Betyg: 4/5

Regi: Fabrice Du Welz

Skådespelare: Emmanuelle Béart, Rufus Sewell

År:  2008

Genre: Drama/Skräck

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1029241/

Sett: DVD 4/9

”När någon dör en hemsk död så blir deras ande förvirrad och arg. Den blir vinyan.”

Under en semester i Thailand förlorar ett par sin son i en tsunami. Då de inte finner hans kropp så vägrar de acceptera att han verkligen är död och tror istället att han förts bort av människohandlare. Deras desperata sökande efter honom leder dem in i djungeln där hemska faror lurar.

Ju längre in i Burmas djungel paret tränger in, desto närmare vansinnet kommer de. Lågmält berättad film om sorgen att förlora ett barn och desperationen att återfinna barnet vid liv, att klamra sig fast vid hoppet om att lyckas med det. Hur långt är man beredd på att gå?

Det börjar hoppfullt om hur paret fulla av energi beslutar sig för att ge sig in i Burma för att leta efter sin son. Men sakta så förändras de då de råkar ut för det ena nederlaget efter det andra. Vilse i djungeln börjar mannen sakta inse fakta att sonen verkligen dog i tsunamin, men kvinnan vägrar acceptera det. Först blev jag irriterad på att det är mannen som är den rationella av de två, men snart insåg jag att så enkelt var det inte… Slutet är verkligen annorlunda och intressant. Filmens titel passar väldigt bra in här.

Favoritscenen är när de sakta glider fram i båten, mitt i natten och i dimma… Hon står vid relingen och på en brygga ser vi silhoutterna av barn som ser på henne. Varken ljud eller musik förekommer och förstärker bara känslan. Mycket vackert filmat. Överlag har de gjort ett mycket bra jobb med miljöerna och får fram känslan av att vara ute i djungeln på riktigt. Inga romantiska illusioner där inte.

Bra spelat av både Emanuelle och Rufus.