ur Sarah, och är övertygad om att hennes sammanbrott döljer en mycket mörkare sanning.

Uppföljare till magnifika The Descent. Svensk titel är Instängd/Instängd 2.

Ettan har två olika slut: originalslutet föll inte amerikanerna i smaken så de fick sin egen version. Och det är den senare som uppföljaren utgår ifrån.

…

*** VARNING FÖR SPOILERS ***

Äntligen har jag tagit mig för och sett filmen. Och egentligen kan man recensera den som två filmer: som en uppföljare eller som en fristående film. För ser man den som det senare, en fristående film, så är den uthärdlig. Men ser man den som en uppföljare, vilket den ju faktiskt är, så får den absolut inte godkänt. Jag älskar ettan och här i tvåan finns inget kvar av det som gjorde filmen till det den är: en smart, nervkittlande och spännande film med intressanta karaktärer. Jag såg den med UK slutet vilket var en underbar avslutning på filmen. Kan tillägga att jag även såg det amerikanska alternativa slutet som finns med på DVD:n. Synd att de gjorde ett alternativt slut vilket innebar att de fick chansen att göra en uppföljare… Och tyvärr lämnade de öppet slutet även i tvåan så vill det sig illa kommer en trea.

Tillbaka till filmen. Jag tycker inte den har något hjärta eller själ, allt handlar om utnyttja första filmen, skapa en massa billiga skrämseleffekter, ha ihjäl folk och varelser på alla sätt som går för att kunna visa upp så mycket blod som möjligt. Själva storyn är ett nödvändigt ont. Gäsp. Och när Juno dök upp kände jag mig bara uppgiven. Jag tycker om filmer som har lite lösa knutar, allt behöver inte förklaras. Här tycker de att de bör förklara vissa bitar, men det blir bara fel. Och slutet där Sarah ska offra sig blev bara patetiskt. Håller med det duke skrev om det här någonstans i tråden. Samma gäller scenen med en döende Juno. Gosh. För att inte nämna slutscenen med gubben… Den sänkte filmen totalt. OMG. Och var det inte han som i början räddade Sarah? Varför? Vad var vitsen med det när hon kunnat bli middag till hans små skötebarn? Mycket märkligt. Fast vänta nu: han kanske planerat det hela! Om hon blir räddad kan hon berätta var de andra är så att fler folk skickas dit och det blir mer mat till barnen… Mm, eller hur?

Ok, men fanns det något positivt med filmen? Ja, förutom eftertexterna… Jo, faktiskt: musiken var bra. Plus att det faktiskt fanns en scen som jag tyckte var ganska bra och det var den med tjejen som blev instängd efter raset. Ruggigt spännande när varelsen hittade henne och försökte komma åt henne. Burr.

Avslutningsvis vill jag bara säga att träningspassen gett utdelning för jäklar vad varelserna var viga här då det skuttade runt som små studsbollar.

Betyg: 3/5

Regi: Michael Spierig, Peter Spierig

Skådespelare: Ethan Hawke, Willem Dafoe, Isabel Lucas, Sam Neill

År:  2009

Genre: Skräck

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0433362/

Sett: Blu-ray 4/7

Året är 2019 och de flesta har blivit förvandlade till vampyrer. Endast 5% av människorna återstår och något måste göras innan allt blod tar slut…

Jag gillar faktiskt den här filmen. Tycker storyn var intressant med vampyrerna som härskar och de få människor som finns kvar kämpar för sin överlevnad. Vampyrerna svälter då blodbrist råder. Ransonering råder och några forskare jobbar febrilt med att ta fram ett substitut. Här har vi Edward (sammanträffande eller…hehe) som aldrig ville bli vampyr och när en dröm om att finna ett botemedel. Föga anar han att han kommer att snubbla över det då han träffar några människor. Lite småruggigt att se de som varit utan blod alltför länge och förvandlingen de genomgått. De lyckas även få in en sorgsen ton i filmen vilket jag tycker lyfter filmen. Där hjälper även musiken till på ett bra sätt. Gillar musiken. Snyggt filmat utan några större krusiduller. Smarta och snygga förtexter där vi samtidigt får en snabb bakgrundshistorik med hjälp av bl a affischer som syns i bild. Makeup och CGI inget att anmärka på. Även skådespelarna skötte sig bra.

Betyg: 1/5

Regi: Steve Miner

Skådespelare: Mena Suvari, Nick Cannon, Michael Welch, Matt Rippy, Ving Rhames

År:  2008

Genre: Skräck

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0489018/

Sett: DVD 18/6

En småstad i USA invaderas av smittbärande varelser och invånarna måste kämpa mot horderna….

Remake av George A. Romeros film från 1985 med samma namn.

…

Slarvigt manus som enbart fokuserar på action och ’coola’ effekter. Dåliga skådespelare och jag förstår inte hur Ving Rhames kunde ställa upp på det här. Var han i så desperat behov av pengar? Jag kan tänka mig att de anlitade honom för att rida på vågen från den bättre remaken Dawn of the Dead där han var med. Dock spelar han ej samma karaktär ska påpekas. Men däremot en annan bekanting: Captain Rhodes… Hm. Och den här filmen har inget med originalet att göra mer än titeln och några namn som fått följa med. Remake är helt klart fel benämning att använda för denna film. Övergår mitt förstånd hur Romero kunde låta dem komma undan med att utnyttja honom och hans film för att tjäna en hacka.

Zombisarna ser mest komiska ut där de stönar och springer som om de gjort på sig. Och se där, de kan hantera gevär minsann. Och klättra på väggar. Eh. Inte är det så värst snyggt gjorda heller. Men vi får vår beskärda del av blod och köttslamsor så det räcker och blir över. Efter 40 minuter har jag totalt tappat intresset och får lov att anstränga mig extra mycket för att se klart spektaklet.

Jag är en aning tveksam till betyget, men bestämmer mig för att den kan få en svag etta i alla fall. Som en tröst till Romeros originalfilm som så totalt slaktas här då den kallas för en remake…