Prince of Persia: The Sands of Time

Regi: Mike Newell

Skådespelare: Jake Gyllenhaal, Ben Kingsley, Gemma Arterton, Alfred Molina

År: 2010

Genre: Action/Äventyr

Sett: 29/1 2011

Längd: 116 min.

Betyg: 2/5

IMDb

Synopsis

Det är en kapplöpning mot klockan när den modige prins Dastan motvilligt går med på att hjälpa en rivaliserande prinsessa att skydda en magisk dolk, som ger dess innehavare makten att vrida tillbaka tiden och därmed styra världen.

Trivia

Manusförfattaren Robin Morningstar ville först basera filmen på spelet ”Prince of Persia (1989)”. Tanken var ett samarbete med ägaren till franchisen. Men det var innan Disney köpte rättigheterna till filmen och de ville att den skulle baseras på det senare spelet, ”Prince of Persia: The Sands of Time (2003)”.

Dastan betyder hjälte på persiska.

Mitt omdöme

Omdöme om filmen från en som aldrig ens hört talas om spelet innan:

Jerry Bruckheimer action i en själlös film. Så skulle man kunna summera den. För action finns så det räcker, men vad gäller det övriga så är det tunt. Dock ska erkännas att kostymerna är välgjorda och musiken är pampig som sig bör i en film som denna. Varken Ben Kingsley eller Alfred Molina behöver anstränga sig, utan kör på autopilot med godkänt resultat. Jake Gyllenhaal som en persisk actionhjälte och hans försök till en märklig engelsk accent (varför kan man undra) fungerar inte. Noll personkemi med Gemma Arterton som spelar prinsessan som prinsen så klart faller för. En prinsessa, som vid första intrycket gav sken av en tuff kvinna som reder sig själv, enbart var ett vackert bihang till hjälten och stod mest vid sidan om och såg på när hjälten tog hand om skurkarna. Storyn är tunn och vad gäller dialogen i filmen kan jag bara konstatera att den är sekundär. Specialeffekterna är även de en besvikelse. Men det kanske var meningen att de skulle se konstlade ut med tanke på att filmen baseras på ett spel? Tvivlar dock på det. Och detta pausande av filmen, i framförallt stridsscenerna, är enbart störande och ser fånigt ut.

Förutom birollerna och kostymerna så sitter miljöerna på plats i alla fall. Alltid något.

The Town

Regi: Ben Affleck

Skådespelare: Ben Affleck, Jeremy Renner, Rebecca Hall, Jon Hamm, Blake Lively, Pete Postlethwaite, Chris Cooper

År: 2010

Genre: Thriller

Sett: 28/1 2011

Längd: 150 min. (Extended cut)

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

Doug MacRay är en brottsling utan ånger, en ledare av ett gäng hänsynslösa bankrånare som skryter med att stjäla det de vill ha och komma undan med det. Utan några egentliga relationer att bry sig om behöver Doug aldrig vara rädd föratt förlora någon nära person. Men allt det förändras vid gängets senaste jobb, när de tar en gisslan – bankchefen Claire Keesey. Även om de lät henne gå utan att skada henne, så misstänker hon att de vet vem hon är. Men hon slutar att vara på sin vakt när hon träffar en försynt och charmig man som heter Doug, omedveten om att det är samme man som bara dagar innan har terroriserat henne. Den omedelbara attraktionen mellan dem utvecklas snart till en passionerad förälskelse som hotar att ta dem båda nedför en farlig, och kanske dödlig, stig…

Trivia

Adrian Lyne var först tänkt som regissör, men då han hamnade i onåd hos filmbolaget fick Ben Affleck förfrågan om att ta över regin.

Originalversionen som Affleck visade för producenterna var fyra timmar lång. Men insåg att den aldrig skulle nå den breda publiken i det formatet. På tre dagar klippte han ner filmen till 2 timmar och 50 minuter. Filmbolaget och producenterna gillade den, men insåg att den fortfarande var för lång. Affleck och en producent satte sig ner och klippte bort favoritscener och trimmade actionscener m.m. 2 timmar och 8 minuter blev kvar av filmen. Affleck planerade dock en Extended Cut som skulle följa med på DVD/Blu-ray versionen.

Mitt omdöme

En film som hade potentialen att bli så mycket mer om det inte varit för en viktig faktor: Ben Affleck skulle stannat bakom kameran. För som regissör gör han ett bra jobb, men att gestalta en bad guy är inte hans grej. Han övertygar inte. Han är en snäll kille. Punkt. Desto större tyngd i de andra skådespelarna som t ex Jeremy Renner, Jon Hamm och Pete Postlethwaite. T.o.m Blake Lively gör en godkänd insats.
Storyn med bankrånarna och FBI-killen som jagar dem är riktigt bra och spännande att följa. Däremot gillar jag inte kärlekssagan som Affleck – så klart – är inblandad i. Både för hans medverkan, men även för att den upptar alltför mycket utrymme i filmen.

The Men Who Stare at Goats

Regi: Grant Heslov

Skådespelare: George Clooney, Ewan McGregor,

År: 2009

Genre: Komedi

Sett: 27/1 2011

Längd: 94 min.

Betyg: 2/5

IMDb

Synopsis

I bakvattnet av avslöjanden om tortyrmetoder som använts av den amerikanska armén i Afghanistan och Irak, kommer en film om en mindre känd förhörsmetod med ursprung i New Age-teorier. Den har använts i USA:s krig mot terrorism bland annat i förhör vid Guantánamo Bay. Filmen handlar om en hemlig enhet i den amerikanska armén som utgår från teorin om att man, med rätt mental träning, bland annat kan gå igenom väggar och murar och att man kan döda getter genom att stirra dem till döds.

Trivia

Baserad på en bok skriven av Jon Ronson.

Skådespelaren och producenten Grant Heslovs regidebut i långfilmsformat.

Mitt omdöme

En flummig film om att använda det paranormala i det militära för att se om man kunde mixa fred och kärlek med krig. En sorts komedi ska det väl föreställa. Dock inget som faller mig i smaken då jag upplever den som alldeles för spretig och helt enkelt tråkigt oengagerande.

Jeff Bridges spelar naturligtvis rollen som New Age-snubben som för in dans och blommor i det militära. George Clooney är faktiskt bra i sin roll ska jag erkänna trots att jag inte fastnar för hans karaktär. Robert Patrick är bra fast jag inte förstår hans roll. Kevin Spacey är en parentes och Ewan McGregor är helt fel. Försök till amerikansk accent och noll personkemi mellan honom och Clooney. Den senare får helt på egen hand hålla i deras gemensamma scener. Och det är några stycken…

Filmen får trots allt en tvåa i betyg av mig tack vare Clooneys insats.

Adventureland

Regi: Greg Mottola

Skådespelare: Jesse Eisenberg, Kristen Stewart, Ryan Reynolds, Margarita Levieva, Matt Bush, Michael Zegen, Kristen Wiig, Bill Hader

År: 2009

Genre: Drama/Komedi

Sett: 26/1 2011

Längd: 102 min.

Betyg: 4/5

IMDb

Synopsis

Det här är den bästa sommaren i mitt liv!

Eller, jag har precis tagit studenten och det här skulle bli den bästa sommaren i mitt liv. Sen fick pappa lägre lön och istället för att tågluffa genom Europa måste jag nu sommarjobba på en sliten nöjespark. Hurra för mig!

Trots att jag lär mig massor om spyor, majs och varför kollegor är livsviktiga för överlevnaden – och det finns en jättesöt tjej som kör åkattraktionerna, är det ändå inte den sommar som jag hade tänkt mig. Förresten, åkattraktionerna är coolare än spelen.

Så, ja, jag jobbar med spelen.

/James

Trivia

Greg Mottola hade först tänkt spela in filmen på det riktiga Adventureland som ligger på Long Island, New York, men upptäckte att den hade förändrats alltför mycket sedan han jobbade där.

Premiären för filmen var planerad till samma dag som det riktiga Adventureland öppnar för säsongen varje år, 27 mars. I stället blev premiären 3 april 2009.

Mitt omdöme

En otroligt charmig och avslappnad berättelse om James som tar jobb på Adventureland för att spara ihop en slant för att ha råd att flytta till New York för att börja på college där med sin kompis. Föga kunde han ana att den sommaren skulle förändra hans liv. Jess Eisenberg är magnifik i rollen som James, en varm och godhjärtad kille. Väluppfostrad och en sann gentleman. Låter tråkigt va? Men det är det inte. Eisenberg klarar av galant att förmedla den bilden utan att det för den skull blir löjeväckande. Tvärtom så gillar man hans karaktär skarpt. Övriga skådespelare är också bra och backar upp honom på ett bra sätt. Gillar att de tonat ner de vuxnas medverkan för som det är för många tonåringar så finns de vuxna mest i bakgrunden förutom de gånger de råkat i onåd hos dem.

Snyggt paketerat á là 80-talet och jag blir barnsligt förtjust över att få höra de gamla 80-talslåtarna i bakgrunden. Ett minus för Kristen Stewart som inte klarar av att ge intryck av den tidsepoken utan känns som en tjej av 2000-talet som hon är. Synd.

Berättelsen är förutsägbar, men då filmen utstrålar sådan glädje och charm så kan jag ha överseende med det.

Harry Potter and the Deathly Hallows: Part I

The Beginning of the End.


Regi: David Yates

Skådespelare: Daniel Radcliffe, Emma Watson, Rupert Grint, Bill Nighy, Ralph Fiennes, Helena Bonham-Carter, Alan Rickman

År: 2010

Genre: Äventyr

Sett: 26/1 2011

Längd: 146 min.

Betyg: 2/5

IMDb

Synopsis

Del ett börjar när Harry, Ron och Hermione, ger sig av på ett riskabelt uppdrag för att försöka hitta och förgöra hemligheten till Voldemorts odödlighet och onska – Horcruxes. Alldeles ensamma, utan vägledning av deras lärare eller beskydd från professor Dumledore, måste de tre vännerna lita på varandra mer än någonsin förut. Men det finns mörka krafter bland dem som hotar att sära på dem.

Under tiden har trollkarlsvärlden blivit en farlig plats för alla fiender till The Dark Lord. Det fruktade kriget har startat och Voldemorts Dödsätare tar kontroll över Magiminiteriet och till och med Hogwarts, och de terroriserar och arresterar alla som sätter sig upp mot dem. Men det är en person de fortfarande letar efter och det är den mest värdefulla för Voldemort: Harry Potter. Den utvalde har blivit den jagade när Dödsätarna letar efter Harry för att ta honom till Voldemort… levande.

Harrys enda hopp är att finna Horcruxes innan Voldemort hittar honom. Men när han letar efter ledtrådar upptäcker han en gammal och nästan glömd sägen – legenden om Dödsrelikerna. Och om legenden visar sig vara sann, kan den ge Voldemort den ultimata makten som han så gärna vill ha.

Harry är dock omedveten om att hans öde redan har bestämts av hans förflutna, på den ödesdigra dagen när han blev pojken som överlevde. Harry är inte längre en liten pojke, och han närmar sig den uppgift som han blivit förberedd för ända sedan han satte ned fötterna på Hogwarts för första gången – den ultimata fighten mot Voldemort.

Trivia

Det var först tänkt att vara en film, men med tanke på bokens omfattning och beslutet att inget kunde uteslutas från boken, delades filmen upp i två delar. Del två kommer till Sverige 15 juli 2011.

Båda filmerna var först tänkta att konverteras till 3D, men pga tidsbrist så beslutades det att endast del två blir i 3D.

Första filmen som har författarinnan J.K. Rowlings som producent.

Svensk titel: ”Harry Potter och dödsrelikerna: Del 1″.

Mitt omdöme

Vääääldigt lång film, alldeles för lång i mitt tycke då jag tyckte den hittade formen först mot slutet, när vi fick höra berättelsen om de tre bröderna. Som för den delen var grymt snyggt gjord. Bäst i filmen faktiskt. Innan dess kändes det mer som en virrig transportsträcka och jag fick tänka till både en och två gånger för att hänga med vad som egentligen utspelade sig på scen. Lite väl snabba klipp som gjorde vissa scener ologiska. Fick lite känslan av att de försökte klämma in så mycket som möjligt på så lite tid som möjligt till filmens nackdel. Ska påminna att jag varken läst böckerna eller är speciellt lyrisk över Harry Potter-filmerna vilket innebär att karaktärerna utanför trion, och händelser som utspelat sig i andra filmer, är till viss del höljd i dimma.

Visst märks skillnaden från de första filmerna som var mer barnvänliga, de senare är mer vuxna i tonen (vilket tordes vara naturlig väg att gå med tanke på att karaktärerna växt upp) och mycket mörkare. Det gillar jag. Som tidigare får de till specialeffekterna snyggt (men det känns som att vi sett det förut i tidigare film) och musiken lämpade sig bra. Dock finns det några scener som de misslyckas till viss del med ljussättningen. Skådespelarna gör sitt, men huvudpersonerna tycker jag faktiskt är lite tråkiga. Mer krut är det hos de mer erfarna i truppen som t ex Alan Rickman, Helena Bonham-Carter, Bill Nighy och – hör och häpna – Ralph Fiennes gör sig t.o.m bra här! Om det undgått någon så är det en skådespelare jag inte ger så mycket för annars.

Då är det väl bara att vänta på den avslutande delen och se hur de väver ihop det hela. Förhoppningsvis avslutas franchisen denna gång…

Avsked

Originaltitel: Okuribito

Regi: Yôjirô Takita

Skådespelare: Masahiro Motoki, Tsutomu Yamazaki, Ryoko Hirosue

År: 2008

Genre: Drama

Sett: DVD 25/1 2011

Längd: 125 min.

Betyg: 4/5

IMDb

Synopsis

”Avsked” är en vacker och rörande film om en ung, arbetslös cellist som desperat efter jobb anställs för att utföra rituella svepningar av avlidna människor. En ceremoni som är väldigt vanligt i Japan. Men jobbet i sig är illa ansett, vilket gör att han inte vågar tala om för sin fru vad han arbetar med. De vackra ritualerna och den värme han möts med från de anhöriga gör dock att han ändå fortsätter. Vilket också för honom närmare sin far – som övergett honom för länge sedan – men på ett sätt han inte tänkt sig….

Trivia

Vann en Oscar 2009 för Bästa utländska film och blev den första japanska filmen som erövrat den statyetten sedan 1955.

Mitt omdöme

Finstämd film om Daigo som, efter att orkestern han spelar med i läggs ner, flyttar till landet och den ort han växte upp i. Med följer frun, Mika. Av en händelse får han jobb på NK och föga anar han att det innebär att ta hand om döda kroppar. Det är ett lågstatus yrke och han skäms till en början att berätta det för omgivningen, i synnerhet sin hustru. Samtidigt har vi faderns frånvaro som puttrar i bakgrunden hos Daigo.

Vackert berättad utan större utsvävningar. Och Masahiro Motoki, som spelar Daigo, gör en fantastisk prestation och lyfter verkligen filmen. De andra skådespelarna är även de bra, men det är han som lyser starkast. Gillar även humorn som så diskret anas emellanåt. En varm och skön film som känns äkta.

Betyget blir en svag fyra då den tappar lite mot slutet.